Tankar om skolan

Jag skriver i Svensk Tidskrift om varför det är viktigt att förbättra det svenska skolvalsystemet och att den aviserade utredningen behövs. Du kan även lyssna på mitt samtal med Dany Kessel i Hamiltonpodden, där vi talar om bl a samordnat skolval.

Skolvalsystemet behöver förbättras

Regeringen har meddelat att det inte kommer att bli något beslut om förändrade regler om skolval innan valet 2026. Skälet är att den i Tidöavtalet aviserade utredningen om skolval ännu inte har tillsatts och då hinner inte riksdagen fatta beslut om ett eventuellt utredningsförslag innan valet 2026. Det i sig är en intressant bild av dagens polariserade situation när det gäller skolvalet. Presumtionen är att det inte kommer att leda till ett förslag som kan få stöd över dagens blockgränser. Men det är ett dåligt argument. Det får inte hindra tillsättandet av en utredning på ett viktigt område som har brister som behöver åtgärdas. Skolvalet utgör en väsentlig grund för valfriheten men det finns utrymme för att förbättra dagens system. Därför välkomnades det tidigare beskedet att en utredning skulle få i uppdrag att ta fram förslag på hur dagens skolvalsystem kan förbättras. Vad är det då som kan bli bättre?

Det handlar om framförallt följande tre punkter:

1. Skapa förutsättningar för ett samordnat skolval

2. Tydliggör vilka placeringsregler och urvalskriterier som gäller för huvudmännens skolplanering

3. Säkerställ att föräldrar kan göra ett välinformerat skolval

Under många år har antalet barn i förskole- och skolåldern ökat. Det är på väg att vända. Nu kan vi läsa att kommuner lägger ner skolor på grund av minskande elevkullar. Att lägga ner skolor är en grannlaga uppgift och vi vet att alla skolor inte är lika bra. Det gäller att se till att de väl fungerande skolorna blir kvar. Relevanta frågor i dessa tider är därför ”Hur säkerställer man att skolvalet värnas när elevantalet sjunker?” och ”Hur se till att de skolor som måste läggas ner inte är de skolor som har högst kvalitet och är mest eftertraktade?”.

Sju av tio anser att det är rätt att man kan välja grundskola. Det är ett starkt stöd för det individuella skolvalet. I debatten talas det oftast om skolval som ett val mellan fristående skolor och som ger individer möjlighet att välja bort kommunala skolor. Och visst sker det bortval. Men det sker också aktiva val till såväl kommunala skolor som fristående skolor i både den ”egna” kommunen som i andra kommuner. Det är möjligt at få en bra samlad bild av hur eftertraktade olika skolor är, kommunala såväl som fristående, men det förutsätter att skolvalet är utformat på ett sätt som ger så sann information som möjligt och människors preferenser. Den informationen saknas i stor utsträckning idag.

Det är många som under lång tid påpekat att ett väl fungerande skolvalsystem förutsätter att det finns information bland både skolhuvudmän och föräldrar om hur efterfrågade olika skolor är, oavsett huvudman, och att föräldrar och elever har information om skolors kvalitet, resultat och profil så att de kan göra ett väl informerat skolval. Ändå finns det inte på plats som en självklarhet runt om i landet.

Redan idag har flera kommuner ett samordnat skolval. Det innebär att skolhuvudmännen har samordnat och fastställt datum för antagning till skolorna, koordinerat datum för skolvalsperioden och koordinerat skolplaceringen i såväl kommunala som fristående skolor. Skolhuvudmännen bestämmer själva vilka urvals- och antagningsregler som gäller (inom lagens ram) vilket innebär att det kan vara olika beroende på huvudman. Friskolorna kan ha kvar sin kö och kommunen sin närhetsprincip. Föräldrar kan rangordna ett obegränsat antal skolor på skolvalslistan. I och med att skolplaceringen koordineras kommer beskeden om vilken skola som eleven har fått en plats betydligt tidigare än idag. Dessutom innebär denna modell att en elev inte kan uppta en skolplats på flera skolor utan måste ge besked om vilken av de skolplatser som hen tilldelats via skolvalet som hen vill ha.

Så ser det ut på vissa håll, men långt ifrån överallt. Med denna modell får också skolhuvudmännen en information om hur efterfrågad skolan är. Intressant information för en skolhuvudman när elevunderlaget sjunker.

Ett samordnat skolval är, till skillnad från ett gemensamt skolval, baserat på lokal närhet och nära samverkan med skolhuvudmännen.

I rapporten ”Så kan skolvalet för grundskolan förbättras med några enkla åtgärder”, av Tommy Andersson, Dany Kessel och Elisabet Olme, utgiven av Näringslivets skolforum, framhåller författarna att urvalsreglerna för de kommunala huvudmännen behöver förtydligas så föräldrar förstår vilka regler som gäller för skolplaceringarna och att de enkelt kan beskrivas så att alla kan se om de efterföljs eller ej. Idag genomför de flesta kommuner en skolplacering baserad på närhetsprincipen. Uttolkningen av vad som menas med närhetsprincipen skiljer sig dock från kommun till kommun. Därför föreslår rapportförfattarna att kommunerna ska, för varje elev, definiera vilka skolor som är nära hemmet. Hur denna definition av närhetsprincipen ser ut kan skilja sig åt beroende på kommunens beslut, men huvudsaken är att den är tydlig. Författarna påpekar också att närhet inte är det enda som kan vara relevant när kommuner gör urval till översökta skolor. Det kan tex finnas lottning eller mjuka kvoter. När det gäller friskolornas urvalsgrunder menar författarna att lagstiftaren ska reglera kötiden tex genom att kön inte får öppnas förrän två år innan skolstart.

Vi vet att det finns många synpunkter kring när en friskola ska öppna sin kö. Värt att påpeka är att det alltjämt, trots en mycket omfattande friskoledebatt, är ett stort intresse för friskolor att kösystemet behövs. Ett problem med köerna, som sällan påpekas, är att de förmodligen avskräcker föräldrar från att sätta barn i kö på grund av att det anses omöjligt att få en plats i en populär skola. Det gör att man inte får någon korrekt bild av hur stor efterfrågan faktiskt är på en plats i en specifik friskola. Ett sätt att ändra på detta, att öka chansen för att få en plats, vore att öppna för att en del av de lediga platserna fördelas genom att lotta i kön. Det skulle förmodligen leda till att fler anmäler sig till kön till den skola som man helst skulle vilja ha en skolplats i.

Men det som är viktigt för att människor ska kunna göra ett lyckosamt skolval utifrån individens behov är att det finns god information om varje skola. I ovan nämnda rapport lyfter författarna att forskning visar att ett informerat skolval leder till ett bättre skolval i och med att föräldrar får förutsättningar att få en mer fullödig information om skolor som de kanske inte ens hade reflekterat över annars och att elever fått plats på en bättre skola än vad som annars hade varit fallet. Även detta en viktig del i skolvalet som en utredning kan ändra på.

Skolvalet infördes för över 30 år sedan – mycket på grund av att det fanns en tydlig efterfrågan från föräldrar och elever på att få välja skola. Trots tre decennier har vare sig regeringar eller riksdagen förmått utveckla skolvalsystemet så att valet kan ske välinformerat. Statistiken finns i stor utsträckning för att få relevant information på plats om respektive skola, men den behöver paketeras så att den är jämförbar för de som ska välja. Tidöpartierna insåg att skolvalsystemet behöver förbättras genom bla samordnat skolval, bättre information till föräldrar och elever och rimliga och förutsägbara antagningskriterier. Det får inte stanna vid en insikt. En utredning behövs för att åtgärda brister och jag har lyft några av dessa, varav flera förutsätter lagändringar.

Den demografiska utvecklingen understryker vikten av information om skolors attraktivitet. Ett väsentligt beslutsunderlag för såväl skolhuvudmännen som för landets föräldrar och elever, och för att värna mångfalden.

/

Den 7 april överlämnade Joakim Stymne utredningen Skärpta villkor för friskolesektorn till utbildningsministern och skolministern. Det är ett omfattande förslag som kommer, om det blir verklighet, att ge allvarliga effekter när det gäller förutsättningarna för att driva friskolor i Sverige. Jag återkommer med en kommentar i form av artikel under fredagen på denna sida. Flera förslag bygger på konsekvenser vid kvalitetsbrister. Det kan tyckas rimligt. Problemet är att utredningen inte definierar vad som är kvalitet. Hur ska man veta vad som är en kvalitetsbrist om det inte definieras?

Utredningen har nu skickats på remiss. INTE EN ENDA FRISKOLEHUVUDMAN finns med på remisslistan. En häpnadsväckande attityd som det liberalt styrda utbildningsdepartementet visar gentemot den bransch som utredningen handlar om. Anser inte liberalerna att friskolehuvudmännen ska vara delaktiga i den demokratiska process som det svenska utredningsväsendet utgör?

Agerandet från departementet har föranlett Almega Utbildnings förbundsdirektör Andreas Mörck att skicka följande hemställan:

Hemställan rörande utvidgning av antalet remissinstanser för betänkandet Skärpta villkor för friskolesektorn

Vi har tagit emot remiss av betänkandet Skärpta villkor för friskolesektorn (SOU 2025:37). Almega Utbildning är en arbetsgivar- och branschorganisation för fristående förskolor och skolor. Förbundet har cirka 820 medlemmar med tillsammans ca 420 000 barn och elever i verksamheterna. Förbundets medlemmar är bundna av kollektivavtal och är verksamma över hela landet. Almega Utbildning kommer självfallet att yttra sig över betänkandet och är tacksamma för den möjligheten. Förbundet har dock i detta fall svårt att uttala sig för alla olika medlemmar och ge en heltäckande bild av de konsekvenser som förslagen i detta betänkande kan få.

När vi läser vilka remissinstanser betänkandet remitterats till, måste vi alltså allvarligt ifrågasätta valet av mottagare av remissen. Betänkandet innebär mycket skarpa förslag mot fristående förskolor och skolor och riskerar leda till omfattande konsekvenser för verksamheterna. I 7 kap. 2 § Regeringsformen finns ett beredningskrav av lagförslag som ska lämnas till riksdagen för beslut. Genom att myndigheter, organisationer och andra får ta del av förslag kan förslagen bli allsidigt belysta och konsekvenserna av dem bli klarlagda. Därmed ökar kvaliteten på regeringens och riksdagens arbete, till gagn för demokrati, rättssäkerhet och effektivitet (vilket framgår av Regeringskansliets egen skrift ”Svara på remiss, SB PM 2021:1”).

Vi kan konstatera att av remissinstanserna utgörs ett trettiotal av kommuner, förutom deras branschorganisation Sveriges kommuner och regioner. Kommunerna blir direkt berörda såsom tillsynsmyndigheter för fristående förskolor, där eventuell kommande lagstiftning kan innebära en skärpt tillsyn och tillsynsbeslut i enlighet med förslagen, vilket i sin tur innebär att kommunernas åsikter självfallet är viktiga för den fortsatta beredningen av förslagen.

Däremot är de som i första hand är berörda av innehållet i betänkandet och förslagen till skärpta villkor, nämligen fristående förskolor och skolor, inte i något fall remissinstans, förutom genom deras branschorganisation. Det är en allvarlig brist för den fortsatta beredningen. Även om Almega Utbildning samlar fristående förskolor och skolor i landet, är förslagen i betänkandet så genomgripande och omfattande att här måste ytterligare kunskapsunderlag inhämtas av flera enskilda skolhuvudmän för den vidare handläggningen av förslagen. Det är av största vikt att konsekvenserna för verksamheterna blir ordentligt genomlysta av dem som berörs av förslagen, för att ett korrekt underlag ska kunna lämnas i eventuella lagförslag till riksdagen, i enlighet med Regeringsformen.

Almega Utbildning hemställer därför att listan på remissinstanser snarast utökas till att också omfatta ett lämpligt antal fristående huvudmän för förskolor och skolor av olika storlek.

I samband med Liberalernas riksmöte i Karlstad 22 mars meddelade partiordförande Johan Pehrson att de vill förbjuda utländskt ägande av friskolor. En uppenbar flirt mot de som anser att kineser, muslimer mfl inte ska få äga friskolor i Sverige. Det är säkert många som anser att det är en bra idé att förbjuda utländskt ägande, men det är värt att reflektera över vad det faktisk innebära om det genomförs. Dessutom finns det redan idag regelverk som ställer krav på ägargranskning, något som Pehrson missar att informera om.

Dagens Industri skriver på ett utmärkt sätt om detta på sin ledarsida den 29 mars. Jag tar mig friheten att återge Henrik Westmans mycket informativa artikeln här;

Onödig alarmism från L om ägandet i skolan

Liberalerna ser en risk för att främmande makt kan använda friskolesystemet för att påverka Sverige. Partiet vill därför förbjuda allt utländskt skolägande, meddelade partiledaren Johan Pehrson i samband med L:s riksmöte förra helgen. 

Det är inte tu tal om att det finns starka skäl att ha koll på vem som äger och driver friskolor. Dels för att motverka så kallad välfärdsbrottslighet, dels för att förhindra att utländska aktörer tar kontroll över skolor i syfte att påverka värderingar och underminera demokratiuppdraget.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, varnade 2023 i en rapport för att det inte är osannolikt att en ”utländsk antagonist” skulle kunna investera i svenska skolor. Det skulle kunna handla om religiösa fundamentalister eller främmande makt, som Ryssland och Kina. Risken för denna typ av påverkansoperationer är lika aktuell i dag.

Men den bild som Johan Pehrson målar upp är kraftigt överdriven. Partiet vill alltså förbjuda exempelvis tyska och finländska investerare i den svenska skolan. Men det är framför allt ägare med bas i icke-demokratiska länder som FOI identifierar som en risk, inte sådana som har sin bas i EU. 

Den som vill köpa in sig i en friskola för att få ett ”väsentligt inflytande” över verksamheten (motsvarande minst 10 procent av aktiekapitalet) måste dessutom genomgå Skolinspektionens ägar- och ledningsprövning. Bland annat görs en bedömning av huvudmannens ekonomiska förutsättningar och ledningens lämplighet. Uppgifter kan inhämtas från polisen, Skatteverket, Bolagsverket och Kronofogdemyndigheten. 

En utländsk köpare måste också klara den kontroll som Inspektionen för strategiska produkter, ISP, gör enligt lagen om granskning av utländska direktinvesteringar. Den omfattar investeringar i skyddsvärda verksamheter, däribland skola och utbildning. Med stöd av den så kallade UDI-lagen kan ISP stoppa investeringar som bedöms ha en ”skadlig inverkan på Sveriges säkerhet”. Till exempel satte ISP i praktiken stopp för kinesiska PTL:s planer på att tillverka råvara till elbilsbatterier i Timrå. 

Att döma av Johan Pehrsons uttalande kan man få intrycket av att det utländska ägandet i friskolebranschen är omfattande. Men som Skolinspektionen konstaterar i en rapport från 2024 är bilden ”ändå att utländska ägarintressen i svenska enskilda huvudmän är relativt ovanligt sett till antal huvudmän, men att det förekommer i några av de större koncernerna.”

Den största friskolekoncernen, Academedia, har som alla börsnoterade internationella företag en bred ägarkrets. Till exempel har den näst största ägaren sin bas i Spanien. Ska en sådan aktör stoppas? Seriösa utländska investerare som vill satsa på denna sektor bör välkomnas, inte motarbetas. 

Frågan är hur L har tänkt sig att europeiska ägare ska förbjudas. Att hindra investeringar från aktörer med hemvist i EU skulle sannolikt strida mot den fria rörligheten av kapital. Johan Pehrson gav inga omedelbara svar på detta utan efterlyste en utredning för att undersöka hur ett förbud skulle kunna se ut.

Det pågår redan en utredning som bland annat har i uppdrag att se över om endast företag i Sverige eller i ett annat EU-land ska få driva friskolor. Att L nu har börjat tala om ett snävare förbud beror sannolikt på partiets omorientering: avregleringar och individuella friheter tonas ned medan statens roll lyfts fram.

I L:s framtidsprogram, som presenterades i Karlstad, skriver partiet att man låtit principiella och teoretiska resonemang ”förblinda oss för de effekter som politiken fått i praktiken”, till exempel vad gäller friskolesystemet. 

Johan Pehrsons utspel om det utländska ägandet ska ses i ljuset av partiets usla opinionsläge och allt mer friskolekritiska hållning. Man ska inte vara naiv vad gäller främmande makts intresse för svensk skola, men de nya tongångarna från Liberalerna framstår som alarmistiska och närmast paranoida.

IFAU har nyligen kommit med en intressant rapport om fristående gymnasieskolors betydelse för intresset för att gå ett yrkesinriktat program. Deras studie omfattar år 2000-2010 och resultatet visar att fler friskolor i närheten av hemmet ledde till en högre sannolikhet för att gå ett yrkesinriktat program och lägre sannolikhet för att gå ett studieförberedande naturvetenskap/teknik program.

Studien, som baseras på syskonstudier, visar att mönstret framförallt drivs av pojkar men den visar också tydligt att en ökad friskoleandel  dessutom är förknippad med en ökad sannolikhet att gå ett yrkesinriktat program bland både pojkar och flickor, en minskad sannolikhet för att gå ett studieförberedande program för både pojkar och flickor och en ökad sannolikhet att gå ett yrkesprogram inom industri och teknik, men bara för pojkar. De skriver i sina slutsatser; ”Dessa resultat tyder på att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar. Det finns även tecken på långsiktiga effekter i termer av en något lägre sannolikhet att vara utbildad inom naturvetenskap, matematik eller teknik (STEM) och att vara sysselsatt vid 30 års ålder.”

Utredarna konstaterar att flera av yrkesprogrammen  har en högre ersättning per elev och att de spekulerar i att det är skälet till att de är mer attraktiva att erbjuda för privata skolhuvudmän.  Det är en spekulation som jag gärna vill utmana. Friskolehuvudmännen vet också att det finns en efterfrågan från företag, och offentlig sektor,  på elever med just dessa utbildningar.  Utbildningarna har högre ersättning men att erbjuda programmen innebär också en större risk pga att intresset kan svikta för dessa utbildningar bland eleverna. En aspekt som jag också tror kan vara viktig i sammanhanget är att det är intressantare för elever att söka sig till yrkesprogram som erbjuds av en friskola eftersom de förmodligen har ett närmare samarbete med näringslivet.

Det vore intressant att göra liknande studier av effekterna efter gymnasiereformen som genomfördes efter denna studies period. För effekterna av den har medfört minskat intresse för yrkesprogrammen. Samtidigt är andelen elever som valt yrkesprogram i friskolor 29 procent mot 28 procent i kommunala skolor.

IFAU:s rapport visar, som jag ser det, att det är viktigt att skolmyndigheternas beslut med anledning av de nya reglerna för dimensionering av gymnasieskolans program beaktar resultatet ”…att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar”. Annars riskera syftet med förändringen, att öka andelen elever som väljer yrkesprogram, att bli ett misslyckande.

/

Idag skriver jag en artikel i Timbros tidning Smedjan. Den återfinns även här.

1990 presenterade den moderata framtidsgruppen, ledd av Hans Zetterberg, rapporten ”Idéer för vår framtid”. Det kan tyckas att det inte är relevant att referera till en rapport 35 år senare. Men det budskap som finns i texten är i allra högsta grad relevant för dagens offentliga debatt. Den påpekar det uppenbara, att ett samhälle består av olika delar, med olika logiker men understryker också att det är viktigt att förstå att staten inte är detsamma som samhället. Uttalanden som att ”samhället måste återta den demokratiska kontrollen” hörs ofta från vänsterhåll och är ett lysande exempel på en syn som innebär att samhället är lika med staten.

Men samhället är större än staten och i  ”Idéer för vår framtid” utvecklas texten om den lilla världen och den stora världen. Den lilla världen är familjen, släkten och nära bekantskaper, nätverk och hembygden. Den stora världen består av bland annat politik och förvaltning, företag, organisationer, institutioner. Ett samhälle består av dessa delar men kan också delas upp utifrån områden som näringslivet, vetenskapen, konsten, etiken och religionen – delar av samhället som har rätt att leva sina egna liv. Per Unckel illustrerade insikten om detta när han som utbildningsminister bildade forskningsstiftelser och Chalmers och dåvarande Högskolan i Jönköping blev fristående stiftelser. I ett demokratiskt rättssamhälle är det viktigt att staten hanterar sina grundläggande funktioner som till exempel lagstiftning, rättsväsendet och försvaret korrekt och grundlagen skyddar dessa rättigheter via bland annat näringsfriheten, yttrandefriheten, religionsfriheten och äganderätten.

Det förtjänar att påpekas att friheten är en förutsättning för det goda samhället. I dagens debatt framstår det ofta som att mer statlig styrning eller mer offentligt ägande är lösningen på många samhällsproblem. Då är det lätt att glömma bort att det är viktigt att värna om de andra delarna i samhället. I rapporten talas det om allsidighetens samhälle och det civila samhället. Kort sagt ett samhälle som kännetecknas av mångfald, ett samhälle som baseras på insikten att individer är olika och har olika behov. Ett samhälle som bejakar människors möjligheter att starta företag, att förverkliga sina idéer och ett samhälle som ger individen egenmakt genom att till exempel kunna välja välfärdstjänster inom vård, skola och omsorg såväl som andra varor och tjänster. Det innebär också att det måste finnas fungerande rättssystem som upprätthåller kontrakt och som beivrar bedrägerier. Det är statens roll att tillse att detta system finns.

Tyvärr verkar många av dagens politiker sakna insikten att staten och samhället inte är samma sak. 

Debatten om att offentlighetsprincipen även ska omfatta friskolor bygger på synen att en privaträttslig verksamhet kan och ska behandlas på samma sätt som offentliga verksamheter om intäkterna kommer från skattemedel. Denna syn bortser helt från att det är olika logiker som styr dessa verksamheter. Tyvärr verkar många av dagens politiker sakna insikten att staten och samhället inte är samma sak. Historiskt har offentlighetsprincipen spelat en viktig roll i den offentliga förvaltningen. Den tar sin utgångspunkt i att den offentliga förvaltningen måste kunna granskas eftersom den utgör en mycket stor del av de skattefinansierade verksamheterna. Öppenheten gör det möjligt att granska besluten för att minska risken för slöseri med skattemedel, för att offentliga tjänstemän utsätts för korruption, muta eller utnyttjar sin position för egen vinning. Kravet på öppenhet och transparens innebär att det blir tydligt hur offentliga beslut har tillkommit. Den logik som styr den offentliga verksamheten är enhetlighet, majoritetsbeslut i politiska församlingar, förvaltning och byråkrati.

Företag drivs av en annan logik. Ett företag bygger på en verksamhetsidé som ofta är unik för just det företaget. Även om det handlar om verksamheter som till exempel omsorg, vård och skola, som är lagreglerade och som också omfattas av inspektioner av statliga myndigheter, kan de skilja sig på ett sätt som kan betraktas som verksamhetens kärna. Hur verksamheten är organiserad, hur man bygger strukturer och hur resurserna används i verksamheten, det vill säga grunden för erbjudandet av varan eller tjänsten. Verksamheterna har tillkommit och är efterfrågade just på grund av att de gör saker lite annorlunda än många offentligt drivna verksamheter. Drivkraften för företag är att innovera och utveckla, för förvaltningar är det att just förvalta.

Ett samhälle som baseras på marknadsekonomi gör det möjligt för individer att starta företag, det välkomnar mångfald, respekterar äganderätten och värdesätter möjligheterna att sluta frivilliga avtal. Den mångfald som uppstår ger individer makten att välja och välja bort. Även de som är verksamma inom områden där det finns offentligt ägda verksamheter, som till exempel kommunala skolor och friskolor, lever i denna verklighet. Där har ett valfrihetssystem gett individen makten genom att skolpengen följer med individens val. Det är viktigt att inse att företag verkar på en konkurrensutsatt marknad vilket gör att påtvingad öppenhet, som ett införande av offentlighetsprincipen, om verksamhetens inre kärna blir en risk.

Att det finns en principiell skillnad mellan staten/det offentliga och det civila samhället innebär inte att företag som finansieras via skattemedel eller jobbar på uppdrag för den offentliga sektorn inte ska granskas. Det är givet att så måste ske. Men granskningen ska göras av antingen beställaren, om det handlar om offentlig upphandling, eller av ansvariga myndigheter när det gäller välfärdsföretagen. När en friskolehuvudman ansöker om tillstånd för att starta en friskola genomför Skolinspektionen en omfattande granskning av såväl ägare som ledande befattningshavare innan ett tillstånd beviljas, eller nekas. Den löpande tillsynen av friskolor görs också av Skolinspektionen. Fokus i granskning ska vara hur företagen levererar det som de har åtagit sig att leverera, givetvis inom ramen för gällande lagstiftning. När offentlig sektor upphandlar tjänster föregås det ofta av en noggrann kontroll av den potentiella avtalspartnern. Det kan handla om att begära referenser eller på annat sätt försäkra sig om att det är en pålitlig samarbetspartner.

Det sker en omfattande inrapportering av uppgifter till Skolverket från alla friskolor.

Friskolehuvudmän är huvudsakligen beroende av intäkter från offentliga bidrag, det vill säga statsbidrag och skolpeng från kommunen. Hur friskolehuvudmännen använder dessa medel granskas i dag dels genom att statsbidrag kräver återrapportering av hur dessa medel har använts. Kommunerna har insynsrätt i friskolornas ekonomi och Skolinspektionen granskar också friskolornas ekonomi. Det sker en omfattande inrapportering av uppgifter till Skolverket från alla friskolor. Så insyn finns idag. Men det räcker inte för media och andra som vill ha full insyn i dessa företags e-post, annan korrespondens och verksamhetsbeslut.

Ett företags verksamhetsidé och strategiska planer är kärnan i verksamheten. Det handlar om konkurrenskraften och verksamhetens utveckling. Detta är grundläggande frågor. Det förslag som nu presenterats av utredningen innebär att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Det påverkar även den juridiska personen, friskolans, sekretesskydd. Dagens sekretessregler till skydd för enskildas ekonomiska förhållanden kommer inte att gälla eftersom sekretesskyddet för affärsförhållanden som en tillsynsmyndighet har fått tillgång till bryts om dokumenten överlämnas till en annan myndighet. Handlingar som rör företagens interna angelägenheter och affärsförhållanden riskerar att bli tillgängliga för alla, konkurrenter såväl som allmänhet. Det är inte svårt att inse att om detta blir verklighet så påverkar det intresset för att driva friskola. Mångfalden på skolområdet minskar och därmed också elevernas valmöjligheter.

Så åter till den moderata framtidsgruppens perspektiv, som påminner oss om att samhället är större än staten. Det svenska samhället har många utmaningar, inte minst på välfärdsområdet. I allsidighetens samhälle finns det många som kan bidra, om de ges rätt förutsättningar. Vi vet att friskolereformen har bidragit till att kunskapsfallet har vänt. Det finns alltjämt stora skillnader när det gäller kunskapsnivåerna och just därför behövs det en mångfald av skolor som kan bidra till att även denna utveckling vänds. Pandemin lärde oss att privata vårdföretag är en stor tillgång i samhället och att innovativa och snabbfotade entreprenörer kan bidra till att lösa kapacitetsbristen när det gäller till exempel provtagning och analyser. Privata vårdföretag bidrar till att utveckla vården och att göra den mer tillgänglig. Äldreomsorgen behöver också utvecklas i takt med att vi får en allt äldre befolkning.

Sverige behöver dessa branscher. Och det finns många företag som liksom friskolor har sin huvudsakliga intäkt från offentlig sektor och därmed ytterst från skattefinansiering. Byggbranschen, läromedelsbranschen, renhållningsföretag, IT-företag för att bara nämna några. Kommuner, regioner och statliga verksamheter anlitar företag då de kan utföra tjänster på ett effektivare sätt än vad den offentliga sektorn förmår och är också duktigare än offentliga verksamheter på att utveckla tjänster och innovera verksamheter. Det kan vi se till exempel inom välfärdssektorn där förändrade arbetssätt har inneburit mer vård, skola och omsorg för pengarna tack vare innovationer.

Politiker måste beakta vilka konsekvenser som förslag får för allsidighetens samhälle. Tidöpartierna måste inse att en förändring som innebär att företag ska omfattas av offentlighetsprincipen är ett genomgripande beslut. Det påverkar en hel friskolebransch och ökar påtagligt risken för att driva friskola om företagets strategi och framtidsplaner ska anses vara offentlig handling. Det underminerar inte bara individens rätt att välja, utan hotar också innovation och utveckling inom hela sektorn. Det riskerar också att leda till ideologiskt motiverad lagstiftningsaktivism som drabbar ägare, medarbetare, elever och skattebetalare. Vi vet dessutom att behovet av insyn kan lösas på annat sätt.

/