Ett seminarium om det riktigt viktiga i skolan – hur undervisningen ger resultat

Näringslivets skolforum hade på torsdagen en mycket intressant seminarium på temat Science of learning. Fokus var på vad säger forskningen om vad som fungerar när det gäller undervisning och inlärning. Området science of learning är växande runt om i världen då kunskaperna från hjärnforskningen får ett allt större inflytande på hur undervisningen bör läggas upp.  Frågor som ”Hur kan vi veta att de undervisningsmetoder som används faktiskt leder till avsedd effekt – dvs ökade kunskaper hos eleverna?” är allt mer i fokus.  Idag används väldigt många olika metoder i klassrummen som faktiskt inte baseras på forskning som visar att de faktiskt ger effekt.

Vid seminariet medverkade bl a Anna Stokke, matematikprofessor vid universitet i Winnipeg, Canada, Jonas Linderoth, pedagogikprofessor vid Göteborgs universitet tillika expert i läroplansutredningen (SOU 2025:19). Daniel Muijs, Professor and Head of School of Social Sciences, Education and Social Work (Queen’s University Belfast), en av världens mest citerade forskare när det gäller forskning om effektiv undervisning och tidigare forskningschef vid Ofsted.

Det är anmärkningsvärt att det i en så viktig del av samhället som skolan faktiskt bedrivs en verksamhet som förefaller stå ”på lös grund” när det gäller vad som kännetecknar god och effektiv undervisning, som faktiskt ökar elevernas kunskapsnivå. Professor Anna Stokke var mycket intressant att lyssna på. Hon strukturerade upp sitt anförande bra och tydliggjorde alla fallgropar som finns när det gäller uttolkning och implementering av nya forskningsresultat. Hon har också en podd som heter Chalk & Talk.

Som professor i matematik har hon en god inblick i de bristande matematikkunskaper som många studenter har, ett problem som vi känner igen i Sverige. Hon underströk vikten av att lärare på djupet förstår hur framgångsrika undervisningsmetoder ska implementeras. Ett stort problem enligt henne är att detta inte sker och då blir det lätt ”lethal mutation”, dvs en felaktig tolkning eller implementering av forskningsresultat som dessutom kan skilja sig åt beroende på av olika uttolkare. En ”mutation” av forskningsresultat som innebär att tillämpningen skiljer sig åt. Vilket i sin tur gör att felaktiga tillämpningar, baserat på forskningsresultat, innebär att effekterna uteblir. Det kan till och med medföra att det får en negativ effekt på elevernas lärande.

Hon påpekade också att för att kunna utvärdera effekterna så måste det också finnas en konkret definition av vad det är som man ska mäta/utvärdera. När hon talade om detta tänkte jag osökt på talet om kvalitet i skolan från politikerna i Sverige. Ett gott exempel på ord som inte har något värde om det inte definieras. Hon påpekade också att det är viktigt att uttrycket ”forskning visar” inte tas för givet. Lita inte på det – ställ följdfrågor. Vad visar den? Har tillämpningen fått avsedd effekt eller är det något annat som den visar? Hon understryker också vikten av att lärare och rektorer har en sådan kompetens så att de kan ifrågasätta och ställa följdfrågor när de stöter på program inom tex science of learning, där leverantören påstår att det baseras på forskning. Vilken målgrupp har använts i forskningen? Kan resultaten generaliseras till andra målgrupper? Här brister det ofta enligt Stokke.

Teach a teacher to evaluate evidence… är viktigt och borde därför vara en självklar del i lärarutbildningen enligt henne.

Jag rekommenderar varmt att titta på inspelningen av detta seminarium och professor Stokke talar ca 23 minuter in i inspelningen.

Vi har en livlig debatt om skolan i Sverige, vi talar om friskolor, vinster, betygssystem, elevhälsa, att nästan 20.000 elever lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet, om studiero, nya kursplaner och läroplaner, för att bara nämna några områden. Men det som detta seminarium handlar om är viktiga förutsättningar för att svensk skola ska bli bättre på att förmedla kunskaper till unga. Det är en stor brist i vårt välfärdssamhälle att det som rör science of learning inte prioriteras högre. Professor Linderoth var lite hoppfull i sina kommentarer, men inte utifrån att landets skolmyndigheter m fl intressenter lyfter området, utan utifrån att det bland lärare och rektorer samt några forskare finns ett växande intresse för dessa frågor. Men som professor Stokke m fl konstaterade på seminariet, det behövs en struktur för att det ska bli ett ordentligt genomslag.

Erik Håkansson, Danderyds gymnasium, talar intressant om hur möjligt det är att använda sig av resultaten från science of learning i svenska skolor idag. det kan du höra från ca 1:50 in i inspelningen.

Om du avsätter ca 2 timmar av din dag till detta kommer du att få många intressanta insikter.

Förhoppningsvis kan vi se ökade insikter från politiker och lärarutbildningar om att detta är en viktigt område att fokusera på. Lägg kraften på detta i stället för på huvudmannaskapet.

/

 

Vad skolpolitikerna borde ha lärt av migrationsdebatten

Sofia Jarl skriver en intressant artikel i Smedjan 11 mars 2026. Jag återger den nedan. /
Svensk politik har en förmåga att fastna i symboler. Migrationspolitiken är kanske det tydligaste exemplet i modern tid. Under många år handlade debatten mindre om hur mottagandet faktiskt fungerade och mer om vad Sverige skulle signalera till omvärlden. Att människor som flyr krig och förföljelse ska kunna börja ett nytt liv är i grunden en human och anständig utgångspunkt och en viktig del av Sveriges självbild. Men politik kan inte stanna vid intentioner. Den måste också handla om kapacitet, ansvar och konsekvenser.

Under lång tid blev det allt tydligare att systemen pressades hårt. Kommuner hade svårt att klara mottagandet. Bostäder saknades. Skolor och socialtjänst belastades kraftigt i vissa delar av landet. När integrationen inte fungerade växte också ett utanförskap som i vissa miljöer gav grogrund för kriminalitet och starkare kriminella strukturer. Samtidigt fortsatte mycket av den politiska diskussionen att kretsa kring symboler – kring vilken signal Sverige borde sända.

När förändringar väl började blev debatten snabbt hård och polariserad. Misstänkliggöranden och etiketter ersatte ofta sakliga samtal om hur systemen fungerade. Först långt senare genomfördes mer genomgripande förändringar.

Det är svårt att komma på någon annan fråga i modern svensk politik där kursändringen tagit så lång tid – och där följderna blivit så omfattande. För att återta kontrollen har staten under senare år tvingats genomföra långtgående förändringar, inte minst inom rättspolitiken.

Erfarenheten från migrationspolitiken borde ha lärt svensk politik något enkelt: när debatten fastnar i symboler tar det ofta mycket lång tid innan systemen börjar diskuteras på allvar.

Erfarenheten från migrationspolitiken borde ha lärt svensk politik något enkelt: när debatten fastnar i symboler tar det ofta mycket lång tid innan systemen börjar diskuteras på allvar. Frågan är om de politiska partierna i riksdagen nu riskerar att göra samma misstag i skolpolitiken.

Debatten om friskolorna präglas fortfarande av symboliska konfliktlinjer. För kritikerna handlar allt om vinster. För försvararna handlar det om valfrihet. Samtidigt har själva utbildningssystemet förändrats i grunden. I nästan varje kommun verkar flera huvudmän parallellt. Kommunala skolor och fristående skolor delar elevunderlag, lärarmarknad och i praktiken också ansvaret för att systemet fungerar. Det gör skolan till något annat än en klassisk marknad. Det är ett gemensamt system. Och gemensamma system kräver mer än ideologiska positioner. De kräver stabilitet, långsiktig planering och ansvar för helheten.

Efter många år av ideologiskt laddad retorik från vänstersidan finns nu ett utrymme i rikspolitiken för en mer systemorienterad diskussion om hur svensk skola faktiskt ska fungera. Men ett sådant perspektiv uppstår inte av sig självt. Någon måste driva det.

Här har Moderaterna ett särskilt ansvar. Erfarenheterna från migrationspolitiken borde ha lärt oss vad som händer när systemproblem tillåts växa medan politiken fastnar i symboler.

I migrationspolitiken gick det till slut att återta kontroll genom att minska inflöden, skärpa regelverk och stärka rättspolitiken. Men alla samhällssystem är inte lika enkla att reparera i efterhand. Frågan är vad vi gör om tio år om vi först river ned strukturen och sedan inser att den fyllde funktioner som inte längre kan ersättas.

En rimlig moderat utgångspunkt i skolpolitiken borde därför vara tydlig. Ett utbildningssystem där flera huvudmän verkar parallellt ska inte betraktas som ett problem som måste begränsas, utan som en struktur som – liksom andra delar av vårt moderna skolsystem – ska utvecklas och förbättras. Det kräver tydligare ansvar för systemets stabilitet, bättre samverkan mellan huvudmän och en politik som försvarar de värden reformen faktiskt skapade: konkurrens om kvalitet, fler arbetsgivare för lärare och rektorer och det yttersta; verklig valfrihet för elever och föräldrar.

Just därför borde Moderaterna före valet vara tydligare. Ett fungerande skolsystem med flera huvudmän kan inte försvaras på halvdistans. Antingen står man upp för det – eller så gör man det inte.

NMI – Wallster har rätt om mediernas ointresse

Näringslivets Medieinstitut har gjort en uppföljning av den debattartikel som Tommy Wallster hade i Smedjan för några veckor sedan. De konstaterar att han har rätt – medierna är ointresserade av att förmedla fakta kring friskolor.

Läs NMI:s rapport här./

Wallster har rätt om mediernas ointresse

Sociologen Tommy Wallster menar att forskning och data som kommer fram till positiva resultat för friskolorna inte syns i nyhetsmedierna. NMI har undersökt saken. Sju av de tio källor som Wallster nämner hittas inte i nyhetsflödet på tre stora redaktioner.

Sociologen Tommy Wallster gav häromdagen i Smedjan exempel på forskning och data som kommer fram till positiva resultat för friskolorna. Han menar att den här typen av expertkällor och underlag inte syns i nyhetsmedierna.

”I dagens skoldebatt ifrågasätts ofta friskolor, i synnerhet så kallade vinstdrivande skolor. Men det finns gott om officiell statistik och kvalificerad skolforskning som belyser värdet av friskolor, även skolor som drivs som aktiebolag. En stor del av denna forskning syns sällan eller aldrig i media.”, skrev Wallster.

Wallster pekar exempelvis på forskning som visat att friskolor skapar bättre kunskapsresultat jämfört med kommunala skolor, och till och med påverkat kommunala skolors resultat i en positiv riktning.

NMI har undersökt hur de källor som Wallster anger har beskrivits i Dagens Nyheter, Sveriges Radio och Sveriges Television. Vi har identifierat tio rapporter eller liknande som Wallster nämnde i sin text. Sju av dessa tio återfinns inte överhuvudtaget på nyhetsplats i de tre medierna. Sammantaget stämmer Wallsters observation väl, kan NMI konstatera.

Läs NMI:s undersökning.

Några omnämnanden har NMI hittat på nyhetsplats. Men när det gäller Sveriges Radio har NMI inte kunnat hitta ett enda omnämnande.

1. Wallster skriver att ”den enkätundersökning som årligen genomförs av Skolinspektionen visar att friskolor har flest nöjda elever, föräldrar och lärare”. Den här utvärderingen nämns i sista stycket i en artikel av DN-journalisten Peter Letmark som handlar om att lärare är kritiska till friskolornas vinster. Det här bemöts av Almega utbildnings vd Andreas Mörck som enligt artikeln ”hänvisar till en skolenkät som genomförts av Skolinspektionen där lärare uppger att de trivs bättre i fristående än i kommunala skolor.”

NMI har tidigare kunna konstatera ointresset för den största utvärderingen av vad elever och lärare tycker om skolan. ”På nyhetsplats i Dagens Nyheter hittar NMI inget omnämnande alls av Skolenkäten de senaste tio åren.”, skrev NMI.

2. Wallster skriver: ”IFAU-forskarna Böhlmark och Lindahl finner i en studie att konkurrensen från friskolor höjer i synnerhet de kommunala skolornas resultat men också att en hög andel elever i friskolor stärker elevernas prestationer generellt.”

Den här studien har faktiskt förekommit några gånger i nyhetsrapporteringen. Svenska Dagbladet skrev en artikel om studien, och SvD-artikeln ledde till en text från TT. Den texten publicerade SVT och Dagens Nyheter.

Det finns också en beskrivande artikel av DN-journalisten Philip Ramkvist (2012). ”Rapportförfattarna undersökte betyg och resultat i nationella prov i matematik och engelska, och fann att ju fler friskoleelever det finns i en kommun, desto bättre presterar eleverna.”, skriver Ramqvist.

3. Slutligen beskriver Wallster en studie från IFAU som bland annat visar att ”fristående högstadieskolor etableras dels i områden med en hög utbildningsnivå, dels i områden med en hög andel utrikes födda.” Den finns omnämnd i en SVT-publicering från 2016 och man kan gissa att det sändes ett inslag i SVT-Forum, men det kan NMI inte hitta.

En av Wallsters källor finns även omnämnd på ledarplats i Dagens Nyheter, och dessutom förekommer att källor nämns på DN-debatt.

Resultatet från den här genomgången ligger i linje med en undersökning om hur friskoleforskning återges i nyhetsmedier som NMI genomförde 2021. Den visade att friskolekritiska forskningsresultat dominerar stort i rapporteringen. Man kan också konstatera att viss forskning, t ex Jonas Vlachos om betygsinflation, ofta blir refererad till i nyhetsmedierna.

***

Fotnot om metoden
Vi har sökt på tre mediers webplatser: Dagens Nyheter, Sveriges Radio och Sveriges Television. Det begränsar urvalet och NMI är tacksam för tips på att det finns publiceringar i de här tre medierna som vi inte hittat. Se mer om metoden i rapporten.

 

Kommer politisk klåfingrighet göra läraryrket attraktivare?

Artikel i Svensk Tidskrift 13 februari 2026

Regeringspartierna har, tillsammans med Sverigedemokraterna, presenterat förändringar av skollagen som innebär att det ska regleras politiskt hur många timmar som lärare maximalt får undervisa. Idag är det kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter som reglerar arbetsförhållandena på landets skolor. Det innebär att det inte finns någon reglering av antalet undervisningstimmar utan det bestäms på lokal nivå i skolorna eller av huvudmännen. En rimlig ordning eftersom förutsättningarna är olika beroende verksamhetens storlek, elevsammansättning och hur arbetsplatsen är organiserad. Däremot finns elevernas rätt till en garanterad undervisningstid reglerad.

Partierna som står bakom detta förslag, som utgör ett avsteg från den svenska modellen på arbetsmarknaden, anser att centralstyrningen måste göras. De hävdar att lagändringarna ska skapa bättre förutsättningar för lärare och förskollärare att utföra sitt undervisningsuppdrag och öka lärar- och förskolläraryrkets attraktivitet. Men är det troligt att en ”överköring av arbetsmarknadens parter” via en nationell reglering av undervisingstiden ökar yrkets attraktivitet? Och vilka effekter får detta statliga ingrepp i den svenska modellen på ett område där arbetsmarknadens parter sedan länge anses vara de som har bäst förutsättningar för att förhandla om villkoren på arbetsmarknaden, för ledarskapet i skolan?

Nyligen har en annan utredning ”Utredningen om bättre förutsättningar för rektorerna i skolväsendet (U 2024:03)” överlämnat sitt slutbetänkande. Syftet med utredningen är att stärka rektorernas pedagogiska ledarskap och minska omsättningen av rektorer. Den konstaterar helt sonika att ”Under den senaste mandatperioden har flera reformer genomförts och fler annonseras. Flera utredningar har lämnat förslag som, om de genomförs, kommer att påverka rektors rollen, ibland i motstridiga riktningar.”

Det är uppenbart att skolan som arbetsplats har problem. Det handlar bland annat om bristande ledarskap, omfattande detaljregleringar, brist på legitimerade lärare samt hög omsättning av rektorer. Under många år har det från politiskt håll initierats olika åtgärder för att öka attraktiviteten för att bli lärare och rektorer. Under det senaste decenniet har nästan lika många utredningar som antalet år försökt hanterat denna fråga. För tio år sedan handlade debatten mycket om lönenivåerna, idag handlar den mer om arbetsmiljö och stress. I texten till sitt lagförslag konstaterar regeringen att antalet legitimerade lärare och förskollärare som väljer att lämna yrket har ökat under senare år. I Skolverkets undersökning Attityder till skolan från 2024 anger nästan hälften av lärarna att de har övervägt att byta yrke under det senaste året. Kan det vara den politiska klåfingrigheten som är problemet?

2022 genomfördes en undersökning bland legitimerade lärare som lämnat yrket under de senaste tio åren. I SCB-rapporten ”Lärares karriärvägar” återges svaren på frågor om varför de lämnat och om de kan tänka sig att återvända till skolans värld.  Det handlade i hög utsträckning om arbetsbelastning, stress och förväntningar från vårdnadshavare, för många administrativa uppgifter, små möjligheter att styra över arbetssituationen och mängden arbetsuppgifter som inte hör till yrket. Samtidigt uppgav drygt 50 procent att de kan tänka sig att arbeta som lärare igen. Öppenheten för att åter arbeta som lärare i framtiden var, föga förvånande, vanligare bland de yngre jämfört med de som är äldre. Grundskolelärare är minst positiva till att återvända, var annan kan tänka sig en återgång. Mest positiva är gymnasielärarna där sex av tio var öppna för att i framtiden arbeta som lärare inom skolan igen. Omkring 70 procent angav att mer tid för att förbereda, genomföra och följa upp undervisningen skulle bidra till att de skulle kunna tänka sig att arbeta som lärare igen. Näst viktigast var rimligare arbetsbelastning, 66 procent, följt av större möjligheter att styra över arbetssituationen, 60 procent. Det förefaller som om Tidöpartierna har tagit dessa resultat som intäkt för att göra avsteg från den svenska modellen. Men löser centralstyrning dessa lokala frågor?

Det är väl känt att skickliga lärare är en viktig faktor för undervisningens kvalitet. Men forskning visar också att ledarskapet i skolan är viktigt och hur verksamheten organiseras. Förutsättningarna för förskolor, grund- och gymnasieskolor skiljer sig åt, det finns inte en modell som passar för alla. Centralt utformade regler riskerar att försämra förutsättningarna för att anpassa verksamheten lokalt, av det enkla skälet att det blir oflexibelt. Dagens kollektivavtal baseras också på denna insikt om att förutsättningarna är olika. För politiken borde det viktiga vara resultatet, att skolan levererar god kvalitet och elever med goda kunskaper, inte att skolverksamheten organiseras på ett centralstyrt sätt. Människor är olika, elever är olika och då måste det också finnas en flexibilitet i hur arbetet organiseras lokalt.

Tidöpartierna menar att eftersom det idag saknas nationella regler för hur mycket undervisning som en och samma lärare förväntas genomföra, eller vilken tid som lärare och förskollärare ska få till att planera och följa upp sin undervisning, medför utmaningar för att leva upp till skollagens krav på att alla barn och elever ska ges en likvärdig utbildning, oavsett var i landet som utbildningen anordnas.  ”Det innebär att olika lärare kan ha mycket olika förutsättningar. Det kan i sin tur leda till att kvaliteten på den undervisning som elever får varierar mellan olika skolor och huvudmän, även när undervisningen bedrivs av behöriga och skickliga lärare.”  Ja så ser verkligheten ut. Med ambitionen att ändra på denna verklighet öppnar nu regeringen en väg så att den, via en förordning ska kunna detaljreglera hur stor del av lärares arbetstid som ska upptas av undervisning samt av planering och uppföljning av undervisningen. Inte konstigt att skolhuvudmännen reagerar negativt på detta, för det kommer inte att fungera. Och det är förvånande att partier som i andra sammanhang säger sig vilja slå vakt om den svenska modellen står bakom detta förslag. Förslagen om att reglera undervisningsuppdraget kan komma att få större konsekvenser för små huvudmän eftersom små huvudmän är mer sårbara för förändrade kostnader.

En annan fråga handlar om prioritering. Skolinspektionen ska nu också kontrollera att lärarna på skolan inte ”överskrider sin undervisningstid” eller får för lite tid för planering, förberedelser och efterarbete. Är det verkligen en ändamålsenlig användning av Skolinspektionens begränsade resurser? Är det inte viktigare att granska skolornas förmåga att höja elevernas kunskapsnivåer?

Skolan är en komplex bransch. Den ena skolan är inte den andra lik av det enkla skälet att människor är olika. Det innebär att nationella detaljregler kan stjälpa, oavsett hur ädla motiven än är. Med detta sagt är givetvis en god arbetsmiljö viktigt, en geniunt lokal fråga. Och dagens möjlighet för lärare, rektorer och andra skolmedarbetare att kunna byta arbetsgivare utan att behöva byta yrke spelar roll. För några år sedan gjordes en undersökning bland lärare i kommunala skolor respektive kommunals skolor om deras syn på arbetsmiljön mm. Resultatet var tydligt. På område efter område var friskolornas medarbetare mer nöjda. 66 procent av lärare i friskolor är nöjda med sitt arbete jämfört med 53 procent i kommuner, sex av tio lärare i friskolor anser att närmaste chef har en god förmåga att hantera mobbning, trakasserier liknande arbetsmiljöproblem, en majoritet lärare, i friskolor såväl som kommunala skolor, är nöjda med deras möjligheter att påverka hur arbetsuppgifter genomförs, 64 procent av friskolelärarna rekommenderar gärna andra att söka jobb i sin organisation, mot 50 procent av de kommunalt anställda lärarna och 65 procent av friskolelärarna känner sig rättvist behandlad av sin chef, mot 53 procent av de kommunalt anställda lärarna. Även på detta område – mångfalden av arbetsgivare – har politiken ambitionen att detaljreglera på ett sätt som riskerar att leda till att mångfalden, och därmed elever och lärares valfrihet begränsas. Mängder av lagförslag kommer nu att behandlas innan riksdagen tar ledigt i sommar. Vissa förslag som presenteras är bra men dessvärre tillhör inte centralreglering av undervisningstiden den kategorin. Det finns en uppenbar risk för att det försämrar attraktiviteten ytterligare för att jobba i skolan. Och det vore riktigt illa. Svensk skola behöver inte mer politik utan mindre.

Ulla Hamilton är fri debattör och tidigare VD för Friskolornas Riksförbund

Kritik mot regeringens detaljstyrning -lärarna kommer inte att räcka till

Hamiltonpodden gästas av Johan Sjölin. Johan har mångårig erfarenhet från skolans värld, över 30 år. Han har startat flera friskolor, Rytmus och Pops Academy och han är för närvarande rektor på Idrottsgymnasiet i Nacka. Vi talar om regeringens förslag som innebär att regeringen ska ge sig själv en rätt att besluta om maxantalet undervisningstimmar för lärare. Johan är kritisk, inte minst mot bakgrund av att förhållandena på de olika skolorna ser mycket olika ut. Lyssna på vårt samtal här.

 

Öka utbudet av friskolor för att fler elever och lärare ska hitta en skola som passar dem.

Välkomna fler friskolor är rubriken på Annika Wesths ledare i Kristianstadsbladet. Annika är liberal politiker och har integritet nog att vara mycket tydlig i frågan om friskolors resultat och framtida utvecklingsmöjligheter. Kort sagt en politiker som står för valfrihet och mångfald och vikten av att människor ska kunna välja skola. Människor är olika och har olika behov. Det inser hon och det slåss hon för ! Läs hennes ledare från den 9 februari här nedan. 

*****

Att inte klara av att få tillräckligt bra betyg i nian för att fortsätta utbilda sig på gymnasiet kan bli förödande. I Kristianstad kunde ytterligare 206 ungdomar inte komma in på gymnasiet i höstas på grund av bristande behörighet och i Hässleholm var det 144. Det motsvarar 13 klasser.

Det är alldeles för många. Hur ska de klara sig som vuxna?

För att komma in på ett praktiskt program på gymnasiet krävs godkänt betyg i minst åtta ämnen. Varför en elev inte klarar det, finns det olika förklaringar till. En är vilken pedagogik som används.

Moderaterna föreslår nu att No Excuses Schools-pedagogik ska införas i kommunala skolor, för att råda bot på den befarade utslagningen. Modellen sägs vara tagen från Londonskolan Michaela Community School. Där praktiseras strikt disciplin och sanktioner för brott mot skolans regler.

Det är bra att Moderaterna vill arbeta för ”tydligare fokus på explicit undervisning, arbetsro, disciplin och höga förväntningar”. Men den modell de föreslår är inte ny. Den bygger på Internationella engelska skolans, IES, pedagogik. Innan Londonskolan startade reste initiativtagarna till dem för att lära av IES.

Faktum är att kommunala skolor då och då gör försök att införa delar av No excuses-modellen. Ett exempel är den kommunala Sjumilaskolan i Göteborg, som förändrade pedagogiken och bland annat gav eleverna påföljder för förseelser.

Internationella engelska skolan utmärker sig med särskilt god ordning.

Men förändringen i kommunala skolor blir inte bestående, eftersom det finns lärare på skolan som motarbetar pedagogiken därför att de inte håller med om den. Det blir svårt för de lärare som vill införa nya metoder att upprätthålla dem om det inte finns stöd bland samtliga lärare.  För att no excuses ska fungera, måste alla vara överens.

Det problemet har inte friskolor. De är tydliga från start med hur de arbetar – och den lärare som väljer att börja arbeta på en friskola, gör det för att denne skriver under på elevsyn och pedagogik.

IES utmärker sig med särskilt god ordning och använder sig av positiv förstärkning för att sporra till gott uppförande – precis det Moderaterna önskar. Ett av många exempel på uppmuntrande pedagogik mötte jag under ett besök hos IES Helsingborg, där en elev som gör något bra får en ”biljett”. I slutet av varje vecka samlas biljetterna in, och tre ”vinnare” dras, som får pris.

Resultaten talar för sig själv. Hos IES Helsingborg var 100 procent av avgångseleverna behöriga till gymnasiet. Skolans elever har 50 olika modersmål, 57,4 procent har utländsk bakgrund och eleverna kommer från så kallade utsatta områden. Den som påstår att koncernskolor väljer ”lätta elever”, påstår något som helt enkelt inte stämmer.

Dessutom har skolan hög korrelation mellan nationella prov och slutbetyg – skolan kan inte beskyllas för att sätta ”glädjebetyg”. Eleverna kommer att kunna klara sig bra även på högre utbildningar i framtiden.

IES resultat nås genom effektivt kvalitetsarbete och lärarnas gemensamma betygsanalys i ämneslaget på varje IES-skola: 15 procent bättre i matematik, 16 procent bättre i engelska och 12 procent bättre i svenska mot landet som helhet.

Låt oss en gång för alla begrava all ryktesspridning om att friskolor inte håller hög kvalitet. Friskolorna erbjuder flera olika pedagogiska modeller att välja mellan, som den kommunala skolan inte klarar av. Därför bör man öka utbudet av friskolor.

Annika Westh är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap, historia, religion samt fristående liberal skribent.

Vad innebär förslaget om att offentlighetsprincipen ska införas för friskolor?

I en lagrådsremiss 20 januari 2026 presenterar regeringen, med stöd av Sverigedemokraterna, ett förslag som innebär att offentlighetsprincipen ska införas hos enskilda huvudmän i skolväsendet. Förslaget har presenterats som att det innebär lättnader för mindre friskolor, men stämmer detta? Är det reella lättnader? Och hur definieras mindre friskolor?

Förslagen innebär i huvudsak följande:

  • Rätten att ta del av allmänna handlingar ska gälla hos juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet, och anställda och uppdragstagare hos sådana huvudmän ska ha meddelarfrihet.
  • Dessa huvudmän ska jämställas med myndigheter vid tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen, och vissa sekretessbestämmelser som därmed gäller hos sådana huvudmän anpassas för att sekretessen inte ska hindra tillgången till information om skolväsendet.
  • Mindre huvudmän ska få tillämpa regler som innebär vissa lättnader i hanteringen av allmänna handlingar. Det ska gälla huvudmän som har högst 450 barn och elever eller, om de bara har fristående förskolor, högst 100 barn, eller ingår i en koncern där koncernföretagen sammanlagt har så många barn eller elever.
  • Arkivlagen, som gäller för kommunala myndigheters arkiv, ska gälla för berörda enskilda huvudmän, med undantag för mindre huvudmän som ska bevara allmänna handlingar i som huvudregel minst sju år.
  • Under de första två åren efter införandet ska samtliga juridiska personer som är enskilda huvudmän inom skolväsendet få tillämpa lättnadsregler.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2027.

Vad innebär lättnadsreglerna – som gäller för bl a huvudmän som har max 450 barn och elever?

Lättnadsreglerna ger tidsbesparingar och därmed kostnadslättnader och innebär att kraven som följer av offentlighetsprincipen kommer att ställas lägre när det gäller

  • skyndsamhet vid utlämnande,
  • registrering av handlingar,
  • på vilket sätt allmänheten kan ta del av handlingen, och
  • bevarandetid.

Huvudmän för förskola med högst 100 barn, och huvudmän för skola, förskola och fritidshem med högst 450 barn och elever, föreslås få tillämpa lättnadsregler. De huvudmän som får tillämpa lättnadsregler ska hålla allmänna handlingar ordnade och vårda dem. På begäran ska huvudmännen lämna ut en allmän handling inom rimlig tid och handlingarna ska som huvudregel bevaras i minst sju år. Förslagen innebär att huvudmannen, för varje dokument i verksamheten, måste fastställa om handlingen är inkommen eller upprättad, och hålla de handlingar som bedöms falla inom dessa kategorier ordnade och vårdade. Allmänna handlingar som uppenbart är av ringa betydelse för verksamheten behöver dock inte hållas ordnade. Huvudmannen ska också upprätta en mindre långtgående beskrivning över allmänna handlingar än vad som följer av offentlighets- och sekretesslagen.

Regeringen menar att kravet på att hålla handlingarna ordnade och vårdade bara medför marginellt ökad arbetstid för personalen och att upprätta en beskrivning över de allmänna handlingarna är en engångsinsats som bedöms underlätta för huvudmännen vid hanteringen av de allmänna handlingarna

Även lättnaden när det gäller skyndsamhetskravet bedöms vara tidsbesparande för en enskild huvudman som får en begäran om utlämnande av en allmän handling. En offentlig huvudman ska lämna ut handlingen skyndsamt. För en enskild huvudman som saknar administrativ personal skulle detta krav vara tidskrävande enligt regeringen men med den föreslagna lättnaden har huvudmannen i stället möjlighet att anpassa tillgängligheten efter förutsättningarna för huvudmannens förskole- eller skolenheter, dvs. att i vissa situationer dröja något med att hantera begäran om utlämnade av en allmän handling. En anställd hos en huvudman med lättnadsregler kan dessutom hantera en begäran när verksamheten i övrigt ger mer utrymme att göra det. Regeringen bedömer att det bör finnas en möjlighet för mindre huvudmän att fråga efter de kontaktuppgifter som behövs för att kunna lämna ut begärda handlingar i form av kopior som en följd av den lättnadsregel som i förhållande till TF innebär en begränsning av rätten att ta del av en allmän handling på stället.

Regeringen skriver följande i lagrådsremissen; Regeringen vill här framhålla att de föreslagna lättnadsreglerna inte innebär undantag från att omfattas av offentlighetsprincipen: allmänhetens rätt till insyn ska omfatta alla enskilda huvudmän, stora som små. Lättnadsreglerna innebär enbart att kraven på hanteringen anpassas utifrån hänsyn till mindre huvudmäns förutsättningar på så sätt att de exempelvis får längre tid på sig att hantera ett utlämnande av en allmän handling.

För att förtydliga – det som skrivs nedan om sekretessprövning och möjligheterna att driva ärenden hos JO och i domstol gäller för alla skolhuvudmän – oavsett storlek.

Sammanställningen visar att påståendet att offentlighetsprincipen endast skulle innebära mindre administrativa insatser i de fristående skolorna är helt felaktigt. Lagen innebär att alla dessa handlingar måste bedömas utifrån sekretesshänseende.

Vad innebär förslaget för övriga skolhuvudmän?

I princip innebär det att samma regler kommer att gälla som för alla myndigheter som omfattas av offentlighetsprincipen. Men regeringen föreslår att de föreslagna lättnadsreglerna ska gälla för alla enskilde huvudmän de första två åren.

Utgångspunkten är att regeln att var och en har rätt att ta del av allmänna handlingar hos statliga och kommunala myndigheter och andra offentliga organ (2 kap. 1 § TF) nu även ska omfatta friskolor (förskolor, grund- och gymnasieskolor och fritidshem).  Det innebär också att medarbetare i dessa friskolor ska, liksom de som arbetar i staten och kommunerna, få rätt att berätta vad de vet för utomstående genom att de är tillförsäkrade yttrandefrihet enligt samma regler som gäller för medborgarna i allmänhet.

Krav på registerhållning och diarieföring

De större friskolehuvudmännen måste inrätta ett system för att registrera och diarieföra alla inkomna och upprättade handlingar. Diariet har allmänheten rätt att ta del av. Myndigheterna löser det bland annat genom att ha en dator tillgänglig i receptionen. Annars måste dokumenten skrivas ut, kopieras och sedan skickas till den som vill ta del av dem. Diarie- och registerkraven innebär investeringskostnad som de flesta friskolor inte behöver i dag då de redan har egna system för att hantera handlingar. Som inkommen handling räknas även mejl som kommer ”utifrån” vilket innebär att det är allmänna handlingar. Det innebär att i stort sett all e-postkorrespondens mellan lärare och föräldrar ska diarieföras, upprättade bedömningsdokument av eleverna med mera ska diarieföras.

Krav på tillgänglighet

Den/de som vill ta del av en allmän handling ska begära det hos den friskola som förvarar handlingen. Den som vill ha ut handlingen behöver inte ange varför eller till vad. Handlingen ska kunna läsas på plats eller kopieras mot avgift. I Tryckfrihetsförordningen finns ett så kallat ”skyndsamhetskrav”. Det innebär att en friskola måste tillgodose en begäran (eller avslå den med överklagbart beslut) helst på dagen eller i vart fall inom högst 2-3 dagar. Den som inte följer detta kan bli anmäld till Justitieombudsmannen (JO).

Lagens krav på tillgänglighet innebär att de större friskolorna inte kan vara stängd under till exempel sommarlovet eftersom tillgänglighet innebär att den ska vara öppen varje helgfri dag med personalberedskap för att såväl hantera begäran om att få ut allmänna handlingar som kompetens att göra sekretessbedömning om huruvida en handling kan lämnas ut.

Kompetens för sekretessbedömning (gäller alla friskolehuvudmän oavsett storlek)

Utgångspunkten är att alla handlingar är allmänna och måste lämnas ut om så begärs. Uppgifter om till exempel löner och övriga anställningsvillkor kan inte sekretessbeläggas. Lagstiftningen innebär att en friskola måste ha medarbetare som kan göra en sekretessbedömning av handlingar som begärs ut samt besluta om att uppgifter i en handling omfattas av sekretess. Många svåra juridiska sekretessprövningar kommer att behöva göras. För detta behövs juridisk kompetens inom just sekretessområdet. Ett beslut om att inte lämna ut en handling med hänvisning till sekretess kan överklagas till en domstol.

Den som begärt ut en handling från en myndighet vet att det också är vanligt att det är delar av handlingen som sekretessbeläggs. Det beror på att det normalt sett inte går att sekretessbelägga hela handlingen utan endast vissa uppgifter i den. Detta görs genom att avsnitt i handlingen döljs, det vill säga de sekretessbelagda delarna, innan handlingen lämnas ut. Ett tidskrävande och svårt arbete. Juridisk kompetens behövs dessutom för att utforma korrekta beslut som kan överklagas till Kammarrätten – och för att driva rättsprocesser i Kammarrätten.

Beslut kan överprövas i domstol (gäller alla friskolehuvudmän oavsett storlek)

Om friskolan avslår en begäran om att ta del av eller få ut handling kan den som fått avslag få beslutet prövat i domstol.

Vad är en handling?

En handling är inte detsamma som ett fysiskt pappersdokument. En handling kan lika gärna avse digitala handlingar, till exempel mejl eller excelfiler. Det handlar bland annat om:

  • Elevärenden såsom elevers närvaro, frånvaro, resultat, elevhälsa, föräldrakontakter mm
  • Personalärenden såsom bland annat anställningskontrakt och andra personaladministrativa uppgifter.
  • Ekonomiärenden som berör verksamheten.
  • Övrig affärsverksamhetsrelaterad dokumentation och handlingar såsom styrelseprotokoll, affärskorrespondens, styrning och ledning av skolan med mera.

Elevlösningar på prov och liknande är handlingar som förekommer i stor omfattning i skolan. Regeringen avser att överväga om det finns särskilda skäl för att meddela föreskrifter om att undanta elevlösningar och eventuellt även andra handlingar som förekommer i stor utsträckning i skolväsendet från registreringsskyldigheten.

Enligt 19 kap. 1 § OSL gäller sekretess för uppgifter som avser affärs- och driftförhållanden i myndighets affärsverksamhet, om det kan antas att någon som driver likartad rörelse gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs. Frågan blir då vilka uppgifter om affärs- och driftförhållanden i huvudmannens verksamhet som de som driver likartad rörelse kan gynnas av på huvudmannens bekostnad om uppgiften röjs. Det krävs enligt praxis att en konkret skaderisk kan påvisas.

Begreppet ”affärs- och driftförhållanden” i 19 kap. 1 § OSL inbegriper bl.a. förvärv och överlåtelser, affärshemligheter av mera allmänt slag som verksamhetsriktlinjer och prissättningskalkyler, information som kan hänföras till den pågående driften samt administrativa förhållanden. Regeringen skriver att uppgifter som rör de enskilda huvudmännens ekonomi och drift bör utgöra uppgifter om affärs- och driftförhållanden. Exempel på sådana uppgifter är budget, priskalkyler, resultatrapporter, avtal, och strategiska beslut om verksamheten. Även uppgifter om lön och andra förmåner utgör uppgifter om affärs- och driftförhållanden.

Arkivlagen

De kommunala arkivmyndigheterna föreslås bli arkivmyndighet för de enskilda huvudmän som ska tillämpa arkivlagen. Det gäller de huvudmän som har fler än 100 barn (förskola) eller fler än 450 barn och elever (skola, förskola och fritidshem). Arkivmyndigheterna kommer att få ökade kostnader vilket regeringen föreslår finansieras med en tillsynsavgift som betalas av huvudmännen. Kommunerna kommer att få beräkna tillsynsavgiften. Regeringen beräknar, liksom utredningen, att tillsynsavgiften för en enskild huvudman kommer att uppgå till 16 800 kronor per skol- eller förskoleenhet. Detta motsvarar 24 timmars tillsyn och rådgivning till en timkostnad om 700 kronor. Kostnaden blir alltså högre ju fler enheter en huvudman bedriver. För den typiska medelstora huvudmannen (både huvudmän med endast förskola och huvudmän med förskola, skola och fritidshem), som bedriver två enheter, beräknas den årliga kostnaden till 16 800 kronor per enhet, dvs. sammanlagt 33 600 kronor.

Slutsats

Det är uppenbart att detta innebär en ökad kostnad för alla friskolehuvudmän, oavsett storlek. Resurser som annars skulle gå till undervisning kommer att användas för administration och byråkrati. Och då ska man vara medveten om att alla friskolor som drivs som AB har mycket transparent information om sin ekonomi.  Skolinspektionen har full insyn i alla verksamheter och deras yttranden är offentliga handlingar.

Är det seriöst att ställa frågor som spinner på en helt felaktig verklighetsbild?

Lunchekot har under söndagen en nyhet om att en majoritet av allmänheten anser att det är ett bra förslag att förbjuda friskolor att använda sig av verksamhetsformen AB. Undersökningen är gjord av Indikator Opinion. Tyvärr framgår det inte på Ekots hemsida om hur frågan har ställts.

Men det som är intressant i sammanhanget är att vi vet att allmänheten har en uppfattning om vinstnivåerna i friskolor som är helt fel i förhållande till hur det faktiskt ser ut. Det kan i allra högsta grad påverka svaret på denna fråga. Undersökningsföretaget Demoskop har ställt frågan om hur stor  människor tror att vinstnivån är i friskolor. Jag visar resultatet här, som är ett klipp från Fakta om friskolor 2025

6 av 10 har alltså en helt felaktig bild av hur vinstnivåerna ser ut. När 4 av 10 tror att vinstnivåerna är 21 procent eller högre är det inte så konstigt att reaktionen blir att AB borde förbjudas.

Slutsatsen av detta är att en undersökning som inte sätter frågan i relation till hur verkligheten ser ut känns inte särskilt seriös.

/

 

Vad har Dagens Nyheter emot friskolor?

Vad har DN emot friskolor? Den frågan ställer jag mig åter igen denna vecka. DN säger sig vara oberoende liberal. Men det märks vare sig på ledarsidan eller nyhetssidorna när det gäller skolfrågorna. Den demografiska realiteten gör att vi har ett sjunkande elevunderlag. En utmaning för såväl kommuner som friskolor. Alla måste anpassa sig. Då blir det också tydligt, det som var inställningen i många kommuner i friskolereformens ungdom,  att kommunpolitikerna anser att friskolorna ”tar deras barn”. Då prioriteras den egna verksamheten framför kommuninvånarnas valfrihet.

Kommunpolitiker vill stoppa friskolor från att växa och eller etablera sig. Dagens Nyheter hade nyligen en artikel med rubriken ”Kommun tvingas stänga skolor -samtidigt som friskola får växa”.  En lokal centerpolitiker är upprörd. Skolan borde inte få öppna enligt honom. Men Skolinspektionen beviljar inte en friskola tillstånd att etablera sig om den inte visar att det finns en efterfrågan. Friskolor har dessutom ofta elever från flera olika kommuner och inte bara den som skolan är belägen i.

I dagens system är det individen som har makten, dit hen går, går också skolpengen. Jag kan förstå att detta är irriterande för kommunpolitiker som vill ”fylla sina skolor”. Lyckas man inte med det måste kostymen anpassas. Något som oftast är lättare för en kommun som även är ägare av skollokalen, än för en friskola som ofta hyr sin lokal, dessutom på långa kontrakt. Jag kritiserar inte denna kommun för att de anpassar sig till ett minskande elevunderlag. Men det faktum att det verkar finnas underlag för en friskola att växa borde snarare få kommunpolitikerna att fundera på hur det kommer sig, än att försöka att stoppa att friskolan öppnar. En fråga som det inte vore orimligt att tänka sig att även en journalist skulle kunna ställa.

Men individperspektivet saknas helt i denna DN-artikel.

/

 

Artikel i Smedjan Därför har de som säger att det är lätt att starta friskolor fel

Läs min artikel i Smedjan här.

Tvärtemot vad friskolekritikerna hävdar har det blivit allt svårare att starta friskolor, vilket gått ut över både mångfald och nytänkande i skolan. Det visar ny forskning. Förslagen som friskoleutredningen nu presenterat bäddar därför för ett fullständigt stopp för både nyetablering och expansion av fristående skolor, skriver Ulla Hamilton.

Det är mot denna bakgrund som utbildningsminister Simona Mohamsson i slutet på förra veckan tog emot slutbetänkandet från  utredningen om vinst i skolan. Målsättningen för såväl partierna på vänsterkanten som Liberalerna är, förutom att begränsa vinstuttagen för skolföretag, att skärpa kraven på såväl nya som gamla friskolor. Men man borde kanske ha börjat med att fråga sig om premissen för utredningen är korrekt; ser verkligheten ut så som den politiska berättelsen gör gällande?

I en artikel i Journal of School Choice, publicerad den 18 mars 2025, presenterar forskarna Fredrik O Andersson och Ebba Henrekson resultatet av sin studie ”Launching new independent K-12 schools in Sweden: An examination of barriers to entry”. Jag kan inte se att deras resultat har uppmärksammats i den svenska skoldebatten, detta trots att resultatet är såväl intressant som relevant för den heta friskoldebatten.

Det finns få studier som undersökt vilken påverkan som institutioner och utbildningsområdets ekosystem har när det gäller utvecklingen av entreprenörskapet inom utbildningsområdet, på makronivå. Forskarna har valt att studera nyckelfaktorer för möjligheterna att utveckla det som de kallar ”educational entrepreneurship”. Deras studie utgår från syftet med friskolereformen, vilket bland annat var att ge makten till individen genom införandet av en skolpeng, att uppmuntra innovation och nya perspektiv genom att välkomna nya aktörer och därmed stimulera till ökad mångfald av entreprenörer inom utbildningsområdet.

Genom att granska hur ansökningsprocessen för att starta en friskola fungerar hos ansvariga myndigheter, och analysera såväl så kallade non-profit som for-profit skolor, har forskarna studerat om det förekommit skillnader när det gäller myndigheternas hantering av ansökningarna avseende verksamhetsform. Studierna baseras på statistik från Skolverket och Skolinspektionen och forskarna har också granskat de regelförändringar som skett under perioden då dessa också kan ha påverkat intresset för att starta friskolor.

När reformen sjösattes 1992 utgjorde skolpengen 85 procent av kommunens genomsnittliga skolpeng. Avdraget hade sin grund i att friskolor inte hade samma skyldighet att tillhandahålla till exempel elevhälsa, hemspråksundervisning och skoltransporter. 1996 ändrade den dåvarande socialdemokratiska regeringen lagstiftningen, lika villkor skulle gälla oavsett huvudman. Friskolehuvudmän fick då samma skyldigheter som kommunala, vilket också medförde att skolpengen höjdes till 100 procent för friskolorna. Samtidigt infördes ett förbud för friskolor att ta ut avgifter. Samma nationella curriculum gällde oavsett huvudman.

Under det första åren efter friskolereformens införande var tillväxten av nya friskolor låg, men 2001 började antalet friskolor att öka och därmed också andelen friskoleelever. Statistiken visar att antalet tillståndsansökningar från icke-vinstdrivandet skolor peakade 2001, liksom för vinstdrivande skolor. Sedan dess har utvecklingen skilt sig betydligt. Antalet tillståndsansökningar från icke-vinstdrivande friskolor har sjunkit stadigt. Samma utveckling sker inte när det gäller ansökningar från vinstdrivande skolor, här finns en variation med ytterligare toppnivåer år 2008 och 2011. Efter 2011 är det en stadigt sjunkande nivå även för vinstdrivande skolor, men antalet ansökningar är betydligt högre än för de ideella skolorna.

Forskarna ställer sig frågan vad denna utveckling kan bero på: kan förändringar av regelverken vara en föklaring?

Det hävdas ofta att förutsättningarna för att driva friskolor inte har ändrats sedan friskolereformens införande. Det stämmer inte.

Vid reformens början var det relativt enkelt att få ett tillstånd, och det är också under den perioden som antalet ansökningar från icke-vinstdrivande skolor var högre än för vinstdrivandet. Efter 1992 stod de ideella skolorna för cirka 80 procent av ansökningarna för att 2022 uppgå till cirka 5 procent. Statistiken visar att vinstdrivande ”passerade” icke-vinstdrivande i antal tillståndsansökningar 1998. 1992–1996 beviljades cirka 6 av 10 tillståndsansökningar från non-profit-skolor. Vid friskolereformens början ställde lagen få krav för att få ett tillstånd beviljat, det fanns bland annat krav på att kvalitet och utformning skulle vara jämförbar med de kommunala skolorna, men kontrollen av om det faktiskt var så varierade.

Det hävdas ofta att förutsättningarna för att driva friskolor inte har ändrats sedan friskolereformens införande. Det stämmer inte.

Det hävdas ofta att förutsättningarna för att driva friskolor inte har ändrats sedan friskolereformens införande. Det stämmer inte och det framgår också tydligt av studien. Kraven för att få ett tillstånd ökade med åren. Huvudmännens budget för verksamheten följdes upp och granskades noggrannare. Det infördes krav på att tillståndsansökan ska kompletteras med en marknadsundersökning som visar att det finns efterfrågan och underlag för att etablera en friskola och krav på en långsiktigt hållbar ekonomi. Etableringskommuner fick lämna synpunkter avseende eventuella negativa konsekvenser för kommunen av en friskoleetablering.

Antalet ansökningar är inte detsamma som beviljade tillstånd. Var det många av tillståndsansökningarna som beviljades? Den statistik som forskarna har haft tillgång till rör perioden 2014–2021, en tidsperiod då ansökningarna från non-profit-skolorna redan var stadigt sjunkande sedan 2001. De tre främsta skälen till varför Skolinspektionen har avslagit tillståndsansökningar är att elevunderlaget bedömts vara för svagt, att den sökande inte kan visa att det finns en långsiktigt hållbar finansiering och att det inte gjorts troligt att en etablering inte får långsiktigt negativa konsekvenser för de kommunala skolorna. Granskningen visar också att non-profit-skolorna i högre utsträckning än for-profit-skolorna fått avslag på grund av att de inte visat att verksamheten har en långsiktigt hållbar ekonomisk finansiering.

Vid friskolereformens införande rådde i princip ett kommunalt monopol på skolområdet. Syftet var ju bland annat att ändra på detta. Att utveckla en helt ny bransch är inte enkelt, det kan ta tid. Det tog också några år att skapa legitimitet för friskolor som idé och forskarna resonerar kring att non-profit-skolorna banade väg för for-profit. När legitimiteten väl fanns där för friskolor som verksamhetsform blev det upp till for-profit-ägarna att legitimera sin verksamhet. I takt med att antalet friskolehuvudmän ökade så ökade också konkurrensen, en konkurrens som non-profit-skolorna verkar ha haft svårt att hantera. Forskarna menar att en förklaring till denna brist kan ligga i just skillnaden mellan non-profit och for-profit. Konkurrensförmångan påverkas av att verksamhetsformen gör det svårare att få tillgång till resurser från privata investerare. Inte minst mot bakgrund av att intresset för verksamheter att växa ”economy of scale” ofta är en viktig förutsättning för att attrahera privat kapital.

Tröskeln för att starta en friskola är betydligt högre i dag än för 30 år sedan.

Även om friskolor fick ökad legitimitet med åren så ökade samtidigt kraven, den institutionella miljön blev mer komplex och resultatet har blivit att tröskeln för att starta en friskola är betydligt högre i dag än för 30 år sedan. Den politiska debatten och utvecklingen av regelverken som en följd av denna kan alltså vara en förklaring till det minskade intresset från non-profit skolor att etablera sig. Incitament spelar roll.

Det finns gott om forskning som visar att utformningen av regelverk kan utgöra ett effektivt hinder för att starta verksamheter. 2019 infördes ägar- och ledningsprövning av friskolors ägare och ledande befattningshavare, vilket också medfört kostnader som de sökande får stå för. Samtidigt har den förhindrat etablering av oseriösa aktörer. Men det växande regelverket för friskolesektorn har självfallet medfört en ökad kostnad för de som vill etablera sig eller växa. Framförallt krävs det nu betydligt mer resurser initialt för den som vill etablera en ny friskola.

En belysande illustration av effekterna av de ökade kraven är att en ansökan i dag kan uppgå till cirka 200 sidor. Hur många små non-profit-aktörer klarar den tröskeln? Lägg därtill att

Sverige har en mycket liten filantropisk sektor, vilket gör att det inte är så troligt att den kan kompensera för de bristande finansiella muskler som non-profit-verksamheterna har.

Det finns alltid en eller flera orsaker till att utvecklingen går åt ett visst håll. Andersson & Henreksons intressanta studie visar tydligt vilken skillnad det är mellan ord och handling. Det spelar ingen roll hur många politiker som säger att de gärna vill se non-profit-skolor och små skolor, så länge som de bedriver en politik som driver utvecklingen åt helt motsatt håll.

Slutsatsen av studien av hur barriärerna ser ut när det gäller etablering av friskolor, drygt 30 år efter friskolereformens införande, är att det svenska friskolesystemet har blivit mycket restriktivt när det gäller beviljande av tillstånd. Ökade krav har medfört att stora aktörer ”favoriseras” eftersom de ofta har de resurser som krävs för att navigera i de komplexa regelverken, samtidigt som det begränsar incitamenten för och möjligheterna till etablering för mindre och mer resurssvaga non-profit verksamheter. Det är en effekt som är känd från amerikanska studier av skolpengssystem i Milwaukee. Dessa, liksom studier av utvecklingen i Sverige, visar att det finns en uppenbar risk för utvecklad byråkrati som ökar ineffektivitet inom skolväsendet och skapar en restriktiv institutionell miljö.

Utrymmet för friskoleentreprenörers innovation och förnyelse som eftersträvades vid friskolereformens sjösättning har begränsats.

Granskningen visar att utrymmet för friskoleentreprenörers innovation och förnyelse som eftersträvades vid friskolereformens sjösättning har begränsats, för att inte säga näst intill stängts. Andersson & Henrekson menar att i takt med att friskolebranschen blev allt mer etablerad i Sverige, så skiftade den initiala politiska ambitionen från att öka möjligheterna för friskolor att etablera sig samt önskan om nytänkande och mångfald, till att förespråka stabilitet, förutsägbarhet och riskminimering.

Skolinspektionens krav – att det visas att en friskoleetablering inte riskerar att medföra negativa konsekvenser för kommunen och att friskolehuvudmannen kan visa att det finns ett robust elevunderlag – skickar mycket tydliga signaler till potentiella friskoleaktörer att det inte är troligt att en tillståndsansökan kommer att beviljas. Signaler som enligt forskarna å ena sidan kan tolkas som att det ställs mycket höga kvalitetskrav för ett tillstånd (vilket är det som hävdas i dagens debatt) men det är lika troligt att de innebär att intresset för att komma med nya ideer och innovationer inom utbildningsområdet, som ofta också innebär ett risktagande, blir ointressant. Jag kan tillägga att när definitionen av vad som menas med kvalitet inom skolområdet saknas ökar risktagandet än mer.

Minskning av antalet tillståndsansökningar under det senaste årtiondet kan därför tolkas som att villkoren har blivit för restriktiva. 

Minskningen av antalet tillståndsansökningar under det senaste årtiondet kan därför, enligt forskarna, tolkas som att villkoren har blivit för restriktiva. Innovationer hämmas liksom utvecklingen mot en ökad mångfald av aktörer. Andersson & Henrekson påpekar att Sverige därmed missar möjligheter att dra fördelar av och utveckla skolverksamheten med tanke på att vi har elever med bakgrund från många olika länder. Ett intressant perspektiv då det i dag finns en omfattande debatt om elevers psykiska hälsa, utanförskapsproblematik, att allt fler elever har problematisk skolnärvaro (hemmasittare) och den höga andelen elever med ADHD och andra diagnoser i Sverige. En samhällssituation som pekar på ett stort behov av innovationer och nytänkande inom skolområdet. Men ambitionen hos politiken att friskolor kan bidra på detta område verkar vara borta.

De förslag som nu presenterats av utredningen om vinst i skolan innebär att trösklarna höjs än mer för att etablera en friskola och för en populär friskola att växa. Det blir tydligt att det framförallt är stora, redan etablerade skolhuvudmän som kan fortsätta att bedriva verksamhet, om de ”sköter sig” (vad det nu innebär). Nya non-profit-aktörer lär inte ha vare sig råd eller möjlighet att etablera sig. Utrymmet för innovation och nytänkande blir förmodligen obefintligt.

Blir förslagen verklighet förefaller det svenska friskole- och skolvalssystemet gå från att ha ett elevperspektiv där individen har makten, till ett friskolereservat där få ”lyckliga” kan få plats på de friskolor som är etablerade sedan länge och bedriver verksamhet som inte skiljer sig nämnvärt från hur de kommunala skolorna fungerar. Skolinspektionen har hittills inte visat på acceptans för ”avvikande arbetssätt” – oavsett mycket goda skolresultat.

Forskarnas studie har visat vad de senaste årtiondenas politik har medfört. De som anser att svensk skolas problem finns bland friskolor är säkert glada över denna utveckling, inte minst många kommunala skolhuvudmän vars dåligt fungerande skolor kan ”räddas från konkurrens”.

Men detta är en utveckling som kan påverkas. De som säger sig tro på mångfald och att innovationer är svar på flera av de problem som vi ser i svensk skola i dag bör ta till sig vad forskarna visat. Se till  att ta fram en tydlig definition av vad som är kvalitet i skolan. Då kan alla – elever, föräldrar och politiker – få kunskap om vilken kvalitet en skola har, avsett skolhuvudman. Våga stå upp för friskolornas framtida möjlighet att utvecklas och bidra till ett utvecklat skolval som gör det möjligt för elever att ”hitta hem” till den skola som passar hen bäst. 430 000 friskoleelever får inte bli det antal som ”peakar” och därmed hänvisar ”resten av eleverna” till kommunala skolor.

12 januari