Tankar om skolan

Vilken himla bra timing att lägga förslag som innebär att de som visar på hur man kan bedriva verksamheten effektivare ska stoppas.

SNS arrangerade idag ett intressant seminarium där Ilmar Reepalu presenterade sitt förslag om vinsttak för välfärdsföretag. Samma dag hade ett antal företrädare för näringslivet en debattartikel i Dagens Industri där de konstaterade att utformningen av förslaget snarare är ett vinststopp än ett vinsttak.

SNS hade bjudit in tre personer för att komhttp://www.dn.se/debatt/regeringen-underskattar-de-offentliga-utgifterna/mentera Reepalus förslag. Deras besked var tydligt; var och en utifrån sina utgångspunkter.

1. Advokat Eva-Maj Mühlenbock Lindahls konstaterade att vinsttaket och de regleringar som förslås i anslutning till detta strider mot svensk lag.
2. Docent Karin Edmark SOF Stockholms universitet konstaterade att det inte finns forskningsbelägg för att vinstdrivande friskolor har sämre kvalitet eller ökar segregationen. Hon menar att förslaget andas en väldigt statisk syn på företag.
3. Professor Per Strömberg, Handelshögskolan Stockholm konstaterade att det mått som Reepalu använt för att beräkna vinst inte utformat för att användas för en entreprenör som tex ska starta en skola. Måttet är väldigt svårdefinierat och slår väldigt fel i denna typ av företag. Ett vinsttak tar bort de incitament som konkurrensen innebär utan att höja kvaliteten. Så som modellen är utformad så blir det avkastning om jag köper en byggnad men inte om jag utbildar min personal. Kort sagt – modellen är orealistisk.

Således kan man konstatera att ytterligare tre experter sällar sig till de tre tidigare som har avfärdat Reepalus förslag som orealistiskt. Till detta kan läggas också Karin Edmarks och Eva-Maj Mühlenbocks konstaterande att det saknas forskningsbelägg för påståenden i utredningen om välfärdsföretagens effekter och att välfärdsföretagen de facto effektiviserat välfärdssektorn..

Den bästa frågan från publiken var – På vilket sätt kommer detta förslag att förbättra kvaliteten i den offentliga verksamheten?

En lustig tillfällighet att detta också ägde rum samma dag som Riksrevisionen konstaterade att regeringen har underskattat det offentliga utgifterna i sin budget. Kostnaderna för välfärdsområdena kommer att vara ca 50 miljarder högre 2020. Vilken himla bra timing att lägga förslag som innebär att de som visar på hur man kan bedriva verksamheten effektivare ska stoppas.

/

Olle Burell skolborgarråd i Stockholm: kommunen skulle inte klara av att hantera effekterna av en nedläggning av fristående förskolor och grundskolor.

Idag blir det två blogginlägg. Var på en intressant hearing om Välfärdsutredningens förslag på Stockholms Handelskammare idag. Medverkade gjorde bl a skolborgarrådet Olle Burell (s). Han konstaterade rakt av att en stor andel av barn och elever i Stockholm går i fristående förskolor och grundskolor. Ca 40 procent av barnen går i fristående förskolor. Han var helt öppen med att kommunen inte skulle klara av att hantera en nedläggning av dessa. Tack för det klarspråket. Och jag är övertygad om att många kommunpolitiker runt om i landet instämmer i hans uttalande, oavsett partibok.

Med på hearingen var också professor Lars Henriksson från Handelshögskolan. Han har tidigare skrivit en rapport som tar upp huruvida utredningsuppdraget till Reepalu är förenligt med äganderätten och EU-rätten. Han slutsats var då att det inte är förenligt med EU-rätten och att brott mot äganderätten ger rätt till skadestånd. En slutsats som också Kommunal instämde i vid ett seminarium i förra veckan.

Henriksson underströk att hans uppdrag inte var att kommentera politiken utan juridiken i det nu presenterade förslaget. Mot bakgrund av detta menade han

1. Utredningen kan inte presentera något belägg för att utgångspunkterna för utredningen är korrekt, tex att vinst innebär sämre kvalitet
2. Utredningens förslag innebär brott mot såväl EU-rätten som svensk lag
3. Jämförelsen med hur det ser ut i andra länder är inte relevant eftersom Sverige, till skillnad från flera andra länder, har öppnat för konkurrens inom välfärdssektorn. Vill man backa bandet då så kan man inte göra det gratis. Lagstiftningen slår vakt om äganderätten och om det sker ingrepp i denna, vilket detta förslag innebär, så har drabbade företag rätt till skadestånd.
4. Utredningsförslaget går betydligt längre än att begränsa vinst, det innebär stora ingrepp i företagens handlingsfrihet, tex förslaget om att kassalikviditeten inte får överstiga 10 procent av omsättningen.

Handelskammarens Maria Rankka konstaterade att detta är en oerhört viktig fråga för Stockholms Handelskammare. Det handlar om över 100.000 människor som jobbar i välfärdsföretagen i regionen. En god kvalitet på vård, skola och omsorg är viktigt för regionens attraktivitet. Om Reepalus förslag skulle verklighet så slår det hårt.

För som Hammad al-Saaid, ägare av Riddarens Vårdcentral i Akalla konstaterade. ”Jag är 28 år, jag har satsat allt jag äger på vår vårdcentral i Akalla. Jag har utvecklat digitala lösningar, har ca 15 anställda. Men om Reepalus förslag blir verklighet så stänger jag i Sverige och flyttar verksamheten utomlands.” Och den slutsatsen är han knappast ensam om att dra. Han ville också ställa en fråga till politikerna ”När ska ni göra en utredning om förluster i landstingets vårdcentraler?” En annan intressant fråga till politikerna framfördes av Peter Seger från Sophiahemmet ”När ska ni göra en utredning om hur vi blir världsbäst på välfärdsområdet?”

Ja nog kan man fundera över perspektivet i den svenska debatten.. Har vi verkligen råd med att skrämma bort alla välfärdsentreprenörer?

Ministern: ”…. det är en stöld från svenska folket när offentliga verksamheter inte bedrivs effektivt. ” Mot bakgrund av detta kan man undra lite över prioriteringen i arbetet.

”Seriösa företag som sköter sig och som levererar kvalitet i välfärden är välkomna och ska vara välkomna, och vi ska ha ett strategiskt partnerskap med dessa företag.” Detta är ett citat från en interpellationsdebatt som civilminister Shekarabi hade i fredags i riksdagen.

Ett intressant uttalande eftersom han samtidigt inte tar avstånd från det utredningsförslag som Reepalu presenterat som i princip omöjliggör för alla företag att bedriva verksamhet inom välfärdssektorn. Hur många företag klarar av kravet att få ha max 10% av omsättningen i kassan. Allt därutöver är ”överlikviditet” enligt utredaren.

Men låt oss ta ministern på allvar. Seriösa företag som sköter sig och levererar kvalitet i välfärden är välkomna säger ministern. Få har lagt så stora pengar på att utveckla kvalitet som de större friskolekoncernerna. De är till och med lyfta som goda föredömen i sitt arbete med att jobba mot de nationella målen, av Skolinspektionen. Många mindre friskolor jobbar också självfallet med kvalitet i fokus.

Tittar vi på Skolverkets SALSA-statistik så är friskolor överrepresenterade bland de skolor som ”överpresterar”.  Friskolor får SIQ-utmärkelse för Bättre skola, skolledare mm. Listan kan göras lång

Så det är dags att gå från ord till handling. Nu ser många med spänd förväntan fram emot att civilministern ska bjuda in till möte för att berätta för friskolorna vad detta strategiska partnerskap är tänkt att innebära. Och att utredningsförslaget därmed slängs i papperskorgen.

En sak till: ministern sa också i samma debatt att han anser att ”…. det är en stöld från svenska folket när offentliga verksamheter inte bedrivs effektivt. ” Mot bakgrund av detta erkännande så kan man undra lite över prioriteringen i arbetet. Det finns ganska många utredningar som visar på just ineffektivitet i offentlig sektor, och det handlar om mångmiljardbelopp. Borde inte fokus i arbetet ligga där framför att jaga där pengarna används effektivare och skattebetalarna får ut mer verksamhet för varje skattekrona? Och där dessutom ett ”läckage” inte har kunnat bevisas?

Friskoleelever presterar bättre än elever i kommunala skolor. Det var budskapet vid ett seminarium idag.

Friskoleelever presterar bättre än elever i kommunala skolor. Det var budskapet från Gabriel H Sahlgren vid ett seminarium som Svenskt Näringsliv arrangerade idag. Rapporten är en bomb menade seminariets moderator. Onekligen är det ett intressant resultat eftersom den går djupare i sin analys än vad OECD gjort i sin rapport ”Improving schools in Sweden”. Det är även intressant resultat med tanke på att Ilmar Reepalu i sin debattartikel i veckan hävdar att ”Med aktörer som drivs primärt av vinstsyftet finns större risker för att verksam­heter skär ned på sådan kvalitet som är svår att mäta och följa upp eller utformar sin verksamhet för att framförallt dra till sig brukare som är förknippade med låga kostnader.” Observera ordvalet ”finns större risker”. Det är väl valt eftersom det inte finns något belägg för att det är så i hans 850 sidor långa utredning.

Det som PISA-analysen visar är att 2003 var det ingen skillnad på resultaten mellan friskolor och kommunala skolor. 2012 är skillnaden stor, friskolor presterar betydligt bättre. Och som Gabriel Sahlgren konstaterar, elevsammansättningen mellan kommunala och fristående skolor har blivit mer lika under denna period, vilket gör resultatet än mer intressant. Drygt 2 månader före i matematik, 3 månader före i naturvetenskap och 4 månader före i läsförståelse jämfört med elever i kommunala skolor. Vilken enorm skillnad. Detta material ska definitivt in i Reepalus fortsatta arbete med kvalitetsfrågor.

På seminariet medverkade också Internationella Engelska skolan i Enskedes rektor Robert Clark. Han menade att skolans tydliga policy när det gäller ordning och reda i klassrummet, läxor, tydlig skolledning och tvåspråkighet och fokus på individens inlärning är anledningen till att skolan är så populär. Hans egen skola har fullt tom 2026, så många barn står i kö till den skolan. Ordning och reda i skolan är enligt Gabriel Sahlgren en viktig framgångsfaktor för skolor.

Väl återkommen till jobbet så fann jag nedanstående pressmeddelande. En god illustration av vad den svenska skoldebatten kanske borde handla om  – hur kan vi öka kvaliteten i alla skolor, oavsett huvudman.

Föreläggande med vite för Rörsjöskolan 2, Zenith i Malmö kommun

Publicerad: 10 November 2016 10:00

Skolinspektionen har beslutat om föreläggande med vite på 1 000 000 kronor för att Malmö kommun skyndsamt ska rätta till allvarliga brister i tryggheten, studieron och värdegrundsarbetet vid Rörsjöskolan 2, Zenith.

Skolinspektionens tillsyn visar allvarliga brister vid grundskolan Rörsjöskolan 2, Zenith i Malmö kommun som äventyrar elevernas rätt till en god utbildning i en trygg miljö. Skolinspektionen kräver att Malmö kommun skyndsamt rättar till bristerna och rapporterar till myndigheten senast den 20 april 2017. I annat fall kan Skolinspektionen ansöka hos förvaltningsrätten om att kommunen ska betala vite på 1 000 000 kronor.

Miljön på Rörsjöskolan 2, Zenith präglas inte av trygghet för alla elever. Elever berättar att det förekommer bråk och slagsmål på skolan, ibland med elever runt omkring som hejar på och filmar. Elever berättar att lärare inte alltid reagerat trots att eleverna har sagt till. Det finns områden på skolan där elever inte känner sig trygga.

Tillsynen visar också brister i elevernas studiero. Elever berättar om stökiga lektioner flera gånger i veckan och att det finns lektioner som det är ”kaos” på. Elever upplever att de inte alltid hinner med skolarbetet eftersom lektionstid används för att skapa ordning. Vid lektioner som Skolinspektionen besökte fick läraren ibland börja om för att det var så stökigt och för att elever kom för sent. Ibland var det även mycket högljutt i korridorerna med elever som sprang och jagade varandra.

Skolan har även brister i det förebyggande värdegrundsarbetet. Elever och lärare berättar att det förekommer nedsättande och rasistiska kommentarer mellan elever. Elever beskriver att det varierar i vilken utsträckning som lärare pratar om hur man får tilltala varandra och var gränserna går. Vid några lektioner som Skolinspektionen besökte förekom rasistiska och homofoba uttalanden, ibland utan att läraren ingrep. Enligt lärare och företrädare för elevhälsan har skolan inte bedrivit något förebyggande värdegrundsarbete under 2016.

Rörsjöskolan 2, Zenith har cirka 244 elever i årskurserna 6-9. Skolan granskas inom ramen för en regelbunden tillsyn av utbildningsverksamheten i Malmö kommun som Skolinspektionen genomför 2016.

Ladda ned

Skolinspektionens rapport kan laddas ned på www.skolinspektionen.se/rorsjo-vite-2016

Om allmänheten skulle ha kunskap om hur verkligheten ser ut, att rörelsemarginalen är 5 kronor på varje hundralapp (som ska täcka ränta, skatt, investeringar och ev utdelning) och att övriga 95 kronor går tillbaka till verksamheten, så skulle detta vara en ickefråga

Idag tar jag mig friheten att rakt av publicera en mycket viktig debattartikel av Henrik Jordahl, docent, Institutet för Näringslivsforskning och David Sundeń, ekonomie doktor, Lakeville Economic Consulting. Den finns publicerad i veckans utgåva av den tryckta Dagens Samhälle.

Mot bakgrund av vilken stor okunskap som finns när det gäller företagens villkor så uppmanar jag alla att sprida denna artikel till så många som möjligt! Skulle Reepalus förslag bli verklighet så försvinner förutsättningarna för att driva företag inom välfärdssektorn. Det är skrämmande att inte regeringen stoppar detta vansinne utan låter förslaget leva vidare. Att de dessutom gör det med argumentet att de har allmänheten med sig är ohederligt. De vet lika väl som vi att om allmänheten skulle ha kunskap om hur verkligheten ser ut, att rörelsemarginalen är 5 kronor på varje hundralapp (som ska täcka ränta, skatt, investeringar och ev utdelning) och att övriga 95 kronor går tillbaka till verksamheten, så skulle detta vara en ickefråga. Men i kampen om att behålla makten väger fakta väldigt lätt. Beakta detta alla som hånar Trump. Nu till artikeln om rapporten ”Vinstbegränsningar i välfärden”.  Understrykningarna är mina.

Falska problembilder i Välfärdsutredningen

Ilmar Reepalus Välfärdsutredning presenterade tidigare i veckan förslag på nya regler för vinstdrivande företag inom den skattefinansierade välfärden. Förslagen följer de tre huvudmotiv som regeringen har angett till utredningen:

1. Utdelning av vinst innebär ett betydande läckage av skattemedel, som inte används i verksamheten,
2. välfärdsföretagen gör mycket höga vinster, så kallade övervinster,
3. vinstsyftet hämmar kvaliteten hos vinstdrivande företag, speciellt hos företag med hög lönsamhet.

Utifrån dessa utgångspunkter har utredningen landat i ett förslag om att begränsa företagens rörelseresultat så att det maximalt får uppgå till statslåneräntan plus sju procent som andel av det totalt kapital som används i verksamheten. Enligt civilminister Ardalan Shekarabi behövs de en sådan lagstiftning som garanterar att de så kallade övervinsterna återförs till verksamheten, så att välfärdstjänsternas kvalitet förbättras. Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt vill gå längre och helt förbjuda vinstuttag som överstiger en låg avkastning på det kapital som ägarna själva har satsat.

I en ny rapport, utgiven av Svenskt Näringsliv, granskar vi Välfärdsutredningens motiv och analyserar de samhällsekonomiska konsekvenserna av att införa en vinstbegränsning i den skattefinansierade välfärden. Vi finner att de av regeringen angivna motiven vilar på falska grunder. En vinstbegränsning riskerar dessutom att få betydande negativa konsekvenser.

För det första är det så kallade läckaget av skattemedel försumbart. Vi uppskattar att en vinstreglering kan återföra resurser som maximalt motsvarar 6 promille av de totala kostnaderna för skattefinansierade välfärdstjänster. Det säger sig självt att ett resurstillskott i den storleksklassen inte kan ha någon betydande påverkan på de tjänster som kommer brukarna till del. Välfärdsutredningens förslag på vinstbegränsning kommer alltså inte att möjliggöra fler anställda i vården, bättre stöd i skolan eller högre kvalitet i äldreomsorgen.

För det andra gör välfärdsföretagen inte några egentliga övervinster. Företagens rörelsemarginal är ett lämpligt mått på detta eftersom det anger välfärdsföretagens i överskott i förhållande till vad de tilldelas i skattemedel, det vill säga det mäter hur mycket som kan tänkas läcka ut ur välfärden. Faktum är att välfärdsföretagens rörelsemarginaler ligger på 5–6 procent, vilket är ungefär i nivå med eller lägre än jämförbara branscher. Trots detta ställs ibland frågan om dessa överskott ändå inte är ett slöseri jämfört med offentlig verksamhet. Här kan man lika gärna vända på resonemanget och fråga sig varför offentliga verksamheter inte levererar högre kvalitet än privata företag som gör vinst. Troligtvis är det så att offentlig verksamhet drivs mindre kostnadseffektivt, ett förhållande som är svårt att råda bot på genom att försämra de privata företagens villkor.

För det tredje går företagens vinst inte ut över tjänsternas kvalitet. Regeringen och Välfärdsutredningen har förvisso rätt i att det finns en teoretisk risk för att privata företag tummar på kvaliteten för att göra högre vinst. Det finns dock inga empiriska belägg för att detta sker systematiskt. I synnerhet saknas belägg för att de mest lönsamma företagen har sämre kvalitet. Vi har undersökt detta förhållande genom att jämföra Socialstyrelsens kvalitetsmått för äldreboenden med de privata företagens rörelsemarginaler. Vår undersökning visar att de mest lönsamma företagen inom äldreomsorgen levererar minst lika hög kvalitet som mindre lönsamma. Regeringen saknar således grund för påståendet att företag tjänar på att tillhandahålla välfärdstjänster med låg kvalitet.

Välfärdsutredningens samtliga utgångspunkter kan med andra ord avfärdas som falska. Ur detta perspektiv är det svårt att förstå varför Välfärdsutredningen tillsattes i sin nuvarande form. Regeringen borde rimligen först ha undersökt om vinster överhuvudtaget är problematiska. Istället lägger man nu fram förslag som syftar till att lösa obefintliga problem, men som får betydande negativa konsekvenser.

En trolig följd av en vinstbegränsning är att kostnaderna ökar i de företag som är mer lönsamma än vad reglerna tillåter. Problemet är att dessa kostnadsökningar knappast kan förväntas leda till några kvalitetsökningar. Företagen har starka skäl att öka kostnader som enkelt går att sänka eller som är av engångskaraktär, till exempel höjd ersättning till ledningen eller till ägare som arbetar i företaget. Sådana kostnader kan sedan enkelt justeras ned om lönsamheten i företaget försämras eller om ett regeringsskifte medför att vinsbegränsningen tas bort. Denna problematik kommer direkt att aktualiseras i många små välfärdsföretag. Men trots att det enligt Välfärdsutredningens definitioner finns tusentals småföretag som gör betydande övervinster hävdade Ilmar Reepalu vid sin presentation av utredningen att ”Dom som berörs av det här förslaget är de stora koncernerna”. Varför inte vara öppen med konsekvenserna?

En annan olycklig konsekvens av en vinstbegränsning är att det i vissa fall inte lönar sig att arbeta hårt för att driva verksamheten kostnadseffektivt. Risken är uppenbar att de mest lönsamma företagen blir mindre effektiva, och att resurser förslösas utan att välfärdstjänsternas kvalitet förbättras. Dessutom kan investeringar och nyföretagande i välfärdssektorn förväntas minska när avkastningen på investeringar begränsas genom ett politiskt satt vinsttak. Inget av detta bidrar till mer medel eller ökad kvalitet i välfärden, snarare tvärtom.

Den offentliga välfärden står inför betydande kvalitetsutmaningar när antalet äldre som ska dela på de offentliga resurserna blir allt fler. I detta läge är det viktigt att ta tillvara alla möjligheter att öka produktiviteten i den skattefinansierade välfärden. Att försämra drivkrafterna för nyföretagande, investeringar, kvalitet och kostnadseffektivitet är helt fel väg att gå. Tyvärr har Välfärdsutredningen slagit in just på denna väg och lägger nu istället fram förslag som begränsar möjligheterna att upprätthålla kvaliteten i framtidens välfärd.

Dagens välfärdstjänster lever inte upp till våra högt ställda förväntningar. Svenska elever uppvisar en dramatisk kunskapsförsämring samtidigt som betygen har skjutit i höjden. Sjukvården är full av exempel på människor som felbehandlas eller som inte får vård i tid. Sådana brister beror dock varken på driftsformer eller på lönsamhetsnivåer. Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet målat upp en bild av att hög lönsamhet är liktydig med bristande kvalitet. Det är dags att konstatera att denna bild är falsk och övergå till en faktabaserad diskussion om hur välfärdens kvalitet kan förbättras på ett kostnadseffektivt sätt.

/

 

Är det ”stöld” när friskolor, som enligt lag ska ha samma skolpeng som de kommunala skolorna men ofta får lägre skolpeng (vilket Skolverket har visat) kan leverera samma eller bättre resultat än de kommunala skolorna och samtidigt redovisa ett överskott?

Vinst i välfärdsföretag är stöld säger vårt lands civilminister, därtill utbildad jurist. Hur kan det vara ”stöld” när en vårdleverantör, som upphandlats av politiker, som gett ett anbud till politiker som accepterats av politiker kan leverera en tjänst och samtidigt gå med överskott (och då menar jag det gängse sättet att beräkna överskott på – inte det av Reepalu teoretiskt konstruerade måttet)? Jag kan förstå att kritik mot företag om de inte levererar kvalitet eller lever upp till avtalet, men inte heller det är stöld. Och om det skulle ske så ska ju avtalet brytas, politiken äger ju frågan.

Eller på skolans område. Är det ”stöld” när friskolor, som enligt lag ska ha samma skolpeng som de kommunala skolorna men ofta får lägre skolpeng (vilket Skolverket har visat)kan leverera samma eller bättre resultat än de kommunala skolorna och samtidigt redovisa ett överskott? Och vi talar om mycket pengar, av ca 224 Miljarder kronor uppgår skolpengen till friskolorna till 40,5 Miljarder (varav 9,8 är till friskolor som är stiftelser och föreningar), resten av pengarna är kommunal verksamhet -dvs 82 procent.

Med ministerns retorik är det ju den offentliga sektorn som ägnar sig åt ”stöld” eftersom de privata företagen år ut och år in kan visa att de kan bedriva en minst lika bra verksamhet eller ofta betydligt bättre (om man får tro brukarna och medarbetarna) till en lägre kostnad än den som bedrivs i kommunal regi. Eller för att uttrycka det annorlunda, välfärdsföretagen visar att den kommunala verksamheten bedrivs till en onödigt hög kostnad. Det är ju också därför som många kommuner och landsting upphandlar verksamheten i stället för att bedriva den i egen regi.

Finansdepartementets egen utredningsgrupp Eso har också nyligen konstaterar att att det finns en stor besparingspotential inom bl a skolans område. Det handlar om 8 miljarder kronor inom grundskolan, 3 miljarder kronor inom gymnasieskolan och 12 miljarder kronor inom äldreomsorgen. Det har de konstaterat genom att granska hur olika kommuner jobbar inom detta område – en enorm effektiviseringspotential således.  Är det någon som har hört civilministern anklaga kommunerna för stöld?

Var är detta land på väg?

Det mest ironiska i det hela är att regeringen i sin egen budget har räknat med fler anställda i privata välfärdsföretag och att denna sektor ska växa framöver. Hur i hela friden tänker de få ihop detta? Arma skattebetalare – denna regerings politik kommer att bli mycket dyr om den förverkligas.

Strax innan lunch idag överlämnade utredare Reepalu sin utredning ”Ordning och reda i välfärden” till minister Shekarabi. Reepalu inledde sin presentation med att säga att nu har vi äntligen bra underlag för att få ordning och reda i välfärden. Och namnet på utredningen är också ”Ordning och reda i välfärden”. Det hade varit trevligt om innehållet i utredningen också hade levt upp till detta epitet – eller åtminstone till ”ordning och reda i faktaunderlaget”. Trots att Reepalu talade i 38 minuter så kunde han inte alls belägga det som påstås – att vinstdrivande verksamhet leder till dålig kvalitet. Och det är inte så konstigt, för det finns inget sådant samband.

Det är sorgligt att denna utredning har fått pågå. Det kostar mycket pengar och det leder till fel fokus. Sverige behöver kraftsamla för att vända resultaten i skolan och vi behöver kraftsamla för att se till att skattepengarna används så effektivt som möjligt i välfärden. Och för att åstadkomma detta så vet alla som har någon kunskap om hur saker hänger ihop att den offentliga verksamheten måste effektiviseras. Det har Sveriges Kommuner och Landsting påpekat i sin ekonomiska rapport, det har statliga Långtidsutredningen påpekat och många många fler. Välfärdsföretagen har visat att det går att effektivisera verksamheten och leverera god kvalitet. Men de ideologiskt förblindade ögonen ser inte detta.

Vad gör då Reepalu för att lösa ett påstått problem? Jo han konstruerar ett vinsttak, letar tills han hittar ett mått för att mäta ”övervinster” och lägger sedan ett förslag som innebär att förutsättningarna för alla befintliga friskolor ändras totalt. Det är minst sagt ovanligt, för att inte säga unikt, att ett land som bekänner sig till marknadsekonomi och som påstår sig vilja värna entreprenörskap totalt ändrar förutsättningarna för att bedriva verksamhet i ett antal branscher. Till vilken nytta då? På vilket sätt ökar detta kvaliteten i verksamheten? Det har han inte kunnat visa.

Han presenterar ett förslag som har sågats av de experter som har räknat fram det. Han säger att han vill säkerställa att skattepengarna används till det som det är avsett för. Bara företagen gör av med alla pengar och struntar i att effektivisera verksamheten är han nöjd. Så kan det kanske fungera i den offentliga sektorn men så fungerar det inte i näringslivet. Där är man mån om att få ut mer verksamhet av varje krona, och det ska vara kvalitet på verksamheten.

Utredningen baseras inte på fakta, den baseras på ett urval av tyckande. Han beskyller friskolor för att inte jobba med det kompensatoriska uppdraget när det är kommunerna som har ansvar för att se till att de socioekonomiska variablarna är korrekta. Något som Skolinspektionen har kritiserat kommunerna för att de inte klarar av på ett bra sätt.  Dessutom avslöjar utredaren djup okunskap när han tex påstår att det inte kostar några pengar att starta en skola eftersom man får ersättning från dag ett. Hur kan han ha undgått att få kunskap om hur det fungerar efter att ha utrett frågan i 1.5 år? Alla som försökt starta en skola vet att det handlar om att man måste ha mycket pengar, miljontals kronor för att finansiera utredning, analys av elevefterfrågan, du måste ha lokal och personal på plats innan skolpengen betalas ut. Det handlar om flera års arbete innan ansökan kan lämnas in.

Han hävdar dessutom att det bara är de stora koncernerna som kommer att drabbas av förslaget. Samtidigt innebär förslaget att alla skolor som idag har tillstånd måste senast 1.9 2018 ha anpassat sig till det nya systemet, dvs accepterat vinsttaket.  Vi talar om alla fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor i Sverige. Över 60.000 medarbetare berörs, över 340.000 elever berörs. Bara för att man låter ideologin styra. Tänk om man i stället kunde fokusera på kvalitet!

Det mest ironiska i det hela är att regeringen i sin egen budget har räknat med fler anställda i privata välfärdsföretag och att denna sektor ska växa framöver. Hur i hela friden tänker de få ihop detta? Arma skattebetalare – denna regerings politik kommer att bli mycket dyr om den förverkligas.

Hur vore det med lite  ”ordning och reda” i välfärdsutredningen?

 

Elever, föräldrar, äldre, anhöriga, medarbetare, patienter – många hundratusentals människor. De verkar inte ha någon betydelse i det politiska spelet.

Arma välfärdsföretagare vilken röra. Inför Reepalus presentation av sitt förslag om vinstbegränsningar skrivs nu debattartiklar av regeringsföreträdare, Fridolin, Ekström och Shekarabi, å ena sidan och av Jonas Sjöstedt å andra. Sjöstedt hotar att ta bort sitt stöd till regeringen om de inte gör upp med v och följer överenskommelsen. Regeringen skriver å sin sida att de vill förhandla med allianspartierna. Hur ska statsministern hantera detta?

Jonas Sjöstedt skriver på DN debatt 7.11
”Vi kommer att noga studera hur utredningens olika förslag sammantaget påverkar välfärden. Om det skulle visa sig att utredningens förslag inte uppfyller överenskommelsen är det överenskommelsen som gäller. Det lagförslag som regeringen ska lägga på riksdagens bord ska förhandlas med oss. Det ska se till att vinstjakten som incitament försvinner från välfärdssektorn och att skattemedel används till just den verksamhet de är avsedda för, så som slås fast i överenskommelsen. Att regeringen följer det är en förutsättning för vårt samarbete om budgeten. Vi utgår från att de lägger fram en proposition som följer överenskommelsen där vården, äldreomsorgen, skolan och de andra utpekade välfärdsområdena ingår. Vi ser fram emot att med ett massivt folkligt stöd i ryggen göra upp med vinstintresset och skapa en bättre välfärd.Vi kommer att noga studera hur utredningens olika förslag sammantaget påverkar välfärden. Om det skulle visa sig att utredningens förslag inte uppfyller överenskommelsen är det överenskommelsen som gäller. Det lagförslag som regeringen ska lägga på riksdagens bord ska förhandlas med oss. Det ska se till att vinstjakten som incitament försvinner från välfärdssektorn och att skattemedel används till just den verksamhet de är avsedda för, så som slås fast i överenskommelsen. Att regeringen följer det är en förutsättning för vårt samarbete om budgeten. Vi utgår från att de lägger fram en proposition som följer överenskommelsen där vården, äldreomsorgen, skolan och de andra utpekade välfärdsområdena ingår. Vi ser fram emot att med ett massivt folkligt stöd i ryggen göra upp med vinstintresset och skapa en bättre välfärd.”

Fridolin, Ekström och Shekarabi Brännpunkt SvD 7 .11
”Vi vill hitta långsiktigt stabila överenskommelser på skolområdet där kunskap, likvärdighet och bildning står i centrum – inte skolföre­tagens vinstjakt. Efter att Välfärdsutredningen presenteras i morgon kommer regeringen att samtala med de borgerliga partierna kring de förslag om vinst­begränsning som utredningen lägger fram. Skolan är alldeles för viktig för att användas som ett slagträ i den poli­tiska debatten.”

Man kan fråga sig – vart tog individen vägen i detta cyniska politiska spel? Hundratusentals elever, föräldrar, medarbetare, äldre, patienter, anhöriga är direkt berörda. Ja det räcker nog inte med hundratusentals – det är nog snarare miljon om man ser till alla berörda. Vilket sorgligt spel.

Här kommer 5 viktiga fakta som visar att friskolor påverkar positivt

DN presenterar idag en Ipsos-undersökning där 46 procent svarar ”påverkar mer negativt”  frågan ”på det hela taget skulle du säga att privata företag påverkar mer positivt eller påverkar mer negativt inom skolan” medan 25 procent svarar påverkar mer positivt. Detta resultat är beklämmande, men inte så konstigt med tanke på den massiva negativa debatt som varit under lång tid, kring bl a skolan. En debatt som till nästan 100% har handlat om vinstfrågan och knappast alls om kvalitet och resultat.

Media är framförallt intresserad av att lyfta fram konflikter och då är frågan om vinst i välfärdsföretag ”mumma”. Att undersökningar visar att allmänheten har en grovt felaktig uppfattning om hur vinstnivåerna ser ut i tex friskolor spelar ingen roll. Det verkar inte vara journalisternas uppgift att informera om hur det verkligen förhåller sig.

Men resultatet av undersökningen visar att vi har en tuff uppgift att visa hur verkligheten ser ut. Här kommer 5 viktiga fakta som visar att friskolor påverkar positivt:

1. Den svenska skolans resultatfall beror inte på friskolereformen. Resultatfallet började innan. Det finns forskare som inte håller med om detta, och de får ganska stort utrymme i media. Men faktum kvarstår, IFAU har visat att resultatfallet började innan friskolereformen.
2. Friskolors etablering i en kommun innebär att ökade prestationer i de kommunala skolorna. Det visar IFAU i en rapport.
3. Friskolor är klart överrepresenterade i Skolverkets statistik över vilka skolor som presterar bäst (överpresterar), med hänsyn taget till föräldrars inkomst mm.
4. Friskolor är föredömen när det gäller att uppfylla nationella mål, enligt Skolinspektionen. s 33. (”De fyra stora skolföretagen som ingått i granskningen har alla ett utmärkt kvalitetsarbete och en styrkedja som är tydlig för samtliga nivåer i organisationen. Skolans kärnprocess, undervisningen, står i fokus och måluppfyllelse enligt de nationella målen för utbildningen har en framträdande plats i arbetet. De har valt lite olika strategier för sitt kvalitetsarbete, men för det som varit granskningens fokus framstår dessa huvudmän som goda exempel.”)
5. PISA 2003 visade ingen skillnad på resultat mellan friskolor och kommunala skolor. PISA 2012 presterar friskolorna betydligt bättre än kommunala skolor. Det visar en rapport av forskaren Gabriel H Sahlgren och Nima Sanandaji.

Jag kan fortsätta med mer fakta men det får räcka för idag. Trevlig helg – och trevlig läsning!

Över 60.000 personer arbetar idag i friskolor runt om i landet. Över 340.000 elever går i fristående skolor. Det är deras vardag och framtid som beskrivs med orden ”Det innebär att företagen måste ges skälig tid att avveckla sin verksamhet, om de inte vill bedriva sin verksamhet enligt de nya villkoren”

”Friskolor kan få ersättning för missad vinst” är rubriken på en text på SvTs hemsida. Det låter ju generöst. Men frågan är allvarligare än så. Redan för ett år sedan konstaterade Handelsprofessorn Lars Henriksson i rapporten ”Vinstbegränsningar — rättsliga frågeställningar” att förutsättningarna för Reepalus utredning -vinstbegränsningar – är oförenliga med både svensk grundlag och EU-rätt. Grundlagen stipulerar faktiskt att företag har rätt att få ersättning om staten förorsakar stor skada och allvarligt försämrar villkoren för att bedriva näringsverksamhet. Kommunal har idag presenterat en rapport – därav SvTs artikel på webben – med rubriken ”Rätten att reglera vinster i välfärden – en juridisk analys”. Denna juridiska analys, som är skriven av juridikstudenten Anton Östros och Oskar Taxén jurist och utredare på Kommunal.

För ett år sedan konstaterade Svenskt Näringsliv att lagstiftningen till skydd för äganderätten och näringsfriheten innebär att om utredningen kommer fram till förslag som innebär att man går vidare med idéerna om vinstförbud och inskränkningar i mångfalden så finns det en uppenbar risk att man lamslår en stor del av den svenska välfärden under lång tid framöver  Med stor sannolikhet kommer Sverige i så fall hamna i långdragna rättsprocesser i EU-domstolen som man har små utsikter att vinna.

Det ska bli intressant att se hur Ilmar Reepalu hanterar denna viktiga fråga i sitt förslag. För detta handlar i allra högsta grad om Sveriges anseende som företagsland och förutsättningarna för att driva företag.

Hur viktig frågan är har Henriksson visat i sin rapport. Och Kommunal konstaterar i sin rapport att ”I korthet kan konstateras att det av grundlagen och Europakonventionen följer att de företag som idag levererar välfärdstjänster är berättigade till rimlig ersättning vid en vinstbegränsningsreglering. Det innebär att företagen måste ges skälig tid att avveckla sin verksamhet, om de inte vill bedriva sin verksamhet enligt de nya villkoren. Företag som har gjort investeringar som blir värdelösa, måste också medges kompensation. Med värdelösa menas då verksamhetsspecifika investeringar som saknar värde på marknaden eftersom företaget inte längre vill bedriva den nuvarande välfärdsverksamheten.”

60.000 personer arbetar idag i friskolor runt om i landet. Över 340.000 elever går i fristående skolor. Det är deras vardag och framtid som beskrivs med orden Det innebär att företagen måste ges skälig tid att avveckla sin verksamhet, om de inte vill bedriva sin verksamhet enligt de nya villkoren. Man kanske vill men inte kan pga att förutsättningarna blir omöjliga.

Är det verkligen regeringens mening att Vänsterpartiet ska få driva landet till denna galenskap? Inte ett ord till om att skattebetalarnas pengar ska värnas.

/