När frågan ställs om vilket är viktigast – att själv kunna välja skola eller att det införs ett förbud mot vinstutdelning för företag som bedriver verksamhet inom bl a skola så svara fler än 6 av 10 (63%) att kunna välja medan bara var fjärde (25%) svarar vinstudelningsförbud. Det är bara bland de rödgröna väljarna som vinstförbudet har majoritet

Friskolemotståndarna upprepar med en dåres envishet att svenska folket är emot vinster i välfärdsföretagen. Som man frågar får man svar brukar det heta och så är det onekligen. Livet handlar om att göra avväganden. Det slipper de oftast göra som svarar på opinionsundersökningar. Det innebär också att resultatet av desamma kan bli mycket motstridiga. Vinstfrågan ställs inte mot frågan om hur viktigt det är att kunna välja. Det är lätt att förstå att friskolemotståndarna inte vill se den typen av undersökningar. För då kan det ju visa sig att folket har ”fel uppfattning”. Att människor anser att valfriheten, rätten att själv kunna välja, är viktigare än vinstfrågan.  Statsministern, Reepalu och civilminister Shekarabi har byggt hela sin argumentation kring vinstfrågan på att de har allmänheten på sin sida. De framställer det som att det finns näst intill ett krav från allmänheten på att begränsa vinsten.

För det första kan man konstatera att svenskar över lag, oavsett vilken bransch det handlar om, inte är kända för att gilla att företag går med vinst. Men det är ett smart grepp från välfärdsföretagens motståndare att bara prata om välfärdsföretagens vinster. Då uppfattas det som att dessa branscher särskiljer sig från andra. För det andra så undviker motståndarna noggrant att tala om hur höga vinsterna är (eller rättare sagt hur låga de är) så att människor kan fortsätta att leva i tron att de är 400 gånger högre än vad som faktiskt är fallet.

David Ahlin, Ipsos,  har nyligen skrivet ett mycket intressant blogginlägg där han redogör för hur opinionen ser ut om frågor ställs mot varandra. När intervjuade ombeds att svara med egna ord på frågan vad som enligt vederbörande är viktigast för att skolan ska utvecklas på ett bra sätt i framtiden så handlar bara några få procent om vinster, vinstbegränsningar, problem med privatisering eller färre friskolor. Vid en spontan fråga kommer detta inte högt upp på allmänhetens agenda utan då handlar svaren om fler lärare, kompetenta lärare, ordning och reda, hjälp och stöd mm.

David Ahlin beskriver att ca 56 procent anser, vid en rak fråga om det är viktigt att det införs förbud mot vinstutdelning för friskolor, att det är ganska eller mycket viktigt att förbjuda vinstutdelning. På en anna fråga svarar hela 73 procent att det är mycket eller ganska viktigt att kunna välja skola.

När frågan ställs om vilket är viktigast – att själv kunna välja skola eller att det införs ett förbud mot vinstutdelning för företag som bedriver verksamhet inom bl a skola så svara fler än 6 av 10 (63%) att kunna välja medan bara var fjärde (25%) svarar vinstudelningsförbud. Det är bara bland de rödgröna väljarna som vinstförbudet har majoritet.

Således bör statsministern och övriga regeringen ta sig en ordentligt funderare. Vill socialdemokraterna och miljöpartisterna verkligen stöta sig med en majoritet av svenska folket i dessa frågor? För det inser ju var och en att villkoren för välfärdsföretagen inom vård, skola och omsorg hänger intimt samman med utbudet. Om det skulle införas vinstbegränsningar eller andra restriktioner för företagen inom dessa branscher så påverkar detta självklar mångfalden och därmed människors möjlighet att välja. Det skulle välkomnas av vänsterpartiet och vänsterfalangen inom (s), men knappast av majoriteten av svenska folket.

David Ahlin, och Ipsos undersökningar, visar att det inte är en given succe för (s) att ha vinstfrågan som en valfråga. Det ska bli intressant att se hur statsministern mfl kommer att driva detta högriskprojekt framöver. Det rimliga vore att lägga Reepalu-utredningens förslag i papperskorgen.

/

Trots att en övervägande majoritet av eleverna i årskurserna 6-9 i Roma kulturklass inte når upp till kunskapskraven i flera ämnen har skolan varken utrett de enskilda elevernas behov av särskilt stöd eller analyserat den bristande måluppfyllelsen på generell nivå inom ramen för ett systematiskt kvalitetsarbete. Därmed har det inte heller vidtagits några utvecklingsåtgärder för att se till att undervisningen leder till att eleverna når kunskapskraven, något en hög andel av eleverna inte gjort i flera ämnen under hela fem terminer.

Igår kom Skolinspektionen med beslut efter tillsyn i Hammarbyskolan. Friskolornas belackare är snabbt uta när det kan finnas något att anmärka på när det gäller friskolor. Här handlar det om landets största skolhuvudman, Stockholm stad, och vi ser nu fram emot Katalys mfl kommentarer med anledning av Skolinspektionens vitesförelägganden.

Kritiken är inte nådig:

Skolinspektionens har vid tillsynen av Hammarbyskolan identifierat flera allvarliga brister avseende den del av Hammarbyskolans verksamhet som bedrivs i Roma Kulturklass. Trots att en övervägande majoritet av eleverna i årskurserna 6-9 i Roma kulturklass inte når upp till kunskapskraven i flera ämnen har skolan varken utrett de enskilda elevernas behov av särskilt stöd eller analyserat den bristande måluppfyllelsen på generell nivå inom ramen för ett systematiskt kvalitetsarbete. Därmed har det inte heller vidtagits några utvecklingsåtgärder för att se till att undervisningen leder till att eleverna når kunskapskraven, något en hög andel av eleverna inte gjort i flera ämnen under hela fem terminer. Rektorn och huvudmannen kan inte heller uppge några insatser för att komma till rätta med elevernas höga frånvaro i Roma Kulturklass, något som de båda uppfattar som det största hindret för elevernas måluppfyllelse. Rektorn har vid Skolinspektionens tillsyn inte heller kännedom om att lärarna i Roma kulturklass har bristande kunskap om de regler som gäller vid betygsättning och att undervisningen inte bedrivs i den omfattning och med det innehåll som framgår av de nationella styrdokumenten.

De fortsätter:

Skolinspektionen bedömer att samtliga av de påtalade bristerna i Hammarby-skolan, framför allt i den del av verksamheten som bedrivs i Roma Kulturklass, utgör allvarliga hinder för elevernas möjlighet att nå utbildningens mål. Bristerna har dessutom i de flesta fall förelegat under en längre tid, utan att åtgärder vidtagits för att komma till rätta med bristerna. Skolinspektionen anser därför att det föreligger skäl att förena föreläggandena med vite.

Skolinspektionens rapport är skrämmande läsning. Bristen på uppföljning i kommunala skolor är något som Skolinspektionen också påpekat i andra sammanhang. Och där den också konstaterat att friskolehuvudmän är ett föredöme. Det är mycket viktig att det sker en granskning på lika villkor av skolor, oavsett huvudman. Drygt 8 av 10 elever gå i kommunala skolor, trots detta är Skolinspektionens tillsyn mer fokuserad på fristående skolor än kommunala. Behöver jag påpeka att det mot bakgrund av detta är absolut avgörande för att vända resultaten i skolan, att det ställs lika höga krav på de kommunala skolorna som på de fristående.

Kommer Suhonen mfl att kräva att Stockholm stad ska sluta bedriva skolverksamhet när de nu fått vitesförelägganden?

Det behövs en tydlig politisk vilja att ta bort praktiska och ekonomiska trösklar för dem som vill bli lärare. Lärarbristen är här och nu. Gör det enklare för akademiker att arbeta i skolan samtidigt som de kompletterar med pedagogisk utbildning och satsa på att rekrytera lärare från andra EU-länder.

Dagens blogginlägg blir min artikel i Dagens Samhälle idag. Det krävs här och nu ideer för att komma till rätta med lärarbristen. Flera platser på lärarutbildningen löser inte problemet nu.

9 år efter påbörjade studier är det 65 procent som tagit examen. I ett sådant läge är inte fler platser på lärarutbildningen en lösning på problemet.

Skolkommissionen har idag haft en intressant eftermiddag om lärarutbildningen. Många inbjudna fick ge sin bild av hur man ser på utbildningen, vad som kan göras för att minska lärarbristen och öka attraktiviteten. De politiska utspelen duggar tätt när det gäller skolan. Statsministern meddelade igår att antalet utbildningsplatser ska ökas ytterligare. Samtidigt vet vi att lärarbristen är redan här, vi vet också att genomströmningen i lärarutbildningen är låg jämfört med andra yrkesutbildningar. 9 år efter påbörjade studier är det 65 procent som tagit examen. I ett sådant läge är  inte fler platser på lärarutbildningen en lösning på problemet.

60.000 lärare saknas till 2019 enligt regeringen. Det är orimligt att tro att det kan lösas enbart via traditionell lörarutbildning. Sverige behöver flera vägar in i läraryrket. Personer som redan har ämneskunskaper och ska läsa in den pedagogiska utbildningen, så kallad KPU, är ett viktigt tillskott. Personer som redan har arbetslivserfarenhet och som efter tre terminers studier kommer vara behöriga lärare. Behöriga lärare som kommer finnas i klassrummen betydligt fortare än studenterna i den reguljära lärarutbildningen som kan studera så länge som fem och ett halvt år.
Men även tre terminers heltidsstudier kan avskräcka en som redan är etablerad på arbetsmarknaden och har en lön. Därför är också program som Teach for Sweden intressant och borde ges bättre finansiella förutsättningar. Varje antagen kandidat går direkt till klassrummet och börjar undervisa.

Vi välkomnar att regeringen öppnat en möjlighet för de som läser KPU – och har ämneskunskaper inom de mer akuta bristämnena – att samtidigt få anställning som lärare i upp till två år. Att korta tiden från att någon bestämmer sig för att sadla om till lärare till att hen faktiskt står i klassrummet med den ekonomiska trygghet en lön ger, ökar attraktiviteten för ett yrkesbyte. I denna tid av stor lärarbrist borde dock åtgärden vara permanent och inkludera alla ämnen. Bristen kommer bara växa och lokala variationer i bristerna gör att den nu nationellt fastställda begränsningen blir fyrkantig.

Vid dagens möte lyfte jag också vikten av att öppna för lärare från andra länder ( inte bara nyanlända) att snabbt kunna få validering och möjlighet att jobba i svenska skolor. Erfarenheterna från Internationella Engelska Skolan visar att det går utmärkt. Jag tog också upp vikten av att lärarutbildningen är up to date med de digitala möjligheter som finns, behovet av ledarskapskompetens och vikten av ett bra ledarskap i skolan för att behålla lärare i yrket. Höga antagningskrav och kvalitetsuppföljning av utbildningen är också viktigt.

ca 50.000 utbildade lärare jobbar utanför skolan. Det visar att det finns en alternativ arbetsmarknad till skolan. Ett bra ledarskap i skolan och goda möjligheter för att växa i sin yrkesroll kan säkert locka tillbaka en del av dessa till skolan. Och då kan det också behövas korta ”uppdateringsutbildningar” så att de snabbt kan återkomma med aktuella kunskaper i bagaget.

/

Det är viktigt att ställa krav på kvalitet, oavsett huvudmannaskap. Det finns ingen som skulle komma på tanken att hävda att kommuner inte får driva gymnasieskola bara för att Stockholm har fått vitesföreläggande. Men det är helt ok att hävda detta om det handlar om en friskola.

Det är bra att Skolinspektionen granskar skolornas huvudmän. Kvalitetskraven ska vara höga och lika oavsett huvudman. Idag granskar Skolinspektionen fristående skolor tuffare och oftare än kommunala skolor. Det är inte likabehandling. De håller på att gå över till att granska skolor efter bedömning av vilka som har ”större utmaningar”. Det välkomnar vi – men även har ska bedömningen av större utmaningar bygga på fakta oavsett huvudman.

Katalys har idag en debattartikel där de- baserat på Skolinspektionens granskning av två fristående huvudmän – kräver att möjligheten att driva ”vinstdrivande”, dvs AB friskolor ska tas bort. Intressant teknik att dra denna slutsats utifrån Skolinspektionens rapport, guilt by association. Det är inte seriöst.

Det vore intressant om författarna lyfte blicken lite och värnade kvaliteten lika mycket oavsett vilken huvudman skolan har. Det finns gott om intressant material i den delen på Skolinspektionens hemsida. Den granskning som Skolinspektionen gjorde 2015  av 135 gymnasieskolor, visar att det är brister oavsett huvudman. Bland de kommuner som får förelägganden märks bl a Karlskrona, Oskarshamn, Borlänge, Södertälje, Sundsvall, Timrå, Avesta mfl.

Det är viktigt att ställa krav på kvalitet, oavsett huvudmannaskap. Det finns ingen som skulle komma på tanken att hävda att kommuner inte får driva gymnasieskola bara för att Stockholm har fått vitesföreläggande. Men det är helt ok att hävda detta om det handlar om en friskola. Detta visar hur låg debattnivån är. Ställ krav på kvalitet och gör tuffa granskningar.

Jag kan också rekommendera läsningen av de oanmälda granskning som Skolinspektionen gjort nu under våren. en granskning som också visar att detta är en större problematik, tyvärr, än en fråga om huvudmannaskap. Det är problem oavsett huvudmannaskap.

De som värnar det fria skolvalet måste också ta tag i de brister som kan uppstå i systemet. Det fria skolvalet är en succe. Det visar de långa köer som finns till många av landets friskolor

Dagens förstaledare i DN handlar om det fria skolvalet och att det inte är enkelt. De som värnar det måste också ta tag i de brister som kan uppstå i systemet. Vi instämmer i detta. Det fria skolvalet är en succe. Det visar de långa köer som finns till många av landets friskolor. Människor sätter sitt barn i kö så fort de föds.

Det har aldrig varit så många barn i fristående skolor som nu och fler vill uppenbarligen gå där. På sikt är detta inte ett hållbart system om inte friskolorna byggs ut i takt med den stora efterfrågan. Så som läget är idag, med en osäker framtid för friskolornas villkor pga Reepaluutredning och vinstfrågan mm, så är det många som inte vågar investera. Höstens kraftiga flyktingström med över 70.000 barn i skolåldern illustrerade problemet. Många friskolor ville hjälpa till men kunde inte pga att de har lång kö. Vi tog initiativ till att det borde införas ett regelverk som gör det möjligt att göra undantag för kö för att kunna ta emot nyanlända barn. Från november i år kommer detta att bli möjligt. Vi är mycket glada för att vi har fått gehör i denna fråga.

Dock kvarstår frågan om att utveckla skolvalet. I en debattartikel i början på året lyfte dåvarande ordförande Mikaela Valtersson och jag denna fråga. Det kan ses som ett svar på det som DNs ledare idag efterfrågar. Du kan läsa den här men i korthet skriver vi följande:

Inför aktiva skolval. Valfriheten ska omfatta alla elever i Sverige och ska inte gå att välja bort. Ett skolval bör nationellt tas fram där samtliga kommuner har som utgångspunkt att tillämpa val till grundskolan. Skolverket bör få ett uppdrag att se till att valfriheten kommer alla elever till del.

Bättre information. Informationen till föräldrar och elever måste bli bättre och alla skolor ska få lika möjligheter att presentera sig. Det bör finnas information där man lätt kan jämföra olika skolors kvalitet. I ett läge då många människor kommer till vårt land måste kommunerna bli bättre på att tillhandahålla information om skolvalet på olika språk.

Möjliggör skolskjuts. Lagstiftningen kring skolskjutsar omöjliggör i en del fall klassresor. Möjligheterna till skolskjuts måste förbättras och en generösare tillämpning av skolskjutsreglerna är ett måste. Det kan handla om fria resor med kollektivtrafik eller att ordna ersättning till fristående skolor som ordnar skolskjuts.

Inför en nedre åldersgräns för att ställa sig i kö till en friskola. Vi föreslår att man utreder möjligheten att införa en nedre åldersgräns för när man kan ställa sitt barn i kö. Det skulle vara utjämnande och göra att fler aktivt söker den skola som passar dem bäst.

De bästa skolorna ska bli fler och de dåliga färre. Ett kvalitetsindex för skolor bör införas. Då skulle det vara möjligt att se vilka skolor som under- och överpresterar om man mäter mot ett förväntat resultat. Framgångsrika skolor borde ges incitament att expandera.

Sedan dess har Skolkommissionen kommit med det delbetänkande där de föreslår obligatoriskt, eller som vi kallar det ett aktivt skolval. Alla ska välja skola. Det är mycket välkommet!

Var finns det goda ledarskapet? Vad är en bra skola? Varför vill man inte jobba i offentlig sektors verksamheter?

Almedalsveckan är över. Jag var där från söndag-lördag. En intensiv vecka med många intressanta samtal. Jag deltog själv i några paneler och Friskolorna hade också egna aktiviteter. Vårt seminarium ”Är det eleverna eller ledarskapet som det är fel på i den svenska skolan?” attraherade ca 100 åhörare och fick mycket goda vitsord. Vi hade en intressant panel och det är uppenbart att ledarskapet i skolan är ett område som många anser inte uppmärksammas tillräckligt. Vår rapport, som baseras på Skolinspektionens enkäter till pedagogisk personal i landets skolor, är intressant läsning. Vi har valt ut de frågor som handlar om ledarskapet i skolan och det är tydligt att friskolorna kommer bäst ut bland sina medarbetare i alla dessa frågeställningar. Göteborgs kommun visar sig åter ha rejäla problem med sina skolor. Det finns all anledning att återkomma i frågan om hur viktigt ledarskapet i skolan är. Vi hade också en debattartikel i Dagens Samhälle på detta tema.

Det är mycket tal om dåliga skolor i Sverige. Men vad är egentligen en dålig skola? Hur mäter vi kunskapsnivån? Betyg är otroligt viktigt i den svenska skolan, samtidigt som många tycker illa om betyg. Men vi har byggt upp ett system där betyg öppnar dörrar för vidare studier, och stänger dörrar för de som inte har tillräckligt bra betyg. Målsättningen är att alla ska ha behörighet till gymnasieskolan. Det har inte alla idag. Men behöver en skola vara dålig för att den inte klarar att nå detta mål? Debatten om att dåliga skolor inte ska få fortsätta är viktig. Men vad är en dålig skola?

IFAU konstaterade i sin rapport i december 2014 att resultatfallet i den svenska skolan startade innan friskolereformens införande och de konstaterade också att nivån har sjunkit över lag. Det gäller såväl lågpresterande som högpresterande elever. Det är alarmerande i sig och måste åtgärdas. Men det som är konstigt är att vi inte mäter progression i skolan.

Under Almedalsveckan hade vi tre mindre rundabordsamtal med särskilt inbjudna. Ett av dessa handlare om progression. Åsa Melander, som jobbat under många år i Londonskolor, berättade om det brittiska systemet. Det mäter progression. Det syftar till att lyfta ALLA elevers kunskapsnivå, utifrån den de har när de börjar skolan. Det innebär att en skola, som utifrån svenska mått mätt inte har presterat särskilt väl, trots detta kan vara en mycket framgångsrik skola pga att den har förmått att öka elevers kunskapsnivå utifrån den nivå de hade när de började skolan. Detta mått syns egentligen aldrig i Sverige. Här är det meritvärden som räknas. Effekten av detta kan illustreras i denna debattartikel från en lärare i Rosengårdsskolan. Jag kan förstå frustrationen över att deras insats inte mäts på ett relevant sätt. Det är viktigt att vi värdera skolors resultat utifrån ett bredare perspektiv och här har vi en hel del att lära från det brittiska systemet.

Ett annat rundabordsamtal handlade om förskolor. Det svenska systemet som innebär att kommunen har tillsyn över de fristående förskolorna är orimligt. Det måste ändras så att det är Skolinspektionen som har detta uppdrag. Våra jurister får många samtal från frustrerade medlemmar som utsatts för en granskning från kommunala tjänstemän. Det kan handla om att tillsynen baseras på det inriktningsdokument som kommunen beslutat om för sina förskolor, som ju inte en fristående förskola har någon anledning att efterfölja. De ska ju arbeta utifrån den egna huvudmannens riktlinjer, och självfallet det lagliga regelverk som finns. Det är en viktig rättssäkerhetsfråga att vi ändrar på tillsynen i denna del i Sverige. Ägarprövningsutredningen tog upp frågan i sitt förslag, som kom för över ett år sedan, men sedan dessa har ingenting hänt.

Det tredje rundabordsamtalet var mer som en workshop och handlade om hur vi kan komma till rätta med lärarbristen. Det kom fram många spännande ideer, som vi kommer att återkomma till.

Veckan inleddes med Dagens Industris artiklar om att (s) kommer att göra ”vinstfrågan” till en valfråga Det väckte, med all rätt,  stor uppmärksamhet. Vänsterledaren är inte sen att haka på. Hösten har alla förutsättningar att bli hektisk för de som vill slå vakt om företagande över lag och företagande inom vård, skola och omsorg. Det som är märkligt att de som påstår sig värna om skattebetalarnas pengar inte bryr sig om kvalitet och resultat. Ledstjärnan och måttstocken måste vara kvalitet. Och det gäller oavsett huvudmannaskap.

Att politiker ska besluta om vilken rörelsemarginal som är acceptabel i ett företag är något som inte hör hemma i en marknadsekonomi. De som förespråkar detta utgör ett hot mot näringslivets förutsättningar i Sverige och därmed mot tillväxtmöjligheterna. Vilken bransch kommer härnäst? Sodexo och deras kollegor som levererar mat till många offentliga verksamheter? Skanska, NCC mfl som bygger för offentlig sektor? Nobina, Keolis mfl som kör kollektivtrafiken? Listan kan göras lång. Ingen kan känna sig trygg när det gäller villkoren för näringslivet om detta skulle bli verklighet.

Den regering som kallar sig för samarbetsregeringen borde ta sig en ordentlig funderar på vad som är bra för Sverige. Är det verkligen att blåsa till konflikt i en fråga som leder till totalkonfrontation med näringslivet? De borde också betänka att det är många som nyttjar välfärdsföretagens tjänster och många som arbetar inom dessa verksamheter och som trivs utmärkt med detta. Dagligen läser vi vilken personalbrist som finns inom offentlig sektor, det saknas vårdpersonal, poliser, socialsekreterare, lärare mfl. Hur vore det om dessa politiskt styrda arbetsgivarområden tog sitt ansvar och såg till att människor vill jobba där, istället för att jaga privata arbetsgivare som visar på att man kan göra skillnad, och ger skattebetalarna mer för pengarna?

Men nu lägger sig sommarstiltjen sakta över Sverige. Fotbolls-EM är över, Almedalen är över. De svenska friidrottarna når en del framgångar, vilket är glädjande, men lite i skym undan för allt annat. Även undertecknad ska ha semester.

Glad sommar!

/

För ett år sedan lanserade vi tanken ” aktivt skolval” i Almedalen.

För ett år sedan lanserade vi tanken ” aktivt skolval” i Almedalen. Det innebär att alla ska välja skola. Det finns i Nacka, Botkyrka, Sollentuna och Täby sedan många år. Det innebär att all skolor måste informera om sin verksamhet och vad som de är profilerade på. Alla som ska välja får då information och gör ett eget skolval, utifrån egna preferenser.

Vår lansering var ingen miljonkampanj, inte ens ett seminarium. Vi talade helt enkelt med ett antal personer om iden. Och det har vi fortsatt med sedan dess, och kommer att fortsätta med det. Skolkommissionen har nappat på tanken i sitt delbetänkande. grön ungdom har fattat beslut på sin kongress om att driva frågan, runt om i landet väcks frågan. Idag kom ett välkommet besked från Alliansens partiledare om att de vill införa ett aktivt skolval.

Tack för det säger vi, nu väntar vi bara på samma besked från (s).

Det bästa för Sverige måste vara ledstjärnan i regeringens politik. Inte det bästa för (s) maktinnehav.

Har precis varit på ett seminarium som Kairos Future om värderingar i den unga generationen. En viktig sak är äkthet och ärlighet. Det är intressant perspektiv med tanke på Dagens Industris artikel idag om att (s) av taktiska skäl kommer att driva vinstfrågan.

DIs PM Nilsson konstaterar ”Att förbjuda vinst i ett företag är att förbjuda det för alla”. Vi vet att 9 av 10 som har barn upp till sex år anser att det är viktigt att kunna välja skola. Goda förutsättningar för att driva fristående skolor krävs för att denna valfrihet ska kunna förverkligas.

Det är sorgligt att -om DI har rätt- att (s) åter sätter de egna maktsträvandena före en bra kvalitet i vård, skola och omsorg. De vet att det inte är höga vinster i friskolorna, ändå sprider de myter om detta. Det är sorgligt att Sverige har fått sådana regeringsföreträdare.

Sverige behöver ärliga politiker som bjuder in näringsliv mfl goda krafter för att utveckla välfärden och tillväxten i landet. Det gör man inte genom att blåsa till strid mot hela näringslivet. För vilken bransch står näst på tur där vinsterna enligt (s) är för höga?
Det bästa för Sverige måste vara ledstjärnan i regeringens politik. Inte det bästa för (s) maktinnehav.

http://artikel.di.se/artiklar/2016/7/3/ledare-varning-for-vanstern/

”Struntar ni fullständigt i de över en miljon människor som idag jobbar i friskolor, är elever, har sina barn i friskolor och alla de – framförallt kvinnor – som driver och äger friskolor?”

Det faktum att Brexit vann gehör har slagit ner som en bomb. Och många spekulerar i vad som kommer att hända. Vilka politiska effekter som det kommer att få är ännu oskrivet. Men turbulent är det. Debatten om den brittiska folkomröstningskampanjen är intressant och då tänker jag framförallt på perspektivet ”är politikern genuint övertygad om den linje hen driver eller är det taktiska skäl som styr?”

Det spekulerades ju om att anledningen till att Londons förre borgmästare Boris Johnson ställde sig i spetsen för Brexit var en taktisk manöver snarare än en fråga om övertygelse. Nu när det visat sig att han inte har stöd för sin kandidatur spekuleras det om att det bl a beror på att han skrev en artikel som antydde att hans kursändring de fakto var taktisk och inte byggde på övertygelse. Om det är så att det blev hans fall så är det intressant.

Låt oss översätta detta till svenska förhållanden. Sedan 20 år tillbaka har människor uppmuntrats att starta friskolor. De enda som har varit mycket tydliga i sitt motstånd är vänsterpartiet. Miljöpartiet röstade aktivt för regeringen Bildts friskoleproposition. De ville ha mångfald och ge barn och föräldrar möjlighet att välja. Socialdemokraterna var mer restriktiva. De säger

Trots de ökade möjligheter som skapats under senare år
att tillmötesgå föräldrars och elevers önskemål kvarstår
behov av att erbjuda alternativ till grundskolan i form av
fristående skola. Skälet till detta är naturligtvis i första hand
att det är väsentligt att respektera föräldrarnas frihet att
välja andra skolor för sina barn än dem som drivs av det
allmänna. Detta är helt i överensstämmelse med våra
internationella åtaganden.

men gick inte emot principen om ökade möjligheter för friskoleetableringar.  Under dessa dryga 20 år har vi haft såväl borgerliga som socialdemokratiska regeringar. Det har skett en del justeringar av regelverket. Det är tex inte tillåtet att ta ut avgifter för friskolor, en lika behandlingsprincip har införts för att bara nämna några. En Skolinspektion har inrättats som har till uppgift att granska såväl fristående som kommunala skolor.

För fyra år sedan sade Stefan Löfven följande:   I en direktsänd partiledardebatt i SVT gav han ett tydligt svar på om han kunde tänka sig att förbjuda vinster i välfärden: ”Det låter sig inte göras.”  

Nu är han statsminister i en regering som tillsatt en utredning med denna inriktning. Har han ändrat uppfattning eller är det bara taktik för att locka vänsterväljare?

Gymnasieminister Aida Hadzialic försvarade det fria skolvalet i en intervju i DN i december 2015. Hon svarar följande på frågan ”Vad har du för tankar om det fria skolvalet?”

”– Vissa hävdar att det gör våra skolor segregerade. Jag vill snarare säga att det fria skolvalet har gjort att man har kunnat placera sitt barn någonstans där man tycker att det är lämpligt att barnet går, i stället för att barnet ska vara fast – förstå mig rätt – på en viss plats. Utan skolvalet tror jag att vi hade haft ett ännu större problem, för då hade bostadssituationen helt definierat hur skolan hade fungerat.”

Klokt av henne tycker jag men sedan dess har hon ägnat ganska mycket kraft åt att kritisera friskolor och hävda att de ägnar sig åt ”vinstjakt”. Sorgligt tycker jag för hon borde veta hur det faktiskt ser ut. Har hon ändrat uppfattning eller är det bara taktik för att locka vänsterväljare?

Det kanske är gammaldags. Men min uppfattning är att politiker har ett stort ansvar. Med makten, som är ett förtroendeuppdrag, kommer  också ansvar att ta reda på fakta och att basera sin opinionsbildning och sina beslut på fakta. Det är väl känt att den svenska skolan har kvalitets- och resultatproblem. I stället för att ta tag i dessa så ägnar sig landets ledande politiker åt att – utan belägg i forskning eller på annat sätt – smutskasta en hel bransch, friskolebranschen. Kreativiteten i smutskastningen är stor. Den ena dagen är det för dålig transparens, nästa dag när ett bolag börsintroduceras (finns det någon större transparens än börsen?) så anklagas det för att ”handla med barn”, en tredje dag är det vinstjakten som är problemet – när det i genomsnitt är en rörelsemarginal om 4-5 procent i friskolebranschen. Ja så kan jag fortsätta. Knappast ett agerande som inger förtroende hos alla de som har en minsta inblick i, eller kunskap om, dessa verksamheter. Men det verkar inte bekymra.

Så min fråga till dessa politiska företrädarna – och nu framförallt s-ministrarna med statsministern i spetsen – är ”Struntar ni fullständigt i de över en miljon människor som idag jobbar i friskolor, är elever, har sina barn i friskolor och alla de – framförallt kvinnor – som driver och äger friskolor?” Och detta sker samtidigt som intresset för att få en plats i en friskola bara ökar. Sverige har aldrig haft så många friskoleelever som just nu, och många tusentals står i kö.

Vi ses i Almedalen!