Tankar om skolan

Därmed skulle man kunna säga att AcadeMedia nu är Sveriges största lärarägda friskola.

Det är intressant att se reaktionerna på AcadeMedias börsintroduktion. Enligt media så var intresset väldigt stort. 700 av AcadeMedias lärare har tecknat sig för aktier och det skulle inte förvåna mig om det finns lärare som inte arbetar inom AcadeMedia som också tecknat sig för aktier. Därmed skulle man kunna säga att AcadeMedia nu är Sveriges största lärarägda friskola. Det tycker jag är en intressant aspekt på frågan.

I alla andra sammanhang så påpekar företrädare för (s) att det är viktigt att medarbetare får inflytande. Det var ju också en del i argumentationen på den tiden löntagarfondsfrågan var aktuell (även om det då faktiskt handlade om att facket skulle få större inflytande på ägarnas bekostnad).

Jag tycker att debatten om AcadeMedias börsintroduktion – eller som det faktiskt är återintroduktion på börsen -visar att (s) är emot friskolor fast de inte vågar säga det tydligt för de vet att många hundratusentals människor har sina barn i friskolor, jobbar där eller har annat intresse i friskolor. Det handlar om minst en miljon människor om man ser till att  det är över 340.000 elever, 55.000 medarbetare, deras respektive familjer och företagare. För när det först är kritik mot att företagen inte är tillräckligt transparenta, och när börsintroduktionen gör allt transparent och det också är fel – ja då visar det att det i grunden är företeelsen friskolor som man är emot.

Jag tycker att dagens ledare i Dagens Industri ger ett intressant perspektiv på hela debatten.

/

Här kan fattig som rik välja den skola som passar honom eller henne bäst. Pengarna följer individen. I Sverige får skolorna inte ta ut någon avgift.

Privata skolor, eller fristående skolor som vi kallar dem här i landet, finns runt om i världen. Det har också funnits i Sverige i form av bl a internatskolor, under många år. Privata skolor som har varit – och är i många andra länder – förbehållet de som har råd att betala den avgift som det kostar att gå i den skolan. Så fungerar det inte i Sverige. Friskolereformen, som infördes för över 20 år sedan, innebar att barn oavsett om de har rika eller fattiga föräldrar ska få med sig en skolpeng till den skola de väljer. Och avgifter är inte tillåtet.

Det är för mig obegripligt hur socialdemokratiska ministrar, som talar vitt och brett om hur stolta de är över den Svenska modellen, i nästa stund kan häva ur sig massa ogrundade påståenden om friskolor och friskolesystemet. De borde veta hur systemet fungerar, och om de inte gör det så är det än värre. För sanningen är ju att den svenska friskolemodellen är ett unikt sätt att förena frihet och jämlikhet på. Pengen följer individen, ingen rätt för friskolor att ta ut avgift och skolpengnivån bestäms av kommunen.

Om (s) mfl menar allvar, om valfrihet och friskolor ska avskaffas, så stängs valfrihetsdörren för de elever vars föräldrar inte har råd att betala avgifter till privatskolor.  Det är ju en minst sagt förvånande utveckling av den socialdemokratiska välfärdspolitiken.

Tobias Krantz, Svenskt Näringslivs chef för forskning och utbildning  och undertecknad skriver idag om bl a detta i en replik i Dagens samhälle. Detta med anledning av s-ministrarna Shekarabi och Hadzialc artikel i går. De skriver att ”Vinst som främsta styrmedel medför utmaningar för det svenska skolsystemet som vi måste möta.” Men de presenterar inte belägg för detta påstående. Den ESO-rapport ”När skolan själv får välja”, om var friskolor väljer att etablera sig, som presenterades förra veckan visade tvärtom att förväntan om höga intäkter och låga lokalkostnader spelar roll när icke vinstdrivande friskolor väljer var de ska etablera sig. För de vinstsyftande skolorna, konstaterar ESO, verkar däremot inte de ekonomiska förutsättningarna påverka etableringen.

Som ESO konstaterar ”rapporten ger viktiga insikter, som delvis går på tvärs mot etablerade föreställningar”.

Mot bakgrund av detta finns det tyvärr mycket som talar för att ministrarna i sin argumentation kring friskolor och vinst, rider på något som de känner till – svenska folkets okunskap om hur vinsterna ser ut i välfärdsföretagen. Undersökningar visar att allmänheten överskattar rörelsemarginalen med 400 procent. Var fjärde tillfrågad tror att det handlar om över 40 procent och varannan tillfrågad tror att den ligger på 26 procent. I själva verket handlar det om knappt 5 procent. Och när de har den informationen så ändras attityden till vinstfrågan.

Det talas mycket i media om att en viss presidentkandidat i USA spelar på populism och okunskap hos allmänheten. Inte bara han skulle jag säga…..Det är sorgligt.l

 

Det ska inte spela någon roll om det är en fristående stiftelseskola, en fristående AB-skola eller en kommunal skola. Om huvudmannen inte klarar att upprätthålla kvaliteten så ska det få konsekvenser.

Moderaternas partiledare intervjuas idag på morgonen om skolan. I intervjun talar hon om att staten ska kunna ta över driften av dåliga friskolor och att en sådan skola inte ska kunna ta ut någon vinst. Jag tror, och hoppas, att hon menar att alla skolor – oavsett huvudman – ska kunna bli av med sitt tillstånd om verksamheten inte håller kvalitet. För om staten tar över verksamheten så måste det ju rimligen innebära att tillståndet att driva skola ska dras. Detta gäller oavsett om det är en kommunal eller fristående verksamhet. Dras tillståndet blir ju vinstfrågan ganska ointressant som jag ser det.

Likabehandlingsprincipen är en av grundpelarna i det svenska skolsystemet. Därför är det viktigt att det sker en lika behandling av offentliga och privata huvudmän. Det ska inte spela någon roll om det är en fristående stiftelseskola, en fristående AB-skola eller en kommunal skola. Om huvudmannen inte klarar att upprätthålla kvaliteten så ska det få konsekvenser. Staten kan vara den som går in i stället och då blir den naturliga konsekvensen att tillståndet förloras för den huvudmannen som berörs. Tittar vi på hur det ser ut idag i Sverige så kan vi konstatera att Skolinspektionen har utfärdat höga viten för Göteborgs kommun, Nynäshamns kommun och i Stockholm har Ross Tensta gymnasium stängts.

Så bra att moderaterna är tydliga i att dålig kvalitet inte accepteras. Bra att vara tydlig i att det gäller oavsett huvudman och bra att vara tydlig i att en dålig verksamhet ska förlora sitt tillstånd. Den stora utmaningen när det gäller dåligt presterande skolor finns inte bland friskolehuvudmännen utan bland de kommunala huvudmännen. Att skolor som tex Rosengård, flera skolor i Göteborg har fått fortsätta år ut och år in med dåliga resultat är helt oacceptabelt. Jag tror att det är väldigt många som ser fram emot att det blir tuffare tag på detta område. Det handlar om tusentals barns framtida möjligheter.

Jag vill också passa på att påminna om detta mitt inlägg för någon vecka sedan. http://blogg.friskola.se/2016/05/31/14000-elever-lamnar-grundskolan-utan-gymnasiebehorighet-det-ar-problemet/

 

När skolan själv får välja borde vara en sommarläsning för såväl Reepaluutredningen som för regeringen. Och för Alliansen också för den delen.

Idag presenterades en intressant ESO-rapport. Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi är en kommitte’ under Finansdepartementet. ESO-rapporten är en analys av var friskolor etablerar sig. I den allmänna debatten hävdas det ofta från friskolemotståndare att friskolor som är AB (vilket ca 70% är) inte är intresserade av att etablera sig i invandrartäta områden. Det är enligt motståndarna mer lättförtjänta pengar att etablera sig i höginkomsttagarområden. Nu visa ESO att detta inte stämmer. Det är vi många som redan påpekat men nu har vi fått forskarbelägg för detta. Eller som det står i dagens pressmeddelande från ESO ”Rapporten ger viktiga insikter, som delvis går på tvärs mot etablerade föreställningar”.

En annan kanske något överraskande slutsats är att förväntan om höga intäkter och låga lokalkostnader tycks påverka mer när icke-vinstsyftande friskolor väljer var de ska etablera sig. Ett annat viktigt konstaterande är att det spelar roll vilken attityd som den politiska majoriteten har i kommunen för valet av etableringskommun. Ett faktum att beklaga för de familjer som med stor sannolikhet gärna hade sett en ökad möjlighet att välja skola för sitt barn. Har de tur kan de valfrihet som skolpengen ger nyttjas genom att välja en skola i en grannkommun.

Rapporten är ett viktigt bidrag när det gäller att ge en faktabaserad bild av friskole-Sverige. När skolan själv får välja borde vara en sommarläsning för såväl Reepaluutredningen som för regeringen. Och för Alliansen också för den delen.

Arbetsmarknadens parter är inte glada över denna inblandning men å andra sidan – vem tackar nej till att få extra medel?

”Prästens lilla kråka” är en sång som inom kort kommer att sjungas kring många midsommarstänger i Sverige. Jag kommer att tänka på den när jag läser Mattias Croneborgs betraktelse om regeringens lärarlönepolitik i Altinget.

Regeringens lärarlönesatsning om 3 miljarder kronor, som ju onekligen är en inblandning i den svenska modellen om att arbetsmarknadens parter förhandlar om lönerna, har nu fördelats ut på huvudmännen av Skolverket. Sedan är det upp till huvudmännen att fördela dessa medel utifrån de kriterier som är uppställda av regeringen. Skolverket har valt att fördela pengarna på grundval av antalet elever, de kunde också valt antalet lärare, och då visar det sig att friskolorna får en högre andel per lärare. Arbetsmarknadens parter är inte glada över denna inblandning men å andra sidan – vem tackar nej till att få extra medel?

Politik är en svår konst i vår komplexa värld. Därför är det också extra viktigt att faktiskt tänka igenom sin politik så att den hänger ihop. På skolans område är det huvudmännen som har ansvaret för lönebildningen, det är kommuner och friskolor. Men nu har den fd metallordföranden bidragit till att det också finns en statligt lönepolitik på detta område. Mattias Croneborg lyfter tydligt fram inkonsekvensen i regeringens politik. Han skriver:

– Det är inte den svenska modellen. I Sverige är det parterna som sätter löner. Bevare mig väl för att ni ska sitta i riksdagen och sätta löner. Det skulle knäcka hela lönebildningen. Orden kommer från statsminister Stefan Löfven i SVT:s partiledardebatt i söndags. Det handlade om enkla jobb i ett replikskifte med centerledaren Annie Lööf. Löfven anser att Lööf förespråkar statlig lönepolitik. Men när det gäller lärare har regeringen själv tagit initiativ till statlig lönepolitik, och effekterna kanske inte helt och hållet blir de som regeringen eftersträvade.

Så jag önskar att statsministern hade varit med på mötet idag. Då hade han fått en bild av friskolornas vardag. Då hade han fått träffa kvinnor, och några män, som har haft möjlighet att förverkliga sin dröm om att starta och driva en egen skola

Idag har jag varit i Södertälje och träffat friskoleägare. Ett flertal av dem var fd lärare som tagit möjligheten att starta och driva en egen skola. En hade startat redan 1994 och nu var det barnen till initiativtagaren som tagit över verksamheten. Alla var populära och har kö till sina verksamheter. Var femte grundskoleelev i Södertälje går i en fristående skola. Deras val av huvudman ska inte ”straffas” av kommunen. Men tyvärr fick jag idag information som vittnar om att Södertälje kommun agerar på ett sätt som innebär att det inte är lika villkor för kommunala och fristående skolor.

En kort tid innan årsskiftet beslutade Södertälje kommun om en sänkning av det sk platsbidraget med 5 procent. Detta kommunicerades till friskolorna på nyåret. Fem procent kanske inte låter så mycket men för en friskola handlar det om att de plötsligt får förändrade förutsättningar för sin verksamhet.  Det är inte lätt att jobba för en långsiktigt hållbar ekonomi när kommunerna, som ju beslutar om skolpengsnivån, ändrar förutsättningarna på detta sätt. Att överklaga beslutet är inte heller alltid ett alternativ för en liten friskola, det kostar pengar och det kostar tid. Tid och pengar som tas från skolans verksamhet.

Så jag önskar att statsministern hade varit med på mötet idag. Då hade han fått en bild av friskolornas vardag. Då hade han fått träffa kvinnor, och några män, som har haft möjlighet att förverkliga sin dröm om att starta och driva en egen skola. Och då hade han fått höra att barn och föräldrar gillar denna verksamhet och många fler skulle vilja ha en plats i en fristående skola.

/

2 viktiga nyheter på samma dag – Regeringen och alliansen är överens om att friskolor med kö får möjlighet att ta emot nyanlända elever. AcadeMedia meddelar att det nu ska bli möjligt för allmänheten att bli delägare i Sveriges största friskolekoncern.

Fredagen leverera två stora friskolenyheter.

1. Regeringen och alliansen är överens om att ändra lagen så att friskolor med kö får möjlighet att ta emot nyanlända elever, inom ramen för en kvot om max 5 procent.
2. AcadeMedia har meddelat att det nu ska bli möjligt för allmänheten att bli delägare i Sveriges största friskolekoncern.

Redan idag är de många friskolor som tar emot nyanlända elever. När utbildningsminister Fridolin tillsatte utredaren Ebba Östlin i höstas så påpekade han att 77 procent av alla kommunala skolor och 60 procent av alla friskolor som har nyanlända elever. Friskolornas initiativ att be om ett förändrat regelverk så att även friskolor med kö att kan bidra i arbetet med att ta emot nyanlända, har nu lett till att det blir möjligt från november 2016.  Det välkomnar vi verkligen. Vi är inte bortskämda med att våra förslag blir verklighet.

Röster höjs nu i debatten om att detta leder till att nyanlända kan gå förbi i kön. Poängen med en kvot för nyanlända är att det kan skapas nya platser. Vi har en unik utmaning just nu i Sverige, 70.000 barn i åldern 1-18 år kom till vårt land under 2015. Detta kräver extraordinära åtgärder. Kunskapsskolan beskriver här hur de ser på frågan.

Nu är det viktigt att alla kommuner också informerar om att det är möjligt att välja skola.

Den andra frågan handlar om börsintroduktion för AcadeMedia. De har ju varit på börsen tidigare men ska nu åter introduceras. Gymnasieministern tycker att detta är stötande och menar att ”Våra skattepengar ska gå till skolan, lärarna och eleverna. Jag finner det stötande att man tjänar pengar på lärarna och eleverna”. Så kan man ju se på saken. Det är många läromedelsförlag mfl som tjänar pengar på lärare och elever men det är uppenbarligen ok.

Uppenbarligen är statliga Andra AP-fonden av en annan uppfattning än ministern eftersom de tillhör en av de större aktörer som har åtagit sig att köpa aktier inför börsintroduktionen.

Här är några exempel på hur AcadeMedia jobbar. Friskolorna har kommit för att stanna konstaterade nyss Skolkommissionen. Jag tycker att det är sorgligt att gymnasieministern inte kan se innehållet i verksamheten utan bara stirrar sig blind på huvudmannaskapet.

Här några exempel på hur de jobbar och också bidrar till att dela med sig av sina erfarenheter till andra på friskoleområdet. Ett tips till ministern att titta lite närmare på innehållet i friskolornas verksamhet. Det finns mycket intressant att se och det levereras mycket värde för skattepengarna till från friskolorna till Sverige.

Kvalitetsarbetet

Rekrytering av nyanlända lärare

Prisbelönta skolledare

Föregångare i kunskapsmätning genom digitala hjälpmedel 

Nöjda medarbetare

Delar med sig till andra

Börsintroduktionen innebär att du och jag kan bli delägare i en friskola, inte bara genom Andra AP-fonden utan också genom eget ägande. En intressant utveckling.

/

 

 

Och det är förstås inte heller så att friskolor genomgående rättar proven mer generöst. Spridningen av hur friskolorna gör är stor, större än bland kommunala skolor, konstaterar författarna själva. Det finns alltså friskolor som rättar generösare och som rättar mindre generöst än genomsnittet. Det är också viktigt att komma ihåg att när forskarna i den här studien fokuserar på skillnaden mellan huvudmän så har Skolinspektionen mer förutsättningslöst kommit fram till helt andra avgörande faktorer för hur rättvis bedömningen blir, t ex processerna för hur rättningen går till och tolkningsutrymmet i provens utformning.

Jonas Vlachos och Björn Tyrefors Hinnerich har för IFAU publicerat en studie som bland annat jämför fristående och kommunala gymnasieskolors rättning av nationella prov i gymnasieskolan. Forskarna kommer fram till att när skolornas egen rättning av proven jämförs med externt rättade prov så är friskolor i genomsnitt mer generösa i sin rättning.

Just skillnaden mellan kommunala och fristående skolor är forskarnas ingång i hela studien och det blev då också vinkeln i medierapporteringen. Att göra huvudmannafrågan till utgångspunkt är att göra eleverna en björntjänst. Rättningen av de nationella proven och betygsbedömningen är en mycket större fråga än så. Tittar man bara på de 25 procent som går i friskolor så missar man alla de gymnasieskolor där 75 procent av eleverna går. Att det förekommer ojämn och felaktig bedömning och betygsättning även i den kommunala skolan är det få som ifrågasätter. Det faktum att PISA-resultaten sjunkit snabbt för årskurs 9 medan genomsnittsbetygen samtidigt stiger pekar på just detta. Problemet är alltså egentligen inte i huvudsak ett friskoleproblem utan ett generellt problem, även om forskarnas problemformulering fokuserar på just bara jämförelsen mellan kommunala skolor och friskolor. Man kan undra varför….

Och just jämförelsen mellan huvudmän får forskarna att spekulera om att friskolor är mer generösa i sin bedömning för att gå eleverna till mötes (detta gäller oavsett om friskolan drivs som aktiebolag eller i annan bolagsform).

Och det är förstås inte heller så att friskolor genomgående rättar proven mer generöst. Spridningen av hur friskolorna gör är stor, större än bland kommunala skolor, konstaterar författarna själva. Det finns alltså friskolor som rättar generösare och som rättar mindre generöst än genomsnittet. Det är också viktigt att komma ihåg att när forskarna i den här studien fokuserar på skillnaden mellan huvudmän så har Skolinspektionen mer förutsättningslöst kommit fram till helt andra avgörande faktorer för hur rättvis bedömningen blir, t ex processerna för hur rättningen går till och tolkningsutrymmet i provens utformning.

Rättningsprocesserna är något som friskolor jobbar aktivt med och löpande utvecklar. Till exempel en av våra medlemmar Kunskapsgymnasiet samrättar nationella prov mellan sina skolor – och just samrättning är något som Skolinspektionen lyfter fram i sin studie som en väg till mer rättvis bedömning. Kunskapsgymnasiet har också inlett ett arbete med att använda Digiexam, ett IT-verktyg för att säkerställa rättssäkerheten vid rättning. Där är det t ex möjligt att anonymisera proven.

AcadeMedia är också ett exempel där man jobbar aktiv för rättvis bedömning. Några grundläggande principer i AcadeMedias arbete för att säkerställa likvärdig bedömning och betygssättning är att:

• Varje huvudman ansvarar för att den egna verksamheten ingår i någon sorts nätverk där samarbete kring likvärdig bedömning och betygssättning bedrivs. Ett minimikrav är att samarbeta med andra huvudmän inom AcadeMedia. Varje huvudman ska även eftersträva samarbete med utomstående skolhuvudmän – såväl fristående som kommunala.
• Varje rektor ansvarar för att bedömningen på den egna skolan är likvärdig och rättvis. Rektorn ansvarar också för att lärarna är väl förtrogna med regelverket och får det stöd de behöver i sitt arbete med bedömning och betygssättning.
• Varje rektor ansvarar för att lärarna regelbundet under terminernas gång diskuterar betygssättningen utifrån kunskapskraven i de olika ämnena, elevernas visade kunskaper och resultaten från de nationella proven.
• Varje rektor ansvarar för att de nationella proven genomförs och rättas på ett tillförlitligt sätt på den egna skolan. Skolan bör eftersträva att andra lärare än de ämnes-/kursansvariga deltar vid provens genomförande och i rättningen av proven.
• Varje rektor ansvarar för att resultaten från de nationella proven följs upp så snart de är rättade och för att resultaten jämförs med de planerade betygen. Detta ska göras i syfte att utreda om det finns systematiska avvikelser och vad dessa i så fall beror på. Samtliga betygssättande lärare (även de som undervisar i ämnen/kurser där inga nationella prov finns) bör involveras i detta arbete för att betygssättningen ska kunna kalibreras på skolövergripande nivå.

 

Bättre kvalitetsmätning i skolan

Förutom hur ”korrekt” de nationella proven rättas gör forskarna också anspråk på jämföra kvaliteten mellan friskolor och kommunala skolor. Det är där de nationella proven används som mått. Forskarna tar hänsyn till vissa bakgrundsfaktorer som kan påverka elevernas prestation, men som de själva konstaterar går det inte utesluta att det finns ytterligare skillnader mellan friskoleelever och elever i kommunala gymnasieskolor som analysen inte tar hänsyn till. Det är också på sin plats att uppmärksamma motsatta resultat. En tidigare IFAU-studie har visat att en ökning av andelen friskoleelever på grundskolenivå är positivt relaterad till en förbättring av skolresultaten i kommunen.

Och när det gäller att jämföra kvalitet i skolan, och kanske i synnerhet i gymnasieskolan, så är nationella proven en väldigt liten del av hela kvalitetsbilden vill jag påstå. Klart är att det både i grundskolan och gymnasieskolan behövs bättre metoder för att mäta och presentera kvalitetsmått – och förutsättningarna för kvalitetsmätning i de olika skolformerna är väldigt olika så där behövs olika modeller. Och det är obegripligt att vi inte redan har utvecklade digitala prov som gör det möjligt att utföra och rätta proven på ett ”opartiskt sätt”, dvs det görs digitalt. Det skulle undanröja de problem som Skolinspektionen konstaterar att bedömningsanvisningarna gör att det är uppenbar risk för att de tolkas på olika sätt.

En intressant aspekt i sammanhanget är också att när medlemmar har begärt att få titta på underlaget från Skolinspektionen för att hitta orsaken, och därmed kunna åtgärda, skillnaden mellan Skolinspektionens omrättning och skolans, så delar de inte med sig av det underlaget. Kort sagt finns det en hel del att göra när det gäller en likvärdig bedömning av elevernas kunskapsnivå och för att kunna jämföra kvalitet och resultat mellan skolor – och det gäller oavsett huvudmannaskap.

 

 

Om ägaren är anställd i friskolan så är det ok enligt LR, men om hen inte är anställd utan tar utdelning (som innebär en lägre kostnad för friskolan än en anställning) så är detta inte förenligt med LRs uppfattning.

I torsdags var jag på invigningen av LRs kongress i Stockholm. Tyvärr hade jag inte möjlighet att närvara vid kongressförhandlingarna. I efterhand kan jag konstatera att några beslut var minst sagt förvånande. Att lärare anser att valfriheten i skolan ska minska, för eleverna, är ganska anmärkningsvärt tycker jag. Valfriheten har ett starkt stöd hos elever och föräldrar men lärarna anser uppenbarligen att den är ” för stor” idag.

Det andra som jag reagerar på är kongressens beslut att allt överskott ska återinvesteras i verksamheten, det ska gälla såväl kommunala som fristående verksamheter. Jag tror att det är få kommunpolitiker som instämmer i detta. När det gäller friskolor så påverkar det definitivt incitamenten för att starta skola om de som investerar i verksamheten inte ska få ta utdelning. Det innebär tex att om ägaren/ägarna är anställda i friskolan så är det ok enligt LR, men om man inte är anställd utan tar utdelning ( som innebär en lägre kostnad för friskolan än en anställning) så är detta inte förenligt med LRs uppfattning. Har de verkligen tänkt igenom detta?

 

 

Och att i detta läge börja tala om att begränsa barngrupper mm detaljregler som ökar problemen ytterligare när det redan finns en brist på lärare, ja det är ingen smart väg att gå.

Idag arrangerade riksdagens utbildningsutskott en öppen utfrågning om lärarbristen i skolan. Det var en mycket intressant förmiddag som väl illustrerar vilken utmaning som finns på detta område. UKÄ, Universitetskanslersämbetet konstaterade att det finns ett årligt underskott på ca 8.000 nya lärare/år om vi tittar på lärarutbildningen. Det förväntade behovet av lärare är ca 50.000 fram till år 2020. Enorma siffror, näst intill ofattbara , som illustrerar att detta inte är ett problem som bara kan lösas genom att fler söker lärarutbildningen. Det krävs en mängd olika åtgärder för att säkerställa att eleverna under de kommande åren faktiskt får möjlighet att undervisas av duktiga lärare.

Dagen visar att det finns en del andra vägar. Det handlar om ULV (utländska lärares vidareutbildning), VAL (vidareutbildning av lärare), KPU mm. Malmö högskola berättade om deras arhbete med att försöka etabera en flexibel grundutbildning.

Det är också så att det är stora avhopp på lärarutbildningarna. Vad som är skälet till dessa avhopp är dock inte känt av UKÄ eller Skolverket. Jag underströk att det är viktigt att faktiskt ta reda på varför de som påbörjat lärarutbildningen inte fullföljer. Det är ju viktig information om man vill göra utbildningen attraktiv.

Men attraktiviteten ligger inte bara i detta. Det handlar ju också om skolan som arbetsplats. Flera påpekade idag att det finns ca 40.000 utbildade lärare som arbetar på andra ställen än just i skolan. Detta visar ju att lärarutbildningen kan vara attraktiv även på en annan arbetsmarknad. Det innebär i sin tur att det ställer än högre krav på skolornas huvudmän att visa att skolan är en modern och attraktiv arbetsplats som ger utrymme för den enskilde individens möjligheter att utveckla sin profession. en arbetsplats med ett gott ledarskap dessutom.

För att attrahera personer till skolan, personer som är mitt i arbetslivet, så är det viktigt att erbjuda vägar som inte innebär att man måste sätta sig på skolbänken i flera år. System som innebär att du ganska snabbt kan börja vara verksam i skolan, samtidigt som du kompletteringsläser, är viktigt att utveckla. Jag framförde också att vi skulle kunna titta på den modell som gjort det möjligt för Internationella Engelska skolan att få undantag från det svenska regelverket när det gäller utbildade lärare från Canada, USA och Storbritannien. Kanske skulle man kunna hitta en liknande möjlighet för att minska bristen på lärare i moderna språk inom ramen för tex EU. Spanska lärare till Sverige.

Kort sagt en intressant dag som understryker vikten av kreativitet, med fokus på kvalitet, för att hantera det gigantiska problem som dagens situation innebär.

Och att i detta läge börja tala om att begränsa barngrupper mm detaljregler som ökar problemen ytterligare när det redan finns en brist på lärare, ja det är ingen smart väg att gå.