Tankar om skolan

Det finns fristående grundskolor i 185 av landets 290 kommuner. I Älvkarleby går tex drygt 30% av grundskoleeleverna i fristående skola

Läste Suhonen mfl replik i SvD. De försöker framställa det som att utvecklingen av antalet friskolor är ett storstadsfenomen.. Men tittar man på siffrorna så stämmer inte det. Det finns  fristående grundskolor i 185 av landets 290 kommuner. I Älvkarleby går tex drygt 30% av grundskoleeleverna i fristående skola, i Karlskrona, Boden, Simrishamn och Höör är det var 5:e elev som valt en friskola. I Ljusdal och Hedemora är det 18% av eleverna som valt en fristående grundskola. I Övertorneå över 19%.  Dessa elever har gjort ett medvetet val. Fortfarande är det många elever som inte känner till att skolvalet finns. Därför är det viktigt att informera om det så att alla får möjlighet att välja.

Och åter – friskolereformen har gjort det möjligt för elever, familjer, lärare och annan personal i skolan att välja det som passar dem bäst. Debattörerna gillar inte detta. De anser att man inte ska kunna välja friskolor som är AB. Samtidigt ställer Skolinspektionen mfl krav på att en friskola ska ha en stabil ekonomi. Då finns det en utmärkt juridiskt form för detta, beprövad under lång tid – AB.

Den svenska skolan har  kvalitets och resultatproblem. Men det har inget med verksamhetsformen i friskolorna att göra, eller för den delen friskolereformen i sig. Det beror på helt andra saker vilket också IFAU har konstaterat i sin granskning av 1990-talet stora skolreformers effekter på skolresultatet . Här ett citat från s 338:

”Svenska elevers skolresultat har sjunkit påtagligt under den studerade perioden. Ämneskunskaperna har försämrats i samtliga ämnen som undersökts, i såväl läsförståelse som matematik och naturvetenskap. Svenska elevers resultat ligger runt genomsnittet i OECD vid slutet av perioden. Vår genomgång visar att skolresultaten har fallit på samtliga nivåer i utbildningssystemet, åtminstone från Åk 4 till gymnasieskolan. En central slutsats i denna rapport är att denna försämring av svenska elevers kunskaper börjar vid en tidig ålder, och tycks föregå 1990-talets stora skolreformer. Betydande försämringar av resultaten har skett redan i Åk 4 och Åk 6. Orsaken till nedgången borde därför gå att finna under de tidiga skolåren, i förskolan eller utanför skolan. De försämringar som uppkommer tidigt tycks leva kvar även senare i livet, och det finns stor överensstämmelse mellan trenderna i resultat på olika nivåer i systemet för samma årskullar. Den allmänna nedgången i grundskolan tycks också förvärras ytterligare mellan grundskolan och gymnasieskolan. Utvecklingen av skillnaderna i skolresultat mellan olika elevgrupper uppvisar inget entydigt mönster. I allmänhet har det skett små förändringar av skillnaderna mellan låg- och högpresterade elevers kognitiva förmågor. Detta pekar på att resultatförsämringen påverkat hela fördelningen. Orsakerna till resultatförsämringen bör därmed sökas i förändringar som påverkat alla barn.”

 

När kommer Skolverket till skott? Varför inte en innovationsupphandling?

Jag har länge förundrat mig över debatten om de nationella proven. Inte om proven i sig, kunskapsmätning är viktigt, utan om administrationen och debatten om den manuella rättningen. Sverige brukar skryta om att vi tillhör de mest IT-och teknikutvecklade länder i världen. Det finns mängder med digitala tester. De rättas inte manuellt av enskilda individer. Dataspelklustret i Stockholm är uppmärksammat runt om ivärlden.  Det är märkligt att vi inte hunnit längre med digitaliseringen i Sverige. När kommer Skolverket till skott? Varför inte en innovationsupphandling?

Det är obegripligt att lärarfack lägger så mycket kraft på att jaga de huvudmän där ca 15% av eleverna går.

Läser i dagen DN att Lärarförbundet åter hoppar på friskolorna. Denna gång handlar det om påståendet att lärare på fristående skolor har sämre lön än anställda i kommunala skolor. ”Löneförhandlingarna” pågår visserligen ständigt i media men man kan undra om Lärarförbundet inte har några medlemmar som jobbar på friskolor. För i undersökningar som görs, senast uppmärksammad i Svenskt Näringslivs rapport, så hänvisas det till SCB-statistik som visar löneskillnaderna och det ger följande bild (s 40)

 

Det faktum att lärarkåren är yngre i fristående skolor än i kommunala påverkar givetvis lönenivåerna. Det innebär också att friskolor drabbas hårdare av regeringens aviserade höjda arbetsgivaravgifter för unga, vilket jag har skrivit om tidigare. Det är obegripligt att lärarfack lägger så mycket kraft på att jaga de huvudmän där ca 15% av eleverna går. Särskilt som det är så att de betalar bättre än de huvudmän där 85% av eleverna återfinns, förutom till de äldre lärare som har funnits länge i verksamheten. Men är du ung lärare så talar statistiken ovan för att du ska söka dig till en friskola. Är det någon som tror att det skulle vara bättre om det bara fanns en huvudman för för-, grund- och gymnasieskolorna?

Lustigt att inte IFAU eller OECD har hittat detta samband trots att de försökt.

Läser i dagens SvD debattartikel från Suhonen mfl om att det är skolbolagens fel allting. Fallande skolresultat, segregation mm. Lustigt att inte IFAU eller OECD har hittat detta samband trots att de försökt. Ibland skulle det vara välkommet att SvD gör faktagranskning även på debattartikel. Denna skulle då bli mycket röd – men det är den ju redan innan, ideologiskt sett. Undras hur representativ Suhonens uppfattning är inom socialdemokratin, och vad tycker statsministern?

När det gäller faktadelen återkommer jag – förhoppningsvis om SvD tar den – i en replik. Vill passa på att ge spridning av en annan replik, skriven av Fredrik Johansson. Hans inlägg är verkligen mitt i prick!

Så rubriken på SvD artikeln – ”Allt färre vill starta friskola” tror jag inte stämmer. Jag tror att många vill – men inte vågar pga den osäkerhet som råder just nu pga politiken.

Idag kan vi läsa i SvD om att antalet ansökningar till Skolinspektionen om att starta nya friskolor och utöka befintliga minskar påtagligt. Jag kommenterar detta i artikeln. Som jag skrev på denna blogg förra veckan, så är det inte konstigt med tanke på allt som är under utredning. Områden som är helt avgörande för förutsättningar för att bedriva friskoleverksamhet.

I SvD-artikeln förklarar Skolinspektionen minskningen av antalet ökningar med att elevantalet sjunker. Det stämmer att det sker på gymnasiesidan, men inte när det gäller grundskolan. Där är det en kraftig ökning. En ökning som många kommuner är oroliga för hur de ska klara av, det krävs skolutbyggnad. Och bidrar inte friskolor till att avlasta genom nyetableringar så får kommunerna ta hela investeringskostnaden själva.

Tittar vi däremot på intresset för att välja friskola så ger det en indikation på vilken enorm utbyggnadspotential som finnas. Till de större friskolehuvudmännen så står det minst 150.000 barn i kö.

Ett tydligt exempel på att politiken inte går i takt med föräldrar och barns syn på friskolor. Så rubriken på SvD artikeln – ”Allt färre vill starta friskola” tror jag inte stämmer. Jag tror att många vill – men inte vågar pga den osäkerhet som råder just nu pga politiken.

Plötsligt finns det flera huvudmän på skolområdet, kommunerna och fristående skolor. Det klart att detta är irriterande för den ena huvudmannen. Det stör ju, politiker och byråkraterna förlorar fullständig kontroll över ”sina barn”. Men det är inte ”deras barn” längre

Det kommunala vetot är under debatt. Det är bra. Under århundraden var det de olika skråna som bestämde om en konkurrent skulle få etablera sig. Det systemet är tack och lov borta. Skråväsendet är avskaffat. Näringsfriheten, som nyligen fyllde 150 år, och etableringsfriheten har sedan länge varit grundprinciper på många områden.

Under andra hälften av 1900-talet öppnades också marknader som traditionellt varit offentliga monopol. Skolområdet är ett sådant. Friskolereformen innebar att de friskolor som uppfyller etableringskraven får möjlighet att starta efter tillstånd av Skolinspektionen. En skolpeng följer eleven till den skola hen valt. En revolution i sig, plötsligt finns det flera huvudmän på skolområdet, kommunerna och fristående skolor. Det klart att detta är irriterande för den ena huvudmannen. Det stör ju, politiker och byråkraterna förlorar fullständig kontroll över ”sina barn”. Men det är inte ”deras barn” längre. Trots att det fria skolvalet funnits i 20 år så betraktar fortfarande många lokal politiker kommuninvånarna som ”deras”. Det är dags att inse att det inte är så. För många föräldrar, elever, lärare och entreprenörer har detta varit en fantastisk förändring. Och den har satt fokus på kvalitet i skolan.  Skråväsendet är avskaffat, etableringsrätten införd, låt inte kommunpolitikers uppfattning att det handlar om ”deras barn” sätta käppar i hjulet för etableringen av nya friskolor. Det styrande ska vara kvalitet.

Det finns snart sagt inget som inte är föremål för utredning eller nyligen varit föremål för utredning, som påverkar villkoren för att bedriva friskoleverksamhet

Media noterar nu att antalet ansökningar för att starta friskola har sjunkit under senare tid. Varför frågar de sig? Jag skulle snarar säga att det är anmärkningsvärt, men givetvis toppenbra, att någon satsar tid och resurser på att starta friskola utifrån rådande läge. Inte för att det inte finns ett behov, det gör det definitivt. Antalet barn i förskoleålder och grundskoleålder ökar framöver och inom några år kommer det också att märkas på gymnasieskolan. Utan för den politiska debatten och när det gäller stabila förutsättningar för att driva friskolor.

Det finns snart sagt inget som inte är föremål för utredning eller nyligen varit föremål för utredning, som påverkar villkoren för att bedriva friskoleverksamhet. Begrunda bara denna lista på frågor som är under utredning:

Ska offentlighetsprincipen införas för friskolor? Utredning pågår.

Frågan om friskolor ska omfattas av momsplikt eller ej. Utredning pågår.

Ska kommunerna få möjlighet att stoppa friskoleetablering via veto? Utredning pågår.

Ska det införas en gemensam kö som kommunerna ansvarar för där friskolorna ska tvingas vara med? Utredning pågår.

Hur ska skolpengen fastställas? Utredning pågår?

Ska fristående gymnasieskolor få en lägre skolpeng pga en sk gymnasiegaranti? Utredning pågår.

Ska friskolor få gå med vinst? Utredning pågår.

Ska det ställas särskilda krav på långsiktigt hållbar ekonomi och vilka som få äga friskolor? Utredningsförslag finns. Beredning pågår av remissvaren i regeringskansliet.

Ska fördelningsnyckeln förändras när det gäller skolpengen pga sociala bakgrundsfaktorer mm? Utredning pågår.

Det finns säkert flera utredningar som jag har missat. Men som var och en inser så påverkar resultatet av var och en av dessa områden villkoren för att bedriva friskoleverksamhet. Stabila förutsättningar inför framtiden saknas i stort sett helt om man vill vara riktigt dyster. Detta påverkar givetvis också bankernas intresse för att låna ut pengar till friskoleaktörer.

Det är oerhört trist att situationen har blivit så här. Och det är ett politiskt ansvar som delas av alla partier dessvärre. Detta i ett läge där den svenska skolan lider av lärarbrist, kvalitetsbrist och är i behov alla alla goda resurser som tänkas kan.

Eller för att uttrycka det på annat sätt, skattebetalarna får mer för pengarna när privata välfärdsföretag gör jobbet.

Det finns många myter om välfärdsföretagen inom vård, skola och omsorg. Svenskt Näringsliv har gett HUI Research i uppdrag att titta på hur de som arbetar i verksamheterna ser på sin arbetsplats. Många har dessutom erfarenhet från såväl offentliga som privata arbetsgivare. Resultatet är intressant. Sant och falskt om företagande i välfärden  visar att kvaliteten på tjänsterna och personalens trivsel är densamma eller högre i privata välfärdsföretag, jämfört med offentlig verksamhet. HUI Research har kommit fram till dessa nya resultat genom att analysera ny statistik från SCB. De visar också att privata välfärdsföretag är mer effektiva. Det som sällan lyfts fram i debatten är att dessa välfärdsföretag inom vård, skola och omsorg dessutom utgör en viktig och utökad karriärmöjlighet för kvinnor.

Samtidigt som välfärdsföretagen levererar god kvalitet och goda villkor för anställda, så går välfärdsföretagen med viss vinst. Detta trots att ersättningarna till företagen ibland är lägre än till den offentliga aktören för lika uppdrag. Rörelsemarginalen uppgår till 4,6 procent i genomsnitt.  Det innebär att de privata utförarna är mer effektiva än de offentliga. Eller för att uttrycka det på annat sätt, skattebetalarna får mer för pengarna när privata välfärdsföretag gör jobbet.

 

Om regeringen öppnar för fjärrundervisning, till exempel som en försöksverksamhet, kan de skolor som har kompetensen sälja den till skolor som saknar den. Ett snabbt sätt att se till att elevens behov sätts i centrum

Läser en intressant ledare i dagens DN om att Fridolin har glömt de nyanlända. Det är verkligen ett tufft uppdrag för många skolor att se till att nyanlända barn kommer in på ett bra sätt i den svenska skolan. Lyckas det inte, vilket vi dessvärre kan se på många håll, så riskerar dessa unga ett liv i utanförskap. Det finns många dimensioner i skolans arbete på detta område. En är att det saknas kompetens på många skolor, vilket också ledaren tar upp.

Friskolornas riksförbund och SKL har uppmärksammat detta och ser med oro på hur dåligt det fungerar på många håll. Det drabbar de unga. Det drabbar givetvis också skolan som känner att de inte kan göra ett bra jobb.

Därför skickade vi nyligen en skrivelse till sagde minister med ett förslag. Om regeringen öppnar för fjärrundervisning, till exempel som en försöksverksamhet, kan de skolor som har kompetensen sälja den till skolor som saknar den. Ett snabbt sätt att se till att elevens behov sätts i centrum. Läs hela skrivelsen här.

En ytterligare väg är givetvis att öppna upp för möjligheten för utbildningsföretag/friskolor att erbjuda introduktionskurser för de unga som kommer hit mitt i skolan. På så sätt skulle tex kommuner kunna köpa den tjänsten av friskolor/utbildningsföretag som specialiserat sig inom detta område. Men även för detta krävs det en lagändring.

För det är genom att lyfta exempel på dålig hushållning på välfärdsområdet – oavsett om det handlar om offentliga eller privata aktörer – som politiker visar äkta omsorg om skattebetalarnas pengar.

Representanter för regeringen framhåller att anledningen till att de tillsatt den sk Reepaluutredningen (vinstutredningen) är av omsorg om skattebetalarnas pengar. De vill försäkra sig om att skattepengarna används till det som det är avsett för. Att värna om skattebetalarnas pengar är bra. Men det är svårt att ta omsorgen seriöst när det samtidigt finns många exempel på hur offentliga aktörer är ineffektiva.DN-debatt idag tar upp frågan om svenska akutsjukhus och att produktivitetsskillnaden är stor mellan svenska och andra nordiska länders sjukhus. Ett annat sätt att se på produktivitetsskillnaden är ju den vinst som vårdföretag kan göra när de utför tjänster med i princip samma ersättning som offentliga vårdgivare. Eller för den delen friskolor som för samma skolpeng som kommunala skolor levererar ett bättre resultat och dessutom ett överskott. Många skulle välja att beskriva dessa skillnader som att det tydliggör att skattebetalarnas pengar kan användas bättre och ge mer välfärd för varje krona. Men regeringen väljer att se det som ett problem att privata aktörer tydliggör – via överskott – att det går att använda skattemedlen effektivare.

På SvT Opionion tar moderata företrädare upp denna frågeställning. De konstaterar att det finns ett samband mellan incitament och effektiv användning av skattebetalarnas pengar. Med ett vinstförbud riskerar ineffektiviteten att sopas under mattan är deras budskap. Och det fria skolvalet liksom vårdvalet riskeras skulle jag vilja tillägga.

OECD konstaterar i sin Sverigerapport om skolan att Sverige är ett av de länder i världen som satsar mest på skolan, samtidigt ser vi sjunkande resultat. 86% av den svenska grundskolan är kommunal, 14% fristående. Resultatraset är mycket oroande och allt fokus borde ligga på hur vi vänder denna utveckling. Det OECD säger är att det är dålig koll på hur pengarna används. Frågan i fokus borde vara hur dessa miljarder som satsas på skolan används på bästa sätt och inte om hur de 14 % ska förhindras visa att det går att bedriva verkamheten på ett effektivare sätt än de kommunala, och därtill oftast med ett bättre resultat.

Till slut bara ytterligare ett exempel på hur ”skevt” omsorgen om skattebetalarnas pengar slår, nu illustrerat av en intresant artikel från Dagens Samhälle av Nima Sanadaij. När kommer vi att se en artikel från regeringen som säger – Detta är inte acceptabelt, vi måste säkerställa att skattebetalarnas pengar används bättre än så här?

För det är genom att lyfta exempel på dålig hushållning på välfärdsområdet – oavsett om det handlar om offentliga eller privata aktörer –  som politiker visar äkta omsorg om skattebetalarnas pengar.

/