Får kommunpolitiker bryta lagar de inte gillar?

Det är rubriken på en artikel i Smedjan som jag skrev 14 oktober 2024. Jag bifogar den i sin helhet här.

Ledande kommunpolitiker inom Socialdemokraterna verkar ha slagit in på en ny aktivistisk linje. De tar sig rätten att medvetet bryta mot svensk lag när de anser att den är ”fel”. En intressant inställning från personer som borde föregå med gott exempel i samhället. Vad har jag då för grund för detta påstående?

I Göteborg meddelade den socialdemokratiska kommunledningen i våras att de helt enkelt tänker hålla inne en del av skolpengen. Detta beslut i grundskolenämnden ledde till den mycket ovanliga situationen att förvaltningsdirektören Maria Andersson, chef för grundskoleförvaltningen, förde till protokollet att hon/förvaltningen anser att beslutet strider mot skollagens regler om bidrag på lika villkor, och därutöver riskerar att innebära problem likviditetsmässigt för både kommunen och de fristående skolorna.

Nämndens ordförande Viktoria Tryggvadottir Rolka (S) har både inför nämndens beslut och efter uttalat att nämnden har för avsikt att ”pröva det ruttna systemet” (Vi lärare, 3 april 2024) genom att medvetet fatta ett beslut som strider mot skollagens och skolförordningens bestämmelser om hemkommunens skyldighet att ersätta fristående skolor på samma sätt som kommunen fördelar resurser till sig själv.

I Göteborg meddelade kommunledningen i våras att de helt enkelt tänker hålla inne en del av skolpengen.

I en intervju i DN i april 2024 får hon frågan om beslutet inte är ideologiskt motiverat. Hon svarar: ”Självklart, vi är politiska partier. Ideologiskt motiverat för mig är att det som våra medborgare kämpar och sliter med i sina arbeten ska gå till skatt, inte försvinna ut till vinster. Men jag skulle också säga att det är en anständighetsfråga, vi kan inte vara det enda landet som har det på det här sättet när vi har varit en fungerande välfärdsstat en gång.”

Och vidare: ”Det är inte en naturlag att marknaden, vinsterna och konkurrenslagstiftningen ska få vara viktigare än våra skolbarn, den tiden måste vara förbi. Jag har nått till en punkt där jag känner att vi behöver ändra i det här.”

Grundskolenämndens beslut överklagades och i juni 2024 kom domen från Förvaltningsdomstolen i Göteborg, som konstaterade att beslutet är ett brott mot kommunallagen.

”Att kräva att de fristående skolorna visar att de har kostnader som motsvarar kommunens pensionskostnadsökningar strider mot principen om likabehandling i skollagen, även om kommunen misstänker att de fristående skolorna inte har lika höga kostnader. Grundskolenämndens beslut ska därför redan av den anledningen upphävas”, säger rättens ordförande Fredrik Jonasson, chefsrådman.

Skolborgarrådet i Stockholm Emilia Bjuggren (S) har gjort liknande uttalanden som sin partikollega i Göteborg, som kommentar till att Stockholm nu trixar med skolpengsberäkningen. Hon säger i SVT, i anslutning till att stadens budget för 2025 presenterades nyligen: ”Vi prioriterar Stockholms barn och ungdomar och försöker säkerställa att Stockholms skattebetalare inte i onödan ska bidra till den överkompensation som vi har till de vinstdrivande friskolorna.”

Skollagen är mycket tydlig och anger dels hur skolpengen ska beräknas, och dels att det ska gälla lika villkor. Det Socialdemokraterna  med flera i Göteborg och Stockholm, liksom i Sundbyberg, är att medvetet bryta mot lagen. Ett agerande som leder till att de elever som väljer en friskola faktiskt får en lägre skolpeng. När Emilia Bjuggren påstår att hon prioriterar Stockholms barn och ungdomar så gäller detta inte de cirka 25 procent av eleverna i grundskoleålder som går i friskolor.

Majoritetens agerande är inte bara ett brott mot skollagen, utan också ett brott mot kommunallagen som säger att kommuninvånare ska behandlas lika. Likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen är tydlig: Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Partikamraterna i Stockholm och Sundbyberg känner givetvis till Förvaltningsdomstolens dom, men trots detta ägnar de sig åt att trixa med skolpengen så att friskolorna och de elever som väljer friskolor ska få en lägre skolpeng än de elever som väljer en kommunal skola.

De koketterar med att de bryter mot lagar som de inte gillar.

Lika anmärkningsvärt är att de anger att skälet till att de ägnar sig åt detta trixande är att de anser att friskolor är ”överkompenserade”. Hur denna påstådda överkompensation ser ut är det ingen som faktiskt har påvisat. Den mest omfattande analysen av hur det ser ut på detta område, en rapport skriven av Mikaela Valtersson, visar tvärtom att friskolor är underkompenserade, på grund av att kommuner redan i dag trixar med skolpengsberäkningarna.

En pågående utredning har i uppgift att se över skolpengssystemet. I det uppdraget ingår också att titta på huruvida kommunerna har extra kostnader som ingår i beräkningen av skolpengen.

Jag häpnar över detta oförblommerade agerande från ledande politiker. De koketterar med att de bryter mot lagar som de inte gillar. Detta agerande öppnar verkligen för ett samhälle som står långt ifrån den rättsstat som Sverige måste vara. Lagar ska följas oavsett om man gillar dem eller ej. Och att politiker, som dessutom har ett verkligt kort avstånd till landets lagstiftande församling, ägnar sig åt att medvetet lagbrott borde rimligen fördömas av deras partiledning.

/

Imponerande insats av Fryshusets grundskola i Akalla

Idag har jag träffat Johan Oljeqvist, vd för Fryshuset. Jag träffade honom för att tala om hur det gått att ta emot alla de elever som ville börja i Fryshusets grundskola i och med att Skolinspektionen plötsligt stängde Cordobaskolan vid årsskiftet 2023/2024. Beslutet kom som en chock för  de närmare 500 elever som då gick på denna F-9 skola. Alla anställda befann sig plötsligt i ett läge som de aldrig kunnat räkna med, jobbet fanns inte längre. De fick beskedet via Aftonbladet. Och precis innan terminsslutet.

Exakt varför skolans tillstånd drogs fick de ingen information om – annat än en hänvisning till SÄPO och deras rekommendation till Skolinspektionen. En ovisshet om VARFÖR, VEM ELLER VILKA som var orsaken till detta drastiska beslut, som givetvis leder till mängder med spekulationer bland alla berörda; familjer, medarbetare och andra.

Fryshuset agerade för att snabbt kunna erbjuda eleverna plats i sin grundskola och idag går det sammanlagt ca 650 elever i den skolbyggnad som jag besökte i Akalla och ca 200 elever i Husby. Alla medarbetare på den stängda skolan fick söka jobb till Fryshusets skola.

Fryshuset är idag en stor grundskolehuvudman med ca 850 elever i Järvaområdet. Ett stort antal elever som aktivt valt en annan skolhuvudman än kommunen. Exemplet visar att det finns andra friskolor som är beredda att bidra när en friskola av någon anledning måste stänga. Från Stockholm stads sida har det vare sig visats intresse för att ta kontakt med skolan när beslutet från Skolinspektionen kom eller för att efterhöra hur det har gått när det gäller att ta hand om knappt 500 elever till Fryshusets skola. En lösning som borde vara en stor lättnad för Stockholm, som nu inte behövde ta hand om alla dessa elever. Elever som dessutom tidigare valt bort stadens grundskolor. Det är verkligen ett beundransvärt jobb som Fryshuset har genomfört i och med deras beslut att erbjuda de som vill, en plats i deras grundskoleverksamhet. En utökning med 500 elever som ska genomföras på några veckor är ingen liten arbetsuppgift. /

Edtest – ett plattform som ger lärare möjlighet att bidra

Susan Henriksson är projektledare för Edtest, en plattform som Ifous erbjuder sina medlemmar. Plattformen är ett samarbete mellan företag som utvecklar digitala lärverktyg, lärare och forskare. Genom plattformen har lärare möjlighet att bidra till utvecklingen av digitala lärverktyg och även utvärdera de lärverktyg som de redan använder. Lyssna på min intervju med henne där hon beskriver hur denna plattform kan bidra till att utveckla produkterna så att de bli än bättre verktyg. Allt i syfte för att eleverna ska lära sig mer.

/

Vad händer i klassrummet?

De flesta vet att vad som händer i klassrummet är det viktiga. Sedan något år tillbaka finns det ett projekt som heter Undervisningsskicklighet i praktiken. Det är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Bravo Lessons och Fibbla Kompetens/Skolkompaniet som innebär att det genomförs observationen av vad lärare gör i klassrummet. Dessa observationer tar sin utgångspunkt i vad fler än 120 forskare i 15 länder kommit fram till vad lärare faktiskt gör när elever lär. En granska grundläggande kunskap om hur undervisningen bör fungera kan man tycka. Det handlar bland annat om studiero och motivation. Men också om hur en lektion bör läggas upp för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt.

Analysen omfattar en serie med totalt 700 observationer/lektioner av alla lärare på 30 grundskolor. Analysen har genomförts av biträdande professor Marcus Samuelssons och professor Joakim Samuelssons vid Linköpings universitet, i samarbete med de fristående experterna Bernt Friberg, Urban Hansson och Mats Rosenkvist. Deras analys visar på såväl utbredda brister och som på stora möjligheter.

Observationerna visar att undervisningen och lektionsupplägget i  anmärkningsvärt låg grad vilar på vetenskaplig grund. Lärarens fokus ligger på att göra istället på att lära. Men om eleverna inte förstår syftet och varför så blir det svårare att nå det avsedda målet. Samtidigt erbjuder dessa observationer också möjligheter; genom att ändra sitt lektionsupplägg så att det baseras på vetenskaplig grund så kan man göra skillnad.

Forskning vid bl a Stanford University visar (Hanushek, 2011) att det är oerhört viktig vad som händer i klassrummet. Lärarens kompetens spelar roll, liksom ledarskapet i skolan. De tio procent skickligaste lärarna skapar 1,5 läsårs lärande per läsår medan de tio procent av lärarna som skapar minst lärande enbart skapar 0,5 läsårs lärande per läsår. Denna insikt får inte särskilt stort genomslag i den svenska skoldebatten, som mest handlar om lärarkvantitet snarare än lärarkvalitet. Och snarare om input än om output, dvs hur mycket pengar som satsas på skolan snarare än hur resurserna används, dvs vad får vi för pengarna.

Därför tycker jag att Undervisningsskicklighet i praktiken är ett mycket intressant initiativ som borde uppmärksammas mer. För dess resultat hittills tyder på att det gör skillnad. Det verkar bekräfta det som alla svenska elever, föräldrar, lärare och skolledare känner till om sin skola – vissa lärare skapar mer lärande än andra.

Allt tal om hur många elever det ska vara per lärare mm kommer ju i ett annat ljus när man känner till att två elever som startar med samma kunskaper och förmågor, kan hamna på helt olika kunskapsnivå efter ett läsår enbart beroende på vilken lärare de blivit tilldelad. Om ett läsår med samma lärare följs av ytterligare dåliga läsår kan det resultera i att eleven får kunskapsluckor som inte går att återhämta.

 

 

Hur många vet varför STEM är så viktigt?

Nobelprisvecka! Idag presenterades fysikpristagarna. Och idag hade också Svenskt Näringsliv ett seminarium på IVA om ”Hur kan STEM-strategin återupprätta Sverige som industrination?” STEM kan låta tråkigt men det är ytterst en fråga om svensk konkurrenskraft. Nobelpriset påminner oss om att vi har stolta traditioner inom forskning, uppfinningar och industri.

Samtidigt vet vi – och det är därför Svenskt Näringsliv driver på för att Sverige ska få en STEM-strategi – att det finns ett lågt intresse för matematik och naturvetenskap bland barn och ungdomar. I vart fall när det gäller att läsa dessa ämnen. Innan jag gick till seminariet hörde jag ett inslag på P1, en intervju med en svenska som forskar inom fysik i Oxford. Hon hade kloka kommentarer kring hur man kan öka intresset för fysik och matematik. Konkretisera vad det handlar om genom att koppla det till andra delar av samhället. Här har skolan en viktig roll, men även näringslivet. Ett första steg kan kanske vara att sluta tala om att matte är så svårt. Det bygger trösklar i stället för att skapa intresse.

En av talarna på seminariet var Petter Bedoire, teknikchef SAAB. Han påpekade att SAAB är den största arbetsgivaren för ingenjörer i Sverige och han var mycket tydlig med att den absolut största andelen av den kompetens som de behöver måste rekryteras från vårt land. Därför är det bekymmersamt att många hoppar av utbildningarna vid universitet och högskolor och att intresset för utbildningarna över lag är för lågt. Den tydliga trend som handlar om regionalisering internationellt understryker vikten av att ha en nationell kompetens. Samtidigt måste Sverige vara öppet för att kunna rekrytera kompetens från andra länder, såväl som medarbetare som forskare.

Just nu sitter det många utredningar som på olika sätt kan komma att påverka svensk utbildning. Deras förslag kommer förhoppningsvis också att ha bäring på STEM-frågan. Den om lärarutbildningen  ska lämna sitt förslag i slutet av november,  betygsutredningen den 21 februari 2025 och läroplansutredningen (som ju också påvekar kursplaner och ämnesplaner) den 28 februari 2025. En forskningsproposition är aviserad till december 2024 och vi väntar också på regeringens utlovade STEM-strategi.

Många andra länder har redan en STEM-strategi, Sverige ligger efter här. Svenskt Näringsliv har bidragit med flera rapporter för att lyfta frågan. Jag kan varmt rekommendera seminariet ”Vad är det för fel på STEM-undervisningen i skolan?” länkar till några av dem här.

 

Är Stockholm konkurrenskraftig bland techföretagen?

I veckans Hamiltonpodd samtalar jag med Emily Nagler Stockholms handelskammare. Hon har skrivit rapporten Tech for Tomorrow – Stockholm’s ranking in the global tech race. En intressant rapport som jag skrev om i förra veckan. Den  visar att Stockholm, som för 10-15 år sedan har en ”hot spot” internationellt nu tappar i förhållande till andra städer. Det är tech-företag i åtta olika städer som har svarat på frågor om hur de ser på städernas attraktivitet. De har också pekat på svagheter och styrkor för respektive stad. En intressant läsning för alla lokala politiker som vill se sin stad som attraktiv för globala tech-företag.

Lyssna på samtalet här

Demografin en stor utmaning för bl a skolhuvudmännen

Ibland känns det som att förutsättningarna förändras snabbt. För bara några år sedan talade i stort sett alla om ett ökat behov av skolplatser. Sedan dess har befolkningsprognoserna förändrats kraftigt. Från att ha planerat för befolkningsökningar och ökade elevantal, där många kommuner välkomnat att friskolor tagit investeringen för nya skolor,  finner nu många kommuner att de radikalt måste ändra sina planer. SKRs ekonomirapport från maj 2024 tar upp dessa förändrade förutsättningar. Denna utveckling oroar självfallet alla skolhuvudmän. Att lägga ner skolor är aldrig kul.

Enligt SKR innebär den nya prognosen drygt 40 000 färre barn i förskoleåldern och 20 000 färre grundskoleelever 2027 jämfört med den tidigare prognosen. Det innebär att den demografiska behovsökningen i kommunerna mer än halveras jämfört med tidigare prognos. Vi kommer att få se hårda krav på anpassning inom framför allt förskola och skolverksamhet i en majoritet av kommunerna. Jämfört med 2019 blir antalet barn i förskoleåldern 100 000 färre 2027. Om kommunerna anpassar verksamheten linjärt motsvarar det enligt SKR en kostnadsminskning i förskolan på 17 miljarder kronor i 2024 års priser.
Samtidigt talar mycket för att de prognoser som finns för de äldsta åldersgrupperna är oförändrade, antalet personer över 80 år förväntas öka i alla kommungrupper. Detta innebär att vi förmodligen kommer att få se att resurser flyttas från förskola och skola till äldreomsorgen. 
Och då är det naturligtvis helt avgörande att resurserna används effektivt och att det är fokus på verksamheternas kvalitet i detta tuffa prioriteringsarbete. Och då gäller det att ha ett helhetsperspektiv. Vem/vilka kan leverera bäst verksamhet för de befintliga resurserna och hur tillgodoses människors berättigade rätt till valfrihet i välfärden under dessa förändrade förutsättningar.
/

Att inte fördöma det fria skolvalet

Läser en intressant artikel i Södra Dalarnes tidning från 17 september, om vilka effekter som en skolnedläggning i Garpenberg fått. Kommunen beslöt att lägga ner skolan då de ansåg att den inte höll tillräckligt hög kvalitet. Nu har de tagit reda på vart de 32 elever som gick i skolan tagit vägen. Det visar sig att 21 av de 32 har valt friskolor eller en annan kommun. Journalisten frågar förvaltningschefen John Steen om hur han ser på det faktum att 21 elever har ”försvunnit från kommen med sin skolpeng”. Hans svar är intressant och kontrasterar stort mot det som är gängse kommentarer i debatten om skolvalet. Han konstaterar helt enkelt att han inte har någon åsikt om var föräldrar väljer att placera sina barn.

”- Vi har ett fritt skolval. Det tycker jag vi ska vara glada över. Jag hoppas man gjort de skolval som man tycker blir bäst för sina barn. Jag hoppas att det blir bra för barnen. Det blir säkert bra.”

John Steen påpekar att skolan var Hedemoras dyraste skola/elev och att nedläggningen blev mindre kostsam, trots att elever valt andra kommuner och friskolor.

” Även om de skulle åka till andra skolor blir Stureskolan i slutändan ändå billigare. Jag vill poängtera att vi inte heller lade ner av ekonomiska skäl utan av kvalitetsskäl.”

Så resonerar en ansvarsfull person. Självfallet är det aldrig kul att lägga ner en skola. Föräldrar, elever och medarbetare påverkas givetvis. Samtidigt är det viktigt att inse att varje seriös huvudman måste våga ta ett tufft beslut om det visar sig att verksamheten inte klarar kvalitetskraven. Att eleverna har möjlighet att välja andra skolor, kommunala såväl som friskolor, i andra kommuner är inte något som han fördömer. Tvärtom konstaterar han att det är deras val. Och understryker att nedläggningsbeslutet grundats i att förvaltningen gjort vad de ansåg var det rätta för barnen.

Är Stockholm konkurrenskraftig?

”Tech for tomorrow – Stockholm’s ranking in the global tech race ”. Det är rubriken på den rapport som presenterades på ett lunchseminarium på Handelskammaren idag. Intressant tema tycker jag, som ju ägnade mycket tid för att stärka Stockholms konkurrenskraft under min borgarrådstid 2006-2014. ( vilket framgår av mina blogginlägg från denna tid här på denna sida).

För 10 år sedan var staden en ledande Tech-scen internationellt.  Globalt ligger Stockholm alltjämt hyfsat till, men riktningen är klart åt fel håll. Staden och regionen tappar i attraktivitet bland techföretagen, för det är just företag från de aktuella städernas länder som deltagit i undersökningen. De städer som är med i rapporten är, förutom Stockholm, San Francisco, Amsterdam, Berlin, New York City, London, Toronto och Paris. Rapporten lyfter styrkor och svagheter för respektive stad, vilket ju är bra input för de som är intresserade av att bidra till att stärka konkurrenskraften.

Som fd politiker ser jag med beklagan på resultatet för Stockholms del när det gäller svaren på frågan hur man idag uppfattar politikernas intresse för att stödja eller bidra till att staden blir en internationellt konkurrenskraftig Tech-scen. Där hamnar Stockholm sist bland städerna med ett medel på 3,27 mot 4,23 för San Francisco som toppar.

Detta är en viktig rapport för den pekar på Stockholms svagheter när det gäller att attrahera företag och talanger, men även på styrkor. Det är hög tid att stadens politiker tydligt visar att de tycker att det är viktigt att Stockholm är en attraktiv Tech-scen. Annars riskerar tillväxten i den branschen att hamna på annat håll i världen.

/