I varje kommun finns skolhuvudmän som många inte tänker på som just skolhuvudmän, de lokala politiker som har ansvar för driften av kommunens skolor. Det är ett ansvar som oftast blir mest uppmärksammat när det har beslutats om en skolnedläggning eller när dessa kommunpolitiker klagar över att ”friskolorna tar deras elever”, det vill säga när familjer och elever väljer en annan skola än den kommunala.
Skolvalet, som nu funnits i över 30 år, gör individers olika önskemål tydliga. Köerna till många friskolor är ett exempel på detta. Hur reagerar då politiker som fått konkurrens som skolhuvudman? En del välkomnar konkurrensen och ser det som ett önskvärt tillskott, som också ger kommuninvånarna möjlighet att välja skola. Andra väljer att utmåla etableringen av en friskola som ett stort hot mot de kommunala skolorna. I det senare exemplet är politikernas perspektiv ”kommunen”, det vill säga egenintresset, och att etableringen öppnar för kommuninvånarnas möjligheter att välja skola saknar relevans.
Man kan tycka att det är mänskligt att kommunpolitiker vill värna den egna verksamheten, men kommunpolitiker bör ha ett bredare perspektiv än ett ”skråperspektiv”. Det viktiga bör vara vad som är bäst utifrån kommuninvånarnas perspektiv.
När Skolinspektionen ska bedöma en tillståndsansökan om att etablera en friskola eller om en friskola ska få växa, så sker det bland annat utifrån om det innebär ”påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av den kommun där utbildningen är tänkt att starta”. Det är en kvantitativ bedömning som inte verkar ta hänsyn till de kommunala skolornas kvalitet. Vi vet att det finns många kommunala skolor som underpresterar – att hindra att de får konkurrens från en friskola kan då försvåra för kommuninvånare att välja bort dessa skolor.
Individperspektivet är viktigt eftersom människor är olika och har olika behov.
Rätten att välja skola har många dimensioner, och det är inte alltid så att individers val blir i enlighet med vad skolpolitiker eller skolbyråkrater önskar. Men individperspektivet är viktigt eftersom människor är olika och har olika behov. Det är därför som en stor majoritet uppskattar möjligheten att välja skola. De litar helt enkelt inte på att andra förstår det egna barnets behov.
Skolvalet handlar inte bara om att välja en friskola utan också om att kunna välja en kommunal skola utan att tvingas flytta till ”rätt upptagningsområde”. Skolverkets statistik visar hur pendlingen ser ut över kommungränserna runt om i landet. Noterbart är att friskolor attraherar elever från andra kommuner. Stockholm är nog den kommun som har störst inpendling. Läsåret 23/24 attraherade friskolorna i Stockholm netto över 5 000 elever från andra kommuner. Att jämföra med nettot för Stockholms kommunala skolor, 600 elever från andra kommuner.
För lärare och andra medarbetare i skolan innebär mångfalden att de får möjlighet att välja arbetsgivare.
Forskning visar att friskoleetableringar ger positiva effekter. Därför kan det finnas skäl att göra en seriös cost/benefit-analys av vad det innebär att kommuninvånarna har möjlighet att välja en annan skola än den närmaste. Många storstäder har vuxit under de senaste 20 åren. Utvecklingen har nu avstannat, men det är tydligt att friskolorna har avlastat kommuner kostnader för elevökningen.
Vi vet att när en friskola etableras så ökar de kommunala skolornas fokus på kunskapsresultaten. Nationalekonomer har visat att det tar tid innan friskolornas effekter på akademiska utfall blir tydliga, men effekten blir positiv. Det borde välkomnas av kommunpolitikerna.
Men denna etableringseffekt innebär inte att alla skolor blir bra skolor. Som skolhuvudman är det därför viktigt att ha koll på hur de egna skolorna presterar. Det vet friskolehuvudmännen och en del av de kommunala skolhuvudmännen, men långt ifrån alla. Det har bland annat Skolinspektionen konstaterat i sina granskningar.
2022 presenterade skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren och professor Henrik Jordahl rapporten ”Skattenytta i skolan”. I rapporten analyserar de Stockholms kommunala skolors resultat. De använder en modell som bör kunna tillämpas av alla skolhuvudmän, oavsett om det är kommunala eller fristående. Analysen baseras på skolornas bidrag till elevernas inlärning, det så kallade förädlingsvärdet. Ett värde som bygger på elevernas betyg i matematik i årskurs 6 och 9. Ett högt förädlingsvärde tyder på att skolan har bidragit mycket till elevernas betyg i årskurs 9, givet betyget i årskurs 6.
Den information som fås via denna metod ger en bild av skolans förmåga att höja elevers kunskapsnivå som alla skolhuvudmän och även andra politiker och allmänhet borde vara intresserade av.
Granskningen visar att det inte finns något samband mellan skolors resurser och deras kvalitet.
Forskarnas resultat visar nämligen på stora kvalitetsskillnader i matematik mellan de kommunala skolorna. Det finns även stora skillnader i skolornas ekonomiska resurser per elev. Att det är stora skillnader när det gäller de ekonomiska resurserna är kanske inte så förvånande – men det anmärkningsvärda är att granskningen visar att det inte finns något samband mellan skolors resurser och deras kvalitet. Detta trots att vissa skolor har en mer än dubbelt så hög summa per elev än andra. Detta är en slutsats som borde intressera alla som deltar i skoldebatten. Inte minst de som hävdar att mer resurser till skolan är lösningen på skolans problem.
Friskolors påverkan på skattenyttan är en annan aspekt som granskas i rapporten. Resultatet bör glädja politiker då det visar sig att friskolor reducerar kommunernas grundskolekostnader per elev. Tio procentenheter fler grundskoleelever i friskolor sänker kommunens kostnader med ungefär 1,5 procent. Forskarna menar att detta exempelvis kan bero på att friskolor får mindre resurser per elev än kommunala skolor eller att friskolor har ett effektivare arbetssätt.
Heller Sahlgren har även gjort en mer detaljerad analys av den internationella kunskapsmätningen Pisa 2022. Den visar bland annat att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor. Han har jämfört resultaten mellan elever med liknande bakgrund som går i friskolor respektive kommunala skolor. Skillnaden motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Hur detta kan komma sig borde vara en fråga som många i skolvärlden borde ställa sig, i stället för att prata om kunskapskollaps.
Det spelar roll hur pengarna används och det är inte givet att mer resurser är lösningen. För att citera Jordahl och Heller Sahlgren:
Konkurrens från friskolor har alltså gett ökad skattenytta i grundskolan, både genom sänkta kostnader per elev och genom högre tillväxt via förbättrade kunskaper.
De har också ett intressant medskick som jag menar att alla politiker borde ta till sig:
På ett allmänt plan behövs information om skolors kvalitet och kostnader tillsammans med mekanismer som möjliggör för mer effektiva skolor att expandera sin verksamhet.
Rapporten ”Skattenytta i skolan” borde vara obligatorisk läsning för kommunala skolhuvudmän och utbildningspolitiker. Och dess resultat bör vara en viktig dimension i skoldebatten.
/
