Ulla Hamilton om…..

Läser en intressant artikel i Södra Dalarnes tidning från 17 september, om vilka effekter som en skolnedläggning i Garpenberg fått. Kommunen beslöt att lägga ner skolan då de ansåg att den inte höll tillräckligt hög kvalitet. Nu har de tagit reda på vart de 32 elever som gick i skolan tagit vägen. Det visar sig att 21 av de 32 har valt friskolor eller en annan kommun. Journalisten frågar förvaltningschefen John Steen om hur han ser på det faktum att 21 elever har ”försvunnit från kommen med sin skolpeng”. Hans svar är intressant och kontrasterar stort mot det som är gängse kommentarer i debatten om skolvalet. Han konstaterar helt enkelt att han inte har någon åsikt om var föräldrar väljer att placera sina barn.

”- Vi har ett fritt skolval. Det tycker jag vi ska vara glada över. Jag hoppas man gjort de skolval som man tycker blir bäst för sina barn. Jag hoppas att det blir bra för barnen. Det blir säkert bra.”

John Steen påpekar att skolan var Hedemoras dyraste skola/elev och att nedläggningen blev mindre kostsam, trots att elever valt andra kommuner och friskolor.

” Även om de skulle åka till andra skolor blir Stureskolan i slutändan ändå billigare. Jag vill poängtera att vi inte heller lade ner av ekonomiska skäl utan av kvalitetsskäl.”

Så resonerar en ansvarsfull person. Självfallet är det aldrig kul att lägga ner en skola. Föräldrar, elever och medarbetare påverkas givetvis. Samtidigt är det viktigt att inse att varje seriös huvudman måste våga ta ett tufft beslut om det visar sig att verksamheten inte klarar kvalitetskraven. Att eleverna har möjlighet att välja andra skolor, kommunala såväl som friskolor, i andra kommuner är inte något som han fördömer. Tvärtom konstaterar han att det är deras val. Och understryker att nedläggningsbeslutet grundats i att förvaltningen gjort vad de ansåg var det rätta för barnen.

Har precis träffat Teach for Sweden i form av verksamhetschefen Ida Karlberg Gidlund och Ylva Lagesson som ansvarar för Teach for Swedens ledarskapsprogram.

Jag har sagt det förut och upprepar det gärna. Detta är en mycket viktig verksamhet som gör skillnad för människor varje dag, oavsett om det är elever, lärare eller de individer som har förmånen att vara en av de 40 som blivit antagna till ledarskapsprogrammet. Teach for Sweden ingår i ett internationellt nätverk Teach for all.

I Sverige är verksamheten inriktad på att attrahera akademiker till att byta karriärinriktning och utbilda sig till lärare. Det finns en stor brist på lärare inom STEM (science, technology, engineering and math). Teach for Swedens ledarskapsprogram innebär att personer som har de grundläggande ämneskunskaperna från en akademisk utbildning kan ansöka om att få en plats i programmet. Att bli antagen är tufft – 2024 var det 1171 sökande till programmet med ca 50 platser. Det finns alltså ett stort intresse för att bli lärare bland de som är mitt i livet, och därmed också en stor potential att bygga ut programmet (om finansieringen kan lösas).

De som antas börjar jobba på en skola, ofta en grundskola i ett utanförskapsområde. Samtidigt som hen jobbar som lärare läser hen in den korta KPU-utbildningen. Den skola som får en blivande lärare från programmet får alltså ett tillskott till undervisningen redan dag ett.

Verksamheten startade 2013 och 2023 gick 87 personer programmet och arbetade på 69 skolor i 33 kommuner. En anmärkningsvärd siffra (med tanke på vilket behov som finns i hela landet av behöriga lärare inom STEM-ämnena) är att hela 11 procent av alla nyutexaminerade lärare inom ma, no och tek i årskurs 7-9 kom från Teach for Swedens program.  Med tanke på att 85 procent av TFS lärare undervisade i skolor med störst behov, dvs skolor med betyg under sverigesnitt eller skolor där elever, med föräldrar utan eftergymnasial utbildning, har betyg under sverigesnittet , så är det lätt att inse vilken skillnad dessa lärare gör.  Dessa skolor har ofta svårt att attraheta behöriga lärare.

Mer än 43 000 elever undervisades 2023 av en TFS lärare.  Att programmet attraherar personer som kanske aldrig annars hade blivit lärare visar det faktum att 84 procent av alumnerna förmodligen inte blivit lärare om programmet inte fanns. Lika viktigt är det faktum att en lika stor andel av de alumner som är kvar i skolan (84%) undervisar på en skola med stora behov och utmaningar med resultaten.

Erfarenheterna från dessa 21 år visar tydligt att hur utbildningen utformas spelar roll. Att kunna byta karriär mitt i livet är få förunnat. Är man van vid att ha en inkomst, har bildat familj, så kan det vara svårt att sätta sig på skolbänken utan en inkomst. Här kan du jobba och kompletteringsläsa för att bli behörig lärare samtidigt. Inte konstigt att det attraherar. Dessutom får man en bra ledarskapsutbildning.

Entusiasmen hos Ida och Ylva är smittande. Jag förstår att det måste vara oerhört stimulerande att jobba med dessa frågor. Samtidigt som de ser vilken utvecklingspotential som finns om de hade råd att växa. Förhoppningsvis kan såväl utredare av lärarutbildningen som politiker ta till sig erfarenheterna från det arbete som görs och bidra till att verksamheten kan växa och därmed erbjuda fler en ingång till läraryrket. För detta är en äkta vinna-vinna verksamhet. Som de säger – Det handlar om eleverna.

Läste i veckan en artikel om att en kommun har tomma platser i sin skola. Det är ju ett argument som ofta används i debatten som grund för att kommuner har en ”extra kostnad” som inte friskolor har. Det påstås att kommuner måste ha beredskap för om tex en friskola lägger ner. Samtidigt visar erfarenheten, tex det senaste exemplet Cordobaskolan på Järvafältet som stängdes av Skolinspektionen i december 2023, att friskoleelever tas om hand av andra friskolor. Som i detta exempel Fryshusets skola. Alla elever ville gå där. Stockholms kommun behövde alltså inte ha beredskap för dessa ca 500 elever.
Tomma platser är inget ovanligt. Det gäller såväl friskolor som kommunala skolor. Alla friskolor är inte fullt belagda.

Anledningen till att det är kö till många friskolor är att det är eftertraktade skolor. Om de inte får växa så blir det köer. Tomma platser kan ju också bero på att en skola inte är tillräckligt bra. Många väljer bort skolan. En kommun kan då välja att placera barn i skolan så att den ”fylls upp”. Det kan inte en friskola göra, för där krävs det att förälder/elev har gjort ett aktivt val till just den skolan.
Om det var obligatoriskt att välja skola, som tex i Nacka, Botkyrka mfl kommuner, så skulle det bli uppenbart för alla skolhuvudmän vilka skolor som inte är attraktiva. Då kan de huvudmännen välja att antingen ha tomma platser, vidta andra åtgärder eller stänga skolan. Ett aktivt arbete med kommunala lokaler.

Så när någon säger att det finns tomma platser i en kommunal skola så kan det faktiskt bero på att skolan inte är attraktiv. Den informationen borde leda till ett annat agerande från kommunens sida än att skylla på friskolorna. Med detta sagt så kan det finnas tillfällen då en kommun måste ”hitta skolplatser” av något skäl. Men låt oss då hitta ett sätt att hantera den händelsen. Utgå inte ifrån att det är ett normalt tillstånd.

Skolinspektionen kom nyligen med en rapport  där de har granskat 40 skolor. Granskningen handlar om hur skolorna har efterföljt läsa, räkna, skriva garantin för tidiga stödinsatser för elever i förskoleklass tom åk 3. Rapporten är intressant läsning ur flera perspektiv men jag tänkte uppehålla mig vid granskningen av hur skolorna använt det obligatoriska bedömningsstöd som Skolverket tagit fram. Skolinspektionen skriver:

”Vid 11 av 40 skolor har Skolinspektionen konstaterat brister som handlar
om genomförandet av de obligatoriska materialen som ingår i garantin för
tidiga stödinsatser. Merparten av bristerna i arbetet med denna första del
av garantin rör användningen av de nationella bedömningsstöden i läs-och
skrivutveckling respektive taluppfattning, som är obligatoriska att
genomföra i årskurs 1.”.

Det borde vara självklart att alla skolor har god koll på om eleverna har knäckt läskoden. Det är grundläggande för att klara andra ämnen i skolan, liksom också självfallet läsförståelse. Det har länge funnits kritik mot såväl lärarutbildningen som skolorna eftersom det är tydligt att många elever har bristande kunskaper inom grundläggande områden som att läsa, räkna, och skriva. Det som garantin är tänkt att garantera.

Skolinspektionen granskar således nu effekterna av Skolverkets obligatoriska bedömningsstöd. Ett stöd som har kritiserats för att det är ett obligatoriskt upplägg som inte passar alla skolor och även för att dess obligatoriska screening inte fångar upp de elever som är i riskzonen. Kritiken har medfört att regeringen  gett Skolverket i uppdrag att se över det obligatoriska karläggningsmaterialet och bedömningsstödet. Näringslivets skolforum har också uppmärksammat att det finns brister i såväl lärarutbildningen som undervisningen när det gäller förmågan att lära elever att läsa och skriva.

När Skolinspektionen nu granskar hur dessa 40 skolor jobbar med Skolverkets obligatoriska bedömningsstöd så konstaterar de också att

”De brister som har identifierats i tillsynen handlar framför allt om att delar
av kartläggningsmaterialen och bedömningsstöden inte genomförs i sin
helhet eller vid rätt tidpunkt, och att samråd med personal med
specialpedagogisk kompetens inte alltid sker i enlighet med garantin.”

De fortsätter;

”Som orsak till att bristerna har uppstått anges i flertalet fall brist på tid och resurser för att genomföra garantins olika moment. Det kan till exempel handla om att de personella resurserna inte varit anpassade för elevgruppens storlek och behov eller att skolorna inte har haft tillgång till personal med specialpedagogisk kompetens. Men det förekommer också att skolornas organisering av och rutiner för arbetet med garantin för stödinsatser inte alltid stödjer ett genomförande enligt bestämmelserna.”

Kan detta vara en underförstådd kritik om att Skolverkets material är alltför fyrkantigt och svårt att anpassa till många skolors verklighet?

Skolinspektionen konstaterar också att;

”I tillsynen har det också framkommit att mer än hälften av de 40 skolor som ingått i tillsynen använder andra material utöver de obligatoriska
materialen, framför allt för att kartlägga elevernas läs-och skrivutveckling över tid. Användningen av sådana material förekommer både hos skolor där Skolinspektionen identifierat brister i arbetet med garantin och hos skolor där inga brister identifierats.”

Att skolorna använder annat material, samtidigt som de vet att de måste använda Skolverkets, kan tolkas som att det finna andra smidigare metoder för att följa upp det som är så oerhört viktigt, att eleverna tidigt lär sig  att knäcka läskoden, läsförståelse och att räkna. Jag har i andra sammanhang tex uppmärksammat LegiLexis arbete inom detta område.

Med den fantastiska utveckling som sker inom AI och digitala hjälpmedel så borde det inte vara svårt att utveckla stöd för bedömningsgrunder som därmed skulle underlätta lärarnas arbete. För att inte tala om att det ger eleverna bättre förutsättningar för att få rätt stöd.

Så för att avsluta – Skolinspektionens rapport är intressant men den visar också att det helt klart finns utvecklingspotential för ett mer flexibelt arbetssätt för att nå dessa viktiga mål.