Inlägg

Publicerat

Ta ifrån kommunerna ansvaret för kontrollen

Jag skriver en krönika i Tidningen Näringslivet 21.11 2025

Drygt vart femte förskolebarn (22 procent) går i en fristående förskola. Skolinspektionen kom nyligen med en rapport där de granskat 30 kommuners ägar- och ledningsprövning av enskilda huvudmän i förskolan. Det är en intressant läsning som visar att det skiljer sig mycket mellan de granskade kommunerna. När det gäller ägar- och ledningsprövning av grundskolor och gymnasier görs den av Skolinspektionen men vill du starta en fristående förskola så granskas ditt företag av den kommun som verksamheten ska bedrivas i.

Ägar- och ledningsprövningen syftar till att säkerställa att enskilda huvudmän uppfyller lagens krav på insikt, lämplighet och ekonomiska förutsättningar för att bedriva verksamheten. Skolinspektionens rapport visar tydligt att det finns stora kvalitetsskillnader mellan de 30 kommuner som har granskats.

”Det som är mest graverande med dagens system är att det är en förskoleaktör, dvs kommunen, som ska granska och godkänna en potentiell ’konkurrent’.”

 

Det är skillnader som handlar om såväl hur bedömningar görs som vilken kompetens som kommunen har för att genomföra t ex granskning av de ekonomiska förutsättningarna.

”Vi bedömer att 26 av 30 granskade kommuner saknar viktiga kvalitetsaspekter. ””Hälften av kommunerna har inte rutiner, processer och bedömningsstöd som säkerställer en likvärdig och noggrann bedömning och utredning.”

Det är i sig inte konstigt att kompetensen är olika eftersom det är stor skillnad på förutsättningarna. Små kommuner har inte samma resurser att tillgå som stora, och då talar jag framförallt om resurser i form av kompetens. Men det som är mest graverande med dagens system, och som också illustreras av att det är så olika hur kommunerna jobbar, är att det är en förskoleaktör, dvs kommunen, som ska granska och godkänna en potentiell ”konkurrent”.

”Det är anmärkningsvärt att det inte är fler som reagerar.”

 

I den infekterade svenska välfärdsdebatten riskerar det att bli ett verktyg för kommunpolitiker att stoppa fristående förskolor. Dagens system innebär att förutsättningarna för att få öppna en förskola är mycket beroende av vilken kommun som du vill starta i. Det är anmärkningsvärt att det inte är fler som reagerar på det faktum att det är kommunen som ska ansvara för detta.

Vänd på perspektivet. Hur skulle reaktionen bli om regeringen kom med ett förslag som innebär att fristående aktörer ska granska de kommunala verksamheterna? En helt orimlig tanke säger säkert många. Men om det är kommunen så uppfattas det som helt naturligt.

”En attityd som tydligt visar att kommunen går före invånarnas önskemål.”

 

Den svenska Skolinspektion ger tillstånd till de som vill starta fristående grund- eller gymnasieskola. Skolinspektionen utövar också tillsynen över dessa verksamheter, fristående såväl som kommunala skolor. Det rimliga är att Skolinspektionen även får ansvaret för att ge tillstånd till fristående förskolor. Skolinspektionen har rutiner för att såväl tillståndsgivning, som inkluderar ägar- och ledningsprövning, och tillsyn.

Skolinspektionens rapport visar att dagens system, där kommunerna är ansvariga för prövningen av de fristående förskolorna, inte fungerar. Bedömningarna är olika och tillståndsprövningen kan användas som politiskt verktyg för att stoppa etableringar, vilket vi sett i bl a Stockholm. Där är det vänsterpartistiska förskoleborgarrådet mycket tydlig med att hon inte vill se fristående förskolor så länge som det finns tomma platser i kommunens förskolor. En attityd som tydligt visar att kommunen går före invånarnas önskemål.

Publicerat

Vad är viktigast; bilden av en skola i kris eller fokus på att lösa de verkliga problemen?

Läser handlingar till Liberalernas landsmöte. Detta ska inte bli en omfattande analys av deras förslag på skolområdet. Den kanske kan komma vid annat tillfälle. Men nu vill jag skriva av mig kring de referenser i form av nötter som de använder sig av i texterna. Jag antar att det är för att de vill ge någon slags vetenskaplig känsla till texterna. Men då krävs det nog mer än att hänvisa till olika utspel i media, artiklar i Vi Lärare och rapporter från Sveriges Lärare vars undersökningsmetod kan ifrågasättas. Och framförallt kan man fundera över de påståenden som saknar notreferenser samt över fakta som saknas över huvud taget i texten.

Det känns inte seriöst att ett part som kallar sig för skolpartiet tar artiklar och utspel som intäkt för att en hel bransch mer eller mindre ägnar sig åt att missbruka skolpengen eller fuska på annat sätt. Det är självklart att de skolhuvudmän, fristående som kommunala, som inte sköter sig ska beivras. Ekonomisk brottslighet ska självfallet aldrig accepteras.

Det som är intressant är att det tex inte skrivs något om att Skolinspektionen har fått ta över kommunala skolor för att de misskötts, en i Botkyrka och en i Gällivare. Än mindre tas dessa exempel som intäkt för att kommuner inte ska driva skolor (eller ska man tolka förslaget om förstatligande av skolan som en effekt av detta. Om så saknas det en not med referens till dessa exempel, tex till Skolinspektionens beslut).

Som referens till ett generellt påstående om att friskolor har lägre lärartäthet hänvisar man till statistik för gymnasieskolan. När det gäller påståendet att friskolorna har större problem med ”fuskbetyg” så hänvisas det till en rapport vars metod verkligen kan ifrågasättas. Jag har skrivit om den här.

Ett annat anmärkningsvärt påstående som saknar belägg är ”Det går knappt en dag utan att det kommer nya avslöjanden om friskolor som prioriterar vinst framför elevernas rätt till kunskap. ”

Inte heller detta beläggs med evidens; ”Den fria etableringsrätten har också resulterat i stora negativa konsekvenser för elever i kommunala skolor, bl.a. eftersom de kommunala huvudmännen har ett större ansvar än de fristående.”

Förhoppningsvis finns det personer på landsmötet som ifrågasätter detta, till exempel genom att bara be om ett exempel på hur elever i kommunala skolor har drabbats.

Måhända har de som hållit i pennan för partistyrelsens förslag förläst sig på Dagens Nyheters artiklar om friskolor. Tidningen verkar ha satt en ära i att alltid hitta negativa infallsvinklar, att aldrig ta in kommentarer från personer som vill bredda perspektivet på texterna och aldrig skriva egna texter om vad friskolor faktiskt har bidragit till i form av tex höjda skolresultat i internationella skoltester. Sällan har väl en tidning haft ett så oerhört fokus på en specifik bransch och särskilt en specifik skolhuvudman som har koppling till en fd chefredaktör för tidningen. Man kan undra varför… Det finns intressanta sammanställningar om deras texter. Vinst-rapport-202506030.pdf. Skevt igen i DN om friskolor. 

Meningen ”Vidare finns stora problem med hur sanktionssystemet fungerar idag. Skolinspektionen har inte fått in viten på fem år från de skolor som de anser missköter sig.” Här finns referensen till ett inslag i Dagens Eko. Det som hade varit mer relevant är en referens till den kommentar som Skolinspektionens generaldirektör gav till denna Eko-nyhet Skolinspektionens vitesbeslut

Det är faktiskt anmärkningsvärt att landets utbildningsminister inte känner till att vitesförelägganden enbart ska utkrävas om inte rättelse sker. Men så verkar inte vara fallet (gäller uppenbarligen såväl den nuvarande som hennes företrädare). Förhoppningsvis har övriga liberaler som ska fatta beslut på Landsmötet kunskap om hur systemet fungerar.

Ett annat påstående som passande nog inte försetts med någon notreferens  är följande ”Friskolesystemet fungerar inte. Det är nära nog fritt fram för oseriösa aktörer och religiös indoktrinering i dagens skola – på bekostnad av barnens kunskaper.” Här hade det passat bra med tex en referens till en artikel i Liberal debatt av Gabriel H Sahlgren eller denna intressanta artikel i SvD från juli 2025 (ja jag vet att det är mitt i semestern men intresserade borde ha sett den ändå).

Svensk skola har problem, det kan många vara överens om. Ett exempel är den rapport som Riksrevisionen presenterade i veckan om hur skolmyndigheterna misslyckas med att leva upp till kravet på vetenskaplig grund. Brister som givetvis påverkar svensk skola i dess helhet. Jag skriver om deras skrämmande resultat i Smedjan.

Men det finns saker som jag inte förstår när jag läser och lyssnar på Liberalerna.  Varför håller de krampaktigt fast vid bilden att det är stor kris i skolan? Varför undviker de att hänvisa till de positiva exemplen på att utvecklingen går åt rätt håll? Genom att ge en vinklad bild av vad som är de verkliga problemen så finns det en uppenbar risk för att kraften riktas på fel saker.

Jag avslutar med en referens till ytterligare en länk till en debattartikel av en av landets ledande skolforskare (som inte får en enda not i partistyrelsens text) Gabriel H Sahlgren. Politikerna vilseleder – vår skola är världsbäst . Länken ger också en bonus i form av en debatt mellan sagde skolforskare och den bitr rektorn Linnea Lindquist.

/

 

 

Publicerat

Underkänt för skolmyndigheterna

Skriver i Smedjan om Riksrevisionens rapport ”Utbildning på vetenskaplig grund – otillräckliga insatser för att stödja skolan med kunskap”/

I flera år har det framförts att skolpolitiken ska vila på vetenskaplig grund. Men hur ser det ut i verkligheten? Riksrevisionen kom nyligen med en intressant rapport där de har granskat regeringens och skolmyndigheternas arbete med att främja en utbildning som vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. De har granskat Skolverket, Skolinspektionen, Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) och Skolforskningsinstitutet. I rapporten konstateras att de tre första myndigheterna har ett arbetssätt som medför en risk för att kunskapsunderlag baseras på ofullständiga eller subjektiva sammanställningar av forskning. När det gäller Skolforskningsinstitutet, vars uppdrag bland annat är att göra systematiska forskningssammanställningar som ska fungera som en grund för just vetenskaplig grund i skolan, skriver Riksrevisionen att ”Myndigheten använder dock ofta en metod för att väga samman forskningens resultat som tillåter tolkningar och kreativa inslag.”

När det gäller Skolinspektionens kvalitetsgranskning är kritiken skarp. Det är inte minst intressant mot bakgrund av att Utredningen om vinst i skolan i sitt delbetänkande kopplar flera av sina förslag till just verksamhetens kvalitet. En förutsättning för att få göra utdelning är exempelvis att verksamheten ska ha god kvalitet. Efter att ha granskat hur skolmyndigheterna definierar kvalitet så konstaterar vinstutredningen att ”De kvalitetsmått som utredningen kartlagt har inte de egenskaper som krävs för att utgöra underlag för rättssäkra kvalitetsmått av det slag som direktivet anger”. Därför är deras förslag att Skolinspektionens förelägganden ska vara utgångspunkten vid kvalitetsbedömningen. ”Utredningens slutsats är därför att förelägganden vid tillsyn utgör den enda rättssäkra grunden för ingripanden. Av den anledningen används tillsynsmyndigheternas förelägganden, i stället för kvalitetsmått, som rekvisit i förslag som utredningen lägger i detta delbetänkande.”

Åter till Riksrevisionens granskning av om Skolinspektionens kvalitetsgranskning vilar på vetenskaplig grund. De skriver:

Vi kan konstatera att den planerade kvalitetsgranskningen i sin nuvarande form har en svag koppling till elevernas måluppfyllelse, trots att det anges tydligt i förarbetena till skollagen att kvalitetsgranskningen ska fokusera på kunskapsresultat. Kvalitetskriterierna har inte i första hand utformats utifrån forskning om faktorer som förknippas med förbättrade kunskapsresultat. Därutöver är kvalitetsgranskningen framförallt fokuserad på förutsättningarna för kvalitet, och bedömer inte kvalitet utifrån en skolas utfall. Skolinspektionen kan bedöma att en skola har hög kvalitet på samtliga bedömningsområden även om skolan har låg måluppfyllelse i den mening att eleverna inte når målen med utbildningen.

När Riksrevisionen försöker att ta reda på hur Skolinspektionen har kommit fram till vilka viktiga faktorer som ska ingå i myndighetens kvalitetsgranskning så hittar man ingen ordentlig dokumentation. En konsekvens av den bristande vetenskapliga grunden är ”… att kvalitetskriterierna inte nödvändigtvis motsvarar aspekter av undervisningen som relaterar till hög måluppfyllelse för eleverna. Detta är allvarligt eftersom kriterierna har en normerande effekt för hela skolväsendet.” Riksrevisionen konstaterar kort och gott: ”Sammanfattningsvis visar våra iakttagelser att det i Skolinspektionens eget underlag saknas uttalat forskningsstöd för flera kvalitetskriterier, och att det därför är oklart om de bidrar till hög måluppfyllelse.”

Riksrevisionen skriver i sin rapport att Skolinspektionen i oktober 2025 meddelade att antalet planerade kvalitetsgranskningar kommer att minskas och att myndigheten kommer att se över inspektionsformen. Låt oss hoppas att detta också påverkar hur den eventuellt kommande propositionen om vinstbegränsning utformas när det gäller definitionen av kvalitet i skolan.

Riksrevisionens slutsatser kring skolmyndigheterna är beklämmande. Den svenska skoldebatten är helt fokuserad på friskolor och vinst. Samtidigt är det uppenbart att de skolmyndigheter som har till uppgift att se till att undervisningen i svensk skola vilar på vetenskaplig grund inte klarat sitt uppdrag. Detta trots att det finns gott om stöd utanför landets gränser. Riksrevisionen påpekar att det finns internationella sammanställningar som bidrar till kunskap om hur vanliga undervisningssituationer kan bidra till att förbättra resultaten sett till skolans kunskapsuppdrag. ”Skolmyndigheterna översätter inte resultaten i systematiska forskningssammanställningar till ett användbart kunskapsstöd till lärarna.”

Riksrevisionens kritik av Skolverket är förödande.

Riksrevisionens kritik av Skolverket är också förödande. Låt mig börja med att citera från myndighetens hemsida:

Skolverket är en förvaltningsmyndighet med ansvar för att styra och stödja den svenska förskolan, skolan och vuxenutbildningen. Vi arbetar för att alla barn och elever ska få en utbildning som är likvärdig och av god kvalitet i en trygg miljö. Skolverket arbetar med flera viktiga uppdrag som ska stärka undervisningen och skapa bättre förutsättningar för både elever och lärare. Här kan du ta del några exempel av vad som är på gång – och hur det hänger ihop med skolans utveckling. Målet är att göra skillnad i klassrummet och i samhället.

Riksrevisionen bedömer ”… att Skolverket inte har tillräcklig metodkompetens i arbetet med att ta fram stöd till skolväsendet.” För några år sedan inrättades det regionala kontor, jag citerar från Skolverkets hemsida ”… för att regelbundet kunna genomföra frivilliga dialoger med alla skolhuvudmän. Det är en del i arbetet med att skolan ska bli mer likvärdig, att kvaliteten ska stärkas och att fler barn och elever ska nå målen. De regionala kontorens huvudsakliga uppgift är att genomföra kvalitetsdialoger med huvudmän och representanter för skola och förskola. Syftet är att få ökad spridning och närvaro i landet för att kunna ge stöd. På så vis underlättar vi för myndighetens möten med landets skolhuvudmän.”

Mot bakgrund av kritiken från Riksrevisionen så kan de som kritiserade denna utveckling av Skolverkets verksamhet antingen vara nöjda eller förfäras. Och inte var det en billig åtgärd. Det finns uppenbarligen all anledning att granska resultatet av denna regionalisering.

Skolverkets bristande processer innebär att enskilda medarbetare har fått ”ett onödigt stort handlingsutrymme” vilket enligt Riksrevisionen har inneburit en risk för att kravet på vetenskaplig grund har åsidosatts. ”Därför är det viktigt att myndigheterna upprättar arbetssätt som säkerställer att ofullständiga sammanställningar och subjektiva bedömningar om kunskapsläget undviks.” Detta är kommentarer till myndigheter vars uppgift bland annat är att utarbeta stöd till landets skolor. ”Riksrevisionen bedömer att Skolverkets processer ger stort utrymme för medarbetares egna bedömningar om hur exempelvis kunskapsunderlag och stöd/insatser ska tas fram och säkerställas. Därmed finns en risk att väsentlig forskning inte har fångats upp, och att enskilda studier eller en särskild forskningstradition får för stor vikt.”

Det är en myndighet där regering efter regering bokstavligen har öst skattemedel över verksamheten.

Riksrevisionens ”avklädning” av skolmyndigheternas arbete när det gäller vetenskaplig grund är en sorglig läsning. Inte minst när det gäller Skolverket. Det är uppenbart att myndigheten har kvalitetsproblem. Därtill är det en myndighet där regering efter regering bokstavligen har öst skattemedel över verksamheten. Deras budget har ökat kraftigt under de senaste 10–15 åren. Politikernas tilltro till myndigheten, oavsett parti, är också mycket hög. Detsamma gäller tilltron till Skolinspektionen. Förhoppningsvis leder nu denna granskningsrapport av skolmyndigheternas förmåga att basera sitt arbete och sina råd till på vetenskaplig grund till att utbildningsministern och landets övriga politiker inser att friskolorna knappast är problemet i svensk skola.

Inte heller regeringen går fri från kritik. ”Riksrevisionens granskning visar att regeringens styrning av skolmyndigheterna har medfört att stödet till skolan är fragmentiserat och uppfattas som svårtillgängligt av målgrupperna.” Detta är en kritik som omfattar såväl sittande regering som regeringar bakåt i tiden. Att landets skolmyndigheter har så stora brister som Riksrevisionen nu påvisar drabbar hela skol-Sverige. Uppmaningen är därför given: sluta jaga friskolor och fokusera på att de mycket allvarliga brister som Riksrevisionen påvisat snarast åtgärdas. All kraft måste läggas på det arbetet, för där läggs grunden för svensk utbildning och därmed landets framtida kompetensförsörjning.

Ulla Hamilton
18 november 2025
Publicerat

Johan Kyllerman – Sverige har en debattkris.

Stämmer de påståenden som florerar i friskoledebatten? Hur kan friskolor gå med överskott utan att försämra kvaliteten? Hur fungerar Atvexa och är det skillnad mellan att driva verksamhet i Sverige, Norge och Tyskland?

Samtal med Atvexas vd Johan Kyllerman. Han undrar också varför inte de offentliga skolhuvudmännen lika grundligt som de fristående? Friskolorna presterar oftast bättre än de offentliga skolorna. Lyssna på vårt samtal här.

Publicerat

Gissningslekar om varför registerstudier visar vissa resultat är oseriöst

Dagens Nyheter, som ständigt är pigga på att skriva negativt om friskolor har de senaste dagarna lyft upp två myndighetsrapporter som tittat på dels hur många högskolepoäng som studenter som går direkt från gymnasiestudier till högskolestudier under det första läsåret. Statistiken har delats upp i de som har bakgrund från kommunala skolor respektive friskolor. Den andra studien från Skolverket har tittat på hur etableringsgraden på arbetsmarknaden ser ut tre år efter avslutade gymnasiestudier. Även det uppdelat på elever från friskolor respektive kommunala skolor.

En ledare i DN drar snabbt slutsatsen ”Unga som gått i friskolor klarar sig sämre på högskolan och har svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Hur länge ska vi acceptera ett skolsystem som ger vissa barn sämre förutsättningar för livet?”. Det låter ju illa men kan man verkligen dra en sådan slutsats av en registerstudie? Är det inte relevant att ta reda på hur det kommer sig att siffrorna ser ut som de gör? Särskilt när Skolverkets utredare inte kan svara på varför statistiken ser ut som den gör. Hon gissar några förklaringar men konstaterar samtidigt att de inte vet.

Men det hindrar inte Dagens Nyheter från att dra slutsatser. Ledarskribenten påstår till och med ”Vi ser, gång efter annan, att friskolor inom dagens system generellt erbjuder en sämre utbildning. Hur kan det bara få fortsätta?” och har uppenbarligen missat att friskolorna har bidragit till att vända de svenska skolresultaten, vilket skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har visat i sina analyser av Pisaresultaten.

När det gäller den andra registerundersökningen, som handlar om hur många högskolepoäng som som studenterna tog under sitt första läsår så har den rapporten granskats av Erik Lakomaa forskare vid Handelshögskolan i Stockholm. Han konstaterar i sin metodgranskning att rapporten inte håller måttet;

  • Skolverket och UKÄ har endast tittat på var fjärde elev som gått ett högskoleförberedande program på gymnasiet. Rapporten har bara granskat resultaten under det första läsåret på högskola för de elever som gjort direktövergång. De flesta elever omfattas alltså inte av studien. Elever från yrkesförberedande program omfattas inte alls, ej heller de som gör ett uppehåll mellan gymnasiet och högskolan. Han menar att med ett så litet urval kan man inte dra några säkra slutsatser alls om studieprestation beroende på skolhuvudman.
  • Kan resultaten för de som omfattas av undersökningen ändå ses som en indikation? Också här är svaret nej eftersom Skolverket/UKÄ inte gör skillnad på högskolekurser med olika svårighetsgrad – de likställer alla kurser inom samma utbildningsområden. Det betyder exempelvis att Elev A, som valt att gå på Handelshögskolan och läsa ”data analytics”, jämställs med Elev B som valt ”Den rörliga bilden i det digitala samhället” på distans på Högskolan Väst. På den förstnämnda kursen klarar 40 procent av studenterna inte den första tentan. På den andra kursen tar de allra flesta sina högskolepoäng – där slipper nämligen studenterna tenta. Men båda kurserna återfinns inom utbildningsområdet samhällsvetenskap – vilket gör att de likställs i Skolverkets/UKÄ:s rapport.

Min slutsats är helt enkelt – Registerstudier kan möjligen ha sitt intresse. Men att dra långtgående slutsatser om varför det ser ut som det gör utan att faktiskt ta reda på vad som är orsaken är ju rena gissningsleken.  Något som landets största morgontidning borde avhålla sig från att ägna sig åt, om man månar om sin trovärdighet. Och en sak till – myndigheterna borde göra hela jobbet – dvs också ta reda på varför det ser ut som det gör – innan de publicerar rapporterna.

/

 

Publicerat

Teach for Sweden attraherar människor för karriärbyte

Ylva Lagesson är min gäst i Hamiltonpodden denna vecka. Hon har en bakgrund inom byggbranschen bl a som hög chef inom NCC. Men så bestämde hon sig för ett karriärbyte. Hon utbildade sig till lärare. De naturvetenskapliga ämneskunskaperna hade hon i och med sin tidigare utbildning. Nu började hon att jobba på en grundskola.

Efter ett tag upptäckte hon Teach for Sweden. En organisation som erbjuder människor att göra det som hon gjort, ett karriärbyte mitt i livet. Genom Teach for Swedens samarbete med skolor, framförallt högstadieskolor i utanförskapsområden, så kan de som kommer in på programmet börja jobba som lärare samtidigt som de kompletteringsläser KPU-utbildningen. Det gör att efter två år så är de behöriga lärare. Intresset för de 50 platser som erbjuds är mycket stort.

Vi talar om detta, om skillnaden mellan att jobba i byggbranschen och i en skola, om varför det är viktigt att engagera sig i läxhjälpsprojekt och mycket annat. Lyssna här.

 

Publicerat

AI litteracitet, skolan och STEM-strategi

Det finns en växande frustration bland lärare och andra som jobbar i skolan över regeringens politik när det gäller användningen av digitala hjälpmedel i skolan. I veckan var jag på ett  intressant möte. Det handlade om behovet av att öka kompetensen bland såväl lärare som elever när det gäller AI litteracitet. Andra länder satsar mycket nationellt för att hitta ett gemensamt förhållningssätt till hur elever och lärare kan rustas för att få bästa möjliga kunskaper om hur AI och digitaliseringen kan användas för att stärka kunskapsförmedlingen och insikten om dess för och nackdelar. Sverige ligger klart efter på detta område. USA, Kina och många andra länder satsar stort för att utveckla området. Många befarar att Sverige ska hamna i ett ”digitalt gap” om vi inte hänger med och inser behovet av ett nationellt perspektiv på AI litteracitet.

Linköpings universitet har ett  forskningsprojekt om AI-litteracitet. Men  samtidigt som många skolor försöker hitta vägar för att öka sin kompetens på området så är det uppenbart att regeringens, inte minst utbildningsministerns, tydliga kommunikation ”från skärm till pärm” skapar en osäkerhet kring hur frågor om IT och AI ska hanteras i landets skolor.

På mötet lyftes bland annat Estland upp som ett exempel på hur de genomfört ett nationellt initiativ på området. I februari 2025 lanserades deras AI Leap 2025. Estlands utbildningsminister konstaterar att utbildning av lärare ligger i fokus:
“We will invest strongly in training teachers to ensure they can use AI effectively in schools.”

Initiativet AI Leap samarbetar med presidentens Digital Council, utbildningsdepartementet och ledande entreprenörer.

Kan skillnaden vara större mellan insikten om hur viktigt detta är för samhället, ungdomarna och näringslivet i Estland och i Sverige? Det finns många entreprenörer i Sverige som med all säkerhet skulle vilja vara en del av ett liknande projekt i Sverige.

Två dagar innan Estland presenterade AI Leap 2025 så presenterade den svenska regeringen en STEM-strategi för Sverige. Det är ett viktigt steg åt rätt håll. Men strategin riskerar ju att bli stympad om man inte samtidigt har ett gemensamt förhållningssätt till hur AI kan användas i detta sammanhang.

Jag tror att det för det svenska samhället som helhet , och inte minst utifrån kompetensförsörjningsperspektiv, vore bra om den svenska utbildningsministern besökte Estland för att ta del av deras initiativ AI Leap 2025. Ett liknande iniytiativ i Sverige skulle vara en utmärkt komplettering av STEM-strategin.

/

 

Publicerat

Annika Westh – Köper verkligen M och KD Mohamssons friskolefientliga politik och retorik?

Annika Westh skriver en mycket bra text i Kristianstadbladet den 5 november 2025. Den vill jag gärna dela med mig av 

Måtte de andra borgerliga partierna stå fast bakom det så viktiga valfrihetssystemet.

Det liberala partiet var en av friskolans främsta pådrivare, när valfrihetsreformen genomfördes för tre decennier sedan. Skälen var framför allt möjligheterna för elever att välja skola och för skolans medarbetare att inte vara hänvisade till en enda arbetsgivare. På en lång rad områden genomfördes förändringar som gav oss den valfrihet inom skola, vård och omsorg som de flesta av oss idag betraktar som självklar.

Men Liberalerna har tyvärr blivit friskolans främsta motståndare. Undan för undan har partiet skärpt sitt tonläge. Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) upprepar gång på gång att ”branschen har inte lyckats sanera sig själv på trettio år”.

Det är oklart vad hon menar. En framträdande minister med ansvar för den svenska utbildningen kan väl inte anse att samtliga friskolor har ansvar för varandra?

Skolkoncernen Academedia kan inte rimligen ansvara för Internationella engelska skolan, lika lite som Gävle kommun har ansvar för Göteborgs kommun. Eller menar Liberalernas partiledare att det är Montessoriskolorna eller någon annan aktör som har ansvar för alla friskolor?

Hennes påståenden får aldrig några förklaringar.

Det är en nedsvärtning, utan motstycke, av en viktig del av den svenska skolan. L blundar numera för att friskolesystemet erbjuder en framgångsrik verksamhet: Det ger möjlighet att välja skola utan att behöva flytta till ett annat bostadsområde och utan att behöva betala extra pengar. Det är en skola som är till för alla, inte för några få med pengar i plånboken. Det är, vågar jag påstå, resultatet en skolpolitik som främjar integration och resultat – både för friskolor och kommunala skolor.

Men inte ett ord sägs från ansvariga politiker om att Sverige kunskapsmässigt ligger bland de främsta i världen om man bortser från den grupp av barn som kommit till vårt land under de senaste åren. Vi vet att de så småningom kommer i kapp och bidrar till vår samlade kompetens.

För kort tid sedan föreslog Liberalerna att aktiebolag inte ska få driva friskolor. Ett förbud mot den driftsformen skulle vara ett dråpslag såväl mot friskolornas ägare som de elever som har valt att gå i någon av dessa friskolor.

Förslaget innebär med stor sannolikhet att framgångsrika och populära skolor med kvalitet i undervisningen och goda studieresultat tvingas lägga ner. Vad kommer istället? Ingen vet. Varken regeringskansliet eller Liberalernas partistyrelse har något svar.

Förslaget att i praktiken lägga ner friskolorna förklaras retoriskt med att lojaliteten måste vara med barnen och deras utbildning. Man baxnar. Detta underströks av utbildningsministern i SVT:s Agenda den 26 oktober: ”Det finns inget viktigare än att barn lär sig läsa, räkna och skriva”. Lär sig barnen i bolagsskolor inte detta? Vem sätter sitt barn i en skola där de inte lär sig läsa, räkna och skriva? 

Konsekvenserna av en illa genomtänkt skolpolitik, som bara består av några få talepunkter, riskerar att skada hela den svenska skolan. Det skapar en osäkerhet, som inte skulle accepteras inom något annat samhällsområde.

M och KD var också en gång pådrivare av valfriheten. Betyder deras tystnad att även de har blivit motståndare till möjligheten att välja eller byta skola? Har Simona Mohamsson med sig det lag hon hänvisar till?

Det är dags för Moderaterna och Kristdemokraterna att träda fram. Ge besked om var ni står.

Vi är allt fler som väntar på ett svar.

Annika Westh är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap, historia, religion samt fristående liberal skribent.

Publicerat

Forskare: Liberalerna har fel – ditt barns skola kan läggas ner i onödan

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren tillhör de i Sverige som har ett gediget faktaunderlag när det gäller effekterna av den svenska friskolereformen och vilka effekter som den har medfört när det gäller att vända skolresultaten och bidra till att minska skolsegregationen. Vi som följer honom i sociala media kan konstatera att han ihärdigt, med hjälp av tydlig fakta, motbevisar påstående som ständigt framförs i den offentliga debatten. Fakta som dessvärre sällan förmedlas av tex Dagens Nyheter. Landets största morgontidning som verkar ha en egen kampanj mot friskolorna. Framförallt de som valt verksamhetsformen AB och i synnerhet Internationella Engelska Skolan. Sällan har väl en bransch varit så utsatt för mediakampanjer som friskolebranschen. Enskilda fall, där aktörerna självfallet ska kritiseras, tas som intäkt för att hela branschen är förkastlig. Samma logik gäller inte när det är kommunala skolor som missköter sig. Då höjs inga röster för att kommuner inte ska få driva skolor.

Tidningen Näringslivet har en artikel där Gabriel Heller Sahlgren intervjuas. Jag återger den här.

Förslaget att stoppa friskolor från att drivas som aktiebolag och göra vinst får hård kritik. Friskolorna får nu stöd av forskningen. ”Det är ett märkligt utspel att förbjuda vinstdrivande huvudmän om man vill förbättra skolan. Politikerna har gjort fel analys”, säger skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren till TN.

Simona Mohamsson, utbildnings- och integrationsminister och Liberalernas partiledare, gick nyligen ut med att partiet vill stoppa friskolor från att drivas som aktiebolag och hindra att de gör vinst. Företrädare för friskolorna menar att förslaget riskerar att skapa kaos i svensk skola, särskilt när inget alternativ presenterats.

– Det oseriösa är att man gör ett så omfattande utspel utan någon konsekvensanalys. Om det fanns något som bevisligen fungerar bättre för alla elever i Sveriges friskolor, då skulle man självklart kunna överväga det, säger Marie Pilfalk, ordförande i Almega Utbildning, i en kommentar.

Gabriel Heller Sahlgren, skolforskare vid IFN, uppger för TN att det ligger mycket i kritiken mot Liberalernas förslag.

– Från ett empiriskt forskningsperspektiv finns ingenting som tyder på att förslaget kommer att leda till någon förbättring för den svenska skolan. Det är ett märkligt utspel att förbjuda vinstdrivande huvudmän om man vill förbättra skolan. Politikerna har gjort fel analys, säger han.

Under valrörelsen 2022 påtalade Gabriel Heller Sahlgren att politikerna borde ta till sig det faktum att Sveriges skolor tillhör de bästa i världen och utforma skolpolitiken efter det. Undersökning på undersökning visar nämligen att den svenska skolan blivit mycket bättre.

– Svensk skola presterar väldigt bra. Vi har ett stort specifikt problem och det är att en grupp elever med utländsk bakgrund presterar dåligt i relation till elever med svensk bakgrund. Klyftorna är stora. Det innebär att Sveriges största skolpolitiska problemet beror på migrationspolitiken och har ingenting att göra med friskolor. Politikerna borde därför fokusera på att höja nivån på elever med utländsk bakgrund.

Gabriel Heller Sahlgren menar att Liberalerna verkar ha påverkats mer av mediernas sensationssökande kring vinstdrivande friskolor än av vetenskapliga underlag.

– Medierna har anammat ett specifikt teoretiskt ramverk och kryddat det med enskilda skandaler, men detta speglar inte den storskaliga empiriska forskningen. Liberalerna var med och byggde upp friskolesystemet och partiet hade istället kunnat fokusera på att stärka marknadens funktionssätt.

Det finns enligt Gabriel Heller Sahlgren inget stöd i forskningen för att friskolor bidragit till sämre resultat för elever utan tvärtom tycks deras prestationer förbättrats ha förbättrats på grund av friskolesystemet.

– I Pisa lyckas dessutom vinstdrivande friskolor bättre än kommunala skolor och lika bra som icke vinstdrivande friskolor, säger han.

Gabriel Heller Sahlgren tror att det blir svårt att förverkliga förslaget om att stoppa vinstdrivande aktiebolag. Han menar att reformen skulle bli mycket dyrköpt för Sverige.

– Skolor skulle tvingas stänga, elever behöva flytta, ägarna måste kompenseras ekonomiskt och föräldrar skulle få mindre valfrihet. Givet forskningen finns det också en risk att resultaten försämras, säger Gabriel Heller Sahlgren till TN.

/

Publicerat

Den svenska bostadspolitiken en kvarleva sedan 1940-talet

Debatten om hyresmarknaden handlar alltid om att det är för dyrt att hyra och att det gör att människor har svårt att få tag på en första bostad till ett rimligt pris. Man tvingas att köpa en bostad och de unga som inte har råd får ofta bo kvar, längre än önskat, hos föräldrarna.

I Hamiltonpodden utvecklar Stefan Ränk sin syn på bostadspolitiken. Han är koncernchef för Einar Mattsson AB, ett familjeföretag som är verksamt i Stockholmsregionen sedan 90 år. De har ett stort antal hyresfastigheter men förvaltar också andras fastigheter.

Stefan skrev nyligen en debattartikel i Altinget. Jag återger den i dess helhet här. Men lyssna också på vårt samtal i Hamiltonpodden.

/

Altinget debatt 30 oktober 2025
Den svenska hyresmarknaden skadar både hyresgästerna och samhällsekonomin

Dagens hyresreglering har skapat en marknad som hämmar byggandet, försämrar rörligheten och stänger ute dem med störst behov. Ett system med friare hyror kan förena trygghet och rörlighet och göra hyresrätten tillgänglig för fler, skriver Stefan Ränk, vd Einar Mattsson

I Altinget lyfter Cathrine Holgersson en viktig diskussion om tryggheten på den svenska hyresmarknaden. Hyresrätten har möjlighet att spela en central roll men behöver både värnas och utvecklas. Men dagens reglering ger motsatt effekt. Växande köer, låg nyproduktion och bristande rörlighet visar att systemet behöver reformeras – inte för att överge tryggheten utan för att återupprätta den.

Systemfel på hyresmarknaden

Ett tydligt exempel är Stockholm, där hyresmarknaden är minst tillgänglig för dem med störst behov. Enligt Stockholms Handelskammares analys av Bostadsförmedlingens data har den genomsnittliga åldern för nya hyresgäster stigit till nära 50 år i innerstaden och över 40 år i förorterna. För unga, nyinflyttade och familjer vars livssituation förändras återstår andrahandsmarknaden, där hyrorna i genomsnitt ligger omkring 60 procent över förstahandshyrorna – och i centrala lägen upp till 150 procent högre.

Detta är inte en tillfällig obalans, utan ett systemfel. Hyresregleringen gör hyrorna för låga i attraktiva lägen och för höga i mindre attraktiva områden. Det är tvärtemot syftet med hyresrätten som ett flexibelt och tryggt alternativ när livet förändras, inte ett boende för dem som kan planera tio år framåt.

Produktivitetskommissionen (SOU 2025:96) beskriver hur regleringen leder till lägre ekonomisk tillväxt: bostadsbeståndet används dåligt, rörligheten på arbetsmarknaden minskar och nyproduktionen hämmas.

Svarthandel och köer

Målet för bostadspolitiken borde vara självklart: en bostadsmarknad där den som arbetar kan efterfråga en bostad utifrån sin ekonomi, och där den som saknar arbete får stöd av det allmänna.

På en fungerande hyresmarknad kan människor snabbt och tryggt anpassa sitt boende efter livssituation, behov och betalningsvilja. Fastighetsägare utvecklar då bostäder där människor faktiskt vill bo – och möter minskad efterfrågan genom att sänka hyror.

Hyresregleringen gör hyrorna för låga i attraktiva lägen och för höga i mindre attraktiva områden.

På en fungerande marknad konkurrerar fastighetsägare om hyresgäster – inte tvärtom. Hyresrätten blir den tillgängligaste delen av bostadsmarknaden. I dag blir köer, bytesmarknader och svarthandel priset för en reglering som hindrar rörlighet. Ett system som skapar fler alternativ och ökad rörlighet stärker tryggheten.

Gör som Finland

Hyresrätten har en viktig fördel jämfört med det ägda boendet: fastighetsägaren bär den ekonomiska risken, inte hyresgästen. I många livssituationer – under studier, familjebildning, separationer eller tillfälliga arbeten – är det en avgörande trygghet. Men det alternativet är i dag inte tillgängligt för många, eftersom hyrorna inte styrs av efterfrågan utan av reglering.

Att hålla fast vid den nuvarande modellen gynnar varken hyresgäster, tillväxt eller samhällsekonomin. Sverige bör inspireras av Finland, som har reformerat sin hyresmarknad stegvis och på ett ansvarsfullt sätt. Ett första steg här hemma bör vara att genomföra den färdiga utredningen om fri hyressättning i nyproduktion. Men reformarbetet får inte stanna där. Som Produktivitetskommissionen föreslår behöver även det befintliga beståndet moderniseras, till exempel genom att låta hyresvärd och hyresgäst komma överens om hyran när en lägenhet blir ledig.

Precis som på andra marknader skulle det skapa incitament för bättre utbud, öka rörligheten och på sikt göra fler bostäder tillgängliga – och stärka både tryggheten och tillväxten.