I mitten av september kom ett lite uppmärksammat pressmeddelande från SCB. Det var den årliga sammanställningen av statistiken om finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg, nu avseende 2023.
Statistiken visar att den totala verksamheten inom vård, skola och omsorg uppgick till 1 439 miljarder år 2023. Av detta stod privata företag för 252 miljarder. Det innebar att 18 procent av verksamheten inom välfärdssektorn utfördes av privata företag.
Hur ser andelen privata utförande ut inom respektive område?
Omsorgen stod för den högsta andelen privata utförare. Där utfördes 20 procent av verksamheten av privata utförare, dvs var fjärde. Man kan också säga att 3 av 4 är offentliga utförare.
Hälso- och sjukvården kommer inte långt efter. Där utfördes 19 procent av privata utförare. Även här; drygt 3 av 4 är offentliga utförare.
Utbildning hade den lägsta andelen. Där utfördes 14 procent av verksamheten av privata utförare. Eller uttryckt på ett annat sätt; nästan 9 av 10 är offentliga utförare.
Hur finansieras verksamheterna?
Offentlig sektor, dvs skattebetalarna, finansierade 75 procent av de privata utförarnas verksamhet. Andelen skilde sig något mellan de olika verksamhetsområdena.
Inom omsorgen var det 95 procent av de privata utförarnas verksamhet finansierades via offentlig sektor.
Inom utbildning är motsvarande siffra 74 procent av de privata utförarnas verksamhet som finansieras via offentlig sektor.
Lägst andel offentlig finansiering fanns inom hälso- och sjukvård, där offentlig sektor finansierade 61 procent av de privata utförarnas verksamhet.
Detta är minst sagt intressant information mot bakgrund av bl a friskoledebatten och vinstfrågan. Många hävdar att friskolesystemet ger friskoleägarna fri dragningsrätt på skattemedlen. Men SCB:s statistik visar att det är fel. Skillnaden mellan 100 och 74 visar tydligt att 26 procent finansieras på annat sätt, dvs med privata medel. Pengar som inte belastar skattebetalarna.
Det är ganska obegripligt hur friskoledebatten – med påståendena om vinstnivåer mm – kan ha hamnat så tokigt när det finns fakta.
Inte ens journalister verkar intresserade av att ta till sig fakta, och än mindre politiker. Resultatet har blivit att hela branscher drabbas för att några aktörer beter sig felaktigt. Det rimliga är att åtgärda dessa problem och inte införa drastiska åtgärder som drabbar en hel bransch.
/