Erik Engellau-Nilsson Norrsken Launcher – Individer bygger Stockholms fantastiskt starka ekosystem

Jag samtalar med Erik Engellau-Nilsson, tidigare vd för stiftelsen Norrsken, och numera på Norrsken Launcher, ett relativt nystartat investmentbolag med syfte att satsa på forskningsnära investeringar. Hur bidrar Norrsken Launcher till att forskare faktiskt kan bygga företag av sina idéer? Lyssna på hur de bidrar inom områden som till exempel kärnkraft, Blykalla och stamcellsföretaget Cellcolabs. Blykallas första testreaktor ska nu byggas vid Oskarshamns kärnkraftverk.  Hur ser han på Stockholms och Sveriges konkurrenskraft. Vad är enligt honom viktigast för att företag ska kunna fortsätta och utvecklas i Sverige och hur ser han på EU:s politik när det gäller startups. Lyssna här

Ta till dig fakta Åsa Westlund

I en replik till Gunnar Hökmark i SvD skriver Åsa Westlund, (s) utbildnings-politiska talesperson  ”Sambandet mellan de svenska skolresultaten och vår avreglerade skolmarknad är inte en socialdemokratiskt myt. Det har gång på gång bekräftats av forskning och rapporter från såväl OECD som myndigheter.” Det hade varit klädsamt att belägga detta med källa.

Men låt mig välja att tolka påståendet ovan tvärtom –  att det finns ett samband mellan de svenska skolresultaten och den avreglerade marknaden. För så är det. Skolforskaren Gabriel H Sahlgren har visat att de svenska 15-åringarna presterade på toppnivå trots att de precis har varit igenom en pandemi. I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” konstaterar han att kunskapsnivåerna i genomsnitt föll tillbaka till nivåerna i PISA 2012, men bland elever med svensk bakgrund föll resultatet tillbaka till samma nivåer som i PISA 2015.

Eftersom andra länder också har fallit är Sveriges relativa prestationer fortfarande mycket bättre än de var 2012, när resultaten var på samma absoluta nivå. Bland elever med svensk bakgrund är Sveriges relativa resultat ungefär på samma nivåer som under tidigt 2000-tal. Ett annat intressant resultat i rapporten är att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022. En del av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.

I december 2024 presenterades resultatet av den senaste TIMSS-undersökningen. Den visade också positiva resultat. Svenska elever, såväl de med inhemsk som utländsk bakgrund förbättrade sina matematikresultat kraftigt mellan 2019 och 2023. Åttondeklassare med svensk bakgrund är nu i snitt bäst i världen utanför Ostasien i matematik och NO.

En annan intressant sammanfattning över forskningen är denna rapport från 2020 ”Skolvalet, kunskaperna och likvärdigheten” av Gabriel Heller Sahlgren. För historiebeskrivningen rekommenderar jag också läsning av den omfattande analys ”Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola” som IFAU presenterade 2014 där de bl a konstaterade att resultatnedgången i svensk skola började före friskolereformens genomförande.

Börjar det inte bli dags att ändra retoriken och acceptera att svenska elever faktiskt presterar bra. Skoldebatten borde fokusera på de verkliga utmaningarna, att många elever med utländsk bakgrund har det tufft i skolan och kan inte den utmaningen lösas så riskerar samhället att få fortsatt stora problem framöver.

Till slut – det är svårt att förstå varför socialdemokraterna väljer att utmåla svensk skola som en verksamhet som ”samhället har tappat kontrollen över skolan”. Det är ju inte sant. Få verksamheter är så reglerade som skolan. 84 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor, styrda av kommunpolitiker, varav många är just socialdemokrater. Skolinspektionen och Skolverket utfärdar förordningar och utövar tillsyn. Det som däremot saknas är en definition av vad som menas med kvalitet i svensk skola. Där är politiken svaret skyldig.

/

 

Skolvalet ger makten till individen

Runt om i landet informeras nu elever och familjer om att det är dags att välja skola. Förhoppningsvis sker denna information i alla kommuner. För 32 år sedan var skolvalet inte möjligt. Då fick familjen ett brev hem på våren med ett besked om vilken skola som deras barn ska gå i till höstterminen. Skolvalet har överfört makten från byråkrater och politiker till individer. Det är en viktig förändring som har starkt stöd bland allmänheten. Och det är en förändring som förutsätter mångfald av skolor och skolhuvudmän. Och det är uppenbart en förändring som irriterar vissa.

Expressens krönikör Linnea Lindquist raljerar över att moderatstyrda Österåker har bjudit in Internationella Engelska skolan till kommunen och att det medfört att 470 elever har valt bort kommunens skolor till förmån för IES. Effekten av kommunens, enligt henne felräkning, blir att de behöver omstrukturera för att hantera elevförändringarna. Effekterna för de som fått en plats i den nya IES-skolan är förhoppningsvis positiv för dessa familjer. Det förtjänar att påpekas att öppna en ny skola är förknippat med stora investeringar och åtaganden. IES Österåker kommer inte att gå med vinst de första åren. Det innebär att IES som huvudman står för det  ekonomiska åtagandet. Ett faktum som sällan noteras i debatten om friskolors etablering.

När människor väljer kan det innebära förändringar jämfört med hur kommunala politiker och skolplanerare tror/tycker att det ska bli. Det som sällan kommer fram i skolvalsdebatten är att det sker en hel del rörelser över kommungränserna tack vare människors möjlighet att välja skola. Av Skolverkets statistik för Österåker (2023) så framgår det att redan innan IES etablering valde  210 av 6.440 folkbokförda i grundskoleåldern en kommunal skola i en annan kommun, och 580 valde en friskola i en annan kommun. 50 elever från andra kommuner valde en av Österåkers kommunala skolor och lika många valde en av de friskolor som är etablerade i Österåker. 2023 var det 30 procent av Österåkers barnfamiljer som valt en friskola. Skolval innebär rörelser såväl inom kommunen som mellan kommuner och mellan friskolor.

Uppenbart är att kommunledningen i Österåker förstår att deras medborgare vill välja skola och att de gärna väljer friskolor. Det kan knappast komma som en överraskning att IES etableringen påverkar de kommunala skolorna. Men för de som anser att människors skolval ”stör den kommunala planeringen” så är skolvalet uppenbart irriterande. Men kloka kommunpolitiker är medvetna om att 7 av 10 bland allmänheten anser att det är rätt att man kan välja skola.

/

Professorn i Hamiltonpodden – Det finns inte ”en enda väg” att vända en skola

Veckans samtal i Hamiltonpodden är med professor Karl Wennberg,  innehavare av Hans och Barbara Bergströms professur och chef för Center för Educational leadershipand Excellence vid Handelshögskolan i Stockholm. Vi samtal om forskning kring framgångsrika skolor, går det att vända utvecklingen i en skola med svaga resultat och i så fall hur, leder Skolinspektionens tillsyn till bättre skolor och  om varför den forskning som utförs om skolors arbete är viktigt. Lyssna här och hör vad han skulle göra om han var skolminister.

Utbildningsministern vilseleder i vitesdebatten

Precis innan jul hade radion en uppmärksammad nyhet om att de viten som Skolinspektionen utfärdat inte har utbetalats till Skolinspektionen. Det låter bestickande om man inte känner till hur systemet fungerar. I en debattartikel i SvD 250123 klargör Skolinspektionen hur systemet fungerar. ”Vitesförelägganden är ett påtryckningsmedel. Det fungerar inte som ett straff, som exempelvis böter. Målet med ett vitesföreläggande är inte att det ska dömas ut, utan att skolan ska rätta de brister Skolinspektionen har konstaterat. De allra flesta skolor och huvudmän har följt våra vitesförelägganden och då har vitet haft avsedd effekt.”

Man kan anse att detta är ett felaktigt system, att denna ”varning ” inte skulle finnas utan att en skola i stället för ett vitesföreläggande omedelbart skulle tvingas betala böter. Men så fungerar inte dagens system. I anslutning till att radion hade denna nyhet om att vitesförelägganden inte leder till att viten faktiskt också betalas intervjuades utbildningsminister Johan Pehrson om nyheten. I intervjun meddelade han att det sitter en utredning som bland annat ska titta på möjligheterna att skärpa sanktionerna, där böter skulle vara en möjlighet. Utbildningsministern kallade detta för ”friskoleböter” varpå journalisten frågade om detta bara skulle omfatta friskolor. Ministerns svar var att det ju är friskolor som är problemet.

Men ett besök på Skolinspektionens hemsida ger en helt annan bild. Av totalt 642 vitesförelägganden under perioden 2011-2023 är 444 till offentliga skolhuvudmän, dvs kommuner. Där politiker är skolhuvudmän.

Av dessa utdömdes 98 viten, varav 69 var till offentliga skolhuvudmän.

Så att benämna detta ”friskoleböter” är bara ytterligare ett sätt att svartmåla friskolor från ministerns sida. Med detta sagt är det givetvis viktigt att det finns en väl fungerande tillsyn över landets skolor, oavsett huvudman. Men det är inte givet att ett system som innebär att en skola, kommunal eller fristående,  omedelbart får höga böter vid en brist är den bästa lösningen.

Det är lätt att förstå att föräldrar vars barn har särskilda behov, men inte får det stöd som man anser att de behöver, anser att dagens system är alldeles för trubbigt. Och här behövs det åtgärder för att tillgodose behoven, men frågan är om böter är en lösning på det problemet. Nu utreds frågan om sanktioner/böter och det viktiga i sammanhanget är att alla skolhuvudmän, oavsett om det är kommunala eller fristående, granskas lika noggrant och att systemet är proportionerligt.

Så sluta tala om friskoleböter utbildningsministern.

/

 

Artikel i Smedjan: Sätt stopp för skolpolitikernas skråtänkande

I valet mellan att se till kommuninvånarnas intressen eller den egna organisationens väljer kommunala skolpolitiker ofta det senare. Det blir inte minst tydligt i de återkommande debatterna om att friskolor ”tar” kommunala skolors elever, skriver Ulla Hamilton den 23 januari 2025

I varje kommun finns skolhuvudmän som många inte tänker på som just skolhuvudmän, de lokala politiker som har ansvar för driften av kommunens skolor. Det är ett ansvar som oftast blir mest uppmärksammat när det har beslutats om en skolnedläggning eller när dessa kommunpolitiker klagar över att ”friskolorna tar deras elever”, det vill säga när familjer och elever väljer en annan skola än den kommunala.

Skolvalet, som nu funnits i över 30 år, gör individers olika önskemål tydliga. Köerna till många friskolor är ett exempel på detta. Hur reagerar då politiker som fått konkurrens som skolhuvudman? En del välkomnar konkurrensen och ser det som ett önskvärt tillskott, som också ger kommuninvånarna möjlighet att välja skola. Andra väljer att utmåla etableringen av en friskola som ett stort hot mot de kommunala skolorna. I det senare exemplet är politikernas perspektiv ”kommunen”, det vill säga egenintresset, och att etableringen öppnar för kommuninvånarnas möjligheter att välja skola saknar relevans.

Man kan tycka att det är mänskligt att kommunpolitiker vill värna den egna verksamheten, men kommunpolitiker bör ha ett bredare perspektiv än ett ”skråperspektiv”. Det viktiga bör vara vad som är bäst utifrån kommuninvånarnas perspektiv.

När Skolinspektionen ska bedöma en tillståndsansökan om att etablera en friskola eller om en friskola ska få växa, så sker det bland annat utifrån om det innebär ”påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av den kommun där utbildningen är tänkt att starta”. Det är en kvantitativ bedömning som inte verkar ta hänsyn till de kommunala skolornas kvalitet. Vi vet att det finns många kommunala skolor som underpresterar – att hindra att de får konkurrens från en friskola kan då försvåra för kommuninvånare att välja bort dessa skolor.

Individperspektivet är viktigt eftersom människor är olika och har olika behov.

Rätten att välja skola har många dimensioner, och det är inte alltid så att individers val blir i enlighet med vad skolpolitiker eller skolbyråkrater önskar. Men individperspektivet är viktigt eftersom människor är olika och har olika behov. Det är därför som en stor majoritet uppskattar möjligheten att välja skola. De litar helt enkelt inte på att andra förstår det egna barnets behov.

Skolvalet handlar inte bara om att välja en friskola utan också om att kunna välja en kommunal skola utan att tvingas flytta till ”rätt upptagningsområde”. Skolverkets statistik visar hur pendlingen ser ut över kommungränserna runt om i landet. Noterbart är att friskolor attraherar elever från andra kommuner. Stockholm är nog den kommun som har störst inpendling. Läsåret 23/24 attraherade friskolorna i Stockholm netto över 5 000 elever från andra kommuner. Att jämföra med nettot för Stockholms kommunala skolor, 600 elever från andra kommuner.

För lärare och andra medarbetare i skolan innebär mångfalden att de får möjlighet att välja arbetsgivare.

Forskning visar att friskoleetableringar ger positiva effekter. Därför kan det finnas skäl att göra en seriös cost/benefit-analys av vad det innebär att kommuninvånarna har möjlighet att välja en annan skola än den närmaste. Många storstäder har vuxit under de senaste 20 åren. Utvecklingen har nu avstannat, men det är tydligt att friskolorna har avlastat kommuner kostnader för elevökningen.

Vi vet att när en friskola etableras så ökar de kommunala skolornas fokus på kunskapsresultaten. Nationalekonomer har visat att det tar tid innan friskolornas effekter på akademiska utfall blir tydliga, men effekten blir positiv. Det borde välkomnas av kommunpolitikerna.

Men denna etableringseffekt innebär inte att alla skolor blir bra skolor. Som skolhuvudman är det därför viktigt att ha koll på hur de egna skolorna presterar. Det vet friskolehuvudmännen och en del av de kommunala skolhuvudmännen, men långt ifrån alla. Det har bland annat Skolinspektionen konstaterat i sina granskningar.

2022 presenterade skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren och professor Henrik Jordahl rapporten ”Skattenytta i skolan”. I rapporten analyserar de Stockholms kommunala skolors resultat. De använder en modell som bör kunna tillämpas av alla skolhuvudmän, oavsett om det är kommunala eller fristående. Analysen baseras på skolornas bidrag till elevernas inlärning, det så kallade  förädlingsvärdet. Ett värde som bygger på elevernas betyg i matematik i årskurs 6 och 9. Ett högt förädlingsvärde tyder på att skolan har bidragit mycket till elevernas betyg i årskurs 9, givet betyget i årskurs 6.

Den information som fås via denna metod ger en bild av skolans förmåga att höja elevers kunskapsnivå som alla skolhuvudmän och även andra politiker och allmänhet borde vara intresserade av.

Granskningen visar att det inte finns något samband mellan skolors resurser och deras kvalitet.

Forskarnas resultat visar nämligen på stora kvalitetsskillnader i matematik mellan de kommunala skolorna. Det finns även stora skillnader i skolornas ekonomiska resurser per elev. Att det är stora skillnader när det gäller de ekonomiska resurserna är kanske inte så förvånande – men det anmärkningsvärda är att granskningen visar att det inte finns något samband mellan skolors resurser och deras kvalitet. Detta trots att vissa skolor har en mer än dubbelt så hög summa per elev än andra. Detta är en slutsats som borde intressera alla som deltar i skoldebatten. Inte minst de som hävdar att mer resurser till skolan är lösningen på skolans problem.

Friskolors påverkan på skattenyttan är en annan aspekt som granskas i rapporten. Resultatet bör glädja politiker då det visar sig att friskolor reducerar kommunernas grundskolekostnader per elev. Tio procentenheter fler grundskoleelever i friskolor sänker kommunens kostnader med ungefär 1,5 procent. Forskarna menar att detta exempelvis kan bero på att friskolor får mindre resurser per elev än kommunala skolor eller att friskolor har ett effektivare arbetssätt.

Heller Sahlgren har även gjort en mer detaljerad analys av den internationella kunskapsmätningen Pisa 2022.  Den visar bland annat att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor. Han har jämfört resultaten mellan elever med liknande bakgrund som går i friskolor respektive kommunala skolor. Skillnaden motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Hur detta kan komma sig borde vara en fråga som många i skolvärlden borde ställa sig, i stället för att prata om kunskapskollaps.

Det spelar roll hur pengarna används och det är inte givet att mer resurser är lösningen. För att citera Jordahl och Heller Sahlgren:

Konkurrens från friskolor har alltså gett ökad skattenytta i grundskolan, både genom sänkta kostnader per elev och genom högre tillväxt via förbättrade kunskaper.

De har också ett intressant medskick som jag menar att alla politiker borde ta till sig:

På ett allmänt plan behövs information om skolors kvalitet och kostnader tillsammans med mekanismer som möjliggör för mer effektiva skolor att expandera sin verksamhet.

Rapporten ”Skattenytta i skolan” borde vara obligatorisk läsning för kommunala skolhuvudmän och utbildningspolitiker. Och dess resultat bör vara en viktig dimension i skoldebatten.

/

Kvalitetsarbetet i fokus för AcadeMedias kvalitetschef

Veckans samtal i Hamiltonpodden är AcadeMedias kvalitetschef Ingela Gullberg. De bedriver en omfattande utbildningsverksamhet i Sverige, Norge, Finland, Tyskland och Nederländerna. Den spänner brett, från bland annat  förskola, grundskola, gymnasieskola, komvux, yrkeshögskola och SFI.

Koncernen har totalt 21.000 medarbetare. I Sverige går  104 000 barn och elever i deras förskolor, grund- och gymnasieskolor och dessutom 100 000 i vuxenutbildningen. Lyssna på vårt samtal här. Vi  talar om hur kvalitetsarbetet är uppbyggt, hur man kan ha ett kvalitetsarbete som omfattar flera länder och vad Ingela skulle göra om hon var skolminister.

Epicenter 10 år och Stockholms konkurrenskraft

Fredagen den 17 januari var det stor fest hos Epicenter, 10 års jubileum. En späckad eftermiddag med intressanta panelsamtal och nästan 1000 personer som hade olika kopplingar och därmed anledning att vara där. När verksamheten startade för 10 år sedan fanns SUP 46 i Stockholm. Ett gemensamt initiativ från staden, STING och AMF-fastigheter (som ägde gallerian). SUP 46 blev snabbt populärt och jag tror att Ola Ahlvarsson m.fl såg detta och ville bygga vidare på idén om en mötesplats för entreprenörer.  Det blev Epicenter. Sedan dess har Stockholm fått fler liknande privatinitierade mötesplatser som till exempel Norrsken, Stockholm FinTech, THINGS och MedTech

Mängder av företag har kommit ut från dessa mötesplatser för innovation och entreprenörskap. Stockholm stad har länge haft en mycket stark position internationellt när det gäller ett attraktivt och väl fungerande ekosystem för startups och företagsklimat. Som jag skrivit tidigare så visar rapporten ”Tech for tomorrow – Stockholms ranking in the global tech race”, Stockholms Handelskammare, att Stockholm tappar i internationell konkurrenskraft. Epicenter och andra liknande aktörer är viktiga för ekosystemet i Stockholm. Epicenter öppnar nu verksamhet i andra länder. Det är naturligtvis mycket bra att Sverige kan exportera denna typ av tjänster.

Men samtidigt är det oerhört viktigt att vi tillsammans ser till att Stockholmsregionens stora möjligheter på detta område tas tillvara. Ekosystemet måste vårdas så att det kan växa. Och det måste vara en vård som bygger på insikten om hur hållbara idéer och företag kan växa på en marknad. Två små exempel på hur viktigt som Epicenter uppfattas är att Grow London är lokaliserade i Epicenters lokaler liksom BIS Innovation Hub. BIS är en organisation för centralbanker var syfte är att bland annat utveckla samarbetet mellan centralbanker och syftet med innovationshubben är att följa utvecklingen inom fintech, dels för att utveckla egna tjänster och dels för att se till att centralbankerna är väl uppdaterade vad det gäller utvecklingen på detta område.
/

Grundskolans brister måste åtgärdas

Gustav Blix är policyexpert kompetensförsörjning vid Svenskt Näringsliv. Han ansvarar för Näringslivets Skolforum. Jag talar med honom varför Svenskt Näringsliv valt att fokusera på grundskolan. Nu presenteras rapporter och seminarier om läskunnande, kursplaner för matematik, STEM och flera områden som vi vanligtvis inte förknippar Svenskt Näringsliv med. Görs detta pga en kunskapskollaps i skolan?

Lyssna här