Artikel i Smedjan 26 maj 2025

Nyligen kom nyheten att de fem rödgröna göteborgspolitiker som medvetet fattade ett lagstridigt beslut nu har delgivits misstanke om brott, tjänstefel. Det är utmärkt att åklagaren agerar mot detta beteende. Friskolornas riksförbund reagerade när grundskolenämndens majoritet i mars 2024 fattade ett beslut som innebar att friskoleeleverna skulle få en lägre skolpeng än de elever som valt en kommunal skola. Förvaltningschefen skrev ett yttrande till protokollet där hon konstaterade att nämndens beslut strider mot gällande lag. Därmed kan ingen av de som drev igenom beslutet hävda att de inte kände till att det var ett brott mot lagen.

Att en ledande politiker, det socialdemokratiska skolkommunalrådet i Göteborg Viktoria Tryggvadottir Rolka, inte tycker om skollagen och om det fria skolvalet är ingen nyhet. Men det ger henne inte en rätt att sätta sig över lagen med motiveringen ”Hög tid att pröva det här ruttna systemet”. Förhoppningsvis leder åklagarens agerande till att detta blir ett gott exempel på vad som händer om politiker ägnar sig åt uppenbart lagtrots.

Axel Darvik, liberalernas gruppledare i Göteborg efterfrågar Magdalena Anderssons uppfattning om agerandet. Som partiledare borde hon anse att det är viktigt att ledande socialdemokratiska politiker föregår med gott exempel. Att partikamrater näst intill koketterar med att de medvetet bryter mot lagen rimmar illa med den profilering om en tydlig brottsbekämpning, som hon vill ge socialdemokraterna. Så vi ser fram emot ett tydligt svar på Darviks artikel i Expressen.

 

Om utredningens förslag blir verklighet är det uppenbart att det innebär att färre vill starta och driva friskolor. Utredningen skriver själv i sin konsekvensanalys

” Utredningen bedömer att en konsekvens av de samlade förslagen kan bli att vissa aktörer väljer att lägga ned eller sälja sin verksamhet. Att det finns färre aktörer kan påverka konkurrensen negativt. ”

Därför finns det anledning relatera förslaget till andelen elever i enskilda grundskolor i landets kommuner. Nedan listas de 66 kommuner som har 15 procent eller högre andel av elever som valt en friskola läsåret 2024/2025.

Hur reflekterar dessa kommuner över risken för att förslaget leder till att friskolor läggs ner? Hur ser de på risken för att invånarnas valfrihet och därmed möjligheten att välja skola drastiskt försämras?

De grönmarkerade kommunerna är remissinstanser. Kanske finns det skäl för fler av nedanstående kommuner att engagera sig i förslagets konsekvenser för deras invånare och den egna verksamheten.

Syftet med friskolereformen var att skapa valfrihet som ger individen makt och mångfald och därmed konkurrens som ger högre kvalitet. Har det blivit så?

Det har gjorts ett fåtal forskningsrapporter när det gäller friskolereformens effekter. Många rapporter har analyserat elevsammansättningar, segregation, betygsinflation m fl olika aspekter på det svenska skolsystemet. Men ingen av alla dessa olika rapporter har visat att friskolor är orsaken till försämrad kvalitet, försämrade resultat eller till att ha förorsakat ökade kostnader i svensk skola. (tipsa mig gärna om jag missat någon..)

Den konkurrens som friskolereformen har inneburit har gett effekt både få individnivå och på systemnivå. Vi ser att kommunala skolor påverkas när valfriheten uppskattas av en stor majoritet av allmänheten. Skolresultaten har ökat och att det har blivit en ökad mångfald av skolor. Dessutom vill jag påstå att det ökade fokus på ordning och reda i skolan som finns idag har tillkommit mycket tack vare att ett antal friskolor valt att fokusera på att åtgärda just den problematiken. Något som uppskattats av såväl elever som föräldrar och lärare.

Med detta sagt är inte systemet perfekt. Det är tydligt att det finns brister i det svenska skolsystemet som behöver åtgärdas, systemfel som gäller generellt, avsett huvudmannaskap. Det handlar bland annat om det nationella betygssystemet, lärarutbildningen, bristande kvalitetskriterier och ett mer transparent skolpengssystem. Forskning visar att elevernas familjebakgrund alltjämt har stor betydelse, men dess betydelse har inte ökat jämfört med tidigare.

Vad kan vi då se? Nedan några exempel på effekter.

1. En mångfald av arbetsgivare

Lärare har fått fler arbetsgivare att välja på. Undersökningar visar att medarbetare i friskolor trivs bättre än medarbetare i kommunala skolor. Rapporten jobbhalsoindex-2022.pdf som tas fram av Jobbhälsoindex i Sverige AB och Svenskt Kvalitetsindex, visar att 66 procent av lärare i friskolor är nöjda med sitt arbete jämfört med 55 procent i kommuner. Sex av tio lärare i friskolor anser att närmaste chef har en god förmåga att hantera mobbning, trakasserier liknande arbetsmiljöproblem samt att en majoritet lärare, i friskolor såväl som kommunala skolor, är

2. Friskolor har bidragit till att de svenska skolresultaten har ökat

Internationella kunskapsprov som PISA, TIMSS och PIRLS visar att Friskolorna har bidragit till ökade svenska skolresultat.  Detta är prov som rättas externt av oberoende personer.

En analys av resultaten som skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har gjort visar att friskolorna har bidragit till att förbättra resultaten i TIMSS. Analysen visar att en ökning med 10 procentenheter i andelen elever som går i fristående skolor leder till cirka 20–25 poäng högre TIMSS-resultat. Detta motsvarar inlärningen som normalt sker under cirka ett år på högstadienivå. Friskolereformen har förbättrat Sveriges resultat i den internationella undersökningen TIMSS – IFN

*

Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren konstaterar i en analys av PISA-resultaten att ingenting tyder på att friskolor har bidragit till det kunskapsfall som skedde i PISA 2022. Tvärtom presterar elever i fristående skolor mycket bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022 – som alltså rättas externt och därmed inte påverkas av betygsinflation – även efter justering för elevers bakgrund. Skillnaden motsvarar ungefär inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.

Friskolornas kunskapsmässiga försprång har ökat i de senaste PISA-undersökningarna. Resultaten i friskolorna sjönk exempelvis knappt alls mellan 2018 och 2022; hela kunskapsfallet under pandemin är koncentrerat till kommunala skolor. Däremot har friskolornas fördel vad gäller elevunderlaget – i den mån det påverkar PISA-resultaten – inte ökat över tid. Vad kan vi lära av PISA 2022? Faktorer bakom svenska elevers resultat

Vad kan vi lära av PISA 2018 – faktorer bakom svenska elevers resultat

3. Elever och föräldrar kan välja skola

Rätten att välja skola uppskattas av en stor majoritet bland allmänheten.  7 av 10 anser att det är rätt att man kan välja skola, det visar en undersökning av Demoskop.

4. En effektivare resursanvändning

Gabriel Heller-Sahlgren har gjort en analys av hur friskolorna påverkar kommunernas totala kostnader för skolan och finner att ju större andel av eleverna som går i friskolor, desto lägre blir kostnaderna. För varje ytterligare procentenhet elever i friskolor, så sjunker kommunens kostnader per elev med cirka 0,15 procentenheter. Analysen tyder också på att detta är ett kausalt samband, det vill säga att det är tack vare friskolorna som kostnaderna sjunker. Orsaken skulle kunna vara att friskolorna i snitt får mindre ersättning per elev än kommunala skolor eller att kommunerna blir bättre på att anpassa sina kostnader om de har konkurrens från friskolor. Eller så är det en kombination av dessa faktorer. Friskolorna och skolkostnaderna – En empirisk granskning av Åstrandutredningens analyser och slutsatser – IFN

*

Blix & Jordahl (2021 Privatizing Welfare Services: Lessons from the Swedish Experiment.) drar, utifrån en genomgång av den forskning som genomförts om det svenska friskolesystemet i boken, den övergripande slutsatsen att reformerna gjort att resurserna använts mer effektivt; det vill säga höjt utbildningens kvalitet, givet kostnaden, jämfört med om friskolesystemet inte hade införts. De menar att detta är uppenbart för grundskolan, där konkurrensen lett till att elevresultaten höjts utan att kostnaderna ökat. +10 procentenheter elever i friskolor sänker kommunens kostnader med 3 %. Privatizing Welfare Services – IFN

5. Ökad mångfald

Individer och företag har fått möjlighet att förverkliga sina drömmar genom att starta en friskola. Idag är ca 2 400 enskilda huvudmän godkända för att bedriva fristående förskola, grund-, eller gymnasieskola. De driver 4 100 fristående förskolor, grundskolor och gymnasieskolor. Sammanlagt har ca 423 000 barn och elever fått sitt skolval tillgodosett. Samtidigt finns det många fler som står i kö för att få en plats. Kö som är ett kvitto på en brist.

Branschen domineras av mindre huvudmän som driver enstaka förskolor och skolor. De har ett lägre genomsnittligt elevantal.

74 procent av alla barn/elever i en fristående förskola eller skola går i en skola som drivs av ett aktiebolag. Mer än 60 procent av dessa AB ingår i en koncern (dvs har två eller fler enheter beroende på organisationsform). De huvudmän som är del av en koncern har i genomsnitt fler enheter och fler elever.

En majoritet (ca 57 procent) av de barn/elever som går i en fristående förskola eller skola går hos en friskolehuvudman som är annan än de 10 största utbildningskoncernerna.

Friskolereformen har också inneburit att det finns en mångfald av pedagogiska inriktningar.

6. Friskolor som etablerar sig leder till högre kvalitet i kommunala skolor.

I sin analys kring friskolornas effekter i grundskolan ”Independent Schools and Long-run Educational Outcomes: Evidence from Sweden’s Large-scale Voucher Reform, Economica, Vol. 82, s. 508–551, 2015” finner Anders Böhlmark, Stockholms universitet och Mikael Lindahl, Uppsala universitet att en högre andel elever i friskolor – oavsett om dessa är vinstdrivande eller icke-vinstdrivande – stärker elevers prestationer. Effekterna är liknande på slutbetygen samt elevernas långsiktiga akademiska utfall i gymnasiet och på högskolan. Författarna visar också att de positiva effekterna ökar över tid – och faktiskt endast blir statistiskt tydliga först 11 år efter friskolereformen – vilket tyder på att det tar viss tid innan konkurrensen påverkar kunskaperna positivt och att det krävs en viss nivå av konkurrens innan effekterna blir tydliga.

*

Det finns få undersökningar, vid sidan av de internationella proven, som jämför kvalitet i form av utfall avseende offentliga respektive fristående skolor. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har skapat ett antal kvalitetsmått baserat på tillgänglig offentlig data. Där kommer han fram till att inom skolan är utfallen bland fristående aktörer positiva kunskapsmässigt och vad gäller föräldrars åsikter om skolan, medan elevernas åsikter om offentliga och fristående huvudmän inte skiljer sig åt alls.

Utfallskvalitet inom offentlig och privat välfärd – IFN

Till slut ett intressant citat:

Frågan om vinster och utdelningar från friskolor väcker starka känslor. Det finns dock inga belägg för att några av de problem som finns i den svenska skolan skulle lösas genom att förbjuda aktieutdelningar eller vinstdrivande friskolor. Tvärtom finns betydande risk att segregationen skulle öka och att populära och bra friskolor, som idag drivs av aktiebolag, skulle läggas ned.

IFAU

/

 

Är politiker bättre på att avgöra vad du och din familj behöver än ni själva? Svaret på frågan är kärnan i den debatt som pågår om välfärdsfrågorna. Socialdemokraternas svar, och även vänsterpartiets, är tydligt. ”Det är hög tid att ta tillbaka kontrollen så att kommunerna och regionerna kan se till att välfärden ges efter behov och inget annat.” står det i kongresshandlingarna till vårens s-kongress.

Uttrycket ”ta tillbaka kontrollen” innebär i klartext att politiken ska ta tillbaka makt från individen. Det är ett tydligt ställningstagande som jag uppmanar alla att tänka igenom effekterna  av om det skulle blir verklighet. Valfriheten tas idag för given av många i vårt land. Stödet för rätten att välja skola är mycket starkt. Få vill tillbaka till den tid då politiken bestämde vilken skola som barnen skulle gå i och det var svårt att få tillstånd av kommunen att byta skola. Idag liggen den makten hos individen, då låg den makten hos politiken.

De förändringar som genomförts sedan 1992 har sin grund i att människor helt enkelt inte accepterar att någon annan, politiker eller en offentlig tjänsteman, ska bestämma vilken förskola, skola, vårdcentral, äldreboende eller hemtjänst som passar bäst för den enskilde. Människor litar inte på att någon okänd kan veta vad som är bäst för en familjemedlem eller anhörig. Det gällde då och jag är helt övertygad om att denna inställning råder ännu hos den stora allmänheten.

Därför är det en intressant argumentation som förs i de socialdemokratiska kongresshandlingarna. Och inte bara i det partiet utan den framförs också från flera håll i den offentliga debatten. Jag har inte tänkt kommentera alla skrivningar i handlingarna utan nöjer mig med några som jag tycker är relevanta för helhetsperspektivet i välfärdsdebatten och valfriheten.

Det framförs bland annat följande:

• Det krävs kontrollsystem för att granska en växande mängd olika aktörer
• Det är svårt att välja för människor kan inte agera som informerade konsumenter
• Det går inte att mäta kvalitet
• Det är nära nog omöjligt att vara en informerad konsument om man är dement, mobbas på skolan eller har en kronisk sjukdom.

Den socialdemokratiska partistyrelsen vill därför ge kommunerna större makt och tillsätta ”….en bred välfärdsutredning enligt norsk modell – en ”Ta tillbaka kontrollen utredning”- som ska lägga konkreta förslag på hur vi återtar kontrollen och stoppar pengaläckaget.” Vi i detta fall är givetvis politiken.

Påståendet att skälet till att det krävs kontrollsystem för välfärdstjänster är att det finns såväl offentliga som privata aktörer är intressant. För varför skulle inte behovet finnas om det enbart finns offentliga aktörer inom vård, skola och omsorg? Visserligen kanske det är ointressant att få information om verksamheten om människor inte har möjlighet att välja eller välja bort, men rimligen bör skattebetalarna alltid ha intresse av hur skattemedlen används, oavsett om det är offentlig eller privat verksamhet. En effektiv resursanvändning som leder till god kvalitet är alltid relevant information, som förutsätter uppföljning, dvs kontroll.

Det andra argumentet, som är intimt förknippat med det första, är att det är svårt att vara en välinformerad person när man ska välja välfärdstjänster. Det är korrekt att det här finns brister i dagens system. Men orsaken till dessa brister har sin grund i att det funnits, och alltjämt verkar finnas, ett ointresse från politiken att se till att det tas fram information/jämförelsetal för att underlätta människors val. Här ligger makten helt i politikens händer.

Det finns inget som hindrar de som har den politiska makten att ställa krav på att det ska finnas jämförande nyckeltal för att skapa förutsättningar för människor att göra välinformerade val. Det har framförts flera olika förslag i debatten på hur dessa skulle kunna utformas och det finns även exempel i andra länder. En försummelse från politiken används nu som argument för att politiken ska ta tillbaka kontrollen eftersom det är svårt för människor att göra välinformerade val. En minst sagt försåtlig argumentation som tyvärr inte bara faller tillbaka på inaktivitet hos socialdemokraterna. Bristen på initiativ gäller alla partier.

Det tredje argumentet är att det inte går att mäta kvalitet. Det är verkligen nonsens. Tillsynsmyndigheterna utför kvalitetsgranskningar och det är givet att det är möjligt att ta fram mått för kvalitet inom välfärdsområdet. Ett sådant mått för skolan skulle kunna vara skolans förmåga att höja individens kunskapsnivå, ett sk förädlingsmått. Ett annat kan vara hur väl medarbetarna trivs i verksamheten, personalomsättning mm. Internationellt finns det kvalitetsmått inom vården som kan översättas till svenska förhållanden. Även på detta område faller det tillbaka på politiken när det hävdas att det inte går att mäta kvalitet. Det går om man vill. Nationalekonomen och forskaren Gabriel Heller Sahlgren har nyligen presenterat en rapport som ger exempel på hur man skulle kunna ange sk outputmått.

Invändningen att det är nära nog omöjligt för dementa, mobbade och kroniskt sjuka att göra ett välinformerat val är knappast skäl för att hindra alla andra att välja inom välfärdsområdet. Det är självklart svårt för en dement person att välja, men de allra flesta har anhöriga som känner personen väl och därmed kan bistå så att valet blir så bra om möjligt. I vissa fall kanske det till och med kan vara så att det är det alternativ som företrädare för kommun eller region föreslår.

Det är viktigt att se välfärdsområdet utifrån ett systemperspektiv. Mångfalden och valfriheten har gjort skillnad. Att strypa de privata alternativen, eller begränsa dem, riskerar att inte bara leda till att valfriheten minskar eller till och med försvinner för många. Det riskerar att leda till en ineffektivare verksamhet och sämre kvalitet. För det som sällan nämns i debatten är att valfriheten har inneburit ett effektivare resursutnyttjande och att vi fått mer vård, omsorg och skola för pengarna. Mångfalden har också stimulerat till innovationer på välfärdsområdet. och som jag skriver om i min krönika i Altinget; medarbetarna i de privata välfärdsföretagen trivs bättre än se som jobbar i de offentliga motsvarigheterna. En väl så viktig faktor när vi vet att det är svårt att attrahera medarbetare till verksamheter inom vård, skola och omsorg.