Jag har tidigare skrivit om ett forskningsområde som inte är särskilt uppmärksammat i Sverige, science of learning. Svenskt Näringsliv hade nyligen ett seminarium som bland annat tog upp detta.
I veckan hade GP en intressant debattartikel som handlade om just detta forskningsområde, där undertecknade framförde sin oro över att oppositionens tystnad kring de resultat som denna forskning visar på ska tolkas som att den betraktas som ”borgerlig skolpolitik”. Mot bakgrund av den oerhört politiserade skoldebatt som vi har i Sverige (frågan är om vi inte är unika i denna del) så kan jag förstå artikelförfattarnas oro för att ett forskningsområde som visar sig vara framgångsrikt när det gäller att förmedla kunskaper till eleverna, inte anammas av oppositionsföreträdare.
Tystnaden från det håller verkar vara total. Istället håller framförallt socialdemokraterna envist fast vid att tala om att alla brister i svensks skola har sin grund i friskolereformen och att Sverige tillåter friskolor som är AB. Under tiden lämnar tiotusentals elever grundskolan utan tillräckliga kunskaper och år efter år visar undersökningar att skolan inte klarar av sitt kompensatoriska uppdrag. Frågan inställer sig då – vilket är viktigast? Konflikten om friskolor eller att ta till sig det som forskningen inom science of learning visar? Nedan den debattartikel som var i GP i veckan.
Mer faktakunskap i skolan är inte högerpolitik – varför är oppositionen så tyst?
Intresset för det internationella forskningsfältet science of learning växer bland lärare och forskare. Frågan om hur man utformar undervisning på bästa sätt och faktiskt få eleverna att lära sig engagerar. Samtidigt vill vi varna för en risk vi ser i debatten att den här vetenskapen politiseras och skjuts i sank av oppositionen – eftersom satsningarna på mer faktakunskap och struktur i klassrummen drivs av den borgerliga regeringen, skriver tre skolexperter.
Vi som skriver detta delar inte den nuvarande regeringens politik i en rad frågor. Vi är exempelvis kritiska till den fortsatta marknadiseringen av skolan. Men i frågan om en ny läroplan med fokus på allmänbildning och en lärarutbildning med större inslag av kognitionsvetenskap har regeringen tagit steg i en riktning som vilar på vetenskaplig grund, en riktning som oppositionen alltför länge har försummat.
Science of learning är ett forskningsfält där kunskap om hur människor lär sig omsätts till konkreta sätt att utforma undervisning. En central insikt i denna forskningstradition är att förmågor, som kreativitet och kritiskt tänkande, vilar på väl förankrade baskunskaper i våra långtidsminnen. Utan ett rikt kunskapsinnehåll har hjärnan inget material att arbeta med.
Saknar verktyg
Allmänbildning är en absolut förutsättning för våra högre kognitiva förmågor. Den som inte har referensramar från historia, litteratur och vetenskap saknar verktyg för att navigera i vardagen. Uttryck som att ”flyga för nära solen” eller att ha en ”akilleshäl” är obegripliga för den utan kunskap om grekisk mytologi. Allmänbildning är inte ett borgerligt kunskapsideal, det är en fråga om att förstå sin omvärld. Barn från akademikerhem får ofta referensramar hemifrån. För barn i socioekonomiskt utsatta områden är skolan den enda platsen där detta kapital kan erövras. Att avstå från att undervisa om faktakunskaper är ett svek mot skolans kompensatoriska uppdrag.
Vår oro är att oppositionspartierna skall profilera sig i skolfrågor på sätt som kringskär den positiva skolutveckling science of learning för med sig. När ett forskningsfält blir en partipolitisk markör försvinner vetenskapligheten. När forskningen om effektiv läsinlärning i början av 2000-talet knöts till George W. Bushs reformagenda kom den att uppfattas som republikansk politik, vilket sannolikt bidrog till att genomslaget dröjde.
Eftersom det är en högerregering som arbetat för en kunskapsrik läroplan och en reformerad lärarutbildning, ser vi en klar risk att oppositionen intar en kritisk hållning till strukturerad och lärarledd undervisning. Det är oroande att det saknas en egen politisk vilja hos oppositionen att engagera sig i science of learning-fältet, trots att denna forskning tydligt visar vad som krävs för att skolan ska kunna uppfylla sitt kompensatoriska uppdrag. Oppositionens tystnad bekräftar den nuvarande regeringens monopol på kunskapsfrågan.
Oppositionen behöver nu ställa de obekväma frågorna i de egna leden. Alltför länge har man saknat en självständig pedagogisk vision och i stället gömt sig bakom fraser om professionens autonomi. Men att lämna professionen ensam med 90-talets utbildningsideologiska arv, där eleven förväntas söka sin egen kunskap och förvärva komplexa förmågor utan baskunskaper är inte att visa tillit. Det är att abdikera från ansvaret att formulera en skola som vilar på vetenskaplig grund.
Struktur avgörande
Samma tystnad har präglat synen på ordning, struktur och lärarledd kunskapsförmedling, trots att forskningen är tydlig med att just detta är avgörande för de elever som har svårast att lyckas.
Därtill har en okritisk teknikoptimism alltför ofta tillåtits gå före vad vi vet om uppmärksamhet, kognitiv belastning och lärande. Också här har oppositionen alltför länge saknat en tydlig forskningsbaserad position.
Att science of learning leder till en kunskapsförmedlande undervisning ska inte ses som en tillbakagång till en 50-tals skola. I en tid där AI kan generera mängder av information blir allmänbildning helt central. Ju mer information som omger oss, desto stabilare måste den inre kunskapsgrunden vara för att vi ska kunna skilja sant från falskt.
Vi uppmanar oppositionen att, såväl i valrörelsen som vid en eventuell valseger, värna utvecklingen mot en kunskapsrik läroplan, en allmänbildande skola och en lärarutbildning som ger blivande lärare evidensinformerade verktyg för yrket. Att stå upp för en kunskapsskola där läraren får undervisa är inte högerpolitik. Det är grunden för solidaritet, likvärdighet och en fungerande demokrati.
Jonas Linderoth, professor i pedagogik
Erik Winerö, gymnasielärare och doktorand i tillämpad IT mot utbildningsvetenskap
Erik Håkansson, biträdande rektor på gymnasieskola
/