Valrörelsen pågår för fullt i skrivande stund. Det är bara några veckor kvar till valdagen. Välfärdsfrågorna finns med men mer i form av olika löften om bidrag eller gratistjänster. Svenskt Näringsliv presenterade nyligen en intressant rapport ”Verkliga huvudmän i svenska bolag: Hur har kvinnors andel utvecklats?”. Det är en intressant läsning och slutsatserna illustrerar tydligt hur inkonsekvent partiernas politik är när det gäller kvinnors företagande. Rapporten har fokus på onoterade bolag, en analys som är mycket relevant eftersom dessa bolag utgör cirka 99,9 procent av alla privata bolag i Sverige.
Det som skiljer denna från andra rapporter om kvinnors inflytande inom näringslivet är att den tittar på hur kvinnors ägande – och därmed makt – i företag utvecklats under tidsperioden 2017-2025. När det gäller kvinnor och företagande handlar debatten oftast om andelen kvinnor som har plats i bolagsstyrelser. Men Svenskt Näringslivs rapport handlar om hur stor andel av företag som ägs av kvinnor. Rapporten visar på en långsam, men stadig, ökning under tidsperioden; från 21,7 procent år 2017 till 23,2 procent år 2025. Det är riktigt oroande att andelen kvinnor bland unga företagare (18–25 år) som är verkliga huvudmän har minskat kraftigt, från 25,2 procent år 2017 till 19,9 procent år 2024. Samtidigt har andelen ökat bland äldre företagare.
Inom vilka branscher återfinns då dessa kvinnliga företagsägare?
Det är mycket tydligt – det handlar om välfärdstjänster. Här återfinns de högsta andelarna kvinnor bland verkliga huvudmän under det senast studerade året, och det gäller oavsett företagets storlek. I sig inte förvånande med tanke på att en stor majoritet av de som jobbar inom välfärdsområdena är kvinnor. I välfärdsföretag med 1-9 anställda äger kvinnor 46 procent av dessa bolag. Motsvarande andel i de företag som har 200 eller fler anställda är 28 procent.
Statistiken visar att välfärdssektorn är en nyckelbransch för att få fart på kvinnors företagande i Sverige. Detta faktum, som inte är en nyhet, verkar vara svårt att ta till sig för de olika partiföreträdare som talar om vikten av att öka kvinnors företagande, samtidigt som man vill förbjuda ”vinster i välfärden”. Det går helt enkelt inte ihop.
Det rapporten visar är att en politik som hotar med stopplagar och strävar efter att förbjuda vinster i välfärden i realiteten är en politik som gör att unga kvinnor avstår från att starta företag. Eftersom välfärdstjänster är det område som kvinnors företagande är absolut störst så innebär ifrågasättandet av detta företagande ett direkt hot mot de kvinnor som driver företag. Särskilt som kvinnor är överrepresenterade som företagare inom just dessa
branscher.
Sammantaget kan man konstatera att det saknas trovärdighet för de politiker som säger sig vilja stimulera kvinnors företagande samtidigt som de föreslår att vinster i välfärden ska förbjudas eller vill kraftigt försämra villkoren för just välfärdsföretagande.
Jag avslutar med ett citat från rapporten;
”Den pågående politiska debatten som ifrågasätter företagande och vinstuttag i välfärdssektorn riskerar inte bara att minska mångfalden och kvaliteten i välfärden. Den sätter också käppar i hjulet för kvinnors företagande i en av de få branscher där kvinnor är väl representerade som ägare av företag. För att fler kvinnor ska starta och driva företag – och för att de som redan driver företag ska våga anställa och växa – krävs därför att politiken skapar stabila och långsiktiga spelregler för företag inom välfärdssektorn. En politik som verkar för stabila och förutsägbara villkor för
företagande inom välfärdssektorn är också en politik som främjar kvinnors företagande.”
Förhoppningsvis kan insikten om detta samband öka hos de som säger sig vilja främja kvinnors företagande. Men då krävs det att politiken tydligt visar att man menar allvar genom att lägga förslag som understryker talet. Walk the talk.