Tankar om skolan

Idag vill jag återge den debattartikel som kollegor i AcadeMedia har i SvD. Detta är mycket väsentlig information att beakta för alla som talar om att skolan ska vara likvärdig. Elever som väljer en friskola ska inte straffas med sänkt skolpeng.

/Ulla Hamilton

 

Regeringens nya skolpengs­förslag ger kommuner mandat att sänka skolpengen för friskolor. Skolministern sa i SR:s Studio Ett den 10 februari att det nog kommer att röra sig om sänkningar på 8–10 procent. Det är samma siffra som utbildnings­minister Anna Ekström tidigare nämnt. Det skulle innebära 2 miljarder kronor extra till kommunerna, för att täcka kostnader som ingen hittills lyckats specificera. Och det är friskole­eleverna som får betala.

Förslaget grundar sig i att kommuner har ett större uppdrag, ett så kallat utbuds­ansvar, som till exempel innebär att de med kort varsel måste kunna erbjuda elever en skolplats. De menar att detta kan inträffa om det plötsligt flyttar in många nya elever till kommunen eller om en friskola lägger ner.

Kostnaden för denna beredskap belastar dock inte enskilda kommunala skolor, utbuds­ansvaret och eventuella kostnader förknippat med detsamma är kommunens. Det ingår inte i beräkningen av skol­pengen. Här råder stor förvirring i debatten – påståendet att friskolor kompenseras för ett uppdrag de inte har stämmer inte.

Men om vi bortser från detta för en stund och bara tittar närmare på de siffror som nämns. Vore 10 procent en skälig sänkning sett till hur verkligheten ser ut?

Om vi först tittar på det främsta argumentet som förs fram, att kommuner behöver kunna hantera variationer i elevkullar. De senaste tio åren har det enligt Skol­verkets statistik varit en jämn utveckling på riksnivå vad gäller antal elever per kommun, och en jämn utveckling vad gäller antal skolor. Det har också varit en jämn utveckling vad gäller antal elever per skola. Kommunala skolor har i genomsnitt fler elever och skolornas storlek ökar med 1–4 procent per år. Även friskolorna blir större och större och närmar sig de kommunala skolornas storlek. Det är en konsekvens av att det totala antalet elever ökar.

På riksnivå är skolsektorn alltså en planerings­mässig dröm om man vill optimera driften, utan särskilt stora fluktuationer. Att elev­kullarna varierar över tid är således mest ett bekymmer i teorin – knappast i verkligheten. En kommun kan med rätt små fel­marginaler veta hur utvecklingen kommer att se ut de kommande åren.

Om vi tittar på det andra argumentet, att kommuner behöver ha beredskap att hantera nedläggningar av friskolor. I regel upphör verksamheten för cirka åtta friskolor per år (av olika skäl) och dessa har i snitt 100–150 elever på sina skolor. Alltså påverkas 800–1 200 elever årligen av att deras friskola upphör med sin verksamhet. Detta är självklart en stor händelse för varje elev som drabbas och ingenting att vifta bort, men inte heller ett rimligt argument för att sänka skolpengen för alla de fristående grund­skolor som finns i 186 av landets 290 kommuner. Kostnaden för att hantera de elevvolymer det handlar om kan tänkas uppgå till ungefär 40 miljoner kronor baserat på lite olika tumregler. Att minska skolpengen med 2 miljarder för en kostnad på ungefär 40 miljoner är inte skäligt. Åtgärden är inte proportionell mot storleken på problemet.

Dessutom, även kommunala skolor lägger ner och det är oftast inte så att alla drabbade elever byter till kommunala skolor.

John Bauer-konkursen används ofta som ett exempel, nyligen av skolminister Lina Axelsson Kihlblom som menade att det var kommunerna som fick ta ansvar för att säkra skol­gången för tiotusentals elever. Att JB-konkursen var ett svek mot eleverna är det få som säger emot, men det stämmer inte att det var de kommunala skolorna som tog emot eleverna. Av cirka 9 000 (inte tiotusentals) elever var det 900 som behövde byta till en annan skola eftersom övriga JB-skolor togs över av andra fristående huvudmän. Dessa 900 gick både till kommunala och fristående skolor.

Friskolor borde med andra ord ses som en resurs i sammanhanget, långt ifrån alla friskolor är fulla och i samband med att det kom många nyanlända elever 2015 var det friskole­sektorn som själv drev frågan om att kunna ta emot elever via en särskild kvot. Helt enkelt för att det då som nu finns en stark vilja att bidra.

Så, för att sammanfatta: enskilda kommuner kan givetvis drabbas av plötsliga ”elev­chocker”, till exempel om de tar emot många nyanlända elever, men detta borde kunna hanteras på annat sätt än att ge kommuner eget mandat att sänka skolpengen för friskolor.

De scenarier som regeringen bygger stora delar av sin argumentation på är alltså högst teoretiska och inträffar väldigt sällan i verkligheten.

Jens Eriksson
chef för Academedias grund- och gymnasie­skolor
Jonas Nordström
chefs­jurist på Academedia

 

Denna skrivelse har vi idag översänt till skolministern mot bakgrund av de förfärliga händelser som nu sker i Ukraina. Våra medlemmar vill bidra om det visar sig att många barn i skolåldern tvingas att fly, tillsammans med sin familj, för att undgå Rysslands förfärliga angrepp på Ukraina och dess befolkning.

Skrivelse till Skolminister Lina Axelsson-Kihlblom                                                      2022-03-01

Hemställan om att återinföra förordning 2016:910, om kvot för nyanlända i fristående skolor

Den 28 oktober 2015 tillskrev Friskolornas riksförbund regeringen och statsrådet Gustav Fridolin med en hemställan om att få införa ett undantag från köreglerna med anledning av det stora antal flyktingar som sökte sig till Sverige undan krig vid den här tiden.

Den 1 november 2016 trädde en tidsbegränsad förordning i kraft, 2016:910, med möjlighet för fristående skolor att inrätta en särskild kvot för nyanlända vid sidan av köreglerna. De fristående skolor som önskade inrätta en kvot skulle anmäla detta till Skolinspektionen. Förordningen var tidsbegränsad till 31 december 2021 och upphörde alltså vid årsskiftet.

Föga anade vi att redan två månader efter upphörandet skulle krig startas i Europa och att flyktingar återigen söker sig till Sverige. Förbundets medlemmar har nu uppmärksammat att förordningen om kvot för nyanlända har upphört och har vänt sig till förbundet med önskan om att Regeringen snabbt uppmärksammas på att den tidsbegränsade förordningen snarast bör införas igen, så att även fristående skolor kan bidra till utbildning och integration för dem som söker skydd i Sverige undan krig.

Eftersom förordningens lydelse redan är klar och möjlig att anpassa direkt på dagens situation bör inte ett återinförande innebära någon omfattande beredning.

Friskolornas riksförbund hemställer därför att Regeringen snarast återinför förordning 2016:910 om kvot för fristående skolor att ta emot nyanlända.

 

Den senaste veckan har det duggat tätt med förslag från skolministern. Ett av dem är att kö inte ska vara tillåtet som urval till plats i en friskola, ett annat är att närhetsprincipen ska gälla för urval till kommunala skolor. Det innebär att de familjer som vill ha en plats i en friskola få hoppas på tur i lottningen medan en familj som vill att deras barn ska få en plats i en populär kommunal skola kan köpa sig en plats genom att köpa en bostad nära den skolan.

Ministern vill att det också ska bli en bättre blandning av eleverna avseende elevernas bakgrund. Det ska skolhuvudmännen och rektorerna se till. Den idealblandning som skolorna ska sträva mot är hur blandningen av kommuninvånarnas bakgrund ser ut i hela kommunen. När oppositionen hävdar att detta innebär att ministern förespråkar bussning av elever så slår hon ifrån sig och säger att så är det inte alls. Men så här står det i det förslag som hon har undertecknat:

”Geografiskt baserat urval kan då användas på ett sådant sätt att elever boende i ett visst område ges förtur till skolplacering vid en viss skolenhet. Som Lärarförbundet lyfter fram kan geografiskt baserat urval t.ex. användas där det finns en skolskjutslösning från ett geografiskt område till en skola.”

Sidan 66 i Lagrådsremissen

När det sedan gäller frågan om allsidig social sammansättning i stort – så beskrivs ansvaret som skolhuvudmännen har, kommunala såväl som fristående, på följande sätt i lagrådsremissen på s 42.

”Syftet med förslaget är att åstadkomma en ökad blandning av elever med olika socioekonomisk bakgrund. Som angetts ovan innebär segregation koncentrationer av människor med liknande bakgrund. Huvudmännens skyldighet att vidta åtgärder för att öka den allsidiga sociala sammansättningen torde inträda i de fall då en övervägande del av eleverna på en skolenhet har ur ett socioekonomiskt perspektiv likartad bakgrund. Det bedöms inte vara möjligt eller lämpligt att ange någon exakt brytpunkt för när det inom eller mellan en huvudmans skolor ska anses råda skolsegregation eller tvärtom, en allsidig social sammansättning.

Den skolenhet eller de skolenheter som i fråga om elevsammansättning skiljer sig påtagligt från hur proportionen mellan socioekonomiskt starka respektive svaga grupper i kommunen ser ut, kan anses vara segregerade. I sådana skolenheter bör huvudmännen vara skyldiga att, i de fall det är möjligt, vidta åtgärder för att åstadkomma en ökad blandning av elever.

Kravet innebär en skyldighet att så långt det är möjligt arbeta för att öka mångfalden på skolenheten genom att söka få in elever med en ur ett socioekonomiskt perspektiv olikartad bakgrund. Skyldigheten avser generella åtgärder och inte åtgärder som avser enskilda individer då individcentrerade åtgärder riskerar både att vara diskriminerande och integritetskränkande.

Det kommer att finnas verktyg för att bedöma om elevsammansättningen på en skolenhet är homogen eller heterogen, jfr bidragsfördelningen enligt förordningen (2018:49) om statsbidrag för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling som grundar sig på ett av Statistiska centralbyrån (SCB) beräknat socioekonomiskt index som omfattar alla huvudmän för förskoleklass eller grundskola (se 4 §). Ett sådant index finns även tillgängligt på skolenhetsnivå och kan användas av huvudmännen i deras arbete (se Skolverket, dnr 8.1.2–2020:73), se vidare avsnitt 9. Vilka verktyg det finns för att verka för en allsidig social elevsammansättning om elevsammansättningen på en skolenhet på ett påtagligt sätt skiljer sig från hur proportionen mellan socioekonomiskt starka respektive svaga grupper i kommunen ser ut återkommer regeringen till nedan.

Skyldigheten att verka för att en skolenhet har en allsidig social elevsammansättning bör också innebära en skyldighet för huvudmän för skolor där elevsammansättningen är heterogen att se till att den allsidiga sammansättningen upprätthålls och inte försämras med tiden.”

/

 

 

Detta är ett försök att kort beskriva hur ett beslut om en skolpeng ser ut i en kommun. Detta för att tydliggöra hur väl påstående att friskolor dränerar kommunala skolor stämmer med hur processen faktiskt ser ut.

1. Kommunfullmäktige beslutar om kommunens budget. I detta beslut ingår budgeten för skolan i kommunen (baserat på antalet barn/elever mantalsskrivna i kommunen).
2. När kommunens budget är beslutad ska kommunens utbildningsförvaltning beräkna hur stort grundbeloppet/elev blir för skolpengen i kommunen (i vissa kommuner kanske det framgår direkt av i kf-beslutet). Riktlinjer för vilka kostnader som ska ingå vid beräkningen av grundbeloppet framgår av Skollagen, 10 kap 38§. När detta sedan är klart fördelas grundbeloppet till kommunens skolor respektive friskolor dvs. till de skolor som de elever som är mantalsskrivna i kommunen har valt. Pengen följer eleven. (Kommuner kan också ha socioekonomiska beräkningar av skolpengen (som då ska fördelas utifrån samma principer oavsett skola), beroende på elevens bakgrund (som då ska vara lika för elever med samma bakgrund). Det innebär att pengen får olika storlek beroende på elevernas bakgrund, men vi lämnar det åt sidan i detta fall då syftet är att beskriva beslutsprocessen för skolpengen. Här anges grundprinciperna för hur pengen beräknas och fördelas.
3. Vi utgår ifrån av de 1000 grundskoleelever som är mantalsskrivna i kommunen så väljer 500 elever friskolor och 500 elever kommunala. Alla grundbelopp fördelas utifrån detta till respektive vald skola.
4. Om det sedan visar sig att 50 elever byter under året byter till friskolor så får friskolorna 550 och kommunala 450.  Eftersom detta sker inom ramen för årets budget så är det budgeterade beloppet detsamma. Däremot har de kommunala skolornas intäkter  förändrats. Detta innebär dock inte att friskolorna har överkompenserats pga att de kommunala skolorna förlorar skolpengen för de 50 eleverna. De bedriver ju undervisning för de 50 elever som flyttat dit.
5. Nästa budgetår, ny budget baserad på antalet mantalsskrivna elever i kommunen och kommunens kostnader för skolan. Som, om kommunen tex inte har minskat lokalkostnader/lärare mm, mot bakgrund av att de har färre elever i kommunala skolor så är grundpengen ungefär densamma som året innan. Färre elever i kommunala skolor ger högre kostnad/elev i den kommunala skolan. Men det är ingen överkompensation för friskolorna.

Slutkommentar:

I och med att pengen följer eleven så innebär det att när elever byter från en kommunal skola till en friskola så påverkar det intäkterna för respektive skolhuvudman. Kommunen betalar skolpeng för ett större antal friskole-elever men utifrån att friskolan tagit emot fler elever och anordnar utbildning för. Går skolbytena åt andra håller så blir effekten tvärtom, intäkterna för friskolorna som förlorar elever sjunker och de stiger för de kommunala skolor som får ta emot elever som bytt från friskolor.

Tappar friskolan elever till den kommunala skolan står den kvar med samma kostnad men tappar intäkten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror att det är många som häpnade över den pressträff som statsministern och skolministern bjöd in till i torsdags. Förutom statsministerns utfall mot en hel bransch, så var det mycket tydligt att de inte ens hade svar på de frågor som journalisterna hade när det gäller konsekvenserna av det förslag som de presenterade. Det måste vara unikt att en statsminister, dessutom fd finansminister, och det ansvariga statsrådet skolministern, inte kan svara på vilka konsekvenser som det förslag som de presenterade och som nu ligger på Lagrådets bord, får. Det förvånade i vart fall de journalister som jag talade med under torsdagen, och de var många. Jag var mycket ”populär” i torsdags. Dessutom fick inte media tillgång till själva förslaget förrän sent på torsdagseftermiddagen.

Detta förslag är bara ett i en rad förslag från den socialdemokratiska regeringen som riktar udden mot en specifik bransch – friskolorna. På pressträffen aviserades ytterligare en proposition som rör skolvalet och friskolornas möjlighet att ha kö som urvalsgrund och sedan tidigare har regeringen presenterat en proposition rörande dimensionering av gymnasieskolan. Den senare har vissa delar som kan vara kloka men det finns en uppenbar risk för att förslaget också kommer att slå hårt mot fristående gymnasieskolors huvudmän.

En stor majoritet av landets föräldrar anser att det är viktigt att få välja skola. De vill inte välja mellan kommunala skolor utan de vill välja mellan kommunala och fristående skolor. Det förslag som statsministern och skolministern presenterade i torsdags riskerar att rasera de ekonomiska förutsättningarna för friskolor att bedriva verksamhet.

Det inser givetvis regeringen.

Trots detta försäkrar skolministern att de inte alls har något emot friskolor eller skolvalet. Om de  menar allvar med det påståendet så kan man undra varför de inte ens har bemödat sig att göra konsekvensanalyser rörande hur förslaget slår mot såväl friskolor som kommuner. För om friskolorna inte kan klara sin ekonomi så blir det ju kommunerna som får ta hand om eleverna. Effekter som regeringen medvetet valt att inte analysera.

Förslaget slår mot ALLA friskolehuvudmän som bedriver skolformerna förskoleklass, grundskola eller grundsärskola, oavsett om det är i tex stiftelseform, föräldrakooperativ, lärarkooperativ, AB eller förening.

Den pliktskyldiga konsekvensanalys som finns i förslaget lyder i korthet som följer:

”Regeringen bedömer att kommunernas bidrag till enskilda huvudmän i regel kommer att minska som en konsekvens av förslaget, men att det på förhand inte är möjligt att ange med hur mycket. Förslaget kommer att få olika stor betydelse för olika huvudmän, beroende på hur stor variation i elevunderlaget är i elevernas hemkommuner och beroende på hemkommunens bedömning av merkostnadernas enskilda huvudmän är vidare en heterogen grupp. Under dessa förutsättningar är det inte möjligt att ge en heltäckande bild av förslagets konsekvenser för samtliga enskilda huvudmän.”

Jag tror inte Regelrådet är nöjd med denna konsekvensanalys. De har under flera år kritiserat de undermåliga konsekvensanalyser som  tyvärr görs, och som därmed naturligtvis påverkar beslutsfattarnas möjligheter att ta hänsyn till vilka konsekvenser som förslaget kan få.

Av deras remissyttrande över den sk Likvärdighetsutredningen, vars förslag ligger till grund för regeringens förslag när det gäller avdraget på friskoleelevernas skolpeng, framgår följande:

”Regelrådet noterar att utredningen också i sin redogörelse anger att det finns osäkerheter, vilket är värdefullt. Regelrådet finner emellertid att de mycket annorlunda resultat som kan uppnås med förhållandevis små justeringar i den alternativa analysen visar att utredningen borde ha gjort fler känslighetsanalyser för att säkerställa att slutsatserna som utredningen landar i är så väl grundade i empiri som möjligt. Regelrådet finner därför att redovisningen av effekter om ingen reglering kommer till stånd inte är tillräcklig.”

Det är lätt att inse att det är svårt att analysera konsekvenserna för samtliga enskilda huvudmän. Men det är rimligt att, som Regelrådet påpekar, begära att det görs en övergripande konsekvensanalys utifrån en bedömning av vilka effekter som förslaget får för friskolorna utifrån de faktiska påstådda extrakostnaderna är för kommunerna, eller för den delen om inget görs, som de påpekar. Men det saknas både det ena och det andra i förslaget.

I den debatt som jag hade med skolministern i P1:s Studio ett i torsdags meddelade ministern att efter det att riksdagen fattat beslut om införandet av avdraget så ska regeringen ge Skolverket i uppdrag att ta fram riktlinjer för hur kommunerna ska beräkna avdraget. Det hon säger är alltså att riksdagens ledamöter ska fatta beslut utan att veta vilka effekter som förslaget har för en hel bransch! Det ska ledamöterna få kännedom i efterhand, kanske några år senare. Man häpnar.

I Studio ett hävdade ministern dessutom att ”friskolor plockar ut miljarder i vinst och investerar i fastigheter utomlands.” På min fråga om hon kunde exemplifiera sitt påstående gavs det inget svar. Förutom att påståendet inte är korrekt så handlar propositionen om helt andra saker än vinstfrågan. Skolministern, liksom statsministern, sprider dimridåer. Förslaget drabbar som sagt alla friskolehuvudmän, oavsett verksamhetsform.

En sak är tydlig. Socialdemokraterna vill att valet ska handla om friskolor och hur man kan begränsa människors skolval. De har suttit vid makten i snart åtta år. Man kan fråga sig varför de väljer att jaga friskolor i stället för att ta ansvar för skolans verkliga problem. Att lyfta fram hur de vill lösa de som en majoritet av alla föräldrar tycker är det absolut viktigaste, Det som händer i klassrummet. Frågor som vikten av studiero, hur löser vi lärarbristen, hur kan vi kvalitetssäkra betygssystemet, hur vi kan säkerställa att de elever som verkligen har behov av särskilt stöd får det och hur kan vi se till att alla skolor har hög kvalitet. Inga av dessa problem löses genom att stoppa friskolor och därmed begränsa valfriheten.

Svensk skola är värd att tas på allvar. Den uppvisning som landets statsminister och skolminister genomförde vid torsdagens pressträff har gjort djupt intryck hos landets friskolehuvudmän och medarbetare. Många är förfärade.

/

Idag rapporterade flera medier om en granskning Skolinspektionen genomfört av ett antal friskolors urvalsprocesser. Av besluten att döma har granskningen lett till att brister åtgärdats vilket är bra – även om Skolinspektionens synpunkter i de flesta fall var lindriga.

Flera medier har idag rapporterat om Skolinspektionens granskning och gett sken av att den visar hur friskolor brister i antagningen av nya elever. Utav 30 granskade friskolor var det 24 som fick påtalat brister av Skolinspektionen. Vi välkomnar självfallet dessa granskningar. Brister och otydligheter ska givetvis åtgärdas.

Med detta sagt så kan det vara bra att veta att de flesta av de brister som Skolinspektionen har påtalat är förhållandevis ofarliga och lätta att komma till rätta med. Jag vet det eftersom jag har läst huvuddelen av besluten. De ligger nämligen öppet på Skolinspektionens hemsida.

I flera fall rör kritiken brister i öppenheten kring vilka urvalskriterier som gäller för skolan. En skola kan exempelvis ge förtur till barn som går på den tillhörande förskoleklass. Om det inte har kommunicerats tillräckligt tydligt i informationen till föräldrar markeras skolan med brister av Skolinspektionen. Och det är helt rätt – skolan måste vara transparant men lyckligtvis är det oftast enkelt ordnat och skolan tacksam för att det påtalas.

I andra fall kan det röra sig om skolor som utvidgar urvalskriterierna från syskonförtur och kö till att också använda sig av närhetsprincip som antagningsgrund. Skolinspektionen kan då i sitt beslut ange brister i skolan därför att den inte anger i vilken omfattning eller ordning de olika urvalskriterierna används.

Ytterligare andra fall kan det röra sig om att färdighetsprov är en antagningsgrund som skolan använder sig av. Ena året kan det räcka med ett visst antal poäng på färdighetsprovet medan det andra år, då söktrycket är hårdare, krävs högre och bättre resultat på färdighetsprovet. Även det måste framgå på ett tydligt sätt i skolans information.

Allt det här är viktiga komponenter för att elever och föräldrar ska kunna använda sin valfrihet på bästa tänkbara sätt och fatta välavvägda beslut. Det ska vara lätt att förstå de urvalskriterier skolan använder sig av och hur de förhåller sig till varandra.

Jag intervjuades i Lunchekot idag angående den här granskningen. Dessvärre klipptes mina kommentarer ner en hel del och fick inte det utrymme jag hade önskat. Inte heller skolministern, Lina Axelsson Kihlblom (S), fick någon längre tid att utveckla sitt resonemang. På sin korta tid hann hon dock, sin vana trogen, kritisera det fria skolvalet. Och det är lätt att tro, som det brukar heta; att allt är spik när det enda man har är en hammare. Värt att notera att Skolinspektionen skriver följande på sin hemsida:

”15 av skolorna som ingått i tillsynen har elever i kö och behöver göra ett urval bland de sökande. Skolinspektionen har inte funnit att de brister som konstaterats i arbetet med urval har någon koppling till om skolan har elever i kö eller inte. Bristerna kan istället kopplas till bristande tydlighet och transparens kring vilka urvalsgrunder som gäller och i vilken ordning de tillämpas.”

Skolinspektionen påpekar också att de inte heller sett några exempel på särskilda metoder för att specifikt välja ut eller välja bort vilka elever som ska erbjudas en plats.

Det jag påpekade, och som inte kom med i Lunchekot, var att de stora koncernerna som ofta kritiseras och misstänkliggörs, inte fick en enda anmärkning av Skolinspektionen. Det har också några av dem konstaterat på sina hemsidor, tex Kunskapsskolan och Internationella Engelska skolan. De som granskar Skolinspektionens beslut kommer också att upptäcka vilken grad av missförhållanden som det handlar om. Med detta sagt vill jag åter understryka att det är bra att Skolinspektionen granskar.

/

 

Det är lätt att göra misstag i vår snabba tid. Ett missat kryss i en ruta kan leda till att saker som inte är ämnade att bli publika blir det. Det hände oss i fredags. Vi blev uppmärksammade på detta, det tackar vi för. Den egentliga målgruppen var våra medlemmar, men egentligen är ingen skada skedd. För allt som stod där står vi för och jag kan dela med mig av budskapet även här. Vi påminde om att den bild som människor har av vilka vinstnivåer som finns i friskoleföretag inte alls överensstämmer med verkligheten..    

Vi påpekade också att framförallt barnfamiljer och unga vill välja skola. Något som också framgick i den debattartikel som Aftonbladet publicerade för någon vecka sedan, och som (s) replikerade på och vi har en replik på i dag.  Faktum är att det bara är i åldersgruppen 65+ som det finns en majoritet för att det bara ska finnas kommunala skolor.

I vår kommunikation med medlemmarna är det självklart att beskriva det politiska och opinionsmässiga läget i friskolefrågan och en del om vad vi som företrädare för landets friskolor gör kopplat till detta. Information som för de som följer oss redan är känd och som är publicerat på andra ställen tidigare.  

Att Friskolornas riksförbund arbetar med påverkansarbete kommer nog inte som en överraskning för någon, det ingår i vårt uppdrag som företrädare för landets friskolor. 95 procent av landets fristående huvudmän har bara en eller två skolor, deras möjligheter att höras och synas på egen hand är begränsade. Ändå påverkas de av förslag som ska begränsa deras möjlighet att finnas till. Och i vissa fall kanske de inte heller vill delta i debatten och synas och det är naturligtvis helt ok.

På vår webb beskriver vi de olika delarna i vårt uppdrag. https://www.friskola.se/om-oss/det-har-gor-friskolornas-riksforbund/

Att Socialdemokraterna gjort frågan om friskolor och dess olika driftsformer till en valfråga innebär att debatten om friskolor och deras villkor är intensiv. Detta märker inte minst alla våra medlemmar ute i landet av. Det innebär naturligtvis att vi som branschförbund behöver lägga extra mycket krut på just påverkansarbete.

Det vore tjänstefel av oss att inte stå upp för landets friskolor i rådande läge – vi vet ju vilket värde de tillför, det är vår skyldighet att berätta om det.

Att påstå att friskolerörelsen är under press är nämligen ingen överdrift, och den bild som målas upp är inte alltid lätt att värja sig emot. Vi hade naturligtvis hellre lagt både tid och resurser på annat än att behöva argumentera för många av friskolornas existensberättigande, men när landets största parti ifrågasätter detsamma kan vi inte sitta lugnt i båten. Vi måste agera med den kraft och de resurser som ett kansli om 5 personer har att tillgå, och detta kommer vi att fortsätta med så länge det behövs.

För oss handlar påverkansarbetet främst om att förmedla en alternativ bild till det som basuneras ut från ministrar, ledarsidor och olika skoldebattörer. Bilden går i mångt och mycket går ut på att misstänkliggöra både drivkrafter och avsikter hos människor som driver och arbetar inom friskolor.

När det påstås att friskolor sätter glädjebetyg (alltså att lärare systematiskt fuskar med betygssättning), sållar bort elever (alltså bryter mot skollagen) eller är överkompenserade så är det vår uppgift att bidra med både fakta och andra perspektiv. Det gör vi i debattartiklar, egna publiceringar och i möten med beslutsfattare.

Det är många som avskräcks från att göra sin röst hörd i dagens hårt polariserade debatt. Vi välkomnar därför att landets friskolor hör av sig om de vill ha stöd för att ge sig ut i debatten. Ett stöd som särskilt den stora majoriteten av våra medlemmar, de små friskolorna, efterfrågar idag.  För om det är något som saknas i skoldebatten för tillfället så är det röster från alla de som idag bidrar till mångfalden av skolor, de tiotusentals lärare som jobbar på friskolor, och de hundratusentals elever och familjer som valt dessa.

För precis så är det. Vi kommer fortsätta att stå upp för landets friskolor, deras villkor och möjligheter att fortsätta bedriva sina uppskattade verksamheter. Att svensk skola har problem är uppenbart, men att dessa problem skulle lösas genom att fasa ut bra skolor som hundratusentals elever valt är ansvarslöst. Vi tänker inte låta svensk skolas problem kokas ner till att huvudfrågan är att 15 procent valt fristående alternativ – det vore att svika alla landets elever. Inte att förglömma alla de lärare som valt en friskola som arbetsgivare. Tvärtom, vi vill gärna kroka arm med skolhuvudmän, lärare, lärarfack och elevorganisationer i arbetet för att höja svensk skolas kvalitet för alla.

/

 

 

 

 

Regeringen aviserar ökat fokus på kunskaper och för att se till att så många elever som möjligt får behörighet till gymnasiet. Det är ett välkommet fokus på kunskapsuppdraget även om man kan tycka att det borde klaras inom ramen för angiven tidsram. Nu är det så att vissa elever behöver extra stöd och förhoppningsvis kan förslaget innebära att det blir ökat fokus på kunskapsutvecklingen i stort. Förslaget illustrerar dock den ologiska inställning som finns i svensk skolpolitik och i betygsdebatten.

Nationella prov ska vara riktvärde när betyg sätts. Nationella prov ska också ge en indikation till skolan om det finns elever som riskerar att inte nå godkänt betyg. Skolans uppdrag är då att fokusera på att se till att eleven kan nå nivån godkänt när betyget väl ska sättas. Lyckas skolan öka elevernas kunskapsnivå, via lovskola eller på annat sätt, så utmålas detta inte sällan som ”glädjebetyg”. Det finns en intressant forskningsrapport om denna motsättning i frågan om nationella prov och betygsättning. Jag länkar till den här. Det finns anledning att hålla koll på detta perspektiv även när det gäller lovskolan. Och framförallt illustrerar detta att det finns behov av att kvalitetssäkra hela det svenska betygssystemet. Forskningsrapporten illustrerar väl en av dess brister.

/

Skolan är till för alla barn och det är grundläggande att varje barn dessutom känner sig välkomna i sin skola. Men det ska inte hindra skolor från att vara tydliga med sin profil och ha tydliga förväntningar på sina elever.

Det finns en anledning till att friskolor finns. Tiden då elever, föräldrar och lärare var utelämnade till den offentliga skolan var inte bra för någon. Istället kan engagerade och kunniga lärare, rektorer och annan skolpersonal starta egna verksamheter som erbjuder ett alternativ till den kommunala skolan. Faktum är att det inte bara är orsaken till att friskolor finns utan också varför de är så uppskattade.

Barn är inte en enhetlig grupp utan skiljer sig åt med olika egenskaper, intressen och fallenheter. Därför är det naturligt att inte alla skolor passar alla barn. Men tack vare att det blivit allt fler friskolor har möjligheterna att hitta den utbildning och lärandemiljö som passar för det enskilda barnet ökat.

Vi har ofta framfört vikten av att det finns tillräckligt med information för för  föräldrar och elever så att det kan göra ett välinformerat val och välja den utbildningsplats som passar bäst. Forskarna Jordahl och Heller Sahlgren har skrivit om vikten av information för att göra ett väl underbyggt val i boken ”Information- ett verktyg för bättre skolsystem” SNS, 2016

Det naturliga vore att Skolverket tog ansvar för att samla enhetlig information om landets skolor på ett ställe så att föräldrar enkelt kan gå in och se vad som skiljer de olika skolorna åt. Det brittiska informationssystemet är till exempel ett intressant exempel på hur man kan göra.  Tyvärr saknar Sverige något liknande trots att vi har haft skolval i snart 30 år. Det innebär att varje skola gör så gott de kan för att presentera sig men det kan se väldigt olika ut och därför svårt att jämföra. Detta är en informationsbrist som gäller såväl kommunala som fristående skolor, även om vissa kommuner har bra information inför skolvalen. Nacka är ett sådant exempel. En stor del av diskussionen i Sveriges Radios program Studio Ett, där jag medverkade, handlade om de här frågorna.

Skolor måste ha möjlighet att berätta om de värden och arbetssätt som gör deras utbildningsplatser unika. Det är viktigt att kunna välja skola men det ska inte heller vara någon gissningslek – tydlighet om vad som erbjuds och hur man ser på sitt pedagogiska uppdrag är centralt. Det går att göra mycket mer för att tillgängliggöra information om den utbildning som bedrivs än vad som finns tillgängligt idag.

Det är inte heller fel att vara tydlig med att det ställs höga krav i undervisningen. Att lärandet och kunskapsmålen är något skolans medarbetare arbetar fokuserat med och att det i sin tur ställer krav på eleverna. Ett ökat kunskapsfokus och tydlighet kring förväntningar är något vi behöver mer av i skolans värld. Friskolorna kan och är med att lyfta kunskap som det centrala värdet i skolvärlden.

Kraven på eleverna får däremot inte formuleras så att de upplevs exkluderande. Därför går det inte att, exempelvis, ställa krav på hur mycket föräldrar ska vara engagerade i att nå lärandemålen. En god skolgång får inte bygga på att det finns extraresurser hemma. Det måste rymmas inom skolans hägn.

Det är inte farligt eller omänskligt att ställa krav. Men det måste finnas utrymme också för de som vill men inte har samma uppbackning utanför skoltid.

——-

Läser i DN om vilka effekter som närhetsprincipen har i Södertälje. För att få en plats i populära kommunala skolor så krävs det att du bor i närheten. Det gäller inte bara i Södertälje utan även i landet i övrigt. Hittills har frågan om kö till friskolor varit i fokus i debatten. Varje gång jag fått frågor om dessa köregler så har jag påpekat att man måste se helheten i frågan om skolval och skolplatser. Det är inte korrekt att enbart påstå att kö innebär att platser är paxade när skolvalet sker och att kö därför måste bort. Närhetsprincipen till kommunala skolor innebär ju också att platser är paxade, av de som bor närmast dessa skolor. Artikeln i DN illustrerar solklart hur familjer i Södertälje försöker att få till denna paxning, tack vare släktingar som bor i närheten, och därmed få plats i populära kommunala skolor.

Närhetsprincipen innebär att föräldrar kan köpa sig en plats i en populär kommunal skola, genom att köpa en bostad i skolans närhet. En möjlighet som bara ges de som har råd. Det finns forskning som visar att fastighetspriserna påverkas av om det finns bra skolor i närheten. Den är väl känd internationellt.

Populära friskolor har oftast kö som urvalsprincip, turordning gäller oavsett plånbokens storlek. Och köplatsen är gratis.

Det är hög tid att se på denna fråga som en helhet. Vi vet att närhetsprincipen i kombination med boendesegregationen är det största skälet till varför elevsammansättningen ser ut som den gör. Undersökningar visar att en majoritet av föräldrar tycker att närhetsprincipen är bra, särskilt de som har barn i lågstadiet. Det är helt enkelt praktiskt. Samtidigt gör skolvalet det möjligt för familjer att komma bort från effekterna av närhetsprincipen och boendesegregationen och välja en friskola.

Om man anser att det är ett problem att populära friskolor har kö så finns det en given lösning på det. Se till att göra det lätt för skolan att växa. Det kommer alltid att vara så att en del platser är paxade i såväl kommunala som fristående skolor. Sättet att komma bort från det är att alla skolplatser lottas ut inför skolstarten. Och det lär ingen vilja. Föräldrar vill ha trygghet i vilken skola som barnet får plats på, och framförallt möjlighet att byta om det visar sig inte fungera. Måhända får man helt enkelt konstatera att urval baserat på närhetsprincipen för kommunala skolor och kö för friskolor helt enkelt inte är perfekta system men de minst dåliga.