Tankar om skolan

Publicerat

Centern – Kommunalt veto utan elevperspektiv

Några centerpartister som ingår i Centerpartiets reformgrupp skola pläderar i en debattartikel i Dagens Samhälle för införandet av ett kommunalt veto för etablering av ”vinstdrivande friskolor”. De skäl som anges för att ge kommunerna denna möjlighet är bland annat att  det blir mycket dyrt för en kommun om en friskola med flera hundra elever får etablera sig i en kommun då den friskolan ”tar elever” från kommunens skolor. De menar att ”Det system vi har i dag har visat sig leda till överetablering och kortsiktiga skoletableringar. Därmed har det gjort att skattemedel inte har använts på bästa sätt för att ge varje elev chansen att lyckas. Det har spätt på utslagningen och försämrat kvalitén i skolan.” Belägg för dessa påståenden presenteras dock inte i artikeln. Reformgruppen har därför lagt ett förslag som innebär att kommuner ska få veto mot en friskoleetablering.

Idag är det Skolinspektionen som bedömer en ansökan om att få starta en friskola och beslutar om tillstånd för en etablering av en friskola. För att detta tillstånd ska ges krävs det att friskolehuvudmannen kan visa att det finns en efterfrågan. Etableringskommunen får också möjlighet att yttra sig innan Skolinspektionen fattar sitt beslut.

En friskoleetablering kommer knappast som en blixt från en klar himmel. Kommunen har till exempel planmonopol och en skoletablering förutsätter en skolbyggnad. Det finns tid för förberedelse.

Det är intressant att företrädare för ett parti som säger sig vara liberalt nu så tydligt tar ställning för kommunpolitikernas perspektiv framför familjers möjlighet att välja skola.

Sedan friskolereformens genomförande ligger en stor del av makten hos individen. Det är lätt att inse att det irriterar en del lokalpolitiker när människor väljer bort kommunala skolor. Huruvida kommunerna har extra kostnader för deras ansvar för skolplikten kommer vi förhoppningsvis att få svar på från den utredning som ser över skolpengen. Det råder delade meningar om denna kostnad finns och det behövs en klarhet. Finns den så ska givetvis kommunerna få kompensation för det. Men den kompensationen ska inte ske genom att elever som väljer en friskola får lägre skolpeng.

En granskning av Skolverkets statistik ger en intressant bild av hur elevers val faktiskt ser ut. Ta Malmö som exempel. Här finns 76 kommunala grundskolor och 23 friskolor. 41.000 barn i grundskoleåldern är folkbokförda i Malmö. Men av dessa är det 260 som valt en kommunal skola i andra kommuner, 370 som valt friskolor i andra kommuner. Samtidigt kommer det 280 elever från andra kommuner till Malmös kommunala skolor och 180 elever till de friskolor som finns i Malmö. Bara detta exempel visar att ett kommunalt veto inte ”löser effekterna” av människors skolval. I grannkommunen Bjuv finns det ingen friskola och kommunen har 4 kommunala skolor. Av kommunens 2.100 barn har  100 valt kommunala skolor i andra kommuner och 130 som valt friskolor.

När människor får möjlighet att välja påverkar det alla verksamhetsutövare. Kommunala som fristående. För individer är olika och har olika behov och hur individens behov ser ut vet de som känner vederbörande bättre än kommunpolitiker/kommunala tjänstemän. Denna rätt att välja har ett mycket starkt stöd bland allmänheten. Därför är det beklagligt att centerföreträdare nu förefaller vilja prioritera den kommunala planeringen framför invånarnas önskemål. Det finns ett skäl till varför det underlag som en friskolehuvudman lämnar in visar att det finns underlag för att etablera en ny skola. Om alla var nöjda med det utbud som finns skulle det saknas underlag för en etablering. Värt att notera är också att denna debatt om friskolors etablering inte alls handlar om vilken kvalitet som de befintliga kommunala skolorna har. Ett kommunalt veto skulle öppna upp för att dåligt fungerande kommunala skolor kan få fortsätta. En friskoleetablering kan däremot leda till att kommunala skolor måste höja sin kvalitet.

ps. Noterar att Centerstudenters utbildningspolitiska talesperson Filippa Torsvik har reagerat på partikollegornas förslag. Mycket välkommet! ds

/

 

Publicerat

Ta till dig fakta Åsa Westlund

I en replik till Gunnar Hökmark i SvD skriver Åsa Westlund, (s) utbildnings-politiska talesperson  ”Sambandet mellan de svenska skolresultaten och vår avreglerade skolmarknad är inte en socialdemokratiskt myt. Det har gång på gång bekräftats av forskning och rapporter från såväl OECD som myndigheter.” Det hade varit klädsamt att belägga detta med källa.

Men låt mig välja att tolka påståendet ovan tvärtom –  att det finns ett samband mellan de svenska skolresultaten och den avreglerade marknaden. För så är det. Skolforskaren Gabriel H Sahlgren har visat att de svenska 15-åringarna presterade på toppnivå trots att de precis har varit igenom en pandemi. I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” konstaterar han att kunskapsnivåerna i genomsnitt föll tillbaka till nivåerna i PISA 2012, men bland elever med svensk bakgrund föll resultatet tillbaka till samma nivåer som i PISA 2015.

Eftersom andra länder också har fallit är Sveriges relativa prestationer fortfarande mycket bättre än de var 2012, när resultaten var på samma absoluta nivå. Bland elever med svensk bakgrund är Sveriges relativa resultat ungefär på samma nivåer som under tidigt 2000-tal. Ett annat intressant resultat i rapporten är att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022. En del av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.

I december 2024 presenterades resultatet av den senaste TIMSS-undersökningen. Den visade också positiva resultat. Svenska elever, såväl de med inhemsk som utländsk bakgrund förbättrade sina matematikresultat kraftigt mellan 2019 och 2023. Åttondeklassare med svensk bakgrund är nu i snitt bäst i världen utanför Ostasien i matematik och NO.

En annan intressant sammanfattning över forskningen är denna rapport från 2020 ”Skolvalet, kunskaperna och likvärdigheten” av Gabriel Heller Sahlgren. För historiebeskrivningen rekommenderar jag också läsning av den omfattande analys ”Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola” som IFAU presenterade 2014 där de bl a konstaterade att resultatnedgången i svensk skola började före friskolereformens genomförande.

Börjar det inte bli dags att ändra retoriken och acceptera att svenska elever faktiskt presterar bra. Skoldebatten borde fokusera på de verkliga utmaningarna, att många elever med utländsk bakgrund har det tufft i skolan och kan inte den utmaningen lösas så riskerar samhället att få fortsatt stora problem framöver.

Till slut – det är svårt att förstå varför socialdemokraterna väljer att utmåla svensk skola som en verksamhet som ”samhället har tappat kontrollen över skolan”. Det är ju inte sant. Få verksamheter är så reglerade som skolan. 84 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor, styrda av kommunpolitiker, varav många är just socialdemokrater. Skolinspektionen och Skolverket utfärdar förordningar och utövar tillsyn. Det som däremot saknas är en definition av vad som menas med kvalitet i svensk skola. Där är politiken svaret skyldig.

/

 

Publicerat

Skolvalet ger makten till individen

Runt om i landet informeras nu elever och familjer om att det är dags att välja skola. Förhoppningsvis sker denna information i alla kommuner. För 32 år sedan var skolvalet inte möjligt. Då fick familjen ett brev hem på våren med ett besked om vilken skola som deras barn ska gå i till höstterminen. Skolvalet har överfört makten från byråkrater och politiker till individer. Det är en viktig förändring som har starkt stöd bland allmänheten. Och det är en förändring som förutsätter mångfald av skolor och skolhuvudmän. Och det är uppenbart en förändring som irriterar vissa.

Expressens krönikör Linnea Lindquist raljerar över att moderatstyrda Österåker har bjudit in Internationella Engelska skolan till kommunen och att det medfört att 470 elever har valt bort kommunens skolor till förmån för IES. Effekten av kommunens, enligt henne felräkning, blir att de behöver omstrukturera för att hantera elevförändringarna. Effekterna för de som fått en plats i den nya IES-skolan är förhoppningsvis positiv för dessa familjer. Det förtjänar att påpekas att öppna en ny skola är förknippat med stora investeringar och åtaganden. IES Österåker kommer inte att gå med vinst de första åren. Det innebär att IES som huvudman står för det  ekonomiska åtagandet. Ett faktum som sällan noteras i debatten om friskolors etablering.

När människor väljer kan det innebära förändringar jämfört med hur kommunala politiker och skolplanerare tror/tycker att det ska bli. Det som sällan kommer fram i skolvalsdebatten är att det sker en hel del rörelser över kommungränserna tack vare människors möjlighet att välja skola. Av Skolverkets statistik för Österåker (2023) så framgår det att redan innan IES etablering valde  210 av 6.440 folkbokförda i grundskoleåldern en kommunal skola i en annan kommun, och 580 valde en friskola i en annan kommun. 50 elever från andra kommuner valde en av Österåkers kommunala skolor och lika många valde en av de friskolor som är etablerade i Österåker. 2023 var det 30 procent av Österåkers barnfamiljer som valt en friskola. Skolval innebär rörelser såväl inom kommunen som mellan kommuner och mellan friskolor.

Uppenbart är att kommunledningen i Österåker förstår att deras medborgare vill välja skola och att de gärna väljer friskolor. Det kan knappast komma som en överraskning att IES etableringen påverkar de kommunala skolorna. Men för de som anser att människors skolval ”stör den kommunala planeringen” så är skolvalet uppenbart irriterande. Men kloka kommunpolitiker är medvetna om att 7 av 10 bland allmänheten anser att det är rätt att man kan välja skola.

/

Publicerat

Utbildningsministern vilseleder i vitesdebatten

Precis innan jul hade radion en uppmärksammad nyhet om att de viten som Skolinspektionen utfärdat inte har utbetalats till Skolinspektionen. Det låter bestickande om man inte känner till hur systemet fungerar. I en debattartikel i SvD 250123 klargör Skolinspektionen hur systemet fungerar. ”Vitesförelägganden är ett påtryckningsmedel. Det fungerar inte som ett straff, som exempelvis böter. Målet med ett vitesföreläggande är inte att det ska dömas ut, utan att skolan ska rätta de brister Skolinspektionen har konstaterat. De allra flesta skolor och huvudmän har följt våra vitesförelägganden och då har vitet haft avsedd effekt.”

Man kan anse att detta är ett felaktigt system, att denna ”varning ” inte skulle finnas utan att en skola i stället för ett vitesföreläggande omedelbart skulle tvingas betala böter. Men så fungerar inte dagens system. I anslutning till att radion hade denna nyhet om att vitesförelägganden inte leder till att viten faktiskt också betalas intervjuades utbildningsminister Johan Pehrson om nyheten. I intervjun meddelade han att det sitter en utredning som bland annat ska titta på möjligheterna att skärpa sanktionerna, där böter skulle vara en möjlighet. Utbildningsministern kallade detta för ”friskoleböter” varpå journalisten frågade om detta bara skulle omfatta friskolor. Ministerns svar var att det ju är friskolor som är problemet.

Men ett besök på Skolinspektionens hemsida ger en helt annan bild. Av totalt 642 vitesförelägganden under perioden 2011-2023 är 444 till offentliga skolhuvudmän, dvs kommuner. Där politiker är skolhuvudmän.

Av dessa utdömdes 98 viten, varav 69 var till offentliga skolhuvudmän.

Så att benämna detta ”friskoleböter” är bara ytterligare ett sätt att svartmåla friskolor från ministerns sida. Med detta sagt är det givetvis viktigt att det finns en väl fungerande tillsyn över landets skolor, oavsett huvudman. Men det är inte givet att ett system som innebär att en skola, kommunal eller fristående,  omedelbart får höga böter vid en brist är den bästa lösningen.

Det är lätt att förstå att föräldrar vars barn har särskilda behov, men inte får det stöd som man anser att de behöver, anser att dagens system är alldeles för trubbigt. Och här behövs det åtgärder för att tillgodose behoven, men frågan är om böter är en lösning på det problemet. Nu utreds frågan om sanktioner/böter och det viktiga i sammanhanget är att alla skolhuvudmän, oavsett om det är kommunala eller fristående, granskas lika noggrant och att systemet är proportionerligt.

Så sluta tala om friskoleböter utbildningsministern.

/

 

Publicerat

Artikel i Smedjan: Sätt stopp för skolpolitikernas skråtänkande

I valet mellan att se till kommuninvånarnas intressen eller den egna organisationens väljer kommunala skolpolitiker ofta det senare. Det blir inte minst tydligt i de återkommande debatterna om att friskolor ”tar” kommunala skolors elever, skriver Ulla Hamilton den 23 januari 2025

I varje kommun finns skolhuvudmän som många inte tänker på som just skolhuvudmän, de lokala politiker som har ansvar för driften av kommunens skolor. Det är ett ansvar som oftast blir mest uppmärksammat när det har beslutats om en skolnedläggning eller när dessa kommunpolitiker klagar över att ”friskolorna tar deras elever”, det vill säga när familjer och elever väljer en annan skola än den kommunala.

Skolvalet, som nu funnits i över 30 år, gör individers olika önskemål tydliga. Köerna till många friskolor är ett exempel på detta. Hur reagerar då politiker som fått konkurrens som skolhuvudman? En del välkomnar konkurrensen och ser det som ett önskvärt tillskott, som också ger kommuninvånarna möjlighet att välja skola. Andra väljer att utmåla etableringen av en friskola som ett stort hot mot de kommunala skolorna. I det senare exemplet är politikernas perspektiv ”kommunen”, det vill säga egenintresset, och att etableringen öppnar för kommuninvånarnas möjligheter att välja skola saknar relevans.

Man kan tycka att det är mänskligt att kommunpolitiker vill värna den egna verksamheten, men kommunpolitiker bör ha ett bredare perspektiv än ett ”skråperspektiv”. Det viktiga bör vara vad som är bäst utifrån kommuninvånarnas perspektiv.

När Skolinspektionen ska bedöma en tillståndsansökan om att etablera en friskola eller om en friskola ska få växa, så sker det bland annat utifrån om det innebär ”påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av den kommun där utbildningen är tänkt att starta”. Det är en kvantitativ bedömning som inte verkar ta hänsyn till de kommunala skolornas kvalitet. Vi vet att det finns många kommunala skolor som underpresterar – att hindra att de får konkurrens från en friskola kan då försvåra för kommuninvånare att välja bort dessa skolor.

Individperspektivet är viktigt eftersom människor är olika och har olika behov.

Rätten att välja skola har många dimensioner, och det är inte alltid så att individers val blir i enlighet med vad skolpolitiker eller skolbyråkrater önskar. Men individperspektivet är viktigt eftersom människor är olika och har olika behov. Det är därför som en stor majoritet uppskattar möjligheten att välja skola. De litar helt enkelt inte på att andra förstår det egna barnets behov.

Skolvalet handlar inte bara om att välja en friskola utan också om att kunna välja en kommunal skola utan att tvingas flytta till ”rätt upptagningsområde”. Skolverkets statistik visar hur pendlingen ser ut över kommungränserna runt om i landet. Noterbart är att friskolor attraherar elever från andra kommuner. Stockholm är nog den kommun som har störst inpendling. Läsåret 23/24 attraherade friskolorna i Stockholm netto över 5 000 elever från andra kommuner. Att jämföra med nettot för Stockholms kommunala skolor, 600 elever från andra kommuner.

För lärare och andra medarbetare i skolan innebär mångfalden att de får möjlighet att välja arbetsgivare.

Forskning visar att friskoleetableringar ger positiva effekter. Därför kan det finnas skäl att göra en seriös cost/benefit-analys av vad det innebär att kommuninvånarna har möjlighet att välja en annan skola än den närmaste. Många storstäder har vuxit under de senaste 20 åren. Utvecklingen har nu avstannat, men det är tydligt att friskolorna har avlastat kommuner kostnader för elevökningen.

Vi vet att när en friskola etableras så ökar de kommunala skolornas fokus på kunskapsresultaten. Nationalekonomer har visat att det tar tid innan friskolornas effekter på akademiska utfall blir tydliga, men effekten blir positiv. Det borde välkomnas av kommunpolitikerna.

Men denna etableringseffekt innebär inte att alla skolor blir bra skolor. Som skolhuvudman är det därför viktigt att ha koll på hur de egna skolorna presterar. Det vet friskolehuvudmännen och en del av de kommunala skolhuvudmännen, men långt ifrån alla. Det har bland annat Skolinspektionen konstaterat i sina granskningar.

2022 presenterade skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren och professor Henrik Jordahl rapporten ”Skattenytta i skolan”. I rapporten analyserar de Stockholms kommunala skolors resultat. De använder en modell som bör kunna tillämpas av alla skolhuvudmän, oavsett om det är kommunala eller fristående. Analysen baseras på skolornas bidrag till elevernas inlärning, det så kallade  förädlingsvärdet. Ett värde som bygger på elevernas betyg i matematik i årskurs 6 och 9. Ett högt förädlingsvärde tyder på att skolan har bidragit mycket till elevernas betyg i årskurs 9, givet betyget i årskurs 6.

Den information som fås via denna metod ger en bild av skolans förmåga att höja elevers kunskapsnivå som alla skolhuvudmän och även andra politiker och allmänhet borde vara intresserade av.

Granskningen visar att det inte finns något samband mellan skolors resurser och deras kvalitet.

Forskarnas resultat visar nämligen på stora kvalitetsskillnader i matematik mellan de kommunala skolorna. Det finns även stora skillnader i skolornas ekonomiska resurser per elev. Att det är stora skillnader när det gäller de ekonomiska resurserna är kanske inte så förvånande – men det anmärkningsvärda är att granskningen visar att det inte finns något samband mellan skolors resurser och deras kvalitet. Detta trots att vissa skolor har en mer än dubbelt så hög summa per elev än andra. Detta är en slutsats som borde intressera alla som deltar i skoldebatten. Inte minst de som hävdar att mer resurser till skolan är lösningen på skolans problem.

Friskolors påverkan på skattenyttan är en annan aspekt som granskas i rapporten. Resultatet bör glädja politiker då det visar sig att friskolor reducerar kommunernas grundskolekostnader per elev. Tio procentenheter fler grundskoleelever i friskolor sänker kommunens kostnader med ungefär 1,5 procent. Forskarna menar att detta exempelvis kan bero på att friskolor får mindre resurser per elev än kommunala skolor eller att friskolor har ett effektivare arbetssätt.

Heller Sahlgren har även gjort en mer detaljerad analys av den internationella kunskapsmätningen Pisa 2022.  Den visar bland annat att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor. Han har jämfört resultaten mellan elever med liknande bakgrund som går i friskolor respektive kommunala skolor. Skillnaden motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Hur detta kan komma sig borde vara en fråga som många i skolvärlden borde ställa sig, i stället för att prata om kunskapskollaps.

Det spelar roll hur pengarna används och det är inte givet att mer resurser är lösningen. För att citera Jordahl och Heller Sahlgren:

Konkurrens från friskolor har alltså gett ökad skattenytta i grundskolan, både genom sänkta kostnader per elev och genom högre tillväxt via förbättrade kunskaper.

De har också ett intressant medskick som jag menar att alla politiker borde ta till sig:

På ett allmänt plan behövs information om skolors kvalitet och kostnader tillsammans med mekanismer som möjliggör för mer effektiva skolor att expandera sin verksamhet.

Rapporten ”Skattenytta i skolan” borde vara obligatorisk läsning för kommunala skolhuvudmän och utbildningspolitiker. Och dess resultat bör vara en viktig dimension i skoldebatten.

/

Publicerat

Intressant skoldebatt i Storbritannien

Inslagen från den svenska friskoledebatten känns väl igen i den debatt som just nu pågår i England. Från och med årsskiftet har Labour-regeringen infört moms på skolavgifterna till de privata skolorna. En 20-procentig höjning kan nog hanteras av de föräldrar som har gott om pengar men de som inte har det kommer att få svårt att ha kvar sina barn i privata skolor. Det är ca 600.000 barn som går i privata skolor idag, 6 procent av alla i grundskoleåldern. Organisationen Independent School Council, som organiserar många privata skolor, har jobbat hårt för att stoppa att detta förslag blir verklighet.

Totalt finns det ca 2.600 privata skolor i England och de flesta är, precis som i Sverige, små verksamheter. Hälften av dessa skolor har färre än 290 elever och var fjärde färre än 155. Det visar att det finns många privata skolor som är små även om debatten där, liksom här, handlar om de större skolhuvudmännen. Eftersom det engelska systemet har terminsavgifter så innebär det att elevsammansättningen ser annorlunda ut där. ¾ av eleverna kommer från de 30 procent rikaste familjerna. Det är en stor skillnad jämfört med vårt system i Sverige. Tack vare vårt skolpengssystem, som ju inte tillåter terminsavgifter, kan rik som fattig välja en skola utan att behöva betala en avgift. Det svenska systemet innebär också, till skillnad från det engelska, att om skolan har en plats så måste den ta emot eleven. De som hävdar att svenska friskolor väljer elever påstår således att de bryter mot lagen.

Labour-regeringen har även gjort andra förändringar. Det engelska skolinspektoratet Ofstedt har fått ändrade föreskrifter. De får inte längre gradera skolornas kvalitet, som de gjort tidigare. Beteckningarna Excellens och Inadequate får inte längre användas. Det innebär givetvis att informationen om hur väl skolorna presterar blir svårare att få fram. Detta anses vara en eftergift till lärarfacket.

De tidigare Torystyrda regeringarna har fokuserat på att få upp kunskapsresultaten i de engelska skolorna, vilket också lyckats. Nu menar många att de förändringar som Labour talar om, och genomför på skolområdet hotar denna kunskapsuppgång. Labourregeringen förefaller ha mer fokus på elevernas bakgrund och att minska intresset för privata skolor, än på skolornas förmåga att höja elevernas kunskapsnivå. En ledare i Economist uttrycker det på följande sätt ”The fight over private schools has distracted policymakers from more important matters.”. Känns detta igen från vår egen inhemska skoldebatt?

Det ska bli intressant att följa Labourregeringens skolpolitik i England, och dess effekter på såväl skolval som skolresultat.

/

Publicerat

Se till att använda AI i skolans kompensatoriska uppdrag

Den av regeringen tillsatta AI Kommissionen kom i slutet av 2024 med sina förslag på hur Sverige bättre ska tillvarata möjligheterna och hantera riskerna med AI. De presenterade ett stort antal förslag, men lämnade inga förslag på skolans område pga att kommissionens direktiv förhindrade dem att göra det. Ett minst sagt anmärkningsvärt agerande från regeringens sida. Trots detta skriver kommissionen om skolan i sin rapport och konstaterar att AI kommer att, och bör ha, en stor inverkan på skola. De exemplifierar också hur AI kan bidra i skolans arbete.

Några veckor efter det att AI Kommissionen överlämnat sin rapport presenterades resultatet av TIMSS, en internationell jämförande studie om kunskaper i matematik och naturvetenskap hos elever i åk 4 och åk 8. TIMSS är en av de största internationella kunskapsmätningarna och till allas stora förvåning visade det sig att svenska elevers resultat ökade jämfört med förra undersökningen. De svenska matematikresultaten i åk 4 är de högsta  sedan Sverige började delta i undersökningen 2007 och för eleverna i åk 8 har resultaten ökat stadigt sedan 2011. Ett mycket glädjande resultat. Samtidigt visar TIMSS att det är stor skillnad i resultaten. Elevernas bakgrund har stor betydelse. Skolan klarar inte det sk kompensatoriska uppdraget.

Vad har då detta med AI Kommissionen att göra? Kommissionen beskriver hur AI kan användas för att individanpassa undervisningen och därmed utjämna elevernas skiftande förutsättningar. Med hjälp av AI kan läraren justera svårighetsgraderna i ett visst ämne och därmed utmana elevens kunskapsnivå. En mer fördjupad kunskap om varje individs lärprocess kan också hjälpa läraren att få kunskap om vilket stöd som den individen faktiskt behöver. Helt enkelt ett smart stöd i lärarnas/skolans arbete med det kompensatoriska uppdraget. AI kan också bidra till att förbättra undervisningen på ett nationellt plan. Genom att AI ger möjligheter till en storskalig analys kan Sverige få insikter om kan undervisningen kan förbättras och därmed också lärandet. Vi kan skapa förutsättningar för att jämföra kunskapsutvecklingen i enskilda skolor och klasser. Något som i sin tur kan ligga till grund för välinformerade skolval för föräldrar och elever. Det framstår som självklart att dessa möjligheter som AI erbjuder måste användas i svensk skola. Förhoppningsvis inser även regeringen detta.

 

/

Publicerat

Artikel i Svensk Tidskrift: Ingen kunskapskollaps i svensk skola

Skriver i Svensk Tidskrift 20 december 2024

De resultat som den internationella undersökningen Timss visade överraskade många. Jag var själv på ett seminarium samma dag som resultaten presenterades, arrangerat av Svenskt Näringsliv, där utbildningsminister Johan Pehrson medverkade. Seminariet handlade om konkurrenskraft och vikten av kunskap och utbildningsministern talade om svensk skolas kunskapskollaps. Bra någon timma senare visade det sig att svenska elever har förbättrat sina kunskaper i matematik. Ett verkligt välkommet besked.

Jag är förundrad över den hårda retorik som såväl Johan Pehrson som Lotta Edholm använder när det gäller skolans resultat. De senaste PISA-resultaten framställs också som en katastrof för svensk skola, samtidigt som skolforskaren Gabriel H Sahlgren har visat att de svenska 15-åringarna presterade på toppnivå trots att de precis har varit igenom en pandemi. I rapporten ”Vad kan vi lära av PISA 2022?” konstaterar han att kunskapsnivåerna i genomsnitt föll tillbaka till nivåerna i PISA 2012, men bland elever med svensk bakgrund föll resultatet tillbaka till samma nivåer som i PISA 2015. Eftersom andra länder också har fallit är Sveriges relativa prestationer fortfarande mycket bättre än de var 2012, när resultaten var på samma absoluta nivå. Bland elever med svensk bakgrund är Sveriges relativa resultat ungefär på samma nivåer som under tidigt 2000-tal. Ett annat intressant resultat i rapporten är att elever i friskolor i genomsnitt presterade 34 poäng bättre än elever i kommunala skolor i PISA 2022.

”En del av skillnaden kan förklaras av olika elevunderlag men även efter justering för detta uppgår skillnaden till 20 poäng, vilket ungefär motsvarar inlärningen som sker under ett läsår. Detta gäller för både vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor, som presterar på samma nivåer efter justering för bakgrundsfaktorer.”

Det som är en utmaning, och som i princip alltid har varit det för svensk skola, är att klara sitt kompensatoriska uppdrag. De elever som har en bakgrund med lågutbildade föräldrar, utländsk bakgrund eller tuffa förhållanden förmår skolan inte höja kunskapsmässigt. Det är den verkliga utmaningen. Det visar PISA och det visar Timss, och för den delen också slutbetygen från åk 9 i grundskolan. Detta är ett verkligt bekymmer, men det innebär inte att vi har en kunskapskollaps i svensk skola. Däremot är det uppenbart att det finns en hel del övrigt att önska när det tex gäller Skolverkets rekommendationer och dess forskningsförankring inom hur man ska jobba till exempel med läsförståelse i skolan. Där får vi förhoppningsvis se rekommendationer som faktiskt bottnar i forskningsresultat. Den nyligen presenterade Skolinspektionsrapporten ”Läsa, räkna skriva – en garanti för tidiga stödinsatser” kan tolkas som en intressant utvärdering av Skolverket stödmaterial. En skolmyndighet utvärderar en annan. Denna reform, som var dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolins stora stolthet har visat sig fungera väldigt dåligt, om man får tro Skolinspektionen. Jag har alltid tyckt att denna läsa, räkna skriva garanti har varit en märklig företeelse. Är det inte det som är själva uppdraget för den obligatoriska grundskolan? Skolinspektionen konstaterar bland annat i sin rapport att ”Det finns en komplexitet i garantins regelverk, som tillsammans med skollagens parallella bestämmelser för stöd, har skapat en invecklad praktik för skolorna där det är svårt att göra rätt. Därmed är det svårt att uppnå målet med garantin, att en så stor andel elever som möjligt ska lämna skolan med en fullständig utbildning.” Dessutom visar granskningen att andelen elever som får stöd inte har ökat efter att garantin infördes. Skolinspektionen påpekar ”Samtidigt kan vi konstatera att elevernas resultat på de nationella proven har blivit lägre i årskurs 3, än före garantin.” Så mycket för den omhuldade ”reformen”. Bra att det sker en utvärdering dock.

Det är tur att det finns fristående aktörer som, baserat på forskning, erbjuder skolor ett utmärkt stödmaterial. Stiftelsen Legilexi har i samarbete med svenska läsforskare tagit fram ett kostnadsfritt material och digitala tjänster som ger lärare stöd och god information om elevernas läsförståelse och ger förslag på lektionsupplägg mm. Över 33.000 lärare använder deras material, de finns på 2600 skolor och läsåret 23/24 testades hälften av alla elever i åk 1-3 med hjälp av deras material. Man kan fundera på hur läsförståelsen i svensk skola hade sett ut utan Legilexi. Tur att alla dessa skolor har valt att använda sig av deras kartläggningsmaterial, trots att det kartläggningsmaterial som Skolverket tagit fram är obligatoriskt för alla skolor. Tyvärr verkar Skolverkets modell inte vara särskilt effektiv.

Ett område som skulle kunna bidra i denna del är givetvis AI. Detta verktyg erbjuder enorma möjligheter att snabbt få information om elevernas kunskapsnivå. Tyvärr så fick AI kommissionen, som nyligen lämnade sin rapport, en tydlig uppmaning från regeringen att de inte skulle lämna några förslag som berör skolans område. Man kan undra hur de tänkte då.

Även om det inte råder en total kunskapskris och kunskapskollaps i Sverige så är allt inte rosenrött. Många skolor underpresterar. Tack vare skolvalet så kan elever och föräldrar idag välja bort en skola som inte fungerar. Det är ett viktigt skäl till varför antalet elever i friskolor ständigt ökar. En utveckling som uppenbart ogillas av många politiker. Behöver jag påminna om att det faktiskt är politiker som är huvudmän för de kommunala skolorna. En valmöjlighet som idag tyvärr hotas av inte minst liberalerna. Ett av de partier som var med och införde denna av föräldrar och elever så efterlängtade möjlighet.

Sverige behöver en skoldebatt som utgår ifrån fakta. Politiker har ett ansvar för att se vad som är de verkliga problemen. Sverige har till exempel för många skolor som underpresterar. Hur tar dessa skolors huvudmän tag i dessa problem? Göteborgs kommun är en skolhuvudman som har många problemskolor. Att förbjuda friskolor löser inte dessa skolors problem.

Det finns intressant forskning som visar hur man kan vända utvecklingen i en skola som redovisar dåliga resultat. Professor Karl Wennberg på Stockholms Handelshögskola, och hans kollegor, har här intressanta konkreta resultat utifrån att de har studerat ett antal svenska skolor och vad de faktiskt gjort för att vända utvecklingen. De har granskat samtliga högstadieskolor i Sverige åren 2008 till 2019 i syfte att identifiera faktorer som främjar förbättrade resultat i de mest utsatta skolorna – de 369 skolor som tillhör den ”svagaste fjärdedelen”, där många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg. Deras analys visar att en dryg tiondel, 42 av skolorna, var framgångsrika i att vända sin kurs och uppnå en fullgod nivå. Det är inte många. Men det som är intressant med studien är att det är tydligt att det inte finns någon ”enda väg” för att åstadkomma detta. Det var verkligen olika ut; skolorna uppfyllde olika förbättringsfaktorer som i kombination ledde till framgång.

Här finns mycket att lära för andra. Jag ser fram emot en skoldebatt som baseras på fakta, som  lyfter fram dessa goda exempel, som slutar jaga friskolor, som erkänner det som forskare visar – att friskolor bidrar till att höja kunskapsnivån i Sverige. Det är viktigt att alla skolhuvudmän, kommunala såväl som fristående, tar sitt uppdrag på allvar och ser till att det finns ett gott ledarskap i skolan så att de elever som tvingas gå till skolan varje dag kan känna att detta är en skola som har koll respektive elevs kunskapsnivå, har fokus på trygghet och studiero och har höga förväntningar på alla elever, oavsett bakgrund. 84 procent av alla grundskoleelever går i skolor där kommunpolitikerna är skolhuvudmän. Hur sköter de sitt huvudmannaskap?

Ulla Hamilton är fri debattör

Publicerat

Utländskt ägande och offentlighetsprincipen för friskolor

Offentlighetsprincipen har debatterats under många år. Argumenten mot att friskolor ska jämställas med myndigheter är kända. Branschen har länge påpekat att man inte är emot transparens och öppenhet med det ”paket” som offentlighetsprincipen innebär är oproportionerligt. Det finns andra lösningar för att öka transparensen och nu finns det ett förslag till Insynslag som precis varit på remiss. Det är ett förslag som tar hänsyn såväl till önskemålen om ökad insyn som  proportionalitetsprincipen.

Linda Öholm, Internationella Engelska skolan och Mikaela Valtersson, Kunskapsskolan kommenterar Linnea Lindquists artikel i Tidskriften Fokus om offentlighetsprincipen på följande sätt:

”Vi är glada att Linnea Lindquist läst våra remissvar. Dessvärre var läsningen rätt slarvig och med många medvetna misstolkningar. Vi välkomnar transparens. Allt annat är taget ur luften. Vi har en Skolinspektion som har till sin uppgift att kontrollera kvalitet. Offentlighetsprincipen är det dock få som förespråkar som ett verktyg för kvalitet. Det är däremot viktigt med transparens för handlingar som gör att elever och föräldrar och andra intresserade medborgare kan få insyn och kunna göra medvetna och upplysta val. Att det skulle ta nån minut att lämna ut en handling är något vi väljer att se som ett retoriskt inlägg och kanske en signal till Lindquist arbetsgivare, snarare än seriösa argument. När det gäller införande av offentlighetsprincipen i fristående skolor handlar det om handlingar såsom lönelistor för personal, elevärenden som avslutats med ett åtgärdsprogram och disciplinärenden eller hyresavtal. Det är handlingar som kan innehålla en mängd känsliga och integritetsnära uppgifter. Det kommer att ta tid att sekretessbedöma allt som begärs ut. På samma sätt som det gör idag för kommuner och förvaltningar. De ska identifieras, läsas igenom och bedömas vad av tex namn som ska inte ska lämnas ut, utan maskas (markeras över med svart). Detta är en stor uppgift som man ska ha respekt för. Utredningen har inte beräknat alla delar som kommer innebära kostnader, därav av att vi påpekade det i våra remissvar.”

*******

Linnea Lindquist medverkade nyligen i SvD:s ledarpodd och ägnade då en stor del av tiden åt att hävda att offentlighetsprincipen behövs för att säkerställa att pengarna används på rätt sätt i friskolorna. Hon pekade särskilt ut risken med utländska ägare och behovet av att kontrollera hur de använder skolpengen. Skolinspektionen har idag rätt till full insyn i friskolors ekonomi. Och när det gäller risken för att utländska ägare ska ta över friskolor så finns det sedan ett år tillbaka en lagstiftning som innebär att utländska direktinvesteringar i tex friskolor måste godkännas av ISP, Inspektionen av strategiska produkter. Denna anmälningsplikt gäller inte bara för utländska investeringar utan också inhemska. Således kommer ägare som vill investera att granskas och investeringen få ett ja eller nej.

*******

Professor Joakim Nergelius har också uttalat sig i frågan om förslaget att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Han skrev bl a följande i SvD den 18 oktober iår.

”En annan central rättsprincip som bör övervägas är proportionalitets­principen, som innebär att åtgärder från den offentliga maktens sida ska stå i rimlig proportion till de intressen de är avsedda att skydda. När det gäller offentlighets­principens tillämpning på friskolor måste man fråga sig om det är proportionerligt att ställa samma krav på dessa skolor som på offentliga institutioner. Proportionalitets­principen innebär att insyns­kravet inte bör vara mer omfattande än nödvändigt för att uppnå sitt syfte.”

”Offentlighetsprincipen har traditionellt haft som syfte att garantera insyn i den offentliga makten, vilket i sin tur stärker demokratin och rättssäkerheten. Genom att kräva insyn i privata aktörer, såsom friskolor, riskerar man att urvattna denna princip. Att utvidga offentlighets­principen till privata aktörer leder till oklarhet kring var gränsen för offentlig insyn går. Vad blir då nästa steg? Kommer det att innebära insyn i alla företag som tar emot någon form av offentlig finansiering? Det kan vidare framhållas att andra viktiga aktörer som exempelvis Sveriges kommuner och regioner (SKR) inte omfattas av offentlighets­principen.”

Det är lätt att oöverlagt säga att ”självklart ska friskolor omfattas av offentlighetsprincipen”. Men det finns lagstiftningsprinciper som måste följas i en rättsstat. Proportionalitetsprincipen är en sådan. Det är lätt att instämma i professor Nergelius konstaterande att denna princip innebär att det är tydligt att samma krav på öppenhet som gäller för offentliga institutioner inte är rimliga för friskolor. Förslaget till Insynslag tillgodoser enlig honom denna princip. Det är också en Insynslag som finns skrivet i Tidöavtalet.

/

Publicerat

Artikel i Smedjan – Gärna frihet – men först en gemensam vilja

Gärna frihet – men först en gemensam vilja

Vad innebär egentligen den “gemensamma vilja” som enligt Socialdemokraterna ska styra skolan, och hur ska ett sådant synsätt kunna möta barns och föräldrars olika önskningar och behov? Det undrar Ulla Hamilton som läst förslaget till nytt socialdemokratiskt partiprogram.

ULLA HAMILTON, 5 DECEMBER 2024

Socialdemokraterna har presenterat ett förslag till nytt partiprogram. Det är ganska kortfattat, men det är ändå intressant att se vad de skriver om skolan och om den valfrihet som de påstått sig värna. Man kan snabbt konstatera att programmet är fritt från formuleringar om mångfald och olika profiler på skolor. Att individer är olika och har olika behov är inget man intresserar sig för. Resonemang om områden som kvalitet och skolans förmåga att bidra till att öka elevernas kunskapsnivå lyser också med sin frånvaro.

Programtexten slår fast att ”Målet för den demokratiska socialismen är ett solidariskt samhälle där alla människor är delaktiga och lever fria och jämlika”. Socialdemokraterna beskriver ”sitt ” samhälle så här: ”Där ska människors gemensamma vilja ha företräde framför marknaden”. Ett påstående som vid första åsynen kan tyckas bra, men som man snart inser haltar. För människors “vilja” kan naturligtvis lika gärna ses som “efterfrågan” på just en marknad. Och ser vi tillbaka på den svenska samhällsutvecklingen sedan 1970/1980-talet så var det när människors vilja inte längre var gemensam som det blev tydligt att det fanns en efterfrågan på mångfald och valfrihet på välfärdsområdet.

Det ensidiga offentliga utbudet tillgodosåg inte människors olika behov och deras efterfrågan. Förändringstrycket gentemot de politiska partierna ledde till att det för cirka 30 år sedan uppstod ett ökat och varierat utbud av välfärdstjänster. Privata välfärdsföretag bidrog till att tillgodose denna efterfrågan, till att utveckla tjänsterna och till att de blivit mer kostnadseffektiva. Skattebetalarna får mer välfärd för pengarna tack vare att mångfalden av verksamheter också leder till en effektivisering av såväl offentlig som privat verksamhet.

Marknaden och marknadstänkandet utmålas som den stora boven i dagens samhälle.

Hela programförslaget andas ”nu måste politiken ta över och styra” på välfärdsområdet. Marknaden och marknadstänkandet utmålas som den stora boven i dagens samhälle. Det har enligt Socialdemokraterna lett till allt mindre av gemenskap och tillit. Det offentliga har dragit sig tillbaka, vilket lett till ”social splittring, mer utbredd fattigdom, ökad ojämlikhet och cementerat segregationen”.

Skolans misslyckande med det kompensatoriska uppdraget skylls på skolkoncernerna, bristen på resurser i skolan skylls på marknadiseringen av skolan och på att statens styrning har varit för svag. Detta trots att 84 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det vill säga skolor vars huvudmän är kommunpolitikerna, i många fall just socialdemokrater.

Det är anmärkningsvärt att Socialdemokraterna väljer att inte adressera de grundläggande problemen i skolan, som till exempel behovet av ökat kunskapsfokus och ledarskapet i skolan, utan i stället anklagar skolvalet och friskolorna för problemen i svensk skola.

Det ligger nära till hands att uppfatta det som att de väljer att försöka hamra fast en problembeskrivning, som syftar till att sätta en bild, snarare än att på allvar presentera en politik som kan åtgärda det faktum att cirka 17 000 elever lämnar grundskolan varje år utan behörighet till gymnasiet. Det riskerar att leda till att skattemedel slösas på fel åtgärder, och att grundproblemen består.

Att förbjuda vinstdrivande friskolor kommer inte att lösa problemet med att så många lämnar grundskolan utan behörighet. Knappast heller förslagen om ökat statligt ansvar och stärkt rådighet på skolområdet. Vi vet också att mer resurser inte är en garanti för bättre skolresultat. Det viktiga är i stället hur de befintliga resurserna används. Det har bland annat forskare vid Handelshögskolan i Stockholm visat i en intressant studie av hur lågpresterande grundskolor lyckats vända trenden.

Det blir allt mer uppenbart, ju mer man läser i programförslaget, att den egenmakt som familjer och elever har i dag tack vare skolvalet hotas. Välfärden ska enligt programmet vara en ”samhällelig angelägenhet”; ”Den ska styras gemensamt och utgå från medborgarnas behov, inte från enskilda producenters vinstintresse.”

Vän av ordning frågar sig vem eller vilka det är som uttolkar ”människors gemensamma vilja”. 

Vän av ordning frågar sig vem eller vilka det är som uttolkar ”människors gemensamma vilja” i ett socialdemokratiskt samhälle. Rätten att välja skola har ett starkt stöd hos allmänheten. Efterfrågan på en plats i en friskola är betydligt större än antalet befintliga platser. Det visar köerna med all tydlighet. När allmänheten i dag får frågan om de tycker att man ska få välja grundskola så svarar sju av tio att de anser att det är viktigt. Är det en tillräcklig majoritet för att fastslå att den gemensamma viljan har företräde framför marknaden?

Socialdemokraterna vill se ”en demokratisk kontroll över välfärden, en styrning av välfärden och samhällsservice utifrån medborgarnas behov, inte marknadens.” Det är en mening utan konkretion, men en fråga som inställer sig är om det är en medveten åtgärd för att ludda till texten om skolan jämfört med det förslag som presenterades av den arbetsgrupp som riksdagsledamoten Lawen Redar ledde.

I den rapporten framfördes följande förslag: ”I skollagen införs ett krav på att alla skolhuvudmän för grundskolan aktivt ska verka för minskad skolsegregation vid sina skolenheter.” Det är ett krav som känns igen från den statliga utredningen ”En mer likvärdig skola” från 2020, där utredaren föreslog att skolhuvudmännen ska motverka skolsegregationen genom att ”aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter”. Förslaget väckte en omfattande debatt eftersom det utgick från att skolan ska ansvara för att ha en ”bra blandning” av elever. Det betraktades som ett exempel på social ingenjörskonst och tolkades som ett förespråkande av ett införande av bussning av elever. I sitt yttrande över utredningens förslag var Diskrimineringsombudsmannen mycket tydlig i sitt remissvar;

Utredningen föreslår bland annat att huvudmän ska vara skyldiga att aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter. Det föreslås också att rektorer inom givna ramar ska ha ett ansvar för att verka för en allsidig social sammansättning av undervisningsgrupper. I författningskommentaren uttalas att formuleringen ”allsidig social sammansättning” tar sikte på att elevgrupper med olika socioekonomisk bakgrund i större utsträckning bör mötas i skolorna. Någon närmare definition eller anvisning om tillämpningen ges dock inte. Ett sätt att uppnå en sådan elevsammansättning föreslås vara att tillämpa kvoter vid urval till skolenheter med förskoleklass och grundskola. … DO har tidigare yttrat sig över förslag som aktualiserar liknande frågor …  DO framhöll i sina yttranden att de då aktuella förslagen innebar en risk för att det vid de föreslagna bestämmelsernas praktiska tillämpning skulle kunna komma att göras överväganden kopplade till elevers etniska tillhörighet på ett sätt som står i strid med diskrimineringslagens (2008:567) bestämmelser.

En tydlig kritik från myndigheten. Mot bakgrund av DO:s kritik och det tidigare presenterade förslaget med krav på agerande från alla skolhuvudmän för att minska skolsegregationen kan man undra om förslaget från Lawen Redars arbetsgrupp finns kvar ”i bakgrunden”? Eller har det avfärdats av de som skrivit det slutgiltiga förslaget till nytt partiprogram? En annan fråga som inställer sig är om resonemanget om vikten av gemensam styrning innebär att individens skolval i praktiken tas bort, eller om det ska tolkas som att du kan välja skola men det gäller att du väljer ”rätt skola” så att elevblandningen blir korrekt? Vad nu korrekt kan innebära avseende den specifika skolan.

/