Tankar om skolan

Publicerat

En dag med förändringar för lärare och gymnasieutbildningar

I morse var jag på ett frukostmöte arrangerat av Svenskt Näringsliv. Det tog upp läget när det gäller de nya förutsättningarna för gymnasieutbildningarnas dimensionering. Syftet med det nya regelverket är att dimensioneringen av gymnasiets programutbud ska anpassas bättre till arbetsmarknadens efterfrågan. Antalet platser på yrkesprogrammen ska öka och antalet platser på högskoleförberedande program, som tex samhällsvetenskapliga och ekonomiprogrammet ska minska. Dimensioneringen ska ske utifrån ett planeringsunderlag som Skolverket tar fram. Modellen innebär också att tre kommuner ska samverka när det gäller planeringen av utbudet i deras kommuner. Det finns några problem med detta nya sätt att hantera utbudet när det gäller gymnasieprogrammen.

  1. Friskolorna står idag för ca 1/3 av antalet gymnasieplatser i landet (i Stockholmsregionen är det nästa hälften). Om de inte kommer med från början i planeringen så riskerar de att få ta ”resten av de platser som inte kommunerna redan har bokat upp”.
  2. Det finns så vitt jag förstår inget kvalitetsperspektiv när det gäller bedömningen av vilka skolhuvudmän som ska få erbjuda gymnasieprogramsplatser. Det handlar bara om kvantitet.
  3. Det finns en uppenbar risk med ett system som försöker att tvinga in ungdomar på utbildningar genom att underdimensionera andra. Avhoppen riskerar att öka och motivationen tryta.
  4. Det är uppenbart att det finns brist på yrkesutbildade i många branscher. Därför borde fokus ligga på att jobba för att dessa utbildningar blir attraktiva och aktivt valda av eleverna, i stället för att försöka tvinga in dem på utbildningarna.
  5. Många yrkesutbildningar lider av lärarbrist. Det är brist på yrkeslärare och det är krångligt att komma in på yrkeslärarutbildningen. Detta borde åtgärdas. Svenskt Näringsliv presenterar förslag på hur i denna rapport.
  6. Många yrkesprogram är dyra och för att skolhuvudmän ska våga satsa på att erbjuda dessa så måste det finnas en långsiktig planeringshorisont.

Det ska bli mycket intressant att se hur denna nya modell kommer att fungera i praktiken. Och det finns en uppenbar risk för att friskolorna kommer att dra det kortaste strået eftersom deras verksamhet förutsätter tillstånd från Skolinspektionen. Och Skolinspektionen kan mycket väl bestämma sig för att de bara ska titta på kommunernas utbud och sedan konstatera att efterfrågan redan täcks av de kommunala gymnasieskolorna så det ”blev inga platser över till friskolorna”.

Den andra händelsen idag var överlämnandet av Lärarutbildningsutredningens förslag till regeringen. Det är ett intressant förslag. Jag samtalade med Eva Nisser i Hamiltonpodden om hennes förväntningar på utredningen. Lyssna gärna på det samtalet. Peter Honeth har lyssnat väl på den kritik som framförs mot lärarutbildningarna. Han föreslår tex att det ska krävas ett C i betyg i svenska för att komma in på grund- och ämneslärarutbildningarna. Han skulle gärna ha krävt även C på förskollärarutbildningarna men avstod och landade på ett D. Skälet till det var att 50-60 procent av de sökande till denna utbildning inte skulle vara behöriga om man krävde betyget C. Och det skulle påverka tillgången på förskollärare för mycket. Man häpnar. Kunskaper i svenska är ju verkligen viktigt även i förskolan.

Andra positiva förslag var att utbildningarna ska ha ökade inslag när det gäller kognitionsvetenskap, ledarskap, och en tydlig koppling till forskningsbaserat arbete när det gäller läsning och läsförståelse samt ökat fokus på ämnesdidaktik. De föreslår också ökat fokus på skolnära delar i utbildningen.

Det som kan tyckas lite märkligt är att utredaren inte föreslår en minskning av antalet lärosäten som erbjuder lärarutbildningar. Däremot understryker han att samverkan mellan lärosätena måste öka. Det kommer att bli betydligt färre utbildningsplatser. Idag är de ca 10.000 och han förutsåg en minskning med 2000-3000 platser/år.

De nya kraven föreslås träda ikraft 2027 och det innebär att de första examinerade lärarna  kommer ut 2031. Det är långa ledtider. Elevkullarna kommer att minska kraftigt under 2030-talet, enligt SCB:s prognoser. Därför är timingen bra för att öka kraven för att komma in på lärarutbildningen enligt Peter Honeth. Nu återstår det att se hur detta förslag kommer att tas emot av remissinstanserna. De ökade betygskraven är välkomna. Förhoppningsvis leder de till att läraryrket blir mer attraktivt.

 

Publicerat

En klargörande replik om häpnadsväckande påståenden

I en insändare i Dagens Nyheter ger Aaron Israelson svar på tal i följande informativa replik.

Friskolor motarbetar gängbrottslighet bland unga 

Gunilla Sandegård vill avskaffa friskolor för att barn ”inte ska bli offer för gängkriminalitet”, skriver hon på DN:s insändarsida. Det kan tyckas vara ett magstarkt argument, till och med i den osedvanligt hätska debatten om friskolor. Men eftersom också dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) i TV4:s partiledardebatt i februari 2022 varit inne på ett liknande resonemang kräver det trots allt ett svar.

Gängbrottsligheten är förvisso ett samhällsfenomen som slår brett. Eftersom den krupit ner i åldrarna har den i allt större utsträckning blivit en enorm utmaning också för skolor, såväl kommunala som fristående. Flera friskolor driver verksamhet i eller i anslutning till utsatta områden, vilket gör dem sårbara för gängvåldet.

Men när Sandegård skriver att hon dagligen läser ”om elever som inte klarar intagningen till gymnasium, elever som inte har tillräcklig kunskap för att läsa vidare på universitet, elever i yngre åldrar som inte klarar nationella prov på grund av undermålig undervisning i de friskolor de går i och stökiga klasser på grund av för stort elevantal och brist på personalstöd i klasserna” är hon fel ute.

Bland det hundratal grundskolor runt om i landet där över 30 procent av eleverna i fjol lämnade årskurs nio utan behörighet till gymnasiet var närmare 89 procent kommunala. Enligt Pisas kunskapsmätningar ligger friskolornas elever före de kommunala skolornas. I senaste Pisaundersökningen motsvarar försprånget ”inlärningen som sker under ett läsår”.

Enligt samma mätning är studiero centralt för att uppnå höga resultat. Det finns alltså mycket lite som tyder på att fristående skolor är stökigare, tvärtom. Det är också därför många väljer dem.

I själva verket pekar forskning från institutet IFAU på att det fria skolvalet är viktigast för elever i utsatta områden. Ett exempel är Internationella engelska skolan i Eskilstuna, som ligger i ett av Sveriges mest utsatta områden, Fröslunda. De allra flesta elever har utländsk bakgrund och tillhör, enligt en bearbetning av SCB:s socioekonomiska index, de fem skolor i kommunen med mest utmanande elevunderlag. Men gymnasiebehörigheten i skolan är högst i Eskilstuna med 96 procent.

Det finns fler exempel i bland annat Angered (Viljaskolan), Tynnered (Communityskolan), Norsborg (Freinetskolan Kastanjen) och på Järvafältet (Järvaskolan).

Om något bidrar friskolor till att motarbeta gängbrottsligheten bland unga. Det vore på tiden att vi visar de lärare och rektorer som sliter med dessa utmaningar dagligen lite uppskattning i stället.

 

Publicerat

Samma friskoledebatt där som här

Det är intressant att följa debatten om friskolor och skolval i andra länder. Det är väldigt liten skillnad när det gäller påståenden om friskolorna i debatten. Men en stor skillnad mellan ländernas skolsystem är att Sverige har skolplikt och Danmark har undervisningsplikt. En dansk friskola kan, till skillnad från en svensk, välja vilka elever de tar in. Svenska friskolor är gratis men i Danmark kostar det i genomsnitt ca 15.300 kr/år. En dansk friskola startas på initiativ av föräldrar. Det finns anledning att återkomma i detta forum till mer information om hur det danska friskolesystemet fungerar. Men nu till en aktuell debattartikel från den danska organisationen Friskolerne. Dags för lite övning i danska.

Debat: Friskoler inkluderer flest med specialbehov i almenundervisningen

Friskoler og private grundskoler landet over viser hver dag i praksis, at elever med specialundervisningsbehov kan inkluderes i den almene undervisning. Det sker i et omfang, der langt overskrider folkeskolerne.

I årevis har inklusion været det højtbesungne ideal. Inklusionsloven i 2012 havde som ambition, at folkeskolerne skulle have en inklusionsgad på 96 procent – både af økonomiske og pædagogiske hensyn.

I 2022 blev inklusionsloven evalueret – og fik dumpekarakter. Færre elever med særlige behov inkluderes i dag i folkeskolen, end da inklusionsloven blev vedtaget for mere end ti år siden. Trist for klassefællesskaberne – trist for den enkelte elev – trist for forældrene.

Sideløbende med det markante fokus på inklusion i folkeskolen, har fortællingen i årevis været, at friskoler og private grundskoler ikke løfter specialundervisningsområdet tilstrækkeligt. Og der er tale om en hårdnakket fortælling.

Men nye tal fra børne- og undervisningsministeriet bekræfter dét, som skolefolk fra friskoler og private grundskoler har haft en klar fornemmelse af længe.

Faktum er, at friskoler og private grundskoler inkluderer langt flere elever med specialundervisningsbehov i klassefællesskabet end folkeskolerne.

På friskoler og private grundskoler er hele 3,4 procent af elever med specialundervisningsbehov såkaldt ’enkeltintegreret’. Det vil sige, at de er en del af klassefællesskabet – men med særlig støtte. I folkeskolen er det kun 0,9 procent af alle elever, der er enkeltintegreret i den almene undervisning.

Regeringens udlægning skurrer

Derfor skurrer det noget, når man i en artikel om elevers specialundervisningsbehov på Politiken og Skolemonitor i september kan læse, at børne- og undervisningsminister Mathias Tesfaye mener, at friskoler og private grundskoler bør påtage sig et større ansvar ved at optage og fastholde flere elever med særlige udfordringer.

Det er bevæggrunden for, at ministeren i finanslovsudspillet fra 2025 har indstillet at afsnøre yderligere 120 millioner kroner til specialundervisning på friskoler og private grundskoler.

Elever med specialundervisningsbehov vokser med 10 procent årligt på fri- og privatskolerne. Så, det er en god idé at lade midlerne følge med opgaverne.

Det skal måske lige bemærkes, at midlerne til specialundervisning tages af den samlede bevilling til friskoler og private grundskoler – og dermed altså fra det almenpædagogiske område på friskoler og private grundskoler.

Det er ikke ’nye’ penge, men en øget omfordeling. Og vi bakker fuldt op om denne prioritering.

Når den hårdnakkede fortælling om friskoler og private grundskolers manglende andel af specialundervisningselever holdes i hævd – ikke mindst fra Christiansborg, må vi både kaste lys på de reelle tal samt selve rammebetingelserne og vilkårene for at udføre specialundervisning for elever med særlige behov i grundskolen som et hele. De er nemlig væsensforskellige.

Friskoler og private grundskoler har lovhjemmel til alene at tilbyde enkeltintegreret specialundervisning, mens folkeskolen både kan tilbyde enkeltintegreret specialundervisning og undervisning i specialklasser.

De nye tale fra børne- og undervisningsministeriet viser, at der i folkeskolerne samlet set er 4,8 procent af eleverne, der modtager specialundervisning. Heraf går 3,9 procent af eleverne i en specialklasse. Som nævnt undervises kun 0,9 procent af eleverne med specialundervisningsbehov i den almene undervisning i folkeskolen.

Da friskoler og private grundskoler ikke må have specialklasser, skal alle elever med specialundervisningsbehov integreres i klasserne. Dette tal er som nævnt hele 3,4 procent.

Et presset system

Derfor giver det simpelthen ikke mening at blive ved med at slå på friskoler og private grundskoler med budskabet om, at skolerne ikke løfter tilstrækkeligt. Fortællingen er blevet fortykket i en grad, som gør, at ingen sætter spørgsmålstegn ved den længere. Det er skadeligt for samtalen.

Da friskolernes elever rent socioøkonomisk ligner folkeskoleelever til forveksling, må vi samtidig konstatere, at der kan være grænser for antallet af elever med særlige behov i den almene klasse.

Det vil folkeskolerne helt sikkert kunne tale med om, for der er jo en grund til, at hele 3,9 procent af eleverne i folkeskolen er placeret i specialklasser – altså uden for den almene undervisning i klassen.

Der er ingen tvivl om, at specialundervisningen er en udfordring for hele grundskolen – altså både folkeskoler og friskoler og private grundskoler.

Der er et støt stigende antal elever, der har brug for særlig tilrettelagt undervisning, hvilket kræver flere ressourcer – både fagligt og pædagogisk hos lærerne og flere økonomiske ressourcer, som må tages fra det almene undervisningstilbud.

Dertil kommer et behov for faglig pædagogisk sparring og dokumentation fra Pædagogisk Psykologisk Rådgivning, hvis vi skal lykkes med at tilbyde elever med særlige behov god undervisning. Også her er systemet presset.

Situationen er, at der er en reel risiko for, at normalområdet bliver mere og mere snævert. Det holder naturligvis ikke.

Virkeligheden er en anden i dag end for 20 år siden. Og der er brug for en oprigtig nysgerrighed på, hvad der bevirker, at nogle skoler faktisk lykkes med de rummelige klassefællesskaber. Den samtale bidrager vi meget gerne til.

11 nov 2024
Peter Bendix Pedersen Formand for Friskolerne

Maren Skotte Kommunikationschef Friskolorne

/

FAKTA

Specialundervisning i grundskolen

Folkeskolerne:

  • I alt modtager 4,8 procent af eleverne i folkeskolerne specialundervisning.
  • 0,9 procent er enkeltintegreret (i den almene undervisning)
  • 3,9 procent går i specialklasser (udenfor den almene undervisning)

Friskoler og private grundskoler:

  • I alt modtager 3,4 procent af eleverne i friskoler og private grundskoler specialundervisning.
  • Alle er enkeltintegrerede i den almene undervisning. Lovgivningen giver ikke friskoler og private grundskoler mulighed for at have specialskoler eller -klasser.

Specialskoler:

  • Desuden går 2,2 procent af alle grundskolens elever i specialskoler, hvortil de er visiteret. Disse elever kan både komme fra folkeskolen og fra de friskoler og private grundskoler.

Kilde: Børne- og Undervisningsministeriet, Center for Analyse og Struktur, i mail til Friskolerne

 

 

Publicerat

Vetenskaplig grund och lärarutbildningarna

Skoldebatten går vidare. Jag har varit på safari med goda vänner i Kenya, men noterat att debatten om elevernas läskunnighet och läsförståelse går vidare. Det är egentligen förskräckligt att det finns grund för en sådan debatt om skolans förmåga. För kunskapen om hur man lär unga att läsa är knappast okänt område.

Att svensk skola idag inte klarar att fånga upp elever tidigt är minst sagt obegripligt. SvD:s reporter Maria Jelmini skriver om detta i SvD den 19 november. Hon tar upp bl a den rapport som Näringslivets Skolforum presenterade på ett seminarium den 21 augusti. Det budskap som professor Agneta Gulz, professor vid Lunds universitet, framförde när hon presenterade rapporten ”En F-3 lärarutbildning på vetenskaplig grund för bättre tidig läs- och skrivutveckling” var faktiskt skrämmande. Se seminariet här, hennes inslag kommer ca 23:50.

Efter att ha gått igenom svenskkursernas kurslitteratur konstaterar rapportförfattarna till exempel att ”Mycket material är inriktat på hur den som redan har en grundläggande läs- och skrivförmåga kan stöttas snarare än på hur man från början lär barn att läsa och skriva.”

De sammanfattar sin granskning  på följande sätt:

  • att majoriteten F-3 lärarutbildningar i Sverige inte erbjuder en vetenskapligt baserad utbildning som förbereder blivande F-3-lärare på att stötta elevers tidiga läs- och skrivutveckling
  • att många F-3-lärare examineras utan den teoretiska och praktiska kompetens de skulle behöva – och som de och deras elever förtjänar.

Hur har Sverige hamnat i ett sådant läge att landets lärarutbildningar bedriver en utbildning som inte baseras på aktuell vetenskapligt grund? Visserligen är det många som kritiserat lärarutbildningarna och dess innehåll, men det som dessa forskare lyfter fram är skrämmande. Frågan är hur många elever som drabbats av att lärarutbildningarna inte byggt på forskning som är väl etablerad i andra länder.

Rapportförfattarna lämnar förslag på åtgärder och menar att det bland annat handlar om att ge utrymme åt kunskapsbildningen Science of Reading. Ett kunskapsområde som enligt dem inte finns med i den svenska lärarutbildningen. Därför behöver lärosätena får ett mer specificerat uppdrag än idag. En viktig uppgift är att de ska åta sig att säkerställa att de F–3-lärare som examineras behärskar vissa specificerade kunskaper och färdigheter.
Det handlar om fem områden.
• Utvecklingen av en grundläggande läs- och skrivförmåga.
• De olika fördelar den får som tillägnar sig läs- och skrivförmåga.
• Hur man bör arbeta (och varför på detta sätt) för att hjälpa barn
att utveckla grundläggande läs- och skrivförmåga.
• Hur man kan arbeta med variationen i F–3-elevers förutsättningar.
• Evidensbaserad screening och Response to Intervention (RTI)

Budskapet i rapporten är tydligt! Frågan är om, och i så fall hur, det kommer att tas upp av de viktiga utredningar som sitter just nu. Den 29 november får vi ett första svar på frågan då utredningen ”Utveckla lärar- och förskollärarutbildningarna” ska lämna sitt förslag.  En annan utredning är Läroplansutredningen, som ska lämna sitt förslag senast den 28 februari 2025.

Det ska bli intressant att se hur dessa utredningsförslag kommer att ta hänsyn till den hårda kritik som bl a framfördes vid  Näringslivets skolforums intressanta seminarium i augusti 2024. Särskilt som bl a Agneta Gulz och andra intressanta forskare sitter med i läroplansutredningens expertgrupp.

Kommer dessa experter att påverka utredningens förslag i tillräcklig grad för att få till stånd en tydlig förändring?

Och en annan fråga – i nästa seg – är Hur kommer lärarutbildningarna och Skolverket att effektuera eventuella förändringar? Tidigare politiska ambitioner på dessa områden har ju knappast lett till det politiken syftade till.

/

Publicerat

Får man vräka ur sig vad som helst på Expressens ledarsida?

Debattören Linnea Lindquist har begått en artikel på Expressens ledarsida. Den är åter ett led i hennes attacker mot friskolor. Det är enligt henne struntprat att friskolor tar ansvar. Som exempel på detta tar hon Internationella Engelska skolan i Eskilstuna och försöker förminska de insatser som skolan och dess rektor gjort under de senaste åren. Varför kan man undra.

Jag skrev nyligen om den rapport som skolans förre rektor Damian Brunker skrivit om hur det var när han började på skolan 2020. Det är en mycket intressant läsning som Linnea uppenbarligen inte har läst, i vart fall inte med öppet sinne. Än mindre kan hon ha besökt skolan. För om hon har besökt skolan så är det helt obegripligt hur hon kan skriva att skolan har ”kapat åt sig ett mycket mer lätthanterligt elevunderlag än de kommunala skolorna”.

Damian Brunker skriver i rapporten;

”År 2020 hade 68 procent av eleverna utländsk bakgrund. De flesta eleverna var nu av somaliskt, arabiskt eller kurdiskt ursprung och till övervägande del muslimska. Tidigare hade skolan lockat elever från när och fjärran men nu var kön mycket uttömd och sörjde främst för familjer i närområdet. Det var 2020 som jag valde att lämna min roll på huvudkontoret och att återvända för att nu leda skolan som rektor. I juli 2024, året då jag avslutade min anställning på skolan, hade över 80 procent av skolans elever utländsk bakgrund. ”

Internationella Engelska skolan ligger i Fröslunda, ett särskilt utsatt område. Ett riktigt tufft område. När jag läser hennes ledare tänker jag; Hur kan det komma sig att en biträdande rektor kan vara så arg på att en skolledare i en friskola, en yrkeskollega, har förmått att skapa trygghet i skolan och förtroende bland de som bor runt skolan? Hur kan det locka fram en sådan ilska som dessutom framförs med helt felaktiga fakta?  Har hon missat att det går elever i denna skola som känner ungdomar som skjutits till döds bara runt hörnet från skolan? Har hon missat att rektorn själv blivit hotad?

För mig är det obegripligt att en skolföreträdare kan vara så förblindad av huvudmannafrågan att hon inte ens kan se att det finns många friskolor som gör stor skillnad för tusentals elever varje dag. Är inte det att ta ansvar för elever? Även i Göteborg, hennes förra hemstad, var det elever som sökte sig från hennes skolområde till Internationella Engelska skolan. Jag skulle tro att även elever som bor i närheten av hennes nuvarande arbetsplats på Järva sökt sig friskolor. Det är sorgligt att läsa hennes grundlösa påhopp.

Dessutom är det ju uppenbarligen så att kommunledningen i Eskilstuna har en helt annan uppfattning i sakfrågan, vilket framgår i denna artikel.

”Det är inte svårt att äta sig mätt när man har gräddfil till honnorsbordet” avslutar hon sin artikel. Jag inbjuder er kära läsare till detta  ”honnörsbord” i form av ett diagram. Eller har jag missuppfattat? Hon kanske menar att det är ett honnörsbord när andelen elever med utländsk bakgrund överstiger 80 procent….

Publicerat

En rektors vittnesmål från en utsatt skola

Näringslivets skolforum gör verkligen många bra saker. Den 23 oktober arrangerade de ett seminarium om skolledarskap. För detta ändamål hade Damian Brunker, tidigare rektor för Internationella Engelska skolan i Eskilstuna, skrivit om sina erfarenheter från att ha varit rektor 2020-2024 i en av landets största grundskolor ”Failure notice – en rektors vittnesmål från en utsatt skola.” IES i Eskilstuna är belägen i Fröslunda, ett av landets 59 socialt utsatta områden.  2024 hade 80 procent av eleverna utländsk bakgrund.

Han kom till en skola med stora problem. På skolgården pågick knarkhandel. Skadegörelsen på skolan var stor, fönsterrutor krossades under helger, skoldatorer stals, handfat på toaletterna skadades så att det förorsakade översvämningar, väggar slogs sönder inomhus osv. Han beskriver att han snabbt insåg att han behövde installera ett kamerasystem för att få koll på vad som hände i skolans stora lokaler och för att få bukt med skadegörelsen. Att installera kameror kräver tillstånd. En process som tog ett och ett halvt år innan kamerorna var på plats. Han beskriver ansökningsprocessen som en byråkratisk fars. Varje kameraplacering måste motiveras och därtill förklaras varför behovet vägde tyngre än elevernas personliga integritet. ”Vi befann oss i en nödsituation – men myndigheterna var för långsamma”. Skolan hotades faktiskt av gängkriminella.

Han skriver om en vardag där han själv och medarbetare i skolan blev hotade av gängföreträdare. Till att börja med anmälde de hoten men insåg snabbt att de ytterst fick klara sig själva. Han understryker vikten av att snabbt kunna ta bort individer från skolan om det uppstår konflikter som involverar personal och elever som är involverade i gängkriminalitet. Gänget ställer alltid upp för individen och tvekar inte att använda hot och våld.

Skollagen ger möjlighet att stänga av ett barn under högst en vecka i taget, högst två gånger per termin. Helt otillräckligt enligt Damian. Han skriver ”I situationer där människors liv är i fara anser jag att skolor måste ha makten att fatta dessa beslut så snabbt som möjligt, utan att begränsas eller hindras av en långsam byråkratisk process. Reaktionerna från sociala myndigheter eller polis är ofta långsamma.” Han pläderar för akutskolor med anpassad läroplan som en lösning. Men det förutsätter lagändring.

Ett mycket tänkvärt avsnitt är där han skriver om hur det kan skapas en gemensam kultur i en skola. Utan en gemensam kultur förblir värdegrundsdokumenten rena pappersprodukter konstaterar han.

Damian Brunkers skolkultur bottnar i fyra ord – disciplin, kunskap, skolanda och gemenskap. I rapporten beskrivs vad som menas med dessa ord och hur de jobbade med att förankra detta i skolan. Dessa delar av rapporten borde läsas av alla som jobbar i en skola, eller är huvudman för en skola.

Jag vill avsluta detta långa blogginlägg med att citera Damian;

”Mina erfarenheter som rektor på en skola i ett socialt utsatt område leder mig till slutsatsen att Sverige befinner sig i en integrations- och utbildningskris. Den sammantagna situationen kommer inte att lösas genom mindre justeringar av befintliga lagar, regler och andra ramar som styr svenska skolor. Det behövs ett omfattande skifte bort från den nuvarande utbildningsfilosofin och tankesättet till skolan till ett nytt paradigm. Den skola jag ledde nådde inte framgångar för att vi noggrant följde Skolverkets riktlinjer, eller sökte svar i skollagen, eller enbart anställde behörig personal utbildad i Sverige. Skolan lyckades i det utsatta området Fröslunda, just eftersom den var en friskola. Vi hade friheten att skapa vår egen pedagogiska idé, vår vision och vår internationella kultur, anpassad till de utmaningar vi mötte. ”

Damian Brunker presenterar sig själv som irländare, britt och svensk. Kanske är det därför han vågar vara tydligt kring vad som är ett viktigt ledarskap i skolan. Han har erfarenhet från flera utmanade skolor i norra och östra England. No excuse är en ledstjärna för honom. Men den svenska lagstiftningen tillåter inte att den modellen implementeras. Men kulturen ”strikt men snällt”, med tydliga regler kring vad som gäller i skolan, för såväl medarbetare som elever och föräldrar har uppenbarligen varit en stor hjälp på vägen. Liksom en skolhuvudman som varit ett tydligt stöd i arbetet som rektor på en skola med mycket utmanande förutsättningar.

ps – du kan se hela seminariet här. ds

Publicerat

Får kommunpolitiker bryta lagar de inte gillar?

Det är rubriken på en artikel i Smedjan som jag skrev 14 oktober 2024. Jag bifogar den i sin helhet här.

Ledande kommunpolitiker inom Socialdemokraterna verkar ha slagit in på en ny aktivistisk linje. De tar sig rätten att medvetet bryta mot svensk lag när de anser att den är ”fel”. En intressant inställning från personer som borde föregå med gott exempel i samhället. Vad har jag då för grund för detta påstående?

I Göteborg meddelade den socialdemokratiska kommunledningen i våras att de helt enkelt tänker hålla inne en del av skolpengen. Detta beslut i grundskolenämnden ledde till den mycket ovanliga situationen att förvaltningsdirektören Maria Andersson, chef för grundskoleförvaltningen, förde till protokollet att hon/förvaltningen anser att beslutet strider mot skollagens regler om bidrag på lika villkor, och därutöver riskerar att innebära problem likviditetsmässigt för både kommunen och de fristående skolorna.

Nämndens ordförande Viktoria Tryggvadottir Rolka (S) har både inför nämndens beslut och efter uttalat att nämnden har för avsikt att ”pröva det ruttna systemet” (Vi lärare, 3 april 2024) genom att medvetet fatta ett beslut som strider mot skollagens och skolförordningens bestämmelser om hemkommunens skyldighet att ersätta fristående skolor på samma sätt som kommunen fördelar resurser till sig själv.

I Göteborg meddelade kommunledningen i våras att de helt enkelt tänker hålla inne en del av skolpengen.

I en intervju i DN i april 2024 får hon frågan om beslutet inte är ideologiskt motiverat. Hon svarar: ”Självklart, vi är politiska partier. Ideologiskt motiverat för mig är att det som våra medborgare kämpar och sliter med i sina arbeten ska gå till skatt, inte försvinna ut till vinster. Men jag skulle också säga att det är en anständighetsfråga, vi kan inte vara det enda landet som har det på det här sättet när vi har varit en fungerande välfärdsstat en gång.”

Och vidare: ”Det är inte en naturlag att marknaden, vinsterna och konkurrenslagstiftningen ska få vara viktigare än våra skolbarn, den tiden måste vara förbi. Jag har nått till en punkt där jag känner att vi behöver ändra i det här.”

Grundskolenämndens beslut överklagades och i juni 2024 kom domen från Förvaltningsdomstolen i Göteborg, som konstaterade att beslutet är ett brott mot kommunallagen.

”Att kräva att de fristående skolorna visar att de har kostnader som motsvarar kommunens pensionskostnadsökningar strider mot principen om likabehandling i skollagen, även om kommunen misstänker att de fristående skolorna inte har lika höga kostnader. Grundskolenämndens beslut ska därför redan av den anledningen upphävas”, säger rättens ordförande Fredrik Jonasson, chefsrådman.

Skolborgarrådet i Stockholm Emilia Bjuggren (S) har gjort liknande uttalanden som sin partikollega i Göteborg, som kommentar till att Stockholm nu trixar med skolpengsberäkningen. Hon säger i SVT, i anslutning till att stadens budget för 2025 presenterades nyligen: ”Vi prioriterar Stockholms barn och ungdomar och försöker säkerställa att Stockholms skattebetalare inte i onödan ska bidra till den överkompensation som vi har till de vinstdrivande friskolorna.”

Skollagen är mycket tydlig och anger dels hur skolpengen ska beräknas, och dels att det ska gälla lika villkor. Det Socialdemokraterna  med flera i Göteborg och Stockholm, liksom i Sundbyberg, är att medvetet bryta mot lagen. Ett agerande som leder till att de elever som väljer en friskola faktiskt får en lägre skolpeng. När Emilia Bjuggren påstår att hon prioriterar Stockholms barn och ungdomar så gäller detta inte de cirka 25 procent av eleverna i grundskoleålder som går i friskolor.

Majoritetens agerande är inte bara ett brott mot skollagen, utan också ett brott mot kommunallagen som säger att kommuninvånare ska behandlas lika. Likställighetsprincipen i 2 kap. 3 § kommunallagen är tydlig: Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Partikamraterna i Stockholm och Sundbyberg känner givetvis till Förvaltningsdomstolens dom, men trots detta ägnar de sig åt att trixa med skolpengen så att friskolorna och de elever som väljer friskolor ska få en lägre skolpeng än de elever som väljer en kommunal skola.

De koketterar med att de bryter mot lagar som de inte gillar.

Lika anmärkningsvärt är att de anger att skälet till att de ägnar sig åt detta trixande är att de anser att friskolor är ”överkompenserade”. Hur denna påstådda överkompensation ser ut är det ingen som faktiskt har påvisat. Den mest omfattande analysen av hur det ser ut på detta område, en rapport skriven av Mikaela Valtersson, visar tvärtom att friskolor är underkompenserade, på grund av att kommuner redan i dag trixar med skolpengsberäkningarna.

En pågående utredning har i uppgift att se över skolpengssystemet. I det uppdraget ingår också att titta på huruvida kommunerna har extra kostnader som ingår i beräkningen av skolpengen.

Jag häpnar över detta oförblommerade agerande från ledande politiker. De koketterar med att de bryter mot lagar som de inte gillar. Detta agerande öppnar verkligen för ett samhälle som står långt ifrån den rättsstat som Sverige måste vara. Lagar ska följas oavsett om man gillar dem eller ej. Och att politiker, som dessutom har ett verkligt kort avstånd till landets lagstiftande församling, ägnar sig åt att medvetet lagbrott borde rimligen fördömas av deras partiledning.

/

Publicerat

Imponerande insats av Fryshusets grundskola i Akalla

Idag har jag träffat Johan Oljeqvist, vd för Fryshuset. Jag träffade honom för att tala om hur det gått att ta emot alla de elever som ville börja i Fryshusets grundskola i och med att Skolinspektionen plötsligt stängde Cordobaskolan vid årsskiftet 2023/2024. Beslutet kom som en chock för  de närmare 500 elever som då gick på denna F-9 skola. Alla anställda befann sig plötsligt i ett läge som de aldrig kunnat räkna med, jobbet fanns inte längre. De fick beskedet via Aftonbladet. Och precis innan terminsslutet.

Exakt varför skolans tillstånd drogs fick de ingen information om – annat än en hänvisning till SÄPO och deras rekommendation till Skolinspektionen. En ovisshet om VARFÖR, VEM ELLER VILKA som var orsaken till detta drastiska beslut, som givetvis leder till mängder med spekulationer bland alla berörda; familjer, medarbetare och andra.

Fryshuset agerade för att snabbt kunna erbjuda eleverna plats i sin grundskola och idag går det sammanlagt ca 650 elever i den skolbyggnad som jag besökte i Akalla och ca 200 elever i Husby. Alla medarbetare på den stängda skolan fick söka jobb till Fryshusets skola.

Fryshuset är idag en stor grundskolehuvudman med ca 850 elever i Järvaområdet. Ett stort antal elever som aktivt valt en annan skolhuvudman än kommunen. Exemplet visar att det finns andra friskolor som är beredda att bidra när en friskola av någon anledning måste stänga. Från Stockholm stads sida har det vare sig visats intresse för att ta kontakt med skolan när beslutet från Skolinspektionen kom eller för att efterhöra hur det har gått när det gäller att ta hand om knappt 500 elever till Fryshusets skola. En lösning som borde vara en stor lättnad för Stockholm, som nu inte behövde ta hand om alla dessa elever. Elever som dessutom tidigare valt bort stadens grundskolor. Det är verkligen ett beundransvärt jobb som Fryshuset har genomfört i och med deras beslut att erbjuda de som vill, en plats i deras grundskoleverksamhet. En utökning med 500 elever som ska genomföras på några veckor är ingen liten arbetsuppgift. /

Publicerat

Vad händer i klassrummet?

De flesta vet att vad som händer i klassrummet är det viktiga. Sedan något år tillbaka finns det ett projekt som heter Undervisningsskicklighet i praktiken. Det är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Bravo Lessons och Fibbla Kompetens/Skolkompaniet som innebär att det genomförs observationen av vad lärare gör i klassrummet. Dessa observationer tar sin utgångspunkt i vad fler än 120 forskare i 15 länder kommit fram till vad lärare faktiskt gör när elever lär. En granska grundläggande kunskap om hur undervisningen bör fungera kan man tycka. Det handlar bland annat om studiero och motivation. Men också om hur en lektion bör läggas upp för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt.

Analysen omfattar en serie med totalt 700 observationer/lektioner av alla lärare på 30 grundskolor. Analysen har genomförts av biträdande professor Marcus Samuelssons och professor Joakim Samuelssons vid Linköpings universitet, i samarbete med de fristående experterna Bernt Friberg, Urban Hansson och Mats Rosenkvist. Deras analys visar på såväl utbredda brister och som på stora möjligheter.

Observationerna visar att undervisningen och lektionsupplägget i  anmärkningsvärt låg grad vilar på vetenskaplig grund. Lärarens fokus ligger på att göra istället på att lära. Men om eleverna inte förstår syftet och varför så blir det svårare att nå det avsedda målet. Samtidigt erbjuder dessa observationer också möjligheter; genom att ändra sitt lektionsupplägg så att det baseras på vetenskaplig grund så kan man göra skillnad.

Forskning vid bl a Stanford University visar (Hanushek, 2011) att det är oerhört viktig vad som händer i klassrummet. Lärarens kompetens spelar roll, liksom ledarskapet i skolan. De tio procent skickligaste lärarna skapar 1,5 läsårs lärande per läsår medan de tio procent av lärarna som skapar minst lärande enbart skapar 0,5 läsårs lärande per läsår. Denna insikt får inte särskilt stort genomslag i den svenska skoldebatten, som mest handlar om lärarkvantitet snarare än lärarkvalitet. Och snarare om input än om output, dvs hur mycket pengar som satsas på skolan snarare än hur resurserna används, dvs vad får vi för pengarna.

Därför tycker jag att Undervisningsskicklighet i praktiken är ett mycket intressant initiativ som borde uppmärksammas mer. För dess resultat hittills tyder på att det gör skillnad. Det verkar bekräfta det som alla svenska elever, föräldrar, lärare och skolledare känner till om sin skola – vissa lärare skapar mer lärande än andra.

Allt tal om hur många elever det ska vara per lärare mm kommer ju i ett annat ljus när man känner till att två elever som startar med samma kunskaper och förmågor, kan hamna på helt olika kunskapsnivå efter ett läsår enbart beroende på vilken lärare de blivit tilldelad. Om ett läsår med samma lärare följs av ytterligare dåliga läsår kan det resultera i att eleven får kunskapsluckor som inte går att återhämta.

 

 

Publicerat

Hur många vet varför STEM är så viktigt?

Nobelprisvecka! Idag presenterades fysikpristagarna. Och idag hade också Svenskt Näringsliv ett seminarium på IVA om ”Hur kan STEM-strategin återupprätta Sverige som industrination?” STEM kan låta tråkigt men det är ytterst en fråga om svensk konkurrenskraft. Nobelpriset påminner oss om att vi har stolta traditioner inom forskning, uppfinningar och industri.

Samtidigt vet vi – och det är därför Svenskt Näringsliv driver på för att Sverige ska få en STEM-strategi – att det finns ett lågt intresse för matematik och naturvetenskap bland barn och ungdomar. I vart fall när det gäller att läsa dessa ämnen. Innan jag gick till seminariet hörde jag ett inslag på P1, en intervju med en svenska som forskar inom fysik i Oxford. Hon hade kloka kommentarer kring hur man kan öka intresset för fysik och matematik. Konkretisera vad det handlar om genom att koppla det till andra delar av samhället. Här har skolan en viktig roll, men även näringslivet. Ett första steg kan kanske vara att sluta tala om att matte är så svårt. Det bygger trösklar i stället för att skapa intresse.

En av talarna på seminariet var Petter Bedoire, teknikchef SAAB. Han påpekade att SAAB är den största arbetsgivaren för ingenjörer i Sverige och han var mycket tydlig med att den absolut största andelen av den kompetens som de behöver måste rekryteras från vårt land. Därför är det bekymmersamt att många hoppar av utbildningarna vid universitet och högskolor och att intresset för utbildningarna över lag är för lågt. Den tydliga trend som handlar om regionalisering internationellt understryker vikten av att ha en nationell kompetens. Samtidigt måste Sverige vara öppet för att kunna rekrytera kompetens från andra länder, såväl som medarbetare som forskare.

Just nu sitter det många utredningar som på olika sätt kan komma att påverka svensk utbildning. Deras förslag kommer förhoppningsvis också att ha bäring på STEM-frågan. Den om lärarutbildningen  ska lämna sitt förslag i slutet av november,  betygsutredningen den 21 februari 2025 och läroplansutredningen (som ju också påvekar kursplaner och ämnesplaner) den 28 februari 2025. En forskningsproposition är aviserad till december 2024 och vi väntar också på regeringens utlovade STEM-strategi.

Många andra länder har redan en STEM-strategi, Sverige ligger efter här. Svenskt Näringsliv har bidragit med flera rapporter för att lyfta frågan. Jag kan varmt rekommendera seminariet ”Vad är det för fel på STEM-undervisningen i skolan?” länkar till några av dem här.