I fredags presenterade regeringen ett förslag som innebär att man vill förbjuda nyetablering av konfessionella skolor och befintliga konfessionella skolor ska inte få växa. Förslaget har avvisats av flera tunga remissinstanser som;

• DO
• BO
• Göteborgs Universitet
• Idéburna skolors riksförbund
• Institutet för mänskliga rättigheter
• Justitiekanslern
• Lärarförbundet
• Myndigheten för stöd till trossamfund
• De olika judiska föreningarna
• De olika kristna föreningarna (som Kristna friskolerådet m fl)
• Svenska kyrkan
• Sveriges Advokatsamfund

Jag har skrivit om detta här. Att regeringen nu struntar i dessa remissinstansers synpunkter borde få Svenska Kyrkan, Katolska kyrkan mfl att reagera.

I maj hade vi ett frukostmöte med Hedvig Bernitz, docent vid Stockholms universitets juridiska institutio. Hon berättade om vad Sveriges förpliktelser gentemot Europakonventionen för mänskliga rättigheter innebär och konstaterade att ett förbud mot konfessionella skolor skulle innebär ett brott mot konventionen. Se hennes kommentar om Europakonventionen och föräldrars rättigheter här.

Hela seminariet finns att lyssna på i vår friskolepodd. Här klargör bl a Hedvig Bernitz vad de svenska förpliktelserna innebär och även varför Europakonventionens för mänskliga rättigheter utgör en särskild förpliktelse för Sverige jämfört med tex barnkonventionen.

 

 

För 30 år sedan beslutade riksdagen om en friskolereform som skapade möjlighet för rik som fattig att välja skola, skolpengen följer eleven. Idag är det över 400.000 elever som går i fristående förskolor, grund- och gymnasieskolor runt om i landet.

 

Reformen har gjort det möjligt för föräldrar och elever att byta skola utan att behöva be om lov hos politiker och byråkrater. Makten har förflyttats från politikerna till människorna. Det har gjort oerhört stor skillnad för många familjer. En dåligt fungerande skola för barnet påverkar givetvis hela familjesituationen.

 

”Vår dotter hade inte varit där hon är idag om vi inte hade kunnat byta skola, det är en sak som är säker.” Det säger Henrik och Magdalena Tillgren.

Läs deras berättelse

 

En berättelse som är långt ifrån unik, men som tydligt illustrerar varför en stor majoritet anser att det är rätt att man kan välja skola.

 

Det är svårt att hitta något liknande exempel på det som nu pågår i svensk debatt. Regeringsföreträdare som skriver debattartiklar för att smutskasta en hel bransch, en statsminister som uppträder i filmklipp med budskap vars syfte är detsamma. Att smutskasta en hel bransch.

Den som lyssnar på skoldebatten, utan att veta hur det faktiskt ser ut, tror rimligen att friskolereformen som infördes för 30 år sedan har haft entydigt negativa effekter.

Men det är inte sant.

Jag bloggade nyligen om den rapport som skolforskaren Gabriel H Sahlgren skrev om på DN-debatt i slutet av juni. En rapport med minst sagt uppseendeväckande nyheter, som inte alls plockats upp i debatten.

För den som är intresserad av vad forskningen säger kan jag ge följande ”teaser” från en sammanställning i denna Timbro-rapport. Jag har kompletterat denna men några ytterligare forskningsrapporter kopplade till likvärdighet och segregation. Mot bakgrund av debatten om vinstdrivande och icke vinstdrivande skolor är det intressant att notera de få forskningsresultat som finns när man jämför dessa verksamheter.

 

Friskolornas effekter på kunskaperna i grundskolan

De har haft ganska små men positiva effekter på kunskaperna i grundskolan och dessa kan inte förklaras av betygsinflation. Effekterna uppstår framför allt på grund av positiv konkurrens, som gör att kommunala skolor i närheten presterar bättre. Effekterna av vinstdrivande och icke-vinstdrivande friskolor är ungefär lika stora (Böhl­mark och Lindahl 2015). Även skolvalet har överlag haft små positiva effekter på kort­siktiga och långsiktiga utfall (Wondratschek m.fl. 2013).

Friskolornas effekter på kommunernas skolkostnader

Nyare forskning visar att friskolorna om något sänker kommunernas skol­kostnader, vilket antingen beror på att de i praktiken får mindre pengar för samma elev – trots att lagen säger att finansieringen ska vara likvärdig – eller på att kommunerna blir mer effektiva på att driva skolor som ett resultat av konkurrensen från friskolor (Heller-Sahlgren 2020b). Åstrandsutredningen (SOU 2020:28) menar att friskolor är över­finansierade – eftersom de får lika mycket pengar som kommunala skolor men inte har samma utbuds- och skolpliktsansvar – men urvalet för beräkningsgrunderna tyder inte empirin på att så är fallet i praktiken.

Friskolorna höjer slutbetygen på gymnasiet

På gymnasiet höjer friskolorna elevers slutbetyg, sannolikheten att de tar examen efter tre år samt deras resultat på nationella prov i engelska och svenska. Likaså ökar fri­skolorna sannolikheten att eleverna läser vidare på universitetet året efter att de gått ut gymnasiet och att de tar minst 15 högskolepoäng (ECTS) under det året. Det går dock inte att utesluta att effekterna beror på generös betygssättning, då resultaten skiljer sig när man studerar resultaten på nationella prov (Edmark och Persson 2021). Eftersom nationella prov rättas internt är de dock inte ett speciellt bra verktyg för att kontrollera för effekten av generös betygsättning.

Det finns samtidigt tecken på att elever i fristående gymnasieskolor presterar något sämre på externt rättade prov än elever i kommunala gymnasieskolor, men detta reflekterar sannolikt inte ett orsakssamband. Forskningen tyder nämligen inte på att system­effekterna i kommunen – effekterna som uppstår när man även tar hänsyn till att kommunala skolor påverkas av konkurrens – har varit negativa. Än viktigare för dagens skoldebatt är att ingenting tyder på att vinstdrivande friskolor skulle vara sämre än icke-vinstdrivande på gymnasienivå (Tyrefors Hinnerich och Vlachos 2017).

Friskolorna har inte påverkat likvärdigheten nämnvärt

Likvärdigheten i resultat mellan olika elever har inte påverkats nämnvärt av skolvalet och friskolorna (Böhlmark och Holmlund 2011; Böhlmark och Lindahl 2007; Edmark m.fl. 2014). Det finns tecken på att skolvalet och friskolorna har ökat skolsegregationen på grundskolenivå (se t.ex. Böhlmark m.fl. 2016), men det är oklart om detta reflekterar ett orsakssamband då forskning tyder på att större möjligheter till skolval minskar bostadssegregationens effekter på skolsegregationen (se Bibler och Billings 2019; Billings m.fl. 2018; Brunner m.fl. 2012; Brunner 2014). I snitt är det icke-vinstdrivande friskolor som har starkast elevsammansättning överlag.

Svagt stöd för kritik om betygsinflation

Stödet för att friskolor och skolvalet ökar betygsinflationen på systemnivå över tid är samtidigt ganska svagt (Vlachos 2010). Friskolor är mer generösa i rättningen av nationella prov än kommunala skolor i årskurs 9 och på gymnasiet – men inte i årkurs 3 och 5. Om något är icke-vinstdrivande friskolor mer generösa i rättningen än vinst­drivande friskolor (Tyrefors Hinnerich och Vlachos 2012, 2013, 2017), vilket också rimmar illa med den kritik som i dag fokuseras på just vinstdrivande företag i skolan.

Forskningen finner samtidigt att kommunala skolor som har konkurrens från friskolor är mindre generösa i rättningen av nationella prov än kommunala skolor utan sådan konkurrens (Tyrefors Hinnerich och Vlachos 2012, 2013, 2017). Systemeffekten av friskolorna på rättningen är därför noll. Skillnaderna i rättningen mellan fristående och kommunala skolor beror därför sannolikt på att friskolor attraherar andra slags elever, med andra slags föräldrar, som på olika sätt är mer benägna att pressa lärare att nå ett högre betyg – och hade agerat likadant om barnen gick kvar i den kommunala skolan.

Kraftigt förbättrade elevprestationer samtidigt som friskolorna vuxit

Under de senaste tio åren har elev­prestationerna förbättrats ganska rejält i de internationella under­sökningarna PISA, PIRLS och TIMSS, samtidigt som framför allt vinstdrivande aktörer har tagit allt större marknadsandelar och konkurrensen har ökat. Detta visar Sahlgren i den ovan nämnda rapporten.

 

När det gäller likvärdighet och segregation så kan följande tilläggas:

• Familjebakgrundens betydelse ökar inte generellt. Ett undantag är utrikes födda, särskilt om de sent kommit in i svensk skola. Här finns ett problem som även Gabriel H Sahlgren konstaterar i sin rapport.
• Skolsegregationen ökar inte. Den har minskat eller helt avstannat under senare år.
• Forskningen finner en ytterst marginell påverkan på elevresultat; elevernas bakgrund och förutsättningar betyder nästan allt. Kompensatoriska åtgärder måste därför primärt inriktas på familjers grundläggande förutsättningar i samhället.
• Ingen särskild elevgrupp har förlorat på själva friskolereformen. Detta har också Henrik Jordahl och Mårten Blix konstaterat i sin bok Privatizing Welfare Services

 

Källor, några utöver de som anges ovan

Holmlund, Sjögren, Öckert, IFAU. ”Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan.” Rapport 2020:7 och Pressmeddelande.

Skolverket. ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor.” Rapport 467, 2018.

Szulkin, Brandén. Linköpings och Stockholms universitet, ”Betydelsen av skolsegregering är överskattad.” Rapportsammanfattning 2017.

Jonsson, Treuter, SOFI. ”Likvärdighet och skolkvalitet: socioekonomiskt ursprung och invandrarbakgrund.” Ur ”Lika för alla. En ESO-antologi om skolans likvärdighet”. ESO-rapport 2019:1.

Edmark, Fröhlich, Wondratschek, IFAU. ”Hur har 1990-talets skolvalsreformer påverkat elever med olika famijebakgrund?” Rapport 2014:15.

Angelov, Edmark, IFAU. ”När skolan själv får välja – om friskolornas etableringsmönster. Rapport 20016: 14.

Edmark, IFAU. Pressmeddelande 2018-11-02 avseende ”Svenska friskolors etableringsbeslut”. Rapport 2018:18.

Böhlmark, Lindahl, IFAU. ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?” Rapport 2012:17

Vlachos, J. (2010). Betygets värde – En analys av hur konkurrens påverkar betygssättningen vid svenska skolor. 2010:6, Konkurrensverket, Stockholm.

Tyrefors Hinnerich, B., & Vlachos, J. (2012). Systematiska skillnader mellan interna och externa bedömningar av nationella prov. Resultatbilaga, Skolinspektionen, Stockholm.

Tyrefors Hinnerich, B., & Vlachos, J. (2013). Systematiska skillnader mellan interna och externa bedömningar av nationella prov – en uppföljningsrapport. Resultatbilaga, Skolinspektionen, Stockholm.

Tyrefors Hinnerich, B., & Vlachos, J. (2017). The impact of upper-secondary voucher school attendance on student achievement. Swedish evidence using external and internal evaluations. Labour Economics, 47, 1–14.

Wondratschek, V., Edmark, K., & Frölich, M. (2013). The Short- and Long-term Effects of School Choice on Student Outcomes — Evidence from a School Choice Reform in Sweden. Annals of Economics and Statistics, 111/112, 71–101.

Bibler, A., & Billings, S. B. (2019). Win or Lose: Residential Sorting After a School Choice Lottery. Review of Economics and Statistics.

Billings, S. B., Brunner, E. J., & Ross, S. L. (2018). Gentrification and Failing Schools: The Unintended Consequences of School Choice. Review of Economics and Statistics, 100 (1), 65–77.

Brunner, E. J. (2014). School Quality, School Choice, and Residential Mobility. i G. K. Ingram, & D. A. Kenyon (Red.), Education, Land, and Location (ss. 62–91). Cambridge, MA: Lincoln Institute of Land Policy.

Brunner, E. J., Cho, S.-W., & Reback, R. (2012). Mobility, housing markets, and schools: Estimating the effects of inter-district choice programs. Journal of Public Economics, 96 (7-8), 604–614.

Edmark, K., & Persson, L. (2021). The impact of attending an independent upper secondary school: Evidence from Sweden using school ranking data. Economics of Education Review, 84.

Heller-Sahlgren, G. (2020b). Friskolorna och skolkostnaderna. Rapport, Svenskt Näringsliv.

 

 

I veckan presenterade skolforskaren Gabriel H Sahlgren rapporten ”Kunskapsskolans återkomst: den svenska grundskolans kvalitet över tid.” Dagens Nyheter tyckte uppenbarligen att den var intressant för de publicerade en debattartikel med rubriken ”Den svenska grundskolan är bland de bästa i världen”.

Med tanke på hur het debatten är om friskolorna, och att dess andel av elever har vuxit under den tidsperiod som granskningen omfattar, så skulle men kunna tänka sig att någon annan media skulle fångat upp detta. Men inte vad jag har sett. Det är minst sagt märkligt för resultaten är  intressanta nyheter. Jag citerar sammanfattningen av rapporten:

• Fram till omkring 2010 föll resultaten i svensk skola. ”PISA-raset” har fortsatt att prägla skoldebatten i Sverige. Under 2010-talet har grundskolans kvalitet däremot förbättrats ordentligt.
• En djupare analys av PISA och andra internationella kunskapstester visar att svensk skola helt och hållet återhämtat sig efter PISA-raset, sannolikt tack vare reformer som genomfördes runt 2010.
• Justerar man för invandringens effekter är den svenska skolan numera bland de absolut bästa. Sverige är ett av ytterst få länder som når toppositioner i OECD i alla tre undersökningar av elever i slutet av grundskolan.
• Den svenska grundskolan är idag bäst i Norden – och bland de bästa i världen – kunskapsmässigt. Givet hur ofta Sveriges skola har dömts ut är detta ett slående resultat som förtjänar större uppmärksamhet.

Slut citat. Detta är slutsatser som borde uppmärksammas och välkomnas av skolministern. Svensk skola i topp. Det finns utmaningar men vi är på rätt väg. Men det klart, det är inte lika roligt att konstatera att de åtgärder som vidtogs av alliansregeringen förmodligen har bidragit till att resultatfallen har stoppats och att vi nu är tillbaka på den PISA- nivå som gällde år 2000 bland elever med svensk bakgrund.

Gabriel H Sahlgren har studerat resultaten i de internationella elevundersökningarna PISA, TIMSS, PIRLS och ICCS.

PISA mäter läsförståelse, matematik och naturvetenskap hos 15-åringar. Ett resultatfall som pågått mellan år 2000 och 2012 har hämtats igen på 6 år. Granskningen visar att betydelsen av elevsammansättningen har ökat över tid. Elever med utländsk bakgrund har ett sämre resultat 2018 än PISA år 2000.  Andelen högpresterande elever har ökat rejält i alla ämnen sedan PISA 2012 bland elever med svensk bakgrund, men knappast alls bland elever med utländsk bakgrund.

TIMSS mäter kunskaper i matematik och naturkunskap hos fjärdeklassare och åttondeklassare. Även här visar sig betydelsen av elevsammansättningen men resultatförbättringarna tyder på att skolans kvalitet har förbättrats markant under senare år. Det gäller såväl åk 4 som åk 8.

PIRLS mäter läsförståelse i årskurs 4 och även här återfinns förbättringar.

ICCS mäter åttondeklassares kunskaper i samhällskunskap. Även här kan man se en kraftig förbättring av resultaten.

För att få en ordentlig bild av denna glädjande rapports resultat så hänvisar jag till densamma, som du hittar här. 

Låt oss dessutom skänka en tacksamhetens tanke till alla de som har bidragit till att vända denna utveckling. Fokus på kunskapsresultat ger effekt. Det finns dock en hel del kvar att göra när det gäller elever med utländsk bakgrund. Där borde skolministern lägga ner stridsyxan mot friskolorna och i stället säga ”Låt oss ta oss an denna utmaning tillsammans. Svensk skola kan bättre och låt oss lära av de bästa.”

Men det skapar ju inga konfliktytor i en valrörelse………

 

Bifogar en bild från Fakta om friskolor som visar andelen elever i kommunal respektive fristående grundskola

 

För 30 år sedan beslutade riksdagen om en friskolereform som skapade möjlighet för rik som fattig att välja skola, skolpengen följer eleven. Idag är det över 400.000 elever som går i fristående förskolor, grund- och gymnasieskolor runt om i landet.

 

Reformen har också gjort det möjligt för lärare att förverkliga sin dröm att starta en friskola. Forskning visar också att en etablering av en friskola i en kommun har medfört att kommunala skolor presterar bättre. Under sommaren kommer vi att presentera ett antal exempel på hur friskolereformen har en positiv påverkan för såväl kommunala verksamheter, lärare, föräldrar som elever. Vi börjar vår sommarserie med en lärarröst:

 

”I de friskolor jag har arbetat på uppmuntras du av både rektor och kollegor att testa nytt i undervisningen. Du har möjlighet att forma din undervisning och behöver inte vara rädd att göra fel.” Så säger Maja Hessle lärare, och även tidigare elev på Broholmskolan i Lidköping.

Läs hela intervjun med henne här: ”I en friskola är ramarna mjukare”

 

Du har väl också noterat att de som jobbar i friskolor trivs bättre än de som jobbar i kommunala skolor?
– 66 procent av lärare i friskolor är nöjda med sitt arbete jämfört med 55 procent i kommuner
– Sex av tio lärare i friskolor anser att närmaste chef har en god förmåga att hantera mobbning, trakasserier liknande arbetsmiljöproblem
– En majoritet lärare, i friskolor såväl som kommunala skolor, är nöjda med deras möjligheter att påverka hur arbetsuppgifter genomförs

Du hittar Svensk Kvalitetsindex Jobbhälsoindex här.  

Vi utvecklar resultaten i Jobbhälsoindex i den här debattartikeln i Hallandsposten.

Läser Aftonbladets ledare. Snart sagt inget förvånar när det gäller osanningar i jakten på friskolorna. Men det är en sak som verkligen sticker ut i debatten. Jag undrar om det finns något annat land där det tas som bevis på att snart sagt alla privata verksamheter bryter mot regelverket bara för att en minister vittnar om hon som rektor i en friskola har gjort just det. Det måste kännas lite märkligt för Skolinspektionen att ha en sådan minister. Och man kan undra hur statsministern tänkte kring detta när hon utsåg skolministern.

Och medias agerande är också märkligt, eller snarare brist på agerande. I stället för att ställa frågor om hur det kommer sig att hon mixtrade med kön så tas detta regelbrott av henne som intäkt för – ja näst intill som bevis – för att snart sagt alla friskolor gör på samma sätt. Nu senast i Aftonbladet. Det är obegripligt att ministern aldrig får en följdfråga mot bakgrund av detta påstående. Frågan är enkel – Men som rektor är du ju ansvarig för verksamheten, varför bröt du mot reglerna?

Och för övrigt kan vem som helst som läser beslutsprotokollet från behandlingen av regeringens proposition om skolvalet konstatera att det är inget av de partier som Aftonbladets ledare tar upp som tycker att det är en bra idé att sätta barnen i kö från BB. De avslog regeringens proposition för de menade att den helt enkelt var dåligt utformad.

/

 

I förra veckan hade Dagens Nyheter en uppmärksammad nyhet om en gymnasieskola i Trollhättan – friskola – där de hävdade att ”Det är en skolkedja som utbildar elever i naturbruk med bland annat hästhållning på schemat – men utan att ha stall och hästar på skolan. Ändå får skolorna mer än dubbelt så hög ersättning som en vanlig skola just för att det kostar så mycket att ha djur.”

En  nyhet som har fått stor uppmärksamhet – men är den sann?

Skolminister Lina Axelsson Kihlblom (S) var omedelbart ute och fördömde. På DNs förfrågan om kommentar så svarade hon ”Även om jag inte längre blir särskilt förvånad, så blir jag fortfarande jätteförbannad när sådana här saker kommer fram”. Frågan är om hon är lika förbannad idag när det visar sig att hon har uttalat sig utifrån felaktiga förutsättningar.

Den journalist som har skrivit artikeln har för övrig nyligen kommit ut med en bok med titeln ”Svensk skola AB”. Dess innehåll presenteras på följande sätt av Akademibokhandeln; ”För trettio år sedan införde Sverige ett världsunikt system som tillåter aktiebolag att äga skolor och ta ut obegränsat med vinst från skattemedel. Det har lett till att skolor gör vad de kan för att locka högpresterande elever som är billiga att undervisa. Pengarna hamnar inte sällan i miljardbolag, registrerade i skatteparadis. Svensk skola AB är ett djuplodande reportage om elever som skickas på marknadsföringskurs för att lära sig sälja in skolan, om hur kölistor manipuleras för att ge »rätt« elever företräde, och om hur betygen har blivit ett konkurrensmedel i stället för just ett betyg. Hur påverkar den nya skolan eleverna? Och vad gör den med vårt samhälle? Peter Letmark är journalist på Dagens Nyheter, där han bevakar bland annat skolfrågor.”

Är det någon som tror att Peter Letmark är en opartisk journalist när det gäller friskolefrågor?

Med anledning av artikeln har skolan kommit med ett flertal rättelser på sin hemsida; Jag lägger in dem i sin helhet  nedan. Jag vill också påpeka att en del av skolans affärsidé är just att kroka arm med det lokala näringslivet, just för att deras utbildningar ska ha en så nära koppling som möjligt till arbetslivet. Lite det som ju efterfrågas bland många av de kommunala skolornas yrkesprogram.

För några år sedan slöt de ett samarbetsavtal med Nordic Choice Hotel och Petter Stordalen rörande hotell & restaurangprogrammet på gymnasiet. Det blev en succe.  Hur detta har påverkats av pandemin kan jag inte avgöra men själva idén, ett nära samarbete med näringslivet, är ju klokt tänkt och borde uppmuntras i stället för bespottas. De har också samverkan med företag inom andra branscher.

 

Bemötande av artikel i DN

10 JUNI 2022

I dagens DN finns en artikel om vårt naturbruksgymnasium i Trollhättan. Artikeln innehåller ett antal felaktigheter som vi är angelägna om att bemöta och dela med er då vi är mycket stolta över vår verksamhet.

Bilden som DN ger av att Realgymnasiet får betalt för hästar som de inte har är helt felaktig! Det är väldigt svårt för Naturbruksskolor som ofta har enstaka ridlärare och få hästar att kunna täcka alla de krav som finns i en utbildning inom hästhållning. Den organisering och de avtal som Realgymnasiet upprättar ger en helt annan mångfald av kompetenser och en helt annan bredd på hästmaterialet.Exempelvis i nämnda Trollhättan förfogar Realgymnasiets samarbetsklubb Trollhättans Fältrittklubb över 34 hästar som kan tillgås i undervisningen. Detta kompletteras med avtal för ex. undervisning hos uppfödare, beridare och hovslagare. Därigenom kan resurserna användas så att eleverna ges en avsevärt kvalitativare utbildning än vad som annars skulle vara möjligt.I artikeln påstås att våra elever inom inriktningen Hästhållning är på praktisk anläggning i väldigt liten utsträckning. Sanningen är att minst 45% av elevernas studietid på inriktningen hästhållning (som avses i artikeln) genomförs i olika typer av stallmiljöer, i samarbete med lokala ridklubbar. Anläggningarna är noga utvalda för att svara mot de krav som Skolverket angett ska tillgodoses i utbildningen. Med devisen ”På riktigt är viktigt” menar vi att kvaliteten blir högre om momenten kan genomföras tillsammans med bransch, på skarpa anläggningar med pågående verksamhet. Dessa samarbetsavtal finansieras av skolpengen.I artikeln påstås också att Realgymnasiet använder ett nytt koncept som går ut på att inte hålla sig med egna lantbruksdjur och anläggningar. Sanningen är att Realgymnasiets koncept har funnits sedan 2007. Anledningen att vi inte har lantbruksdjur är enkel, vi har inte inriktningen Lantbruk.Att vi inte har några egna djuranläggningar är också en felaktighet, det finns djuranläggningar på alla Realgymnasier som har programfördjupningen Sällskapsdjur och djursjukvård.I våra djuravdelningar läggs tid på träning och handhavande av däggdjur, amfibier, fåglar, reptiler, burar, akvarier osv. Målet är att skapa de bästa förutsättningarna för våra elever att nå utbildningens mål. Dessa anläggningar finansieras av skolpengen.De brister som hänvisas till från 2020 är sedan länge åtgärdade.Utifrån vår egen Alumni-enkät där vi följer upp elevernas sysselsättning redan 6 mån efter studenten, kan vi se att 84% av de elever som svarat och som gick ut våren 2021 är i sysselsättning. Med sysselsättning menar vi arbete, vidare studier eller arbete i kombination med studier om totalt minst 50%. 84 % är en mycket hög siffra vilket vittnar om att vårt sätt att genomföra utbildningar behövs och skapar kunskaper och nytta för både elever och bransch.***************

Näringslivets Medieinstitut har också uppmärksammat DN:s artiklar i denna fråga och konstaterar att DN har fel om gymnasiets hästar och att DN delvis har backat från uppgifter att Realgymnasiet får betalt för hästskötarutbildning utan att ha hästar, men att det fortfarande kvarstår felaktigheter i deras artiklar. Uppgifterna har fått stor spridning och orsakat stor skada för skolan. Detta är ett exempel på viken skada som media kan förorsaka verksamheter. Och det som är extra sorgligt är att det alltid finns ett antal politiker som är beredda att uttala sig utifrån den verklighetsbild som journalisten ger. Att kommentera enskilda fall innebär ett stort ansvarstagande. I detta fall har det lett till att man medverkat till att sprida en bild av en verksamhet som inte är korrekt. 

Näringslivets Medieinstitut gör ett viktigt jobb som uppmärksammar dessa felaktigheter. Förhoppningsvis medför det att journalisterna blir med försiktiga, och att de som kommenterar tar reda på fakta innan man kommenterar. När det gäller påståenden om friskolor så kan jag bara konstatera att det finns väldigt mycket stoff att ta av – för det är inte mycket av det som påstås som är korrekt.

 

 

I onsdags röstade riksdagen ner förslaget om att sänka skolpengen för fristående skolor. Även om det var ett väntat utfall var det framför allt välkommet och en viktig delseger. De som talar om vikten av likvärdighet måste också stå upp för att elever med samma förutsättningar ska få samma skolpeng oavsett om de väljer en fristående skola eller en kommunal skola. Det borde vara en självklarhet. Sänkt skolpeng för fristående skolor skulle drabba eleverna i de skolorna och påverka likvärdigheten.

Det är betryggande att ogenomtänkta, kritiserade och illa underbyggda förslag röstas ned i svensk riksdag. Detta trots det enorma tryck som den socialdemokratiska valmaskinen åstadkommit genom att mobilisera alla dess grenar, för att få förslaget godkänt. Man kan undra hur många miljoner som läggs ner på dessa kampanjer i bl a sociala media.

Strax innan riksdagen samlades för votering i onsdags kallade partisekreterare Tobias Baudin och skolminister Lina Axelsson Kihlblom till presskonferens. Budskapet var att de förväntade sig att förslaget skulle röstas ned i kammaren. Men det var också att nederlaget i riksdagen inte innebär att de tänker om och vill ta kontakt med oppositionen för att finna lösningar och kompromisser. Tvärtom – de blåste till hårdare strid i kampen mot människors valfrihet i allmänhet och friskolor i synnerhet.

Beskedet i onsdags var att de skakar liv i gamla, utdömda förslag från förra valrörelsen – att föreslå begränsningar av vinsten. Pressträffen var åter en uppvisning i hur skolministern drar till med argument i debatten som inte har någon förankring i verkligheten. Ett beteende som ju ett stort antal friskoleföreträdare reagerade på i en debattartikel i SvD nyligen. Man kan respektera att människor har olika uppfattning, men när ledande politiker tar till rena lögner som argument så är det ovärdigt, vilket också SACO reagerade på nyligen.  .

85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Men i debatten låter det som om det är tvärtom, alla problem i skolan skylls på friskolorna. Det är inte rimligt.

Tittar vi på svensk skola som helhet så är det tydligt att den behöver fokus på ledarskap, kvalitet och kunskaper. Vare sig problemen med lärarbristen, bristande studiero, behovet av ett kvalitetssäkrat betygssystem eller det faktum att alltför många elever lämnar skolan utan behörighet till gymnasiet löses genom det agerande som regeringspartiet nu ägnar sig åt. Svensk skola förtjänar bättre. Att Socialdemokraterna istället väljer att blåsa till strid för lösningar som utretts, debatterats en masse och dödförklarats flera gånger kan inte nog beklagas. Agerandet är ett fattigdomsbevis när det gäller förmågan att se vad som krävs för att förbättra svensk skola och det är beklagligt för landets alla elever och lärare som är verksamma i svensk skola utsätts för detta. Det lär knappast locka fler lärare till skolan.

/

Idag är det 30 år sedan riksdagen beslutade om friskolereformen. Odd Eiken har berättat och skrivit om hur den dåvarande regeringen Bildt tänkte kring utformningen av denna valfrihetsreform. Det är 30 år som har inneburit stora förändringar för inte minst landets föräldrar, elever och lärare. Den valfrihet som då öppnades, en valfrihet som bl a innebär att föräldrar inte behöver be andra om lov för att byta skola när deras barn är mobbat, en valfrihet för lärare att kunna välja en annan arbetsgivare än en kommunal och en valfrihet som innebär att den som lever upp till de tuffa krav som ställs för att kunna starta en friskola får möjlighet att göra detta om Skolinspektionen ger ett tillstånd. Denna valfrihet har ett enormt starkt stöd bland landets föräldrar. Trots detta hotas denna nu av de förslag som socialdemokraterna m fl drivet i debatten.

Idag är det över 400.000 elever som valt en fristående för-, grund- eller gymnasieskola. Det innebär att det är minst en miljon som berörs av de förslag som nu debatteras.  En stor andel av landets friskolor är AB, de är det för att det är en funktionell verksamhetsform, inte för att de som startat friskolorna är vinstmaximerande personer. Av landets 4.803 grundskolor är 822 friskolor, dvs 17 procent. 72 procent av alla elever som går i  dessa fristående grundskolor går i AB. En verksamhetsform som socialdemokraterna vill stoppa. Det är lätt att inse vilken effekt som ett sådant förslag skulle få för valfriheten. För att inte tala om vilken effekt det skulle få för kommunerna som riskerar att få ta hand om en stor del av dessa elever om deras skolor, som de har valt, tvingas bort.

Det är faktiskt helt otroligt att landets Skolminister utmålar alla dessa hårt arbetande friskoleföretagare som suspekta och som personer som bara är fokuserade på att håva in pengar. Man borde kunna begära en rimligare attityd från en skolminister, en ledare som ska vara ett föredöme för unga människor i vårt land. Nyligen hävdade hon dessutom att det är enklare att starta en friskola än att starta en korvkiosk. Det är helt enkelt inte sant. Man kan undra varför ledande politiker måste ta till lögner i skoldebatten….

Idag är det ca 80.000 som jobbar i friskolor runt om i landet. Undersökningar visar att de trivs mycket bättre än de som jobbar i kommunala skolor. Nyligen reagerade 59 av dessa över de påståenden som framförs i debatten om deras arbetsplatser. Läs artikeln här.  Skulle deras arbetsplatser försvinna så hävdar tex ministrar att det inte spelar någon roll för då kommer dessa lärare att ta ett jobb i en kommunal skola istället. Det stämmer inte – många kommer att välja att jobba utanför skolans värld. Redan idag är det ca 40.000 utbildade lärare som valt en annan arbetsplats än skolan.

För 30 år sedan handlade debatten om att människor måste få möjlighet att välja skola. Den handlade också om att det var stor skillnad mellan skolor, då enbart offentliga skolor, och att familjebakgrunden spelar stor roll för hur det går i skolan. Familjebakgrunden spelar alltjämt stor roll men då handlar det om att det är många elever som har kommit till landet mitt i skolan. Det framkommer inte heller i debatten. Det är ingen som har visat på att det är någon grupp i samhället som har förlorat på friskolereformen, det som framförs i debatten är bara tyckanden och påståenden, utan grund i forskningen. EU Kommissionen konstaterade också nyligen i en rapport om Sverige att friskoleeleverna har bidragit till att höja de svenska Pisaresultaten.

Nog om detta – svenska folket gillar valfrihet och friskolereformen leder till att allt fler väljer en friskola. Detta trots den hätska debatt som nu har förts under flera år. Idag har vi en bokrelease för vårt bidrag till detta 30 års jubileum. Ett fönster öppnades… kan beställas här. Den går tillbaka till 1800-talets första hälft och tar oss fram till idag. Kvinnorna var friskolepionjärerna på 1800-talet. Tack vare dessa fick flickor möjlighet att utbilda sig, och inte bara pojkarna. Även idag är det många kvinnor som står bakom de ca 4059 fristående förskolor och skolor som finns i Sverige (av totalt 15.665 stycken).

Alla dessa friskolehuvudmän, oavsett verksamhetsform, bidrar till att människor kan välja skola, till att det finns en mångfald. Det är skäl gott nog att fira det som hände i riksdagen för 30 år sedan idag – ett viktigt klubbslag för egenmakten och människors valfrihet. Och ja – det innebär att politiken har fått mindre att säga till om när det gäller beslutet i vilken skola ditt barn ska gå i. Men den demokratiska makten ska ju också ligga hos folket i en demokrati, det är folket som har den yttersta makten. Det är därför som en stor majoritet av svenska folket anser att det är viktigt att få välja skola. En rätt viktig att slå vakt om och en rätt väl värd att fira idag.

I eftermiddag ska det vara ett panelsamtal på Järvaveckan under rubriken Friskolor eller kommunala – hur skapas en jämlik skola?. Det ska bli intressant. Ingressen till samtalet är ”Vi ser allt större klyftor och skillnader mellan olika skolor.” Stämmer detta påstående? Jag vill dela med mig av en pm som jag fick från  någon månad sedan från en fd medarbetare på SCB, en person som är väl insatt i skolforskning och skolstatistik. Som har skickat detta underlag till ett flertal journalister men som inte förefaller att ha tagit till sig dess innehåll. Känsla är en sak i debatten – denna friskoledebatt baseras mycket på känsla – men hur ser forskningsläget ut? Följ med här.

Sociologens text

Som sociolog verksam vid SCB under många år finner jag det underligt att korrekta fakta så sällan kommer fram. Påståenden kastas fram, ofta oemotsagda, som vore de självklara, redan bevisade, utan diskussion. Det är de ingalunda alltid, tvärtom. Skolforskningen visar ofta något helt annat. Eller så är den inte entydig.

Nedan tar jag upp några av de vanligaste påståendena och synar dem närmare. Jag har valt att uteslutande referera till skolforskning som inte är kopplad till olika intressegrupper. Detta betyder förstås inte att jag anser sådan forskning oväsentlig, absolut inte. En del är ytterst kvalificerad och kan bringa klarhet. Men just i detta inlägg har jag valt att utelämna den. Den oberoende skolforskningen är fullt tillräcklig för de slutsatser jag drar. IFAU, Skolverket och SOFI är mina huvudsakliga källor.

Det gäller alltså att skilja mellan fakta och åsikter om den svenska skolan. Jag menar att detta inte alltid görs. Vi måste faktiskt kritiskt syna de vanligaste påståendena närmare. Jag gör ett försök.

Likvärdigheten i svensk skola är ett exempel där det svepande och slentrianmässigt påstås att den minskat dramatiskt under senare år. Men likvärdighet är ett rätt luddigt begrepp om man inte noga definierar vad som avses, vilket sällan görs.

Jag har valt att fokusera på de viktigaste aspekterna av likvärdighet nämligen

• Familjebakgrundens betydelse
• Skolsegregationen
• Skolors kvalitet.

Det finns förstås fler aspekter, som jag berör översiktligt.

 

”Familjebakgrunden blir allt viktigare för vad man presterar i skolan”.

Påståendet är enligt IFAU felaktigt utom för elever födda utomlands som därför ofta sent kommit in i svensk skola.

Detta fastslås av IFAU i en sammanfattande rubrik: ”Familjebakgrunden inte viktigare.”

Betydelsen av utbildningsbakgrund har inte ökat över tid. IFAU: ”Ett vanligt mått på ett skolsystems likvärdighet är vilken inverkan föräldrarnas utbildning och inkomst har på elevernas resultat. Rapportförfattarna vid IFAU ser att familjebakgrundens betydelse för skolresultaten inte förändrats för svenskfödda elever” (1).

Skolverket finner i en studie en marginell ökning, ca 2 procentenheter enligt verkets data, för svenskfödda, men då får vi gå så långt tillbaka som till millennieskiftet. När det gäller invandrarbarn födda i Sverige ser verket däremot ingen ökning överhuvudtaget av familjebakgrundens betydelse, något som jag aldrig sett poängteras i debatten. (2).

IFAU igen: ”Däremot förklarar familjebakgrund mer av skolresultaten idag än tidigare för elever som är födda utomlands (min kurs.). Gruppen utrikes födda har också blivit mer heterogen. Det har helt enkelt blivit större skillnader på hur gamla eleverna är när de kommer till Sverige och vilka länder de kommer ifrån”. En reflektion är att det måste vara mycket svårt för vilket skolsystem som helst att kompensera för denna grundläggande ojämlikhet i elevernas förutsättningar.

 

”Skolsegregationen blir bara värre och värre”

Detta är helt enkelt fel. Skolsegregationen ökar inte.

Skolverket sammanfattar sin omfattande studie av skolsegregationen så här i en rapport: ”Skolsegregation utifrån migrationsbakgrund har avtagit eller stabiliserats under senare år. Även skolsegregationen utifrån socioekonomisk bakgrund verkar ha stabiliserats de allra senaste åren” (2).

Skolverkets rapport visar på många intressanta fakta som sällan lyfts fram. Visserligen har skolsegregation utifrån utbildningsbakgrund ökat något om vi går tillbaka ända till 90-talet, ca 2 procentenheter. Men nu är även den trenden bruten enligt verket. Och skolsegregation utifrån migrationsbakgrund har alltså avstannat och till och med minskat, detta sedan gott och väl ett tiotal år tillbaka. Tittar vi sedan på gruppen utrikesfödda elever så har skolsegregationen överhuvudtaget inte ökat, tvärtom. Den har i själva verket minskat, ja faktiskt i stort sett ända sedan år 2003. När såg man detta i skoldebatten?

Skolverkets slutsatser ger sammantaget alltså inget stöd för påståendet att skolsegregationen ökat under senare år, än mindre att den alltjämt ökar. Detta framhärdas likväl ideligen, även av ansvariga politiker.

En annan väl så intressant fråga är om skolsegregation i sig leder till sämre skolresultat, vilket oftast tas för givet. Detta är faktiskt inte belagt, tvärtom finner en sociologisk studie vid Linköpings och Stockholms universitet inga sådana samband (3). Studien finner att ”effekten av skolans etniska sammansättning på dess elevers meritvärden är marginell”. Därmed inte sagt att skolsegregation skulle vara oproblematisk av andra skäl.

 

”Skillnaderna i skolors kvalitet är för stora och ökar”

Skillnaderna tycks inte öka, i alla fall inte tydligt. IFAU finner vissa skillnader i kvalitet till friskolors fördel. Generellt är dock kvalitetsskillnader av relativt begränsad betydelse för elevresultaten. Forskare vid SOFI finner små skillnader i kvalitet mellan svenska skolor. Och de skillnader som finns betyder väldigt lite för elevernas resultat jämfört med andra faktorer. En slutsats är därför att elevernas socioekonomiska bakgrund och förutsättningar (där ambitioner och motivation kan vara viktiga parameterar) betyder i stort sett allt för resultaten, skolan väldigt lite.

IFAU: Något bättre resultat i friskolor.

En IFAU-rapport slår fast att skolans betydelse för elevresultat är relativt liten, vilket i och för sig naturligtvis inte innebär att kvalitet är oviktigt – och det finns utrymme för avsevärda kvalitetsförbättringar på vissa skolor. Men endast runt 2 procent av variationen av elevresultaten kan förklaras av skolan. Detta innebär att huvuddelen av en elevs resultat i skolan förklaras av individuella faktorer som elevens kön, familjebakgrund m.m. snarare än av vilken skola eleven går på (1). IFAU har även undersökt inte bara elevernas resultat vid en given tidpunkt, vilket är vanligast, utan även försökt mäta s.k. progression, dvs. hur stora framsteg eleverna gör den tid de går på en viss skola. IFAU sammanfattar: ”Elever på fristående högstadieskolor har något bättre resultatutveckling än elever på kommunala skolor, även efter att hänsyn tagits till att elevgruppernas egenskaper skiljer sig åt.” (1)

En viktig slutsats från IFAU:s forskning är också att det inte finns något som tyder på att skillnader i skolkvalitet ökat i särskilt stor utsträckning. Det är heller ”inte uppenbart hur skolans kvalitet ska kunna höjas, och såväl lärartäthet som lärarkompetens är bara svagt relaterade till uppmätt kvalitet.”

SOFI: Små kvalitetsskillnader mellan skolor men nästan ingen påverkan på elevresultaten.

Forskare vid SOFI har undersökt skolors kvalitet empiriskt baserat på ett stort datamaterial med variabler grupperade efter skolresurser, skolklimat och elevsammansättning (stök och mobbning ingår som viktiga variabler vid sidan av resurser och kvalitet i undervisningen). Deras slutsats är att ”skolkvalitet inte har några betydelsefulla effekter på skolutfall.” Denna kanske överraskande slutsats beror enligt forskarna på att ”skolkvaliteten varierar för lite eller för osystematiskt mellan skolor i Sverige för att ha så stor betydelse”. Skolans bidrag till resultaten är nära nog noll, elevernas bakgrund och förutsättningar i vid mening betyder nästan allt. Annorlunda uttryckt: ”Sambanden mellan socioekonomiskt ursprung respektive invandrarbakgrund och utbildningsutfall beror helt enkelt inte på att elever med olika ursprung går i skolor av olika kvalitet” (4).

Det här kan ju låta deprimerande för ambitiösa lärare och naturligtvis kan bra lärare göra skillnad, vilket forskningen också visar. Forskning visar nämligen att elevernas prestationer kan variera väl så mycket inom en skola, mellan klasser, trots identiskt elevunderlag, som mellan skolor som sinsemellan har olika elevunderlag. Detta visar att bra lärare betyder mycket. Men det är alltså på skolnivå forskarnas slutsats gäller. Men eftersom skolkvalitet betyder så lite på systemnivå innebär detta samtidigt att ingen speciell elevgrupp kan sägas ha missgynnats (eller gynnats) på något påtagligt sätt. SOFI-forskarna konkluderar att ”brist på likvärdighet i svensk grundskola knappast är ett stort problem” (4). Däremot ser man att skolsystemet har svårt att fullt ut kompensera för ojämlikhet i elevernas förutsättningar. (En reflektion: Så, om ett lands skolsystem inte förmår kompensera fullt ut för olikheter i förutsättningar, är skolan då per definiton inte likvärdig?)

”Friskolereformen har lett till sämre skolresultat, särskilt för svaga elevgrupper”

Påståendet stöds inte av oberoende forskning om reformens effekter. Det finns heller inget som tyder på att skolval särskilt skulle ha missgynnat svaga gruppers skolresultat. Tvärtom tycks elever från svagare familjebakgrund vinna på att välja skola.

Det är väl känt att svenska grundskoleelevers studieresultat försämrats och senare förbättrats enligt de internationella mätningarna, främst PISA. Metodiken och urvalet har kritiserats. IFAU har i en rapport presenterat den mest omfattande utvärderingen och analysen av själva friskolereformen. Forskarna sammanfattar: ”Vi har undersökt hur skolvalsreformerna som genomfördes i början av 1990-talet har påverkat elever med olika familjebakgrund. Resultatet tyder på att reformernas effekter på elevers skolresultat varit positiva men små – eller noll, beroende på utfall och metodval. Detsamma gäller för senare utfall såsom sysselsättning och högre utbildning. Effekterna är likartade för alla grupper av elever. Vi finner inga tecken på att elever från hushåll med låga inkomster, med lågutbildade föräldrar, eller med utrikes födda föräldrar, har förlorat på reformerna” (min kurs.). Vidare: ”I den mån vi ser skillnader mellan eleverna, så tyder dessa på att det är elever från svagare familjebakgrund, t.ex. där föräldrar har låga inkomster, som tjänar mer på möjligheten att välja skola” (5).

 

”Friskolor lokaliseras på ett sätt som missgynnar svaga grupper”

Data stöder absolut inte detta påstående entydigt. Det finns data som tydligt motsäger påståendet och svaret är därför mångfacetterat. T.ex. tycks friskolornas ägar- och driftsform påverka lokaliseringsbesluten.

IFAU sammanfattar: ”Fristående högstadieskolor etableras i områden med

– en hög andel utrikes födda och

– i områden med en hög utbildningsnivå” (6)

Det är de idéburna friskolorna som tenderar att etableras i områden med högutbildade, inte de vinstdrivande. Det är också de idéburna skolorna som uppvisar den största andelen elever från socioekonomiskt gynnade hem. Sorteringen efter elevers bakgrund är således starkast bland icke-vinstdrivande friskolor och det är de s.k. ideella skolorna som uppvisar den starkaste sorteringen utifrån elevförutsättningar. (1).

IFAU specificerar: ”Fristående skolor som inte har vinstsyfte (inte är aktiebolag, handelsbolag eller enskild firma) etableras oftare i områden där föräldrarna har en högre utbildningsnivå”. Forskarna finner inte ”att det är friskolorna som drivs i aktiebolagsform som ligger bakom den skattade effekten att friskolor oftare tenderar att etableras i områden med fler högutbildade”. Det är således helt och hållet de icke-vinstdrivande skolorna som driver denna utveckling. Data avser alltså högstadieskolor (6).

När det gäller lågstadieskolor drar IFAU-forskarna följande slutsats: ”Det finns indikationer på att fristående skolor oftare etableras i områden med högre inkomstspridning” (7) (dvs. varken typiska hög- eller låginkomstområden, min anm.). Alltså: när det handlar om i vilka områden lågstadieskolor etableras spelar följaktligen föräldrarnas ekonomi mindre roll.

 

”Friskolor fördyrar och försämrar”

Det finns inget forskningsstöd för detta. Tvärtom tycks det omvända gälla.

Jag går inte djupare in i just denna fråga, som ju är föremål för rätt intensiv debatt, inte minst när det gäller skolpengens konstruktion. IFAU har dock försökt uppskatta om en kommun tjänar eller förlorar på friskolor. IFAU-forskarna Böhlmark och Lindahl finner att en högre andel elever i friskolor stärker elevernas prestationer generellt. Det visar sig också att konkurrensen medfört att kommunala skolor höjt sig, snarare än att friskolor har bättre resultat än kommunala. Samtidigt finner författarna inga tecken på att friskolekonkurrensen ökar kostnaderna i genomsnitt – om något tyder resultaten i stället på att den driver ned kostnaderna (8).

 

Forskarna sammanfattar: ”Vi kan konstatera att en ökning av andelen friskoleelever förbättrar både det genomsnittliga utbildningsresultatet i slutet av grundskolan och på lång sikt även gymnasiebetyg, universitetsstudier och antal utbildningsår. Vi kan vidare visa att dessa effekter är mycket stabila i förhållande till ett antal möjliga problem, som till exempel betygsinflation och olika trender i utfallsvariablerna före reformens genomförande. Intressant nog verkar det som om dessa positiva effekter först och främst beror på spridnings- eller konkurrenseffekter och inte att friskoleelever vinner betydligt mer än elever på kommunala skolor. Eftersom det har tagit tid för friskolor att bli mer än ett marginellt fenomen i Sverige, har vi kunnat se positiva effekter som är statistiskt signifikanta först ett decennium efter reformen. Vi kan också visa att en högre andel friskoleelever i kommunen inte har lett till ökade skolkostnader. Man kan därför tolka denna positiva inverkan på utbildningsresultaten som en positiv effekt även på skolans produktivitet.”

 

Stor resultatspridning = dålig likvärdighet?

Mycket vanskligt att dra slutsatser på basis av statistisk varians.

 Enligt PISA har spridningen i elevernas resultat fluktuerat över tid. Spridningen är dock större nu än vid millennieskiftet. Det kan finnas flera skäl till detta och orsakerna är inte klarlagda.

Spridning i resultat brukar ibland anföras som ett mått på skolans likvärdighet. Skolverket: ”Variationen eller spridningen i elevers resultat ger information om likvärdigheten i ett skolsystem.” Men gör den verkligen det, entydigt?

Det är ett väl känt faktum bland statistiker att spridningsmått alltid är vanskliga att använda rakt av, i synnerhet om man vill förklara orsakssamband och styrkan i dessa. Är verkligen stor spridning i elevprestationer i sig nödvändigtvis ett tecken på bristande likvärdighet? Och förändras likvärdigheten i så fall entydigt om spridningen förändras, oavsett hur? Om elevkollektivets sammansättning och dess förutsättningar att prestera förändras, kan man då likväl dra slutsatser om förändringar i skolsystemets likvärdighet? Eller skulle en ökad resultatspridning kunna bero på faktorer som skolan rent allmänt inte rår över? Hög invandring skulle till exempel kunna vara en orsak.

Om det föreligger stora skillnader i elevresultaten är det dåligt bevänt med likvärdigheten enligt Skolverkets och en del politikers grundsyn. Fullständig likvärdighet uppnås följaktligen om alla elever presterar lika bra (eller dåligt). Om ingen av dessa omständigheter råder vore det intressant med en precisering av vilken spridning i resultaten som anses bäst. Men kan man inte bestämma vilken spridning som är optimal utifrån ett likvärdighetsperspektiv blir måttet rätt meningslöst.

(Bara ett exempel: om lågpresterade elever förbättrar sina resultat samtidigt som högpresterande elever försämrar sina resultat i större omfattning, kan man då följaktligen säga att likvärdigheten ökat? Är det bra? )

 

”Likvärdigheten i svensk skola försämras allt mer”

Faktagenomgången ovan stöder knappast påståendet.

 Är den svenska skolan likvärdig? Få skulle nog hävda att likvärdigheten inte kan bli bättre oberoende av vad man lägger i begreppet. Men forskarna är också tämligen eniga om att det är förbättringar i familjers och elevers förutsättningar i samhället som torde vara den enskilt viktigaste nyckeln till ökad likvärdighet i skolan, betydligt viktigare än faktorer som skolan rår över. Har det då blivit svårare att uppnå likvärdighet? Många anser att utmaningarna blivit större. Så har alltså likvärdigheten försämrats?

 

Sammanfattningsvis:

• Familjebakgrundens betydelse ökar inte generellt. Ett undantag är utrikes födda, särskilt om de sent kommit in i svensk skola. Här har vi onekligen ett problem.
• Skolsegregationen ökar inte. Den har minskat eller helt avstannat under senare år.
• Om skolkvalitet varierar mycket och systematiskt, vilket forskningen knappast visar, är frågan likväl hur stor betydelse detta har jämfört med andra faktorer. Forskningen finner alltså en ytterst marginell påverkan på elevresultat; elevernas bakgrund och förutsättningar betyder nästan allt. Kompensatoriska åtgärder måste därför primärt inriktas på familjers grundläggande förutsättningar i samhället.
• Ingen särskild elevgrupp har förlorat på själva friskolereformen.

IFAU sammanfattar forskningen om likvärdighet i sin omfattande jämlikhetsrapport (1) sålunda: ”Sammantaget visar våra analyser av elevsammansättning och skolresultat att likvärdigheten i den svenska grundskolan inte har försämrats i någon större utsträckning under de senaste decennierna. Det är samtidigt uppenbart att skolans kompensatoriska uppdrag har blivit mer komplext i och med stora elevgrupper som kommer till Sverige sent i skolåldern.”

Jag har ovan försökt återge och sammanfatta vad oberoende skolforskning kommit fram till när det gäller olika aspekter på skolans likvärdighet. Min huvudpoäng är emellertid framför allt att vi i debatten och redovisningen av situationen i svensk skola inte får släppa kravet på objektivitet. Vi måste hela tiden visa på och förhålla oss till den forskning och de fakta som finns. Och lyfta fram den.

 

Källor:

1 Holmlund, Sjögren, Öckert, IFAU. ”Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan.” Rapport 2020:7 och Pressmeddelande.

2 Skolverket. ”Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor.” Rapport 467, 2018.

3 Szulkin, Brandén. Linköpings och Stockholms universitet, ”Betydelsen av skolsegregering är överskattad.” Rapportsammanfattning 2017.

4 Jonsson, Treuter, SOFI. ”Likvärdighet och skolkvalitet: socioekonomiskt ursprung och invandrarbakgrund.” Ur ”Lika för alla. En ESO-antologi om skolans likvärdighet”. ESO-rapport 2019:1.

5 Edmark, Fröhlich, Wondratschek, IFAU. ”Hur har 1990-talets skolvalsreformer påverkat elever med olika famijebakgrund?” Rapport 2014:15.

6 Angelov, Edmark, IFAU. ”När skolan själv får välja – om friskolornas etableringsmönster. Rapport 20016: 14.

7 Edmark, IFAU. Pressmeddelande 2018-11-02 avseende ”Svenska friskolors etableringsbeslut”. Rapport 2018:18.

8 Böhlmark, Lindahl, IFAU. ”Har den växande friskolesektorn varit bra för elevernas utbildningsresultat på kort och lång sikt?” Rapport 2012:17