År: 2013

Idag har jag invigt Cafeet på Strömparterren. Gå dit och njut av denna underbara miljö mitt i staden – är pärla!

 Det kan vara på sin plats att ge ett aktuellt läge när det gäller cykelinfrastrukturinvesteringarna. Detta är sammanställning av det aktuella läget.

 

Sedan Stockholm stad för flera år sedan beslutade att satsa ordentligt på sommarjobb för ungdomar så har vi för varje år kunnat erbjuda allt fler ungdomar sommarjobb. Förra året var det 5.572 ungdomar som hade sommarjobb i stadens olika verksamheter. I skrivande stund är det 5483 sommarjobb som erbjudits unga i Stockholm. Målgruppen för sommarjobben är ungdomar födda 95,96 och 97 och det är totalt 8.578 som sökt. Flera av de som fått erbjudanden har tackat nej, bl a förmodligen för att de redan har fått sommarjobb på annat håll. 

De förvaltningar som erbjuder flest sommarjobb är stadsdelsnämnderna i Hässelby-Vällingby, Spånga-Tensta, Enskede – Årsta Vantör, Rinkeby-Kista och Skärholmen. Nytt för iår är att man försöker att se till att ungdomar från ytterstadsområdena får sommarjobb i andra delen av staden och vice versa.

Sommarjobb är viktigt för många ungdomar, inte minst i ytterstadsområdena där det kan vara svårt att få sommarjobb genom kontakter. Staden är mån om att erbjuda jobb med kvalitet som faktiskt också innebär att ungdomarna får med sig en reell ny erfarenhet i bagaget, till nytta för framtiden. Att det fungerar på det sättet vet vi också från den enkät som genomfördes bland de sommarjobbande ungdomarna från 2012.

/

DN Stockholm har idag en artikel där det ges en bild av att jag skulle vara kritiskt mot modellen ”En väg in” som det arbetas med i staden. Inget kan vara mer felaktigt. En väg in är ett mycket viktigt uppdrag som gavs i stadens budget inför 2012. Syftet med detta var att Stockholm måste få till stånd en enhetlig bedömning när det gäller hur staden på bästa sätt ska stötta individer till egen försörjning. I budgeten gavs det uppdrag till stadsdelsnämnderna, socialtjänstnämnden, arbetsmarknadsnämnden och stadsledningskontoret gemensamt. Det har nämligen visat sig att bedömningarna skilde sig mycket mellan stadens olika förvaltningar vilket i sin tur ledde till att flera personer hamnade i ”rundgång” mellan stadens förvaltningar. För att bli aspirant på Jobbtorgen måste stadsdelsnämnderna har gjort bedömningen att det är en person som uppfyller kriterierna och faktiskt har en arbetsförmåga. Felaktiga bedömningar ledde till att personer som kommit till Jobbtorgen återremitterades till stadsdelsnämnderna. Det är inte acceptabelt med en sådan rundgång som ju drabbar individen.

Uppdraget ”En väg in” har genomförts och förvaltningarna har kommit fram till en gemensam modell för hur man ska arbeta för att effektivisera arbetet med att stötta människor till egen försörjning. I anslutning till detta arbete har det också genomförts en analys av hur de anslag som kommunfullmäktige i stadens budget ger till stadsdelsnämnderna för arbetsmarknadsåtgärder används. Detta är särskilda pengar som inte ska blandas ihop med det anslag som Arbetsmarknadsförvaltningen får för bl a Jobbtorgsverksamheten.

I den slutrapport som är ett av ärendena på arbetsmarknadsnämnden i nästa vecka beskrivs Stadsdelsförvaltningarnas arbetsmarknadsinsatser och hur de 84,6 Mkr som anslogs 2012 har används. Rapporten konstaterar att totalt 13,5 Mkr av dessa pengar fördelas till andra verksamheter än till arbetsmarknadsinsatser. Med anledning av detta konstaterade jag till journalisten att dessa pengar skulle komma väl till nytta för sitt syfte – att minska utanförskapet – om de fanns på Arbetsmarknadsförvaltningen ( Jobbtorgen). Detta beskrivs i artikel som jag anser att stadsdelsnämnderna behöver mer pengar – inte alls det jag sade.

Sammanfattningsvis visar Slutrapporten om stadsdelsnämndernas arbetsmarknadsinsatser följande:

– Stadens måste bli duktigare på att göra enheltliga bedömningar om vilka åtgärder som krävs för att minska en individs utanförskap

– Det är inte ok att pengar för arbetsmarknadsinsatser används till andra områden

– Det måste bli bättre samarbete mellan stadsdelsnämnderna och arbetsmarknadsförvaltningen så att den kompetens som byggts upp på arbetsmarknadsförvaltningen kan stötta individerna på rätt sätt. Resultatet 11 personer/dag från utanförskap till egen försörjning under 2012 365 dagar talar sitt tydliga språk.

-En väg in måste vara den modell som används – med fokus på individen.

/

När etableringsreformen infördes 2010 tog Arbetsförmedlingen över huvudansvaret för etableringsinsatserna i Stockholm. Sedan dess har endast tjugofem deltagare i Stockholm ett osubventionerat arbete efter två år. Det kan inte ses som någonting annat än ett misslyckande.

Att sätta in rätt insatser för nyanlända är en utmaning. Därför måste staden återigen ta upp samarbetet kring etableringsinsatserna med Arbetsförmedlingen, så att all expertis som finns på området tas tillvara och kommer nyanlända till del. I min artikel på SvD Brännpunkt 6 juni tar jag upp fyra konkreta förslag för en mer effektiv etableringskedja. Bland annat bör Arbetsförmedlingen få mandat att göra lokala upphandlingar av kommunerna som inte behöver se likadana ut i hela landet. På så sätt ökar flexibiliteten och effektiva metoder som redan har arbetats fram och som man vet fungerar kan tas tillvara. En annan viktig punkt är att Arbetsförmedlingen måste erbjuda fler nyanlända valideringsinsatser och i ett tidigare skede.

Läs debattartikeln i sin helhet här
/

Varmt välkomna hit – Stockholmare från hela världen

Ni är många som tagit ett viktigt steg – att bli svensk medborgare. Ni bidrar till att Stockholm är en mångkulturell huvudstad. Jag hoppas att vår stad tar tillvara på den unika kompetens och erfarenhet som ni alla har och att livet här för med sig upplevelser som innebär glädje och gemenskap. För en stad där alla kan känna sig hemma oavsett ursprung ger staden styrka.
Vad är detta för plats på jorden, staden mellan Östersjön och Mälaren? Mer än förstås Stockholm – the Capital of Scandinavia. Stockholms historia visar invandrarnas betydelse för stadens utveckling. Kompetens och erfarenhet, som på olika sätt bidrar till Stockholms attraktions – och internationella konkurrenskraft.

Hit kommer handlingskraftiga människor som är duktiga på att starta företag. Andelen företagare bland utrikes födda är högre än bland inrikes födda. Företag startas, jobb skapas. Band stärks mellan Sverige och andra länder när de som kommit hit utvecklar sina företag genom att göra affärer med sina forna hemländer. En äkta vinna-vinna situation.

Idag är Stockholm Skandinaviens ekonomiska centrum, med flest multinationella företag, akademier, en mångfald av företag och branscher. I Kista finns ett av världens ledande ICT-kluster. Mojang, Dice, några av de spelföretag som erövrar världen. Här finns ett av Europas största bioteknikkluster. Och det gröna och blå Stockholm. Nästan en fjärdedel av stadens invånare är födda i andra länder. 203 nationaliteter finns representerade. Självklart berikar detta vår fantastiska stad.

Jag besökte nyligen SFI-undervisningen i Bussenhusskolan i Tensta och träffade en grupp nyanlända kvinnor – och en volontär- en medpratare – från föreningen Internationella Bekantskaper, som startades av Pelle Friman. Och som han fick Nelson Mandela priset för 2011.

Medpratar-initiativet är ett exempel på hur alla kan bidra till att nyanlända snabbt kommer in i det svenska samhället. Genom vardagssamtal mellan de som vet hur saker fungerar och de som är på väg in i det svenska samhället byggs kontakter. Skillnader avdramatiseras, kunskapen om olika delar av världen ökar hos alla. Man vågar ställa de ”konstiga” frågor som kanske inte ställs i ett klassrum. För alla vet att det är svårt att förstå ett nytt samhälles oskrivna regler och kultur.

Kära stockholmare:
Nyligen drabbades Stockholm av upplopp och skadegörelse. Vandaler skapade otrygghet för boende. Våld kan aldrig accepteras eller ursäktas, oavsett motiv. Staden måste ständigt arbeta för att bryta utanförskap och öka arbetsgemenskapen. I Husby krokade invånarna arm med polisen, många ideella krafter bidrog till att lugnet återställdes. Det offentliga och civila samhället måste arbeta ihop för gemensamt mål.

Vår Nelson Mandelapristagare kan berätta om liknande problematik i tex Farsta i slutet på 1960-talet. Då arbetade hon där som lärare. Då som nu efterfrågades ett samhälle där alla känner sig delaktiga och ett starkt avståndstagande från våld som lösning.

Kära världsmedborgare och stockholmare;

Stockholms stads integrationspris: Nelson Mandelapriset syftar till att uppmärksamma en person, ett projekt eller en förening som gjort något bra för ett mer integrerat Stockholm.
Årets pristagare kan vittna om att det inte bara är samhällets oskrivna regler som kan vara svåra att förstå. En lika stor utmaning kan samhällets skrivna regler vara. Blanketter ska fyllas i, kontakten med myndigheter kan vara byråkratisk och besvärlig. Att sätta sig in i allt detta när man precis bekantar sig med ett nytt språk är inte en lätt uppgift.

Då är det viktigt att det civila samhället kan möta upp. Få exemplifierar detta bättre än årets Nelson Mandelapristagare: Meri Helena Forsberg. Hennes målmedvetna, ambitiösa gärning började redan 1968 då första lokalföreningen för Riksförbundet internationella föreningar för invandrarkvinnor, IFFI, startade.

I dag är hon ordförande för RIFFI, nu en paraplyorganisation till ett 30-tal lokalföreningar i Sverige. Under Meri Helenas ledning har IFFI Stockholm utvecklat sina insatser för jämställdhet och ökat integration av sina medlemmar i det svenska samhället. Bland de förändringar som skett tack vare RIFFIS mångåriga arbete märks förbudet mot kvinnlig omskärelse/könsstympning (1982), och lagen mot barnäktenskap och tvångsäktenskap (2004).

Sedan 1998 har RIFFI konsultativ status i FN.
Meri Helena Forsberg har hjälpt tusentals kvinnor med myndighetskontakter, stöd och social rådgivning. Hon var pådrivande för Hemspråksreformen (1976). På 70-talet tog hon initiativ till finska och andra hemspråksklasser i Stockholm stad.
På frågan om varför Meri Helena Forsberg outtröttligt har arbetat med de här frågorna i så många år svarar hon: ”Jag har alltid haft en längtan att göra något gott. Jag har fått så mycket för egen del, att jag gärna vill göra det jag kan för att underlätta för någon annan.”
För detta vill vi från Stockholms stad tilldela Meri Helena Forsberg Nelson Mandelapriset 2013. Får jag be Meri Helena Forsberg komma upp på scen.

När 100 personer anställs inom besöksnäringen i Stockholms län skapas ytterligare ett 70-tal nya jobb i kringliggande branscher. Det visar en ny rapport som presenterades vid Stockholmsstrategins stormöte igår.

 Förra året hade Stockholmsregionen sju miljoner utländska besök. Rapporten, som tagits fram på uppdrag av samarbetsprojektet Stockholmsstrategin, visar att för varje etablering som ger 100 nya jobb inom branschsegmenten ”arena och konferens” och ”sport och kultur” skapas ytterligare ett 70-tal arbetstillfällen i andra branscher. På samma sätt ger en etablering av 100 nya jobb inom hotell och restaurang ytterligare 35 arbetstillfällen i andra branscher. Majoriteten av dessa jobb uppstår i Stockholms län, men effekterna av etableringarna beräknas innebära nya arbetstillfällen även i andra delar av Sverige.

Resultaten är intressanta eftersom de kan användas som en multiplikatoreffekt: 100 anställda i hotell och restaurang ger en spridning på 35 personer, 200 anställda ger en spridning på 70 personer osv. Det handlar om jobb inom livsmedelsindustrin eller detalj- och partihandeln, men även inom utbildningsväsendet, hos företag som sköter administrativa uppgifter, i fastighetsbranschen, mm. De som får jobben får i sin tur möjlighet att konsumera mer, och på så vis skapas ännu fler jobb.

Besöksnäringen är viktig för hela ekonomin. Enligt Tillväxtverkets årliga rapport IBIS som presenterades i förra veckan sker 42 procent av alla utländska besök i Sverige i Stockholms län. Utländska besökare konsumerar årligen för ungefär 100 miljarder kronor i Sverige, varav över 40 miljarder i Stockholmsregionen. Pengar som med multiplikatoreffekten skapar ytterligare tillväxt och arbetstillfällen i hela landet.

Stockholmsstrategin handlar om att företag, myndigheter, kommuner och beslutsfattare kraftsamlar för att marknadsföra Stockholmsregionen gentemot besökare från andra länder. På så sätt vill vi tillsammans skapa än bättre förutsättningar för en livskraftig besöksnäring i Stockholm och resten av Sverige. Besöksnäringens utveckling är en tydligt bidragande orsak till att länet är Skandinaviens ledande tillväxtregion och tillväxtmotor för hela landet.

En lite påminnelse om vad bara en konsert med Bruce Springsteen innebär i ökad omsättning i Stockholm får du om du läser mitt blogginlägg från 22 maj.

/

 

LO vill,föga förvånande, begränsa arbetskraftsinvandringen. 2008 blev det enklare för enskilda arbetsgivare att rekrytera arbetskraft utanför EU. Det är positivt för företagen, för Sverige och Stockholm samt för alla de som är nyfikna på vårt land och som vill bidra med sin kompetens. Reformen för att underlätta arbetskraftsinvandring är bra och ska värnas.

Därmed inte sagt att det inte finns problem. Dock är de av annan karaktär än det som LO vill diskutera. Migrationsverket måste arbeta för att effektivisera processerna kring handläggning av ärenden, så att Sverige inte förlorar värdefull kompetens och således konkurrenskraft till andra länder. Jag har ett exempel:

För några veckor sedan blev jag kontaktad av ett litet, exportberoende företag som var öppna för att nyanställa. På företaget arbetar representanter från nio nationer – både inom och utom Europa.Där finns kompetens att göra sig förstådd på 16 olika språk. Företagets CTO och delägare kommer från ett utomeuropeiskt land. Han har bott i Sverige i flera år och äger en lägenhet i Stockholm. Det råder inget tvivel om att hans avsikt är att skapa sig ett liv här och att arbeta hårt för att kunna expandera företaget. Tyvärr sätter Migrationsverkets handläggningstider stopp för det. I över åtta månader har han väntat på att få ett besked kring förlängning av sitt arbetstillstånd. I väntan på besked kan han till exempel inte kan resa utomlands vilket hämmar hela företagets utveckling och tillväxtpotential. Nu vill de nyanställa från Mexico, men vågar inte på grund av Migrationsverkets sega hantering. Detta är inte acceptabelt!

Migrationsverket säger att handläggningstiderna har ökat dramatiskt sedan 2011 då det inleddes ett arbete för att stävja missbruk av arbetskraftsinvandringsreglerna. Det är i grunden bra, men det måste kunna gå att utarbeta ett system för att kunna prioritera vissa glasklara ärenden. Att vänta i över åtta månader på ett besked är inte gångbart. Det är inte heller acceptabelt att inte kunna få prata med någon som är inläst och kunnig på ens ärende över telefon. Det skapar frustration, misstro och uppgivenhet. I förlängningen förlorar Sverige och Stockholm på ett sådant bemötande. För att inte tala om den enskilde individen. Skärpning Migrationsverket!

Började dagen med frukostmöte för att tala om Offentliga upphandlingar inom IT-området. För Stockholm är detta en mycket viktig fråga att hantera rätt. Vinnova har visat i en rapport att IKT-sektorn i Sverige sysselsätter ca 160,000 människor i Sverige (IKT ganska snävt räknat). De menar att 48% av alla dessa finns i Stockholmsregionen och att ca 6% av alla i åldern 16-64 år i Stockholmsregionen jobbar inom denna bransch. Upphandlingen från kommuner står för en betydande andel av detta. Vilket gör att stadens upphandling inom detta område, och hur vi hanterar dessa frågor är av stor betydelse inte bara utifrån ett ”value for money” perspektiv utan också utifrån ett jobb och näringslivsperspektiv. IT-Telekomföretagen presenterade en rapport som illustrera en stor frustration och ett missnöje från deras medlemmars sida kring hur upphandlingen fungerar idag. De presenterade också 10 förslag hur man kan förbättra situationen. Ökad dialog innan upphandlingen och ökad transparens över lag var viktiga delar i förslagen.

Stockholm stad har vidtagit några viktiga åtgärder för att förbättra upphandlingarna. Dels har vi remitterat förfrågningsunderlag till marknaden innan det har spikats. Det har gett värdefulla synpunkter. I det IT-program som kommunfullmäktige beslutade om 29.4 iår öppnas det upp för att göra tester vid sidan om upphandlade lösningar. Detta i syfte att stimulera till innovationer och utveckling. I stadens budget för 2013 lyfts också innovationsupphandling upp som ett prioriterat område.

Frukosten kom att handla mycket om de juridiska perspektiven på upphandling och jag tror att detta är en del av problematiken. Det som vi måste bli mycket duktigare på är att tydliggöra vad vi vill åstadkomma med upphandlingen, vilka funktioner är det som är viktiga. Här behövs utveckling, det kräver ett vidare perspektiv än att bara förmåga att upphandla till billigast pris. Jag tror också, vilket jag sa idag, att det är viktigt att involvera flera medarbetare än bara experterna på upphandling i arbetet och att ”mindset” kring upphandlingsfrågor ska vara ständigt närvarande och inte bara när avtalen är på väg att gå ut. För har man upphandlingspotentialen i åtanke löpande under arbetets gång så blir det nog än mer fokus på vad verksamheten kan få ut av en upphandling i form av utveckling och innovationer när väl förfrågningsunderlaget ska tas fram.

/

Tisdagens företagsbesök gick till Sofiahemmet. Denna anrika verksamhet som startades i slutet av 1880-talet och kom att få Drottning Sofias namn. Jag tror att det är många som inte känner till Sofiahemmets olika verksamheter. Verksamheten består av flera delar varav den akademiska utbildningen, Sofiahemmets Högskola, är en viktig del som innehåller såväl grundutbildning som forskarutbildning och forskning.  är en viktig del. Söktrycket är högt på sjuksköterskeutbildningen och Högskolan hade hoppats på ett högre utdelning av antalet nya utbildningsplatser från regeringen än vad som blev fallet. Stockholmsregionen har en låg andel sjuksköterskor/100.000 invånare jämfört övriga delen av landet och det skulle behövas betydligt fler utbildningsplatser för att kompensera bristerna.

Sjukhusverksamhet, husläkarmottagning, hälsovård, försäkringsvård mm finns inom samma område. Detta är en verksamhet som givetvis är mycket viktig för stockholmarnas vardag och också en viktig samarbetspartner för landstinget och andra privata aktörer inom sjukvården. En arbetsplats där ca 1000 personet jobbar. Här genomförs drygt 7.000 operationer/år. Ca 80% har sin grund i landstingsavtal och 20% är försäkringsavtal- Kvalitetsfrågorna ligger helt klart i fokus. Det visar inte minst inställningen att avvikelser ska man ta tag i och se till att de leder till förbättringar.

Verksamheten bedrivs i stiftelseform och växer kontinuerlingt. Just ny byggs ett nytt BB på området. Ett välbehövligt tillskott till det växande Stockholm.

/