År: 2025

Publicerat

Intressant forskning om hur UF lyckades etablera sig i skolan

”Att skola entreprenörer – Ung Företagsamhet och den svenska skolans omvandling 1980–2011” – det är rubriken på en intressant avhandling som Evelina Kallträsk nyligen publicerat vid Lunds universitet. Hon har studerat hur det kommer sig att UF, efter en ganska tuff start i anslutning till löntagarfondsdebatten 1980, har kommit att bli ett näst intill självklart inslag på landets gymnasieskolor. Det är en intressant läsning som visar på vikten av att man har ett koncept som är anpassat till målgruppen och som ligger rätt i tiden. En annan framgångsfaktor som hon lyfter fram är det faktum att lärarna tyckte att detta var bra och att det bidrog, utan att vara en extra börda, till att utveckla undervisningen.  Hon resonerar också kring hur det kom sig att konceptet för grundskolan ”Plankton” inte alls ”lyfte”.

En annan viktig framgångsfaktor är att man lyckades etablera regionala föreningar över hela landet. Det har visat sig vara centralt för att skapa en struktur för verksamheten. Det har lagt grunden för att få lokalt stöd, för att skapa kontakter med skolor, lärare, rådgivare och ungdomar som vill engagera sig samt för att skapa en kontinuitet för verksamhetens fortlevnad och expansion över tid. Hon konstaterar; ” Det blev i högre grad på den lokala nivån som beslut om initiativ för utbildningen samt för att bemöta
ekonomiska och arbetsmarknadsrelaterade utmaningar kom att beslutas.”

Avhandlingen är intressant och vi som är aktiva inom Ung Företagsamhet idag vet att intresset är större än någonsin. Det finns även annan forskning som visar på vilken betydelse som Ung Företagsamhet har haft för många elever och för tillkomsten av nya företag i Sverige. Lyssna på mitt samtal med Tova Jarl, vd för Ung Företagsamhet i Sverige, i Hamiltonpodden.

 

Publicerat

Håkan Tenelius- Välfärdsindex avslöjar viktiga skillnader

Varför är det så svårt för politiker att prioritera modeller för att jämföra kvalitet inom omsorg, vård och skola? Är de rädda för att jämföra verksamheter? För det går att jämföra. Håkan Tenelius berättar om det välfärdsindex som Välfärdsindex i Sverige AB kan erbjuda inom hemtjänstområdet. Hur har det mottagits av kommuner och företag och kan erfarenheterna användas för att utveckla motsvarande välfärdsindex på skolområdet? Det skulle verkligen bidra till att människor kan göra ett välinformerat val.

Lyssna här

Publicerat

En liberal om liberal skolpolitik

Jag vill dela med mig av en utmärkt ledare som en tidigare stadssekreterare för liberalerna i Göteborg har skrivit. Jag kan helt och hållet instämma i det hon skriver. Det är anmärkningsvärt att en liberal partiledare vill detaljreglera skolan på detta sätt. Finns det ingen tilltro till professionen?/

Liberalernas skolpolitik är både teknik- och företagarfientlig

För dagens barn är teknik ett självklart inslag. Men även om digitala redskap är naturliga för dem, måste de lära sig att hantera dem, i synnerhet när framstegen sker snabbt. Förutom att underlätta vardagen, är tekniken omistlig inom all samhällsutveckling.

Men nu är skolan undantagen. Här leder politikerna en motsatt utveckling präglat av ett nostalgisk bakåtsträvande. Det är mycket oroväckande, eftersom barnen är de som ska skolas in i framtiden.

När riksdagsåret öppnade presenterade utbildningsminister Simona Mohamsson (L) stolt sitt och regeringens förslag: Från och med nästa läsår ska det råda förbud mot mobiltelefoner under skoltid. Överallt i grundskolan.

Förslaget är anmärkningsvärt på flera plan. För det första för att det redan idag råder mobilförbud vissa dagar på många skolor – något de själva kan bestämma över. Men nu ska det bli ”omvänd ordning”: rektorer ska ansöka om undantag från mobilförbudet. Mobilförbud benämns dock ”mobilfrihet”, i sann nyspråksanda.

För det andra och det mest uppseendeväckande: Förslaget innebär att regeringen med den liberala skolministern i spetsen går in och reglerar skolans verksamhet på detaljnivå.

När kulturpolitik kommer på tal, finns en oskriven regel om att politiker ska ”hålla armlängds avstånd”. Partier har inga specifika önskemål om vilka statyer som ska stå på torget, eller vilka pjäser som ska sättas upp på stadsteatern. Men när det kommer till skolan, ges förslag ända in i skrivboken, läxan, lektionen.  Regeringen går in i varje klassrum och tar över lärarnas uppgifter.

Det är ett kränkande övergrepp. Den professionella och utbildade lärarkåren anses inte betrodd att avgöra hur man bäst undervisar, eller vilka redskap som ska användas. Till detta kommer de uttalade anklagelser som görs mot skolans lärare. Skolminister Mohamsson har uttryckt att ”skolan ska återgå till vad skola är och sätta kunskap först”. Det är just det som lärare gör varje dag!

Hur kommer det sig då att en minister kan uttrycka ett sådant förakt för en hel yrkeskår? Som om de inte undervisat alls under decennier? Inte sätter kunskap först?

De förolämpningar som riktas mot den samlade lärarkåren är grova. Och särskilt mot friskolesektorn.

Gällande friskolor talar Liberalerna illa om en hel bransch utifrån en svepande retorik. Skolministern riktar in sig på de vinster som är kvitton för ansvarsfullt företagande, istället för att se till vilken kvalitet skolorna håller. Huvudman blir fokus istället för resultat. Slängigt tal om ”charlataner” och ”lycksökare” gör att friskolor måste lägga kraft på att värna sig mot nidbilder och förklara för familjer att deras skola håller god kvalitet.

Hur hamnade ett liberalt parti här? Vem dikterar en politik som är både företagarfientlig och nedlåtande?

I Liberalernas skolprogram som ska antas på landsmötet i november, beskrivs skolan som en ”experimentverkstad” – ett uttryck partiet övertagit efter Magdalena Andersson. Men den riktiga experimentverkstad vi ser är inom politiken.

De skolpolitiska övertrampen går över alla gränser och retoriken blir allt grövre. Om man menar allvar med att skolan och lärare är viktiga, är det dags att visa dem respekt.

Annika Westh är legitimerad gymnasielärare i samhällskunskap, historia, religion samt fristående liberal skribent.

Publicerat

No excuses leder till avslöjande lågvattenmärke

Det är välkommet att moderaterna nu tydligt uttalar sig för att göra det möjligt att införa sk No excuses skolor i Sverige. Begreppet leder tanken till den gamla filmen ”Hets” men de som sätter sig in i vad konceptet handlar om inser snabbt att det är en milsvid skillnad. Svenskt Näringsliv har arrangerat seminarier om detta och skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har beskrivit hur skolmodellen fungerar i denna rapport.

Nyligen har skoldebattören, den biträdande rektorn Linnea Lindquist, också uttalat sig för No excuses-skolor. IES grundare Barbara Bergström välkomnade detta i en debattartikel. Den replik som hon fick från Linnea Lindquist var verkligen ett lågvattenmärke med personpåhopp och grundlösa anklagelser som borde vara ovärdigt en biträdande rektor. Dessutom ett uttryckssätt som inte alls skulle accepteras inom ramen för No excuses modellen. Där ska vuxna vara föredömen. Jag rekommenderar alla att läsa denna avslöjande replik.

Barbara Bergströms slutreplik var ett ypperligt exempel på Michelle Obamas ”When they go low – we go high”.

Få personer har så gjort så stor skillnad för hundratusentals barn och föräldrar som Barbara Bergström och hennes IES skolor tack vare att barnen har kunnat byta till dessa skolor. De långa köerna illustrerar väl hur populära dessa skolor är. Skolan i Eskilstuna är ett lysande exempel på hur IES jobbar för att ge elever med utländsk bakgrund en god plattform inför vuxenlivet. Men det kanske är det som skaver, en populär friskola som ”tar kommunala skolors elever”?

Att i princip håna Barbara Bergströms väl kända engagemang för elever med tuffa förhållanden genom att skriva ”Det är rörande att läsa om Barbara Bergströms plötsliga omsorg om elever som växer upp i socio­ekonomisk utsatthet.” är mycket avslöjande. Det visar att huvudmannaskapet sätts framför elevernas valfrihet. Tack för det förtydligandet.

Se gärna min intervju med IES Eskilstuna dåvarande rektor Damian Brunker, som jag gjorde vid mitt besök på skolan 2022. Samtalet illustrerar väl hur ogrundade anklagelserna i Linnea Lindquists replik är.

/

 

Publicerat

Kanonader från kultureliten och kramar från ”vanligt folk” om kulturkanon

Det är intressant att läsa och lyssna på kommentarerna med anledning av förslaget till Kulturkanon som presenterades i veckan. Debatten om huruvida det är ett bra initiativ med en Kulturkanon har varit het sedan utredningen tillsattes. Nu finns förslaget och debatten fortsätter. Kulturjournalister raljerar över förslaget samtidigt är det intressant att ett flertal personer med utländsk bakgrund som välkomnar initiativet. Läser tex i SvD idag Liza Alexandrova-Zorina som skriver bl a följande tänkvärda kommentar;

”Två dagar efter att kulturkanon presenterades har jag lärt mig mer om svensk kultur än under de fyra år som Sverige har varit mitt hem. Jag skulle aldrig ha hört så många namn, så många böcker, filmer och sånger, så många viktiga datum och historiska händelser, om inte allt detta hade listats – och därefter, i de många reaktionerna, även det som borde ha funnits i kulturkanonen, men inte kom med. ”

Hon är inte ensam, jag har sett och hört flera liknande kommentarer om att förslaget bidrar till att ”förstå” Sverige. Flera av de som deltagit i arbetet med att ta fram förslagen har också utförligt redogjort för hur man har kommit fram till just dessa exempel. Greppet att ta ett brett perspektiv på även lagstiftning och viktiga politiska beslut är också intressant för det ger en bild av Sverige även för oss som är födda i landet. Det är säkert många som inte har reflekterat över Sverige och vad Sverige är, på det sättet.

Nu återstår det att se vad det blir av detta projekt. Men jag gissar att de som har deltagit i arbetet med att ta fram detta förslag är ganska nöjda med hur detta har mottagits och uppmärksammats under veckan.

Publicerat

Vem informerar utbildningsministern om att regeringen har ett projekt om att öka det kvinnliga företagandet?

Almega Utbildnings ordförande Marie Pilfalk, som själv äger och driver en friskola som hon startat tillsammans med lärarkollegor för många år sedan, skriver en intressant artikel i Dagens Industri där hon påpekar just detta – att många friskolor ägs och drivs av kvinnor. Kommentarerna till denna debattartikel var minst sagt häpnadsväckande, inte minst från medarbetare till utbildningsminister Simona Mohamsson.  Det är inte lätt för ett litet parti att besätta poster i ett departement. Då blir det lätt så att det blir personer som inte kan sitt partis historia. Denna blotta missar inte Expressens Viktor Barth Kron, som ju är en journalist som har ett historiskt perspektiv på politiken och ett särskilt ”gott öga” till liberalerna. Han vässade sin penna och skrev en underhållande (i vart fall för andra än liberalerna) krönika om deras historia. Han skriver; ”I dåvarande Folkpartiets valmanifest från 2014 listas exempelvis den ”självklara” möjligheten att driva företag i välfärdssektorn under rubriken ”Feminism utan socialism”.”

Det Maria Pilfalk lyfter i sin debattartikel är sant och värt att notera är att regeringen har gett Tillväxtverket ett särskilt uppdrag  att förbättra förutsättningarna för kvinnligt företagande. I mars 2025 bjöd ministrarna Ebba Busch (KD) och Paulina Brandberg (L) in till ett särskilt möte för att diskutera vad som krävs för att öka kvinnors företagande. De konstaterar att ”För att förbättra förutsättningarna för kvinnors företagande och ägande behövs en gemensam kraftsamling. ”  Parollen var Alla behöver bidra till att främja kvinnors företagande. Det låter toppen – men uppenbarligen undantas de kvinnor som vill driva friskolor från detta arbete.

Den ena handen verkar inte veta vad den andra gör i regeringen. Någon kanske kan informera den nya utbildningsministern om det viktiga projekt som näringsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet har initierat och det uppdrag som Tillväxtverket har med anledning av detta.

/

Publicerat

Varför är Sveriges Lärare emot en mångfald av arbetsgivare?

Fredagen den 29 augusti 2025 publicerade Svensk Tidskrift följande artikel av undertecknad. /

Varför är Sveriges Lärare emot en mångfald av arbetsgivare?

Opinionsundersökningar har verkligen fått stor användning i den politiska debatten. Numera kan många göra sina egna undersökningar. Enkätverktygen finns lättillgängliga och det används också flitigt såväl intern som externt. Med detta sagt är det verkligen en konst att dels utforma frågorna och sedan dra slutsatser av de svar som kommer in.

Jag funderar på detta när jag läser Sveriges Lärares remissyttrande över delbetänkandet ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. De är mycket tydliga i sitt yttrande när det gäller inställningen till friskolors verksamhetsform, ”Sveriges Lärare är djupt kritiska till marknadiseringen av skolan. Konkurrens och vinstintresse har tydligt negativa effekter på skolväsendet.” De fortsätter med svepande påståenden om ”friskolor som sätter vinstintresset främst” utan att belägga dessa med konkreta exempel. De hävdar dessutom att; ”Marknadsskolan har också negativa konsekvenser för lärarnas professionella friutrymme och yrkesansvar.” Även detta påstående saknar belägg i texten. Det har inte heller stöd i de stora undersökningar som Jobbhälsoindex i Sverige AB och Svenskt Kvalitetsindex gjort där man jämfört hur lärare och andra medarbetar i skolan ser på sin arbetssituation, sitt handlingsutrymme, tillgång till närmsta chef med mera. En undersökning som har ett statistiskt säkert underlag som gör att resultaten kan brytas ner och jämföras mellan de som jobbar i kommunala skolor respektive i fristående skolor. Resultatet är slående, på område efter område är de som jobbar i fristående skolor mer positiva jämfört med de som jobbar i kommunala. Dessa undersökningar har tyvärr fått liten uppmärksamhet, måhända kanske för att de visar ”fel” resultat.

De som jobba i friskolor trivs helt enkelt bättre, bland annat på grund av att ledarskapet i dessa skolor är bättre. Mot bakgrund av att en stor majoritet av de som jobbar i friskolor är anställda hos just friskolor som är aktiebolag är detta resultat mycket intressant och stämmer illa med Lärarfackets påstående om ”marknadsskolans” negativa konsekvenser.

I sitt remissvar hänvisar Sveriges Lärare också till en egen undersökning som de gjort bland sina medlemmar. Undersökningen baseras på en rekryterad panel där alla medlemmar har fått erbjudande om att delta och de som vill har anmält sig. Lärarfacket hävdar att denna rekryteringsmodell är statistiskt säkerställd. Men metoden kan ifrågasättas.

Den kan inte jämföras med till exempel Svensk Kvalitetsindex undersökningar, eller för den delen SCB eller liknande opinionsundersökningsföretag som rekryterar noggrant för att få ett statistiskt säkerställt underlag för sina undersökningar.

Sveriges Lärare menar att deras undersökning visar att närmare nio av tio lärare i grund- och gymnasieskolan är emot att skolor ska kunna ta ut vinst. De påstår även att motståndet är mycket stort även bland de som jobbar i vinstdrivande skolor och att deras undersökning visar följande resultat bland lärarna; nästan åtta av tio i F-6, över sex av tio i åk 7-9 och över sju av tio i gymnasieskolan är emot vinstintresse i skolan. Dessa slutsatser av inställningen till vinstintresset bland de som jobbar i friskolor som är AB kan med fog ifrågasättas mot bakgrund av panelens sammansättning. En expert som jag bett granska denna undersökning konstaterar helt sonika att ”Det går absolut inte att dra dessa slutsatser på basis av undersökningen. Undersökningsmetodiken håller helt enkelt inte. Själva urvalsprocessen håller inte, speciellt inte i frågor om attityder och åsikter som ofta är orelaterade till de allmänna bakgrundsvariabler (skoltyp, nivå etc) man hävdar att man har kontroll över. Problemet med paneler är att man redan från början får ett snett urval vilket gör dem olämpliga som urvalsram för kommande undersökningar. De som väljer att ingå i en panel är mer engagerade, mer angelägna att påverka, kort sagt sådana som i högre utsträckning inte är nöjda på olika sätt. När sedan endast en minoritet väljer att delta snävas målgruppen in ytterligare efter samma princip och kvar blir bara de som är allra mest motiverade att påverka –  men som sagt på intet sätt representativa för alla lärare.”

Till denna expertkommentar kan läggas att svarsfrekvensen dessutom är mycket låg, 42 procent har svarat på undersökningen. Bortfallet innebär alltså att fler än hälften har avstått från att delta. En slutsats som möjligen kan dras av detta stora bortfall är att medlemmarna inte anser att detta är högt prioriterade frågor. Särskilt som det är uppenbart att de som jobbar i friskolor trivs mycket bra. Likväl kommunicerar lärarfacket sina slutsatser som vore de generellt giltiga till media och nu i sitt remissvar.

Sveriges Lärare driver en tydlig linje och väljer att bortse från det som friskolereformen har bidragit till för deras medlemmar. De hävdar att ”Konkurrens och vinstintresse har tydligt negativa effekter på skolväsendet” när det i själva verket visat sig ha positiva effekter i flera avseenden, inte minst när det gäller skolors och elevers prestationer, vilket bland annat IFAU och analyser av svenska elevers Pisa-resultat har visat.

Att medlemmarna fått möjlighet att välja arbetsgivare, kommunal eller fristående, AB eller annan verksamhetsform, är inget som lärarfacket ser som en fördel. Att mångfalden dessutom medfört innovationer och utveckling av svensk skola vill de inte heller erkänna. Analyser som visar att de elever som går i en friskola har betydligt högre kunskapsnivå än de jämförbara elever som går i kommunala skolor verkar inte heller vara relevant.

För åter igen, det är slående att de som valt att jobba i friskolor som är AB, medarbetare som ju också är medlemmar i Sveriges Lärare, trivs mycket bra. Ändå väljer Sveriges Lärare att driva frågan ”vinst och marknadsskola ska fasas ut.”

Låt mig ge några exempel från hur medarbetarna hos de större friskolehuvudmännen ser på sin arbetsplats och sin arbetsgivare. Fler än 8 av 10 trivs med sitt arbete, mellan 7-9 av 10 kan rekommendera sin arbetsplats till andra. Det är också mycket tydligt att man är nöjd med ledarskapet på sin arbetsplats. Skolinspektionens enkäter bland lärare i såväl kommunala som fristående skolor visar också lärare i friskolor är nöjda. Mot bakgrund av detta är det svårt att förstå hur Sveriges Lärare kan påstå att ”Marknadsskolan har också negativa konsekvenser för lärarnas professionella friutrymme och yrkesansvar.”

Intressant nog saknas helt perspektivet elevers och familjers möjlighet att välja skola i remissyttrandet. Friskolereformen har inte bara medfört att skolor tvingats höja sin kvalitet, den har också gett makten till föräldrar och elever (och även lärare) att välja skola. 7 av 10 bland allmänheten anser att det är rätt att man kan välja grundskola. Ett skolval som inte bara innebär att du kan välja till utan du kan också välja bort. Att valfriheten med Sveriges Lärares hållning beskärs kraftigt är inget som verkar bekymra dem. Det perspektivet saknas helt i yttrandet. Ej heller verkar det relevant att friskolor som är AB, enligt forskning, presterar bättre än kommunala och likvärdigt eller bättre än ideella skolor (beroende på metod), även efter  justering för elevbakgrund.

Friskolereformen har bidragit till att lärare har fått fler arbetsgivare att välja på, skolresultaten har blivit bättre och vi har fått en mångfald av skolhuvudmän. Det borde vara  positivt för facket. Men de väljer att se det som ett problem och en utveckling som måste motarbetas. Det är bara att beklaga och låt oss hoppas att de misslyckas med sina ambitioner.

//

Publicerat

Artikel i Smedjan – Även ideella friskolor borde värna aktiebolagen

Jag skriver i Smedjan om vikten av att friskolebranschen håller ihop. Remisstiden har gått ut för delbetänkandet ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. Med anledning av detta har jag bl a läst remissyttrandet från Idéburna skolors riksförbund. Deras yttrande föranledde mig att skriva följande artikel.

Även ideella friskolor borde värna aktiebolagen

Remisstiden har gått ut för delbetänkandet av utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. Det är intressant att läsa remissyttrandena. Ett exempel är kommuner som framhåller vikten av att friskolorna har en långsiktigt hållbar ekonomi samtidigt som det är kommunerna själva som beslutar om friskolornas intäkt – skolpengen. Utredningens förslag riskerar att få omfattande effekter för branschens utveckling. Ett helhetsperspektiv som dessvärre få remissinstanser tagit upp i sina yttranden. Effekterna handlar om incitament för att starta och driva fristående skolverksamheter. Exempelvis höjda trösklar för ägares möjligheter att genomföra strukturförändringar och uppenbara risker för att små friskolor läggs ner istället för att övertas av andra friskoleägare.

I denna artikel tänkte jag fokusera på Idéburna skolors riksförbunds yttrande. De är en branschorganisation för knappt 70 icke-vinstutdelande fristående skolor. Inte heller de tar ett branschperspektiv utan ställer sig i huvudsak bakom utredningens förslag och verkar inte reflektera över vilka effekter de skulle få för mångfalden och valfriheten, om de blir verklighet.

Deras yttrande har ett tydligt ägarperspektiv, framför ett föräldrar/elevperspektiv, i sitt förhållningssätt till remissförslagen. Det handlar om att slå vakt om just deras medlemmar och texten inleds med; ”Idéburna Skolors Riksförbund (ISR) anser att vinstutdelning och verksamhetsfrämmande värdeöverföringar ska förbjudas i skolan.” De fortsätter;

”Att vara huvudman, skolledare och lärare i en idéburen skola skiljer sig markant från att vara verksam i ett vinstdrivande företag. I den idéburna skolan handlar inte uppdraget om att generera överskott genom stordrift och rationaliseringar för vinstutdelning till ägare. Uppdraget handlar om att förverkliga skolans och pedagogikens syfte, för både våra ungas och Sveriges framtid.” 

Det är en intressant inställning till alla kollegor i branschen som valt aktiebolag som verksamhetsform. Skrivningen kan tolkas som att de vill förbjuda verksamhetsformen AB så som den regleras i dagens lagstiftning.

I dag är det drygt 7 av 10 skolhuvudmän som bedriver friskoleverksamhet i form av aktiebolag, varav de flesta har små verksamheter. De, liksom de större, invänder med all säkerhet mot den beskrivning som görs av drivkrafterna för skolledningen, ägarna och medarbetarna. Ambitionen hos dessa friskolor är självfallet också att förverkliga skolan och pedagogikens syfte. Det har ju också visat sig under det senaste decenniet i och med att friskolorna tydligt har bidragit till att höja svenska skolelevers kunskapsnivå i internationella prov som exempelvis Pisa och Timss.

Tack vare privata investeringar har svensk skola tillförts pengar och därmed har också fler barn och elever kunnat erhålla friskoleplatser.

Nu vill ISR att de så kallade non-profitskolorna ska favoriseras i lagstiftningen och att de som är aktiebolag ska förbjudas att dela ut vinst till dem som investerat i verksamheten. Detta är ett tydligt brott mot den lika-villkorsprincip som har funnits under lång tid när det gäller skolvalet. Oavsett skolhuvudman offentlig eller privat, ska regelverket vara detsamma. Remissyttrandet avslöjar tyvärr ett totalt ointresse för branschens utveckling och för möjligheterna att tillgodose efterfrågan på friskoleplatser. Inställningen att vinstutdelning ska förbjudas för friskoleägare skapar ett ”inbördeskrig” i branschen, vilket naturligtvis är mycket beklagligt.

Det finns många fiender till friskolebranschen utanför densamma, vilket gör att branschen oavsett ägarform, borde kroka arm för att bemöta dessa.  Inställningen till vinstförbud kan också tolkas som att de anser att den tillväxt som har skett inom branschen inte har varit välkommen eftersom den har skett huvudsakligen via aktiebolagg och privata investeringar.  Tack vare dessa privata investeringar har svensk skola tillförts pengar och därmed har också fler barn och elever kunnat erhålla friskoleplatser än vad som annars hade varit fallet. Idag går cirka 80 procent av alla grund- och gymnasieelever i friskolor som är aktiebolag.

Det är förvånande att ISR stödjer utredningens förslag när det gäller ägarbyten, till exempel en generationsväxling eller att en annan friskolehuvudman köper en liten verksamhet exempelvis när den nuvarande ägaren inte orkar driva verksamheten längre. Advokatsamfundet har i sitt remissvar konstaterat att att det föreslagna förbudet för vinstutdelning och värdeöverföring vid ägarbyte kan göra ägarbyten mindre intressanta, vilket kan leda till inlåsningseffekter som ytterst drabbar skolverksamheten. Det vill säga elever och medarbetare. En effekt som riskerar att påverka även non-profitverksamheter, för även de kan ibland behöva byta ägare.

Att landets politiker inte förmår att tydligt definiera vad som menas med kvalitet i skolan är en fråga som borde samla branschen.   

Den mångfald och konkurrens som vuxit fram sedan friskolereformen sjösattes för över 30 år sedan har bidragit till att kommunala skolor har tvingats höja sin kvalitet och till att hundratusentals elever har fått möjlighet att välja skola. Systemet är inte perfekt. Skolvalet bör kompletteras med mer information om de olika skolorna så att människor kan göra ett mer informerat skolval. Sverige saknar också en definition av vad som menas med kvalitet i skolan. Trots att utredningen kopplar flera av sina förslag till kvalitetsbrister i verksamheter så har den inte förmått definiera vad som ska utgöra kvalitet i skolan. Det öppnar för rättsosäkerhet om förslagen skulle bli verklighet. Att landets politiker inte förmår att tydligt definiera vad som menas med kvalitet i skolan är ytterligare en fråga som borde samla branschen.

Vi vet också att skolpengssystemet behöver reformeras och bli mer transparent och att lika villkor säkerställs. Idag är skolpengen lägre för många friskolor än för kommunala skolorna, något som Mikaela Valtersson har visat i en mycket intressant rapport. Skolinspektionen har också varnat för att många friskolor har en för svag ekonomi och därmed låga marginaler, något som framförallt gäller de små friskolorna. Därför behöver branschen också kraftsamla när det gäller skolpengsfrågan.

 

Svensk skola är på rätt väg kunskapsmässigt. Men det finns många utmaningar på vägen. Inte minst när det gäller att leva upp till det kompensatoriska uppdraget. Sverige har aldrig tidigare haft ett så mångfacetterat elevunderlag som i dag. Det ställer krav på att skolor, oavsett huvudman, kan ta emot och lära dessa barn och elever utifrån deras förutsättningar. Därför är just mångfalden viktig. Låt oss se till att alla dessa barn och elever får en framgångsrik skolgång i stället för att lägga energi på att kräva olika villkor och i sin förlängning göra det ointressant att driva friskolor som aktiebolag.

Ulla Hamilton

14 augusti 2025

Publicerat

Finns det en liberal skolpolitik?

Sverige har skolplikt. Det skiljer oss från många andra länder. Tittar vi på Norge, Finland och Danmark så har de valt lärplikt och undervisningsplikt, vilket innebär att myndigheter kontrollerar individernas kunskaper snarare än närvaron i skolan. Det innebär en större frihet för familjer när det gäller hur barnen ska ta till sig kunskaperna.

I Sverige har kommunerna ansvar för att se till alla elever i grundskoleåldern går till skolan. Skolplikten omfattar såväl elever som går i friskolor som kommunala skolor. Nu ska det utredas om regelverket behöver skärpas och eller göras tydligare, för att fler familjer ska följa lagen. Det är nämligen så att antalet elever med olovlig skolfrånvaro (hemmasittare) har ökat. Dessutom är det allt vanligare att föräldrar åker utomlands under längre tidsperioder, med barnen, trots att det är skoltermin. Staten vill skärpa kontrollen över skolbarnen, enligt liberalernas partiledare tillika utbildningsminister.

Samtidigt vill samma parti genomföra en ”helrenovering av friskolesystemet”. Just nu ligger ett flertal förslag från utredningar som, om dessa blir verklighet, kan leda till att dagens förutsättningar för att driva friskolor avsevärt försämras. Det innebär att den mångfald och valfrihet som idag uppskattas av en stor majoritet av befolkningen, kan komma att försämras.
Friskolesystemet och rätten att välja skola, där skolpengen följer eleven oavsett om hen valt en kommunal eller fristående skola, kan ses som en ”kompensation” för statens krav på skolplikt. Valfriheten har skapat möjlighet för familjer att välja bort en skola som inte passar, till förmån för en som bättre tillgodoser elevens behov.
Kombinationen skolplikt och valfriheten genom mångfald och skolpengssystemet kan nog ses som ett acceptabelt system av familjer, även om det handlar om ett pliktsystem. Samtidigt verkar det som att ”tvångssystemet” blir allt mer ifrågasatt. Frågan är då vad reaktionen blir om Tidöpartierna genomför ett system som båda drar undan mattan för friskolorna och skärper åtgärderna för att familjer ska respektera skolplikten.
Vad kommer det liberala skolpartiet att leverera till landets elever och familjer?
/
Publicerat

Myten om den svenska skolans usla resultat

Lyssnar på en intressant podd som Adam Cwejman, chefen för GP:s ledarsida, har med skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren. Den borde alla som har intresse för svensk skola och vad som är dess problem, lyssna på. Gabriel, som har detaljstuderat och forskat kring skolresultaten, kan på område efter område visa att mycket av det som påstås i skoldebatten är fel. Han pekar på att internationella undersökningar visar att svenska elever klarar sig mycket bra. Att det rejäla tapp som identifierades för många år sedan är upphämtat. Resultaten är till och med bättre än de var innan fallet. Detta har han också skrivit såväl artiklar som rapporter om, men det blir ingen reaktion. Vi känner igen detta från andra debatter, de som kommer med fakta som går utanför den gällande ”åsiktskorridoren” bemöts inte. För då riskerar man ju att det blir en debatt om den etablerade bilden. Därför är samtalet i denna podd så viktigt att lyssna på.

För en del av de verkliga problemen är att Sverige har fått en helt annan elevsammansättning i skolan. Och svensk skola visar sig ha problem med att  lyfta de elever som är födda utomlands. Elever med utländsk bakgrund presterar inte heller som grupp lika bra som elever med svenska föräldrar. Han avvisar också tanken att ”blanda elever” på det sätt som socialdemokraterna nu talar om. Han lyfter i stället det som i USA och England kallas ”No excuse” skolor. Skolor som har ett mycket tydligt regelverk och baseras på trygghet och studiero. Den svenska debatten, som i stor utsträckning handlar om friskolor och vinst, är enligt honom sidospår som inte kommer att lösa de grundläggande problemen med dåligt fungerande skolor.

Så välkommen att bli av med några ”etablerade sanningar” från den svenska skoldebatten.  Lyssna på det intressanta samtalet här.