År: 2026

Publicerat

Är det seriöst att ställa frågor som spinner på en helt felaktig verklighetsbild?

Lunchekot har under söndagen en nyhet om att en majoritet av allmänheten anser att det är ett bra förslag att förbjuda friskolor att använda sig av verksamhetsformen AB. Undersökningen är gjord av Indikator Opinion. Tyvärr framgår det inte på Ekots hemsida om hur frågan har ställts.

Men det som är intressant i sammanhanget är att vi vet att allmänheten har en uppfattning om vinstnivåerna i friskolor som är helt fel i förhållande till hur det faktiskt ser ut. Det kan i allra högsta grad påverka svaret på denna fråga. Undersökningsföretaget Demoskop har ställt frågan om hur stor  människor tror att vinstnivån är i friskolor. Jag visar resultatet här, som är ett klipp från Fakta om friskolor 2025

6 av 10 har alltså en helt felaktig bild av hur vinstnivåerna ser ut. När 4 av 10 tror att vinstnivåerna är 21 procent eller högre är det inte så konstigt att reaktionen blir att AB borde förbjudas.

Slutsatsen av detta är att en undersökning som inte sätter frågan i relation till hur verkligheten ser ut känns inte särskilt seriös.

/

 

Publicerat

Höjd skatt för höginkomsttagare negativt för välfärden

Jag samtalar med professor Daniel Waldenström om klyftorna i världen och i Sverige , har de ökat? Skattepolitiken är grundläggande för förutsättningarna för tillväxt och därmed också välfärden och  Daniel Waldenström konstaterar att höginkomsttagarna i Sverige betalar redan mycket i skatt. Det är få som är superrika så det är inte realistiskt att tro att välfärden räddas genom att höja skatten för dem. Han menar att det finns massor av resurser idag i offentlig sektor och det viktiga är att se till att dessa skattepengar används effektivt.

Produktiviteten i offentlig sektor är en ödesfråga för Sverige, tyvärr diskuteras den alldeles för lite enligt Daniel Waldenström. Han anser att statsskatten borde avskaffas, lyssna på varför. Entreprenörer som är miljardärer tillför mycket till samhället i form av jobb, innovationer och skatteintäkter. Det borde ses som positivt. Och hur kan vi vara negativa till bankers vinster när det gynnar oss som ägare. Lyssna på vårt samtal här.

 

Publicerat

Vad har Dagens Nyheter emot friskolor?

Vad har DN emot friskolor? Den frågan ställer jag mig åter igen denna vecka. DN säger sig vara oberoende liberal. Men det märks vare sig på ledarsidan eller nyhetssidorna när det gäller skolfrågorna. Den demografiska realiteten gör att vi har ett sjunkande elevunderlag. En utmaning för såväl kommuner som friskolor. Alla måste anpassa sig. Då blir det också tydligt, det som var inställningen i många kommuner i friskolereformens ungdom,  att kommunpolitikerna anser att friskolorna ”tar deras barn”. Då prioriteras den egna verksamheten framför kommuninvånarnas valfrihet.

Kommunpolitiker vill stoppa friskolor från att växa och eller etablera sig. Dagens Nyheter hade nyligen en artikel med rubriken ”Kommun tvingas stänga skolor -samtidigt som friskola får växa”.  En lokal centerpolitiker är upprörd. Skolan borde inte få öppna enligt honom. Men Skolinspektionen beviljar inte en friskola tillstånd att etablera sig om den inte visar att det finns en efterfrågan. Friskolor har dessutom ofta elever från flera olika kommuner och inte bara den som skolan är belägen i.

I dagens system är det individen som har makten, dit hen går, går också skolpengen. Jag kan förstå att detta är irriterande för kommunpolitiker som vill ”fylla sina skolor”. Lyckas man inte med det måste kostymen anpassas. Något som oftast är lättare för en kommun som även är ägare av skollokalen, än för en friskola som ofta hyr sin lokal, dessutom på långa kontrakt. Jag kritiserar inte denna kommun för att de anpassar sig till ett minskande elevunderlag. Men det faktum att det verkar finnas underlag för en friskola att växa borde snarare få kommunpolitikerna att fundera på hur det kommer sig, än att försöka att stoppa att friskolan öppnar. En fråga som det inte vore orimligt att tänka sig att även en journalist skulle kunna ställa.

Men individperspektivet saknas helt i denna DN-artikel.

/

 

Publicerat

Nicklas Skår – Vad skulle Axel Oxenstierna ha gjort idag?

Nicklas Skår, medarbetare vid Svenskt Näringsliv, har skrivit en intressant bok om svensk förvaltning. 30 års erfarenhet från hur myndighets Sverige fungerar och hur politikerna förhåller sig till desamma innebär att han har många intressanta reflexioner kring ministerstyre, självständiga myndigheter och vad som saknas för att politiken ska baseras på ett bättre helhetsperspektiv. Du kan beställa boken här

Lyssna på vårt samtal här.

Publicerat

Varför ställdes inte den självklara frågan till SKR:s ordförande

Lyssnade på lördagsintervjun i P1 idag. Den var med den socialdemokratiske ordföranden för Sveriges kommuner och Regioner Anders Henriksson. En stor del av intervjun handlade om arbetsmiljö- och rekryteringsfrågor. Det finns mycket diskussioner om att de som jobbar inom äldreomsorgen, vården och förskola och skola har en dålig arbetsmiljö och en tuff arbetssituation.

Det har gjorts ett antal undersökningar där man har jämfört hur medarbetare inom de kommunal verksamheterna ser på sin arbetsmiljö, hur sjukfrånvaron är mm med medarbetare inom välfärdsföretag inom omsorg, vård och skola. Resultaten är mycket tydliga. Medarbetare i välfärdsföretagen trivs mycket bättre, har en lägre sjukfrånvaro och har en bättre tillgänglighet till sin chef än de som jobbar inom de offentliga verksamheterna.

En rimlig fråga att ställa till Henriksson är självfallet ”Vad tror du att det beror på privata företag inom välfärden har nöjdare medarbetare?”. Men den frågan ställdes aldrig.

Det var synd, för det hade varit intressant att höra Henrekssons svar på denna ytterst relevanta fråga. Och man kan undra varför journalisten inte tyckte att den borde ställas.

/

 

Publicerat

Artikel i Smedjan Därför har de som säger att det är lätt att starta friskolor fel

Läs min artikel i Smedjan här.

Tvärtemot vad friskolekritikerna hävdar har det blivit allt svårare att starta friskolor, vilket gått ut över både mångfald och nytänkande i skolan. Det visar ny forskning. Förslagen som friskoleutredningen nu presenterat bäddar därför för ett fullständigt stopp för både nyetablering och expansion av fristående skolor, skriver Ulla Hamilton.

Därför har de som säger att det är lätt att starta friskolor fel

Kritiker av friskolereformen hävdar att syftet med reformen har förfelats eftersom den har medfört att aktiebolag är den dominerande verksamhetsformen för friskolor i dag. Kritiken, som kommer från vänsterhåll men även från borgerligt håll, menar att det var mångfald och många små aktörer som var målet, inte ”vinstmaximerande koncernskolor” och ”lycksökare”. 

Det är mot denna bakgrund som utbildningsminister Simona Mohamsson i slutet på förra veckan tog emot slutbetänkandet från  utredningen om vinst i skolan. Målsättningen för såväl partierna på vänsterkanten som Liberalerna är, förutom att begränsa vinstuttagen för skolföretag, att skärpa kraven på såväl nya som gamla friskolor. Men man borde kanske ha börjat med att fråga sig om premissen för utredningen är korrekt; ser verkligheten ut så som den politiska berättelsen gör gällande?

I en artikel i Journal of School Choice, publicerad den 18 mars 2025, presenterar forskarna Fredrik O Andersson och Ebba Henrekson resultatet av sin studie ”Launching new independent K-12 schools in Sweden: An examination of barriers to entry”. Jag kan inte se att deras resultat har uppmärksammats i den svenska skoldebatten, detta trots att resultatet är såväl intressant som relevant för den heta friskoldebatten.

Det finns få studier som undersökt vilken påverkan som institutioner och utbildningsområdets ekosystem har när det gäller utvecklingen av entreprenörskapet inom utbildningsområdet, på makronivå. Forskarna har valt att studera nyckelfaktorer för möjligheterna att utveckla det som de kallar ”educational entrepreneurship”. Deras studie utgår från syftet med friskolereformen, vilket bland annat var att ge makten till individen genom införandet av en skolpeng, att uppmuntra innovation och nya perspektiv genom att välkomna nya aktörer och därmed stimulera till ökad mångfald av entreprenörer inom utbildningsområdet.

Genom att granska hur ansökningsprocessen för att starta en friskola fungerar hos ansvariga myndigheter, och analysera såväl så kallade non-profit som for-profit skolor, har forskarna studerat om det förekommit skillnader när det gäller myndigheternas hantering av ansökningarna avseende verksamhetsform. Studierna baseras på statistik från Skolverket och Skolinspektionen och forskarna har också granskat de regelförändringar som skett under perioden då dessa också kan ha påverkat intresset för att starta friskolor.

När reformen sjösattes 1992 utgjorde skolpengen 85 procent av kommunens genomsnittliga skolpeng. Avdraget hade sin grund i att friskolor inte hade samma skyldighet att tillhandahålla till exempel elevhälsa, hemspråksundervisning och skoltransporter. 1996 ändrade den dåvarande socialdemokratiska regeringen lagstiftningen, lika villkor skulle gälla oavsett huvudman. Friskolehuvudmän fick då samma skyldigheter som kommunala, vilket också medförde att skolpengen höjdes till 100 procent för friskolorna. Samtidigt infördes ett förbud för friskolor att ta ut avgifter. Samma nationella curriculum gällde oavsett huvudman.

Under det första åren efter friskolereformens införande var tillväxten av nya friskolor låg, men 2001 började antalet friskolor att öka och därmed också andelen friskoleelever. Statistiken visar att antalet tillståndsansökningar från icke-vinstdrivandet skolor peakade 2001, liksom för vinstdrivande skolor. Sedan dess har utvecklingen skilt sig betydligt. Antalet tillståndsansökningar från icke-vinstdrivande friskolor har sjunkit stadigt. Samma utveckling sker inte när det gäller ansökningar från vinstdrivande skolor, här finns en variation med ytterligare toppnivåer år 2008 och 2011. Efter 2011 är det en stadigt sjunkande nivå även för vinstdrivande skolor, men antalet ansökningar är betydligt högre än för de ideella skolorna.

Forskarna ställer sig frågan vad denna utveckling kan bero på: kan förändringar av regelverken vara en föklaring?

Det hävdas ofta att förutsättningarna för att driva friskolor inte har ändrats sedan friskolereformens införande. Det stämmer inte.

Vid reformens början var det relativt enkelt att få ett tillstånd, och det är också under den perioden som antalet ansökningar från icke-vinstdrivande skolor var högre än för vinstdrivandet. Efter 1992 stod de ideella skolorna för cirka 80 procent av ansökningarna för att 2022 uppgå till cirka 5 procent. Statistiken visar att vinstdrivande ”passerade” icke-vinstdrivande i antal tillståndsansökningar 1998. 1992–1996 beviljades cirka 6 av 10 tillståndsansökningar från non-profit-skolor. Vid friskolereformens början ställde lagen få krav för att få ett tillstånd beviljat, det fanns bland annat krav på att kvalitet och utformning skulle vara jämförbar med de kommunala skolorna, men kontrollen av om det faktiskt var så varierade.

Det hävdas ofta att förutsättningarna för att driva friskolor inte har ändrats sedan friskolereformens införande. Det stämmer inte.

Det hävdas ofta att förutsättningarna för att driva friskolor inte har ändrats sedan friskolereformens införande. Det stämmer inte och det framgår också tydligt av studien. Kraven för att få ett tillstånd ökade med åren. Huvudmännens budget för verksamheten följdes upp och granskades noggrannare. Det infördes krav på att tillståndsansökan ska kompletteras med en marknadsundersökning som visar att det finns efterfrågan och underlag för att etablera en friskola och krav på en långsiktigt hållbar ekonomi. Etableringskommuner fick lämna synpunkter avseende eventuella negativa konsekvenser för kommunen av en friskoleetablering.

Antalet ansökningar är inte detsamma som beviljade tillstånd. Var det många av tillståndsansökningarna som beviljades? Den statistik som forskarna har haft tillgång till rör perioden 2014–2021, en tidsperiod då ansökningarna från non-profit-skolorna redan var stadigt sjunkande sedan 2001. De tre främsta skälen till varför Skolinspektionen har avslagit tillståndsansökningar är att elevunderlaget bedömts vara för svagt, att den sökande inte kan visa att det finns en långsiktigt hållbar finansiering och att det inte gjorts troligt att en etablering inte får långsiktigt negativa konsekvenser för de kommunala skolorna. Granskningen visar också att non-profit-skolorna i högre utsträckning än for-profit-skolorna fått avslag på grund av att de inte visat att verksamheten har en långsiktigt hållbar ekonomisk finansiering.

Vid friskolereformens införande rådde i princip ett kommunalt monopol på skolområdet. Syftet var ju bland annat att ändra på detta. Att utveckla en helt ny bransch är inte enkelt, det kan ta tid. Det tog också några år att skapa legitimitet för friskolor som idé och forskarna resonerar kring att non-profit-skolorna banade väg för for-profit. När legitimiteten väl fanns där för friskolor som verksamhetsform blev det upp till for-profit-ägarna att legitimera sin verksamhet. I takt med att antalet friskolehuvudmän ökade så ökade också konkurrensen, en konkurrens som non-profit-skolorna verkar ha haft svårt att hantera. Forskarna menar att en förklaring till denna brist kan ligga i just skillnaden mellan non-profit och for-profit. Konkurrensförmångan påverkas av att verksamhetsformen gör det svårare att få tillgång till resurser från privata investerare. Inte minst mot bakgrund av att intresset för verksamheter att växa ”economy of scale” ofta är en viktig förutsättning för att attrahera privat kapital.

Tröskeln för att starta en friskola är betydligt högre i dag än för 30 år sedan.

Även om friskolor fick ökad legitimitet med åren så ökade samtidigt kraven, den institutionella miljön blev mer komplex och resultatet har blivit att tröskeln för att starta en friskola är betydligt högre i dag än för 30 år sedan. Den politiska debatten och utvecklingen av regelverken som en följd av denna kan alltså vara en förklaring till det minskade intresset från non-profit skolor att etablera sig. Incitament spelar roll.

Det finns gott om forskning som visar att utformningen av regelverk kan utgöra ett effektivt hinder för att starta verksamheter. 2019 infördes ägar- och ledningsprövning av friskolors ägare och ledande befattningshavare, vilket också medfört kostnader som de sökande får stå för. Samtidigt har den förhindrat etablering av oseriösa aktörer. Men det växande regelverket för friskolesektorn har självfallet medfört en ökad kostnad för de som vill etablera sig eller växa. Framförallt krävs det nu betydligt mer resurser initialt för den som vill etablera en ny friskola.

En belysande illustration av effekterna av de ökade kraven är att en ansökan i dag kan uppgå till cirka 200 sidor. Hur många små non-profit-aktörer klarar den tröskeln? Lägg därtill att

Sverige har en mycket liten filantropisk sektor, vilket gör att det inte är så troligt att den kan kompensera för de bristande finansiella muskler som non-profit-verksamheterna har.

Det finns alltid en eller flera orsaker till att utvecklingen går åt ett visst håll. Andersson & Henreksons intressanta studie visar tydligt vilken skillnad det är mellan ord och handling. Det spelar ingen roll hur många politiker som säger att de gärna vill se non-profit-skolor och små skolor, så länge som de bedriver en politik som driver utvecklingen åt helt motsatt håll.

Slutsatsen av studien av hur barriärerna ser ut när det gäller etablering av friskolor, drygt 30 år efter friskolereformens införande, är att det svenska friskolesystemet har blivit mycket restriktivt när det gäller beviljande av tillstånd. Ökade krav har medfört att stora aktörer ”favoriseras” eftersom de ofta har de resurser som krävs för att navigera i de komplexa regelverken, samtidigt som det begränsar incitamenten för och möjligheterna till etablering för mindre och mer resurssvaga non-profit verksamheter. Det är en effekt som är känd från amerikanska studier av skolpengssystem i Milwaukee. Dessa, liksom studier av utvecklingen i Sverige, visar att det finns en uppenbar risk för utvecklad byråkrati som ökar ineffektivitet inom skolväsendet och skapar en restriktiv institutionell miljö.

Utrymmet för friskoleentreprenörers innovation och förnyelse som eftersträvades vid friskolereformens sjösättning har begränsats.

Granskningen visar att utrymmet för friskoleentreprenörers innovation och förnyelse som eftersträvades vid friskolereformens sjösättning har begränsats, för att inte säga näst intill stängts. Andersson & Henrekson menar att i takt med att friskolebranschen blev allt mer etablerad i Sverige, så skiftade den initiala politiska ambitionen från att öka möjligheterna för friskolor att etablera sig samt önskan om nytänkande och mångfald, till att förespråka stabilitet, förutsägbarhet och riskminimering.

Skolinspektionens krav – att det visas att en friskoleetablering inte riskerar att medföra negativa konsekvenser för kommunen och att friskolehuvudmannen kan visa att det finns ett robust elevunderlag – skickar mycket tydliga signaler till potentiella friskoleaktörer att det inte är troligt att en tillståndsansökan kommer att beviljas. Signaler som enligt forskarna å ena sidan kan tolkas som att det ställs mycket höga kvalitetskrav för ett tillstånd (vilket är det som hävdas i dagens debatt) men det är lika troligt att de innebär att intresset för att komma med nya ideer och innovationer inom utbildningsområdet, som ofta också innebär ett risktagande, blir ointressant. Jag kan tillägga att när definitionen av vad som menas med kvalitet inom skolområdet saknas ökar risktagandet än mer.

Minskning av antalet tillståndsansökningar under det senaste årtiondet kan därför tolkas som att villkoren har blivit för restriktiva. 

Minskningen av antalet tillståndsansökningar under det senaste årtiondet kan därför, enligt forskarna, tolkas som att villkoren har blivit för restriktiva. Innovationer hämmas liksom utvecklingen mot en ökad mångfald av aktörer. Andersson & Henrekson påpekar att Sverige därmed missar möjligheter att dra fördelar av och utveckla skolverksamheten med tanke på att vi har elever med bakgrund från många olika länder. Ett intressant perspektiv då det i dag finns en omfattande debatt om elevers psykiska hälsa, utanförskapsproblematik, att allt fler elever har problematisk skolnärvaro (hemmasittare) och den höga andelen elever med ADHD och andra diagnoser i Sverige. En samhällssituation som pekar på ett stort behov av innovationer och nytänkande inom skolområdet. Men ambitionen hos politiken att friskolor kan bidra på detta område verkar vara borta.

De förslag som nu presenterats av utredningen om vinst i skolan innebär att trösklarna höjs än mer för att etablera en friskola och för en populär friskola att växa. Det blir tydligt att det framförallt är stora, redan etablerade skolhuvudmän som kan fortsätta att bedriva verksamhet, om de ”sköter sig” (vad det nu innebär). Nya non-profit-aktörer lär inte ha vare sig råd eller möjlighet att etablera sig. Utrymmet för innovation och nytänkande blir förmodligen obefintligt.

Blir förslagen verklighet förefaller det svenska friskole- och skolvalssystemet gå från att ha ett elevperspektiv där individen har makten, till ett friskolereservat där få ”lyckliga” kan få plats på de friskolor som är etablerade sedan länge och bedriver verksamhet som inte skiljer sig nämnvärt från hur de kommunala skolorna fungerar. Skolinspektionen har hittills inte visat på acceptans för ”avvikande arbetssätt” – oavsett mycket goda skolresultat.

Forskarnas studie har visat vad de senaste årtiondenas politik har medfört. De som anser att svensk skolas problem finns bland friskolor är säkert glada över denna utveckling, inte minst många kommunala skolhuvudmän vars dåligt fungerande skolor kan ”räddas från konkurrens”.

Men detta är en utveckling som kan påverkas. De som säger sig tro på mångfald och att innovationer är svar på flera av de problem som vi ser i svensk skola i dag bör ta till sig vad forskarna visat. Se till  att ta fram en tydlig definition av vad som är kvalitet i skolan. Då kan alla – elever, föräldrar och politiker – få kunskap om vilken kvalitet en skola har, avsett skolhuvudman. Våga stå upp för friskolornas framtida möjlighet att utvecklas och bidra till ett utvecklat skolval som gör det möjligt för elever att ”hitta hem” till den skola som passar hen bäst. 430 000 friskoleelever får inte bli det antal som ”peakar” och därmed hänvisar ”resten av eleverna” till kommunala skolor.

12 januari 2026