Läser med förvåning en debattartikel i SvD undertecknad av lokalpolitiker från m, c och kd. De pläderar för att det bör finnas statliga jobb i deras kommuner. Det är intressant att pendeln verkligen verkar ha svängt när det gäller tilltron till det offentliga. Jag hade kunnat förstå om samma personer hade skrivit en debattartikel som gick ut på att det var viktigt att se till att fler startar företag. För det är så som jobben och tillväxten skapas. Men icke.

Jag vill därför rekommendera artikelförfattarna att läsa den artikel i SvD som nationalekonomen Stefan Fölster skrev bara några dagar före kommunpolitikernas artikel. Fölsters artikel har visserligen fokus på hur man kan vända utvecklingen i utsatta områden, men budskapet är detsamma. Näringslivsklimatet spelar roll.  Därför borde lokalpolitikerna snarare fokusera på att förbättra det lokala företagsklimatet framför att ropa på fler statliga jobb.

En titt på Svenskt Näringlivs ranking av det lokala företagsklimatet visar att tre av kommunerna – Simrishamn, Örnsköldsvik och Sollefteå – har en utmaning när det gäller företagsklimatet medan Värnamo och Lycksele ligger bland de 50 bästa i landet. Den offentliga sektorn dominerar stort som arbetsgivare i många kommuner. Men det behöver inte vara så. Det spelar roll vilken politik som förs lokalt. Det finns många välfärdstjänster som kan utföras av privata aktörer, men det förutsätter att kommunen inte ägnar sig åt illojal konkurrens genom att tex subventionera de egna verksamheterna. En subventionering som kan ske inte alltid är medvetet utan helt enkelt beror på att man inte beräknat de kommunala kostnaderna för tjänsterna korrekt.  En privata aktör måste ha koll på räkenskaperna eftersom de inte har några skattebetalare att falla tillbaka på.

Så mitt budskap till alla kommunpolitiker – se till att fokusera på ett bra lokalt företagsklimat. Då växer jobben och tillväxten.

/

Idag har jag varit på två mycket intressanta aktiviteter. Stockholms hamnar bjöd in till ett intressant seminarium ”När Norden möter Nato”. Det är inte alla som tänker på det men landets hamnar är verkligen viktiga tillgångar i en kris- eller krigssituation. Det är inte bara pga att väldigt stor del av varutransporterna kommer sjövägen. I och med att Sverige nu är Nato-medlemmar så är det även annan typ av försörjning som ska komma via landets hamnar. Det tydliggjorde bland andra Claes Isoz, brigadgeneral och ansvarig för försvarsmaktens logistik och av Aleksandrs Bucens från Nato. Sveriges, och givetvis andra länders hamnar, får nu en helt annan uppmärksamhet eftersom de är viktiga aktörer i totalförsvaret. För Sveriges del, där ju de flesta hamnar är kommunalt ägda, kräver det en helt annan gemensam planering och brett samarbete än vad vi varit vana vid tidigare. Under seminariet tydliggjordes det att det är många regelverk, såväl i Sverige som i andra länder, som behöver förändras och synkroniseras för att underlätta flexibilitet för olika händelser.

Flera talare underströk att försvaret, näringslivet och samhällets olika delar måste samarbeta och öva på ett helt annat sätt än vad vi varit vana vid. Ett scenario som innebar att ett fartyg som var godkänt för 5 besättningsmän men som skulle användas för att bl a transportera flera hundra personer var en god illustration av behovet av regelöversyn eftersom man efter flera timmars arbete inte lyckats få fartyget att lämna hamn.

Ukraina har lärt oss vilken stor betydelse det har för samhällsekonomin att hamnarna är öppna och att exporten fungerar. Samhället i övrigt måste fungera även under eventuella krigssituationer.  Sjöfartens betydelse belyser också vikten av att det finns fler svenskflaggade fartyg som kan nyttjas i en krissituation. Idag är det inte alls förmånligt att ha svenskflaggade fartyg, så här behöver regelverket förändras.

Efter detta seminarium gick jag vidare till en presentation av Lars Peter Fredéns bok Ukrainsk sommar.  Jag lärde känna Lars när vi båda jobbade i statsrådsberedningen under Bildt-regeringen. Lars är tidigare ambassadör och han har gjort något så ovanligt som att cykla längs med fronten i Ukraina. Boken handlar om den cykling som han gjorde 2024. Han var tillbaka i somras och konstaterade vilken enorm skillnad det var jämfört med året innan. Drönarna har helt tagit över. Civilbefolkningen bygger drönare och tekniken utvecklas hela tiden. Drönare kan tex användas för att transportera mat och vatten till fronten och till att transportera sårade till vårdplatser. Men även Ryssland använder sig av drönare, vilket gör att det näst intill är omöjligt för soldater att röra sig på marken utanför kamouflageläge utan att bli upptäckta.

Han berättade om den ryska medvetna strategin att skjuta på stridssjukvårdare som tar hand om sårade, sjukhus, skolor och viktig infrastruktur. Allt exempel på krigsbrott. Kriget till trots fungerar det civila samhället fortfarande, att betala med visakort var inga problem. Trots att kriget har pågått i snart fyra år så är försvarsviljan obruten. Och det är inte så konstigt med tanke på att alternativet är att landets oberoende försvinner. Så som kriget förs nu så är amputeringar de vanligaste skadorna och Lars påpekade också att det finns ett stort behov av brigadpsykologer.

Budskapet till oss alla åhörare var mycket tydligt; se till att ukrainarna får det de behöver. De får inte förlora kriget. Boken kan beställas här.

När jag kom in i  kommunfullmäktige i Stockholm så fanns Anders Carlberg där. Många tror att politiker inte umgås över partigränserna men det är fel. Anders  var en mycket social person och framförallt så brann han  för ungdomar och sin verksamhet Fryshuset. Anders Carlberg tillhör de personer som gör intryck och som man minns. Det var därför lätt för mig att tacka ja till inbjudan till Fryshuset den 27 november för att delta när Fryshuset delade ut Anders Carlbergs minnespris. Och vilken eftermiddag det blev, fullt med folk, otroliga dansuppvisningar och fantastiska berättelser från de som fick ta emot pris i fyra olika kategorier. Det var årets påverkare, revanschist och unga förebild samt ett hederspris för livsgärning. Alla med utgångspunkt från Anders Carlbergs anda att visa medmänsklighet och tro på människors förmåga.

Imponerande unga förebilder som ni kan läsa om här. Om hur berättelser om hemska erfarenheter från SIS-hem kan göra att även andra vågar dela med sig av sina berättelser och därmed också bygga en samhörighet (Sistjejer) som kunnat driva på för förändringar.  Om hur förlusten av en älskad storebror leder till bildandet av en stiftelse var syfte är att stötta barn och unga inom idrotten.

Ungdomarna är fantastiska, men hederspriset för livsgärning förutsätter att man är äldre. Gensvaret i lokalen när det tillkännagavs att utmärkelsen går till Tommy Söderberg. Tommy är en person som hållit fast vid sin filosofi i sitt ledarskap inom fotbollen att det inte bara handlar om utveckla duktiga fotbollsspelare utan också använda ledarskapet för att bidra till att individer växer i mycket vidare bemärkelse. Han har visat att fotbollen också kan bidra till att spelarna växer som människor.

Kort sagt, en riktigt stimulerande eftermiddag som visar vilken skillnad som människor faktiskt kan göra – för många andra.

Lyssna gärna på mitt samtal i Hamiltonpodden med Fryshusets vd Johan Oljeqvist från 2 oktober 2025.

Det är intressant att läsa och lyssna på kommentarerna med anledning av förslaget till Kulturkanon som presenterades i veckan. Debatten om huruvida det är ett bra initiativ med en Kulturkanon har varit het sedan utredningen tillsattes. Nu finns förslaget och debatten fortsätter. Kulturjournalister raljerar över förslaget samtidigt är det intressant att ett flertal personer med utländsk bakgrund som välkomnar initiativet. Läser tex i SvD idag Liza Alexandrova-Zorina som skriver bl a följande tänkvärda kommentar;

”Två dagar efter att kulturkanon presenterades har jag lärt mig mer om svensk kultur än under de fyra år som Sverige har varit mitt hem. Jag skulle aldrig ha hört så många namn, så många böcker, filmer och sånger, så många viktiga datum och historiska händelser, om inte allt detta hade listats – och därefter, i de många reaktionerna, även det som borde ha funnits i kulturkanonen, men inte kom med. ”

Hon är inte ensam, jag har sett och hört flera liknande kommentarer om att förslaget bidrar till att ”förstå” Sverige. Flera av de som deltagit i arbetet med att ta fram förslagen har också utförligt redogjort för hur man har kommit fram till just dessa exempel. Greppet att ta ett brett perspektiv på även lagstiftning och viktiga politiska beslut är också intressant för det ger en bild av Sverige även för oss som är födda i landet. Det är säkert många som inte har reflekterat över Sverige och vad Sverige är, på det sättet.

Nu återstår det att se vad det blir av detta projekt. Men jag gissar att de som har deltagit i arbetet med att ta fram detta förslag är ganska nöjda med hur detta har mottagits och uppmärksammats under veckan.