Tankar om skolan

Idag har jag träffat Johan Oljeqvist, vd för Fryshuset. Jag träffade honom för att tala om hur det gått att ta emot alla de elever som ville börja i Fryshusets grundskola i och med att Skolinspektionen plötsligt stängde Cordobaskolan vid årsskiftet 2023/2024. Beslutet kom som en chock för  de närmare 500 elever som då gick på denna F-9 skola. Alla anställda befann sig plötsligt i ett läge som de aldrig kunnat räkna med, jobbet fanns inte längre. De fick beskedet via Aftonbladet. Och precis innan terminsslutet.

Exakt varför skolans tillstånd drogs fick de ingen information om – annat än en hänvisning till SÄPO och deras rekommendation till Skolinspektionen. En ovisshet om VARFÖR, VEM ELLER VILKA som var orsaken till detta drastiska beslut, som givetvis leder till mängder med spekulationer bland alla berörda; familjer, medarbetare och andra.

Fryshuset agerade för att snabbt kunna erbjuda eleverna plats i sin grundskola och idag går det sammanlagt ca 650 elever i den skolbyggnad som jag besökte i Akalla och ca 200 elever i Husby. Alla medarbetare på den stängda skolan fick söka jobb till Fryshusets skola.

Fryshuset är idag en stor grundskolehuvudman med ca 850 elever i Järvaområdet. Ett stort antal elever som aktivt valt en annan skolhuvudman än kommunen. Exemplet visar att det finns andra friskolor som är beredda att bidra när en friskola av någon anledning måste stänga. Från Stockholm stads sida har det vare sig visats intresse för att ta kontakt med skolan när beslutet från Skolinspektionen kom eller för att efterhöra hur det har gått när det gäller att ta hand om knappt 500 elever till Fryshusets skola. En lösning som borde vara en stor lättnad för Stockholm, som nu inte behövde ta hand om alla dessa elever. Elever som dessutom tidigare valt bort stadens grundskolor. Det är verkligen ett beundransvärt jobb som Fryshuset har genomfört i och med deras beslut att erbjuda de som vill, en plats i deras grundskoleverksamhet. En utökning med 500 elever som ska genomföras på några veckor är ingen liten arbetsuppgift. /

De flesta vet att vad som händer i klassrummet är det viktiga. Sedan något år tillbaka finns det ett projekt som heter Undervisningsskicklighet i praktiken. Det är ett samarbete mellan Linköpings universitet, Bravo Lessons och Fibbla Kompetens/Skolkompaniet som innebär att det genomförs observationen av vad lärare gör i klassrummet. Dessa observationer tar sin utgångspunkt i vad fler än 120 forskare i 15 länder kommit fram till vad lärare faktiskt gör när elever lär. En granska grundläggande kunskap om hur undervisningen bör fungera kan man tycka. Det handlar bland annat om studiero och motivation. Men också om hur en lektion bör läggas upp för att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt.

Analysen omfattar en serie med totalt 700 observationer/lektioner av alla lärare på 30 grundskolor. Analysen har genomförts av biträdande professor Marcus Samuelssons och professor Joakim Samuelssons vid Linköpings universitet, i samarbete med de fristående experterna Bernt Friberg, Urban Hansson och Mats Rosenkvist. Deras analys visar på såväl utbredda brister och som på stora möjligheter.

Observationerna visar att undervisningen och lektionsupplägget i  anmärkningsvärt låg grad vilar på vetenskaplig grund. Lärarens fokus ligger på att göra istället på att lära. Men om eleverna inte förstår syftet och varför så blir det svårare att nå det avsedda målet. Samtidigt erbjuder dessa observationer också möjligheter; genom att ändra sitt lektionsupplägg så att det baseras på vetenskaplig grund så kan man göra skillnad.

Forskning vid bl a Stanford University visar (Hanushek, 2011) att det är oerhört viktig vad som händer i klassrummet. Lärarens kompetens spelar roll, liksom ledarskapet i skolan. De tio procent skickligaste lärarna skapar 1,5 läsårs lärande per läsår medan de tio procent av lärarna som skapar minst lärande enbart skapar 0,5 läsårs lärande per läsår. Denna insikt får inte särskilt stort genomslag i den svenska skoldebatten, som mest handlar om lärarkvantitet snarare än lärarkvalitet. Och snarare om input än om output, dvs hur mycket pengar som satsas på skolan snarare än hur resurserna används, dvs vad får vi för pengarna.

Därför tycker jag att Undervisningsskicklighet i praktiken är ett mycket intressant initiativ som borde uppmärksammas mer. För dess resultat hittills tyder på att det gör skillnad. Det verkar bekräfta det som alla svenska elever, föräldrar, lärare och skolledare känner till om sin skola – vissa lärare skapar mer lärande än andra.

Allt tal om hur många elever det ska vara per lärare mm kommer ju i ett annat ljus när man känner till att två elever som startar med samma kunskaper och förmågor, kan hamna på helt olika kunskapsnivå efter ett läsår enbart beroende på vilken lärare de blivit tilldelad. Om ett läsår med samma lärare följs av ytterligare dåliga läsår kan det resultera i att eleven får kunskapsluckor som inte går att återhämta.

Läser en intressant artikel i Södra Dalarnes tidning från 17 september, om vilka effekter som en skolnedläggning i Garpenberg fått. Kommunen beslöt att lägga ner skolan då de ansåg att den inte höll tillräckligt hög kvalitet. Nu har de tagit reda på vart de 32 elever som gick i skolan tagit vägen. Det visar sig att 21 av de 32 har valt friskolor eller en annan kommun. Journalisten frågar förvaltningschefen John Steen om hur han ser på det faktum att 21 elever har ”försvunnit från kommen med sin skolpeng”. Hans svar är intressant och kontrasterar stort mot det som är gängse kommentarer i debatten om skolvalet. Han konstaterar helt enkelt att han inte har någon åsikt om var föräldrar väljer att placera sina barn.

”- Vi har ett fritt skolval. Det tycker jag vi ska vara glada över. Jag hoppas man gjort de skolval som man tycker blir bäst för sina barn. Jag hoppas att det blir bra för barnen. Det blir säkert bra.”

John Steen påpekar att skolan var Hedemoras dyraste skola/elev och att nedläggningen blev mindre kostsam, trots att elever valt andra kommuner och friskolor.

” Även om de skulle åka till andra skolor blir Stureskolan i slutändan ändå billigare. Jag vill poängtera att vi inte heller lade ner av ekonomiska skäl utan av kvalitetsskäl.”

Så resonerar en ansvarsfull person. Självfallet är det aldrig kul att lägga ner en skola. Föräldrar, elever och medarbetare påverkas givetvis. Samtidigt är det viktigt att inse att varje seriös huvudman måste våga ta ett tufft beslut om det visar sig att verksamheten inte klarar kvalitetskraven. Att eleverna har möjlighet att välja andra skolor, kommunala såväl som friskolor, i andra kommuner är inte något som han fördömer. Tvärtom konstaterar han att det är deras val. Och understryker att nedläggningsbeslutet grundats i att förvaltningen gjort vad de ansåg var det rätta för barnen.

Har precis träffat Teach for Sweden i form av verksamhetschefen Ida Karlberg Gidlund och Ylva Lagesson som ansvarar för Teach for Swedens ledarskapsprogram.

Jag har sagt det förut och upprepar det gärna. Detta är en mycket viktig verksamhet som gör skillnad för människor varje dag, oavsett om det är elever, lärare eller de individer som har förmånen att vara en av de 40 som blivit antagna till ledarskapsprogrammet. Teach for Sweden ingår i ett internationellt nätverk Teach for all.

I Sverige är verksamheten inriktad på att attrahera akademiker till att byta karriärinriktning och utbilda sig till lärare. Det finns en stor brist på lärare inom STEM (science, technology, engineering and math). Teach for Swedens ledarskapsprogram innebär att personer som har de grundläggande ämneskunskaperna från en akademisk utbildning kan ansöka om att få en plats i programmet. Att bli antagen är tufft – 2024 var det 1171 sökande till programmet med ca 50 platser. Det finns alltså ett stort intresse för att bli lärare bland de som är mitt i livet, och därmed också en stor potential att bygga ut programmet (om finansieringen kan lösas).

De som antas börjar jobba på en skola, ofta en grundskola i ett utanförskapsområde. Samtidigt som hen jobbar som lärare läser hen in den korta KPU-utbildningen. Den skola som får en blivande lärare från programmet får alltså ett tillskott till undervisningen redan dag ett.

Verksamheten startade 2013 och 2023 gick 87 personer programmet och arbetade på 69 skolor i 33 kommuner. En anmärkningsvärd siffra (med tanke på vilket behov som finns i hela landet av behöriga lärare inom STEM-ämnena) är att hela 11 procent av alla nyutexaminerade lärare inom ma, no och tek i årskurs 7-9 kom från Teach for Swedens program.  Med tanke på att 85 procent av TFS lärare undervisade i skolor med störst behov, dvs skolor med betyg under sverigesnitt eller skolor där elever, med föräldrar utan eftergymnasial utbildning, har betyg under sverigesnittet , så är det lätt att inse vilken skillnad dessa lärare gör.  Dessa skolor har ofta svårt att attraheta behöriga lärare.

Mer än 43 000 elever undervisades 2023 av en TFS lärare.  Att programmet attraherar personer som kanske aldrig annars hade blivit lärare visar det faktum att 84 procent av alumnerna förmodligen inte blivit lärare om programmet inte fanns. Lika viktigt är det faktum att en lika stor andel av de alumner som är kvar i skolan (84%) undervisar på en skola med stora behov och utmaningar med resultaten.

Erfarenheterna från dessa 21 år visar tydligt att hur utbildningen utformas spelar roll. Att kunna byta karriär mitt i livet är få förunnat. Är man van vid att ha en inkomst, har bildat familj, så kan det vara svårt att sätta sig på skolbänken utan en inkomst. Här kan du jobba och kompletteringsläsa för att bli behörig lärare samtidigt. Inte konstigt att det attraherar. Dessutom får man en bra ledarskapsutbildning.

Entusiasmen hos Ida och Ylva är smittande. Jag förstår att det måste vara oerhört stimulerande att jobba med dessa frågor. Samtidigt som de ser vilken utvecklingspotential som finns om de hade råd att växa. Förhoppningsvis kan såväl utredare av lärarutbildningen som politiker ta till sig erfarenheterna från det arbete som görs och bidra till att verksamheten kan växa och därmed erbjuda fler en ingång till läraryrket. För detta är en äkta vinna-vinna verksamhet. Som de säger – Det handlar om eleverna.

Läste i veckan en artikel om att en kommun har tomma platser i sin skola. Det är ju ett argument som ofta används i debatten som grund för att kommuner har en ”extra kostnad” som inte friskolor har. Det påstås att kommuner måste ha beredskap för om tex en friskola lägger ner. Samtidigt visar erfarenheten, tex det senaste exemplet Cordobaskolan på Järvafältet som stängdes av Skolinspektionen i december 2023, att friskoleelever tas om hand av andra friskolor. Som i detta exempel Fryshusets skola. Alla elever ville gå där. Stockholms kommun behövde alltså inte ha beredskap för dessa ca 500 elever.
Tomma platser är inget ovanligt. Det gäller såväl friskolor som kommunala skolor. Alla friskolor är inte fullt belagda.

Anledningen till att det är kö till många friskolor är att det är eftertraktade skolor. Om de inte får växa så blir det köer. Tomma platser kan ju också bero på att en skola inte är tillräckligt bra. Många väljer bort skolan. En kommun kan då välja att placera barn i skolan så att den ”fylls upp”. Det kan inte en friskola göra, för där krävs det att förälder/elev har gjort ett aktivt val till just den skolan.
Om det var obligatoriskt att välja skola, som tex i Nacka, Botkyrka mfl kommuner, så skulle det bli uppenbart för alla skolhuvudmän vilka skolor som inte är attraktiva. Då kan de huvudmännen välja att antingen ha tomma platser, vidta andra åtgärder eller stänga skolan. Ett aktivt arbete med kommunala lokaler.

Så när någon säger att det finns tomma platser i en kommunal skola så kan det faktiskt bero på att skolan inte är attraktiv. Den informationen borde leda till ett annat agerande från kommunens sida än att skylla på friskolorna. Med detta sagt så kan det finnas tillfällen då en kommun måste ”hitta skolplatser” av något skäl. Men låt oss då hitta ett sätt att hantera den händelsen. Utgå inte ifrån att det är ett normalt tillstånd.