Författare: Aaron Israelson

En sanning för vissa är – har du en bra story – kontrollera aldrig fakta. Det gäller särskilt om det handlar om att hoppa på friskolor, i synnerhet om friskolor är populära och eftertraktade som Internationella Engelska Skolan. Dagens Nyheter hade igår en nyhetsartikel där de hävdade att friskolan får rabatt, idag hade de en ledare där ledaren lutar sig mot en ”rapport” som skrivits av de som drog igång detta påstående i november 2019. En enkel koll från DN:s sida kring hur lagstiftningen ser ut på detta område hade klargjort att regelverket när det gäller lokalkostnader slår åt båda håll. Jag rekommenderar till exempel ett besök på SKR:s hemsida. 

På frågan ”Vår kommun har byggt flera nya grundskolor de senaste åren, och vår genomsnittliga lokalkostnad per elev har därmed ökat kraftigt. Vi tycker därför att det är rimligt att framöver ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för som idag baserat på genomsnittsprincipen, annars blir de överkompenserade.Kan vi göra så och vad händer om de enskilda huvudmännen inte godtar detta?” får frågeställaren följande svar från SKR:

Det är möjligt att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader istället för kommunens genomsnittliga kostnader, om det finns särskilda skäl att göra så. Sedan den 1 mars 2018 står det i skol- respektive gymnasieförordningen (14 kap 6 § respektive 13 kap 5 §) att vid prövningen av om det finns särskilda skäl ska hänsyn tas till om skillnaden mellan hemkommunens genomsnittliga lokalkostnader och den enskilde huvudmannens faktiska kostnader är betydande på grund av kommunens investering i nya lokaler eller renovering av befintliga lokaler. SKL:s bedömning är att en kommun som överväger att övergå till att ersätta enskilda huvudmän för deras faktiska lokalkostnader tydligt bör kunna visa att dess genomsnittliga lokalkostnader inte är rättvisande. Det kan förslagsvis göras genom jämförelser med vad kommunen hade för kostnader tidigare och vad den har efter nybyggnation/renovering. Eventuellt kan även genom jämförelser med liknande eller närliggande kommuner göras. SKL bedömer det också som viktigt att informera enskilda huvudmän om övergången i god tid. Om en enskild huvudman anser det felaktigt av kommunen att ersätta för faktisk lokalkostnad kan den överklaga kommunens bidragsbeslut i sedvanlig ordning.

Och som jag konstaterade i mitt blogginlägg i november så har vare sig Trelleborgs kommun eller de andra som använt samma regelverk gjort något fel. Men för att inse detta måste man ju kontrollera vad som gäller. Till detta kan läggas att de flesta vet att det som kommunen bygger oftast blir oerhört mycket dyrare än om en privat aktör bygger. En friskola har ju allt intresse i världen att se till att byggkostnaderna blir så låga som möjligt då man ju inte är momspliktig. .

Misstänkliggörandet av friskolor tar aldrig slut

Det är hårt tryck på många skolhuvudmän dessa dagar. Oron är stor för virusets framfart. Det faktum att Norge och Danmark har beslutat att stänga sina skolor gör inte att trycket direkt blir mindre på skolorna i Sverige.

Regeringen har nu fattat beslut om en förordning som klargör när en skolhuvudman kan stänga en skola och vad som då gäller. Det är alltså inte så, som många verkar tro, att skolhuvudmannen utan vidare kan besluta om att stänga en skola.

Den förordning som regeringen har beslutat om kan tillämpas i fyra olika situationer. Det handlar om när en huvudman på grund av coronaviruset håller eller har hållit en skola stängd:

• på grund av att en så stor andel av personalen är frånvarande med anledning av coronaviruset att det inte går att bedriva verksamheten,
• efter samråd med smittskyddsläkare för att motverka smittspridning,
• därför att skolan ligger i ett område som Folkhälsomyndigheten beslutat ska vara avspärrat, eller
• på grund av en rekommendation från Folkhälsomyndigheten.

Om någon av dessa förutsättningar är för handen så kan skolan stängas och då kan alltså resten av förordningen tillämpas. Det handlar om att ge huvudmannen en ökad flexibilitet för att säkerställa att alla elever får den undervisningstid som eleverna har rätt tid, trots att skolan är stängd.

Förbundet välkomnar tydligheten i förordningen. Vi konstaterar samtidigt att det alltjämt är ett stort tryck på skolhuvudmännen med anledning av den oro som coronaviruset orsakar. Vi har råd kring hur skolhuvudmän kan hantera olika situationer i skolan på vår hemsida.

Folkhälsomyndigheten är den myndighet som har sakkunskapen och vars rekommendationer alla måste luta sig mot men många skolhuvudmän vittnar om att det är svårt att komma i kontakt med myndigheten för att få stöd i sina bedömningar. Skulle man inte kunna inrätta en ”het linje” för bara skolhuvudmän så de kan komma i direktkontakt med myndigheten och få ställa sina frågor? Då skulle ju också myndigheten får en bra bild av vad det är för frågeställningar som är aktuella ute på skolorna.

En annan fråga som inte alls behandlas men som lyftes på mötet med utbildningsdepartementet under torsdagen är vad det finns för möjligheter att få ersättning för de extra kostnader som tex en förlängning av läsåret, förläggning av undervisning på lördagar och söndagar, inköp av distansundervisning mm innebär. Skolpengen är ju beräknad på helt andra kostnader och ska det hela fungera smidigt så måste det finnas möjligheter för skolhuvudmännen att få ersättning. De avtal som finns mellan arbetsmarknadens parter kan ju också mycket väl påverka handlingsutrymmet för skolhuvudmännen.

Till slut. Trycket är hårt för att skolor ska stängas. Det är viktigt att ansvariga myndigheter och regeringen tydligt kommunicerar varför de anser att skolor ska vara öppna. Många skolbarn har föräldrar som jobbar inom vården och omsorgen. Deras kompetens måste tas tillvara på jobbet i dessa dagar. Skulle skolor stängas bara pga föräldratrycket så innebär det att många händer försvinner från vården. Det är knappast vad Sverige behöver i detta läge.

Skolhuvudmännen, kommunala som fristående,  behöver hjälp för att klara det tuffa tryck som nu finns på många håll i landet, ett tydligt nationellt ledarskap.

 

Detta är rubriken på en intressant forskningsrapport som presenterades på SNS på fredagen. Rapporten tar upp ett angeläget problem och analyserar vad som kan göras för att minska studiegapen mellan inrikes och utrikes födda. Det var även en debattartikel i fredagens SvD där resultaten presenterades.

Rapporten innehåller välkända rekommendationer som tex att ha ordentlig koll på kunskapsnivåerna, att att det kan behövas mer undervisningstid, läxhjälp mm. Med forskarna har också studerat vilken betydelse som faktorer som föräldrars socioekonomiska nivå, bostadsområdet, valet av skola, och grundskolebetyg. Forskarna konstaterar att om man kontrollerar för socioekonomisk status reduceras studiegapet med 65 procent. Om man kontrollerar för bostadsområde så halveras gapet. Familjebakgrunden har alltjämt stor betydelse. Det har många rapporter visat. Skolans kompensatoriska uppdrag är svårt att uppnå. Inte minst när det gäller elever som kommit från vårt land under sin grundskoletid.

Mot bakgrund av regeringens tal om att vi har en kraftigt ökad skolsegregation och att friskolor ska förbjudas att ha kö och att lottning ska införas för att alla skolor ska ha en ”allsidig social blandning” så är följande citat från forskningsrapporten mycket intressant. En likvärdig skola handlar om att se till att ha fokus på kunskapsresultaten.

Ordförandena för det två lärarfacken skriver idag på DN debatt och vill förbjuda friskolor att ha kötid som urval till sina skolor. Man kan förundras över fackens prioritering av fråga. I ett läge där svensk skola minst sagt har ett stort antal problem så väljer de just denna fråga – förbjud kö. Något som framförallt handlar om ett antal mycket populära friskolor i storstadsområdena.

idag går 15 procent av grundskoleeleverna i friskolor, dvs 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det saknas inte problem för svensk skola

• Lärarbristen är gigantisk och allt talar för att den bli än värre
• Det saknas över 1000 skolor under de kommande åren
• 17.500 elever lämnade grundskolan utan behörighet till gymnasiet i våras
• Trots miljardsatsningar i form av extraresurser till skolor i utanförskapsområden så blir inte resultaten bättre
• Skillnaden mellan bra och dåliga skolor ökar i Sverige

Listan kan göras längre men jag tror att de flesta håller med mig om att lösningen på dessa stora utmaningar heter knappast avskaffa köerna till friskolorna. Lösningen heter inte heller att friskolor ska införa närhetsprincipen eller att skolplatserna ska fördelas genom lottning.

När ska lärarfacket ta ansvar för ett helhetsperspektiv över svensk skola? Är denna fixering på friskolor ett sätt att försöka att vrida bort fokus från det som är de verkliga problemen? Att alltför många svenska skolor levererar ett dåligt resultat. Att det saknas ett tydligt ledarskap i många skolor och att det systematiska kvalitetsarbetet inte fungerar.

Jag har i vart fall skrivit en replik på deras debattartikel.

https://www.dn.se/debatt/lottning-far-foraldrar-att-kanna-sig-maktlosa/

 

”Jag önskar någonstans att vi kunde ha en tydligare diskussion och debatt om kvalitén i skolorna snarare om vilken form skolorna bedrivs i. I slutändan handlar det inte om det står ett AB eller KB eller ekonomisk förening bakom bolagsnamnet utan att barn och unga får den utbildning de har rätt till.”  Detta säger Patrick Gladh i en intervju i Expressen GT. 

Jag håller verkligen med honom – det är sorgligt.

Vem är då denne Patrick Gladh? Ja inte vem som helst. Han var ett av de namn som diskuterades när det förra året var strid om (s)-ordförandeposten i Göteborg. Han var ordförande i en stadsdelsnämnd och ledamot kommunfullmäktige i Göteborg. Men nu tvingas han att lämna – för att han vill starta en friskola som är ett AB.

Socialdemokraternas gruppledare motiverar detta på följande sätt:

”Patrick Gladh har beslutat sig att starta en vinstdriven friskola i aktiebolagsform. Det är bakgrunden.” Attenius fortsätter; ”Man kan driva det här i stiftelseformer eller andra organisationsformer, men här är det ren traditionell aktiebolagsform. När jag säger att jag sätter välfärden först menar jag verkligen det. Och det går före vinstjakt och då blir det oförenligt med att driva en vinstdriven skola i aktiebolagsform.”

Intressant utrensning av en ledamot som Göteborgarna valt i kommunvalet.

Hur låg kan toleransnivån bli? Ska inte någon s-politiker kunna bedriva välfärdsföretag i AB-form?

Jag måste säga att jag häpnar. Det vore intressant att veta vad landets statsminister tycker i denna fråga – håller han med om att det är oförenligt med ett förtroendeuppdrag inom (s) att driva välfärdsföretag i AB-form?

/

 

Dagens Arena är upprörd över att konkursboet efter JB-konkursen har fått rätt i förvaltningsdomstolen. Domstolen har konstaterat att Halmstads kommun, där bl a tidigare ministern Aida Hadzialic (s) var kommunalråd, har betalat för låg skolpeng till JB. Konkursboet har därför drivit frågan om att Halmstad kommun inte följt lagen om lika villkor då den skolpeng som JB fick 2010-2012 var för låg. Dagens Arena skriver ”Faktum är att det inte var någon skillnad på skolpengen mellan de kommunala och privata gymnasieskolorna i Halmstad,. Tvärtom var nivån identisk. Men konkursboet har upptäckt att de kommunala gymnasieskolorna gick med ett underskott under perioden 2010-2012 och anser därför att John Bauer-skolan blev missgynnad.”

Exakt – lagstiftningen är solklar här, vilket också domstolen konstaterar. Om kommunens skolor går med underskott så ska friskolorna kompenseras via skolpengen eftersom det ju de fakto är ett ekonomisk t tillskott till de kommunala verksamheterna. Göteborgs kommun är ett föredöme i denna del. De gör en avstämning mot bokslutet och visar det sig att det är underskott så kompenseras friskolehuvudmännen med automatik för detta. Tyvärr är det många kommuner som inte följer lagen i denna del, vilket drabbar många friskolor och ytterst de elever som går i dessa skolor.

Dagens Arena och även Hallandsposten förfasar sig nu över det faktum att konkursboet driver frågan om rätt skolpeng. Det hade varit mer klädsamt om de var upprörda över det faktum att Halmstad kommun, och tyvärr också många andra kommuner, inte följer lagen när det gäller lika villkor och skolpengen. Exemplet Halmstad, visar ju att elever som valt en friskola har fått en lägre skolpeng än de som gått i en kommunal skola. Hur rättvist är det?

Dagens Arena hävdar att ”Näringslivets lobbyister har lyckats att påverka lagarna till den grad att de vinner den ena juridiska tvisten efter den andra.” Som utbildad jurist så kan jag konstatera att konkurslagstiftningen ålägger konkursförvaltaren/konkursboet att minimera förlusterna i konkursboet. Det som nu sker är att man lever upp till denna skyldighet och förhoppningsvis kan konkursboets uppfyllande av denna lagliga förpliktelse leda till att de som förlorat pengar i konkursen kan få tillbaka en summa. Detta har inte ett dugg med framgångsrik lobbyism att göra – det handlar om att konkursboets förvaltare sköter sitt jobb.

Dagens Arena hävdar att JBs konkurs innebar att 11.000 ställdes på bar backe och att många lärare förlorade sina jobb. Den som läser konkursförvaltarens berättelse ser att detta inte stämmer, där ges den korrekta bilden. Konkursen skedde efter vårterminens slut. Men arbetet med att hitta lösningar för elever och lärare påbörjades innan terminsavslutningen av det enkla skälet att man var mån om att alla skulle ha en plats till höstterminen.

När höstterminen började hade alla elever en ny skolplats och kunde fullfölja sin utbildning. De allra flesta fortsatte att gå i en friskola och flera av de skolor som ingick i JB-konkursen lever vidare med nya ägare. Det finns många felaktigheter som florerar kring JBs trista konkurs. Därför vill jag avsluta detta inlägg med att citera från den rapport som Axcel sammanställde i oktober 2013 ”Om Axcels investering i John Bauer Organization och avvecklingen av JB Education”.

Där framgår bl a följande:

”Det visade sig till slut att för fyra gymnasier fanns det inga nya huvudmän som var beredda att ta över elever och lärare. Det handlade om Hässleholm, Ängelholm, Jönköping och Åkersberga. Men genom hårt arbete från en rad aktörer: kommunernas tjänstemän, studievägledare, JBs medarbetare och många andra var till slut lösningar klara i början av juni även för dessa skolor. Samtliga elever i Ängelholm, Hässleholm och Jönköping kunde erbjudas plats på de kommunala gymnasierna. För JB Roslagen i Åkersberga löstes det genom att Skärgårds-gymnasiet ansökte om tillstånd från Skolinspektionen att driva programmen vidare, och därmed tog man i praktiken över eleverna.

I Halmstad fanns det en överenskommelse med skolans rektor som var beredd att ta över driften. Dessvärre visade det sig inte vara möjligt att fullfölja den lösningen och någon ansökan lämnades aldrig in till Skolinspektionen. Samtliga elever fick sedan plats vid andra fristående och kommunala skolor i Halmstad och närliggande kommuner.”

”Av de 23 JB-gymnasieskolorna och fyra grundskolorna som inte var berörda av något avvecklingsbeslut i februari 2013, kunde 18 gymnasieskolor drivas vidare med nya huvudmän, och samtliga grundskolor. Det betyder att av de cirka 8 400 elever som hösten 2013 hade tänkt gå på någon av dessa skolor kunde nära 7 500 elever fortsätta som planerat i augusti. Nio av tio elever kunde alltså gå kvar. ”

”Men av de ca 900 elever som berördes kunde en stor del fortsätta på sina valda program tillsammans med sina tidigare klasskamrater, eftersom andra skolor fick tillstånd av Skolinspektionen att ta över hela program. Övriga erbjöds plats på närbelägna kommunala gymnasieskolor – inte minst tack vare hårt arbete från en rad samverkande aktörer i berörda kommuner och på skolorna.”

Den som är intresserad av att läsa mer om JB, tex Axcels rapport eller Konkursförvaltarens rapport, är välkommen att maila mig på ulla.hamilton@friskola.se

Det är väl en from förhoppning – men vore det inte trevligt om även Dagens Arena kunde sälla sig till de som anser att det är rimligt att skolpengen är densamma oavsett om individen väljer en friskola eller en kommunal skola. För det är ju detta som Konkursboets agerande i grunden handlar om. De elever som valde JB fick med sig en lägre skolpeng än om de valt en kommunal skola..

Varning – långt men relevant inlägg.

På fredagskvällen såg jag ett nyhetsinslag från Storvretskolan i Botkyrka. Den skola som under flera år tillåtits prestera helt undermåligt utan att ansvariga politiker agerat. Till slut ingrep Skolinspektionen och såg till att skolledningen byttes ut och nu vittnar eleverna om att det är en helt annan stämning på skolan. Skolan verkar vara en bra arbetsplats för såväl elever som lärare. Jag förundras lite av att inslaget inte innehöll någon intervju med ansvarig politiker kring varför det har fått gå så lång och varför ingen ingrep innan Skolinspektionen.

”Jag har läst samtliga rapporter från Skolinspektionen om Storvretskolan. Det är som att ta del av en resa rakt ner i en mörk avgrund. Varför drog ingen i handbromsen tidigare?” så skriver Hamid  Zafar i Expressen i november 2019. På samma webbsida kan vi läsa artiklar om hur det var på skolan. Det är faktiskt obegripligt hur detta kan ha fått fortgå.

Problemen i Rosengårdsskolan i Malmö visade på samma brister från ansvariga politiker. Tidningen Grundskolan visade nyligen att trots miljarder till skolor i utanförskapsområden så blir inte resultaten bättre. Ofta hänvisas det till 2015 års flyktingströmmar som förklaring. Men problemen fanns redan innan.

I avgångsklasserna våren 2019 klarade 35,4 procent av eleverna i samtliga 60 utsatta områden inte av att få gymnasiebehörighet. För läsåret 2014/2015, dvs 5 år tidigare, var andelen samma. De utsatta områdena delas upp i tre kategorier – ”särskilt utsatt”, ”riskområde” och ”utsatt område”. I de 22 särskilt utsatta områdena gick 40,5 procent ut högstadiet utan gymnasiebehörighet. Läsåret 2014/2015 var siffran 38,1 procent.

Forskaren Maria Jarls kommentarer i denna TT artikel är också talande, det handlar om ledarskapet i skolan. Frågan inställer sig – Vad gjorde ansvariga politiker när de såg resultaten 2014/15?

Tommy Wallster, fd chef på SCB, skrev en mycket intressant artikel i Dagens Samhälle i förra veckan. Rubriken väcker intresse: Invandrarelevers skolsegregation har minskat. Han har analyserat bl a analyserat Skolverkets statistik. Han skriver;

”De resultat jag lyfter fram avviker en del från den gängse bilden och därmed debatten kring svensk skola. En debatt där det till exempel ofta hävdas att skolsegregationen för elever med invandrarbakgrund ökar, trots att Skolverkets siffror visar på motsatsen.”

Han avslutar artikeln med följande:

”För en bred, ärlig och nyanserad debatt är det av största vikt att all seriös forskning uppmärksammas. Om inte riskerar vi att fokusera på fel saker i bedömningen av svensk skola. Och därmed vilka åtgärder som krävs.”

Jag kan inte annat än att hålla med. Vi vet alla att det finns problem i grundskolan. 85 procent av alla grundskoleelever går i kommunala skolor. Det är också där som de största problemen finns, bristande ledarskap, dålig koll på elevernas kunskapsnivå och bristande ordning och reda. Det visar också Skolinspektionens rapporter, även om de inte inspekterar kommunala skolor lika ofta som friskolor. En prioritering som man kan fundera över mot bakgrund av hur det ser ut med kunskapsresultaten.

Hur prioriterar då ansvarig minister i detta läge? Hennes partikamrater har ju och är ansvariga skolhuvudmän i många kommuner. I veckan skrev hon följande FB-inlägg. Jag överlåter till läsaren att bedöma om hon har fokus på rätt problem i skoldebatten. Lever hon upp till Tommy Wallsters förhoppning?

 

Igår presenterade Tidningen Grundskolan en mycket intressant rapport om hur skolresultaten har utvecklats i de sk utsatta områdena. Områden som har stora sociala problem och som också har fått mycket extra resurser för att hantera dessa i bl a skolorna. Resultaten är beklämmande. Trots miljardstöd från stat och kommuner lämnar minst var tredje elev grundskolan i dessa områden utan behörighet till gymnasiet- inga bättre resultat i skolan. Utbildningsministerns kommentar till detta är talande – hon talar om att det ska satsas mer pengar. Forskaren Maria Jarl, som ju har analyserat skillnaden mellan framgångsrika och icke framgångsrika skolor, konstaterar att det inte handlar om bara pengar. Det handlar också om hur man jobbar och att man vet hur pengarna ska användas.

Hamid Zafar, fd rektorn på Sjumilaskolan, talar om vikten av att ha höga förväntningar på alla elever oavsett bakgrund. Han har myntat begreppet ”de låga förväntningarnas rasism” och konstaterade att i ett TT-meddelande ”Det var genom att satsa på det grundläggande – undervisningen – som man lyckades förbättra skolresultaten. ”

Utbildningsministern och många andra i skoldebatten hävdar alltid att friskolorna är en av orsakerna till de dåliga resultaten i svenska skolor. Men det är ett ohistoriskt perspektiv. Idag skriver jag i Expressen och påminner om hur det var för 30 år sedan. Expressen hade i september 1990 en artikelserie om problemen i den svenska skolan – vi känner igen dem alla. Betygsinflation, stökiga skolor och inte minst att skolan misslyckas med det kompensatoriska uppdraget. Det finns bara en skillnad – då fanns inte friskolorna.

Jag tycker det är helt ofattbart att denna utveckling med dåliga skolresultat har fått fortgå – år ut och år in. Varför har inte mer hänt? Maria Jarl m fl har i boken ”Att organisera för skolframgång” och i forskningen visat vad som behövs för att skolan ska kunna leva upp till det kompensatoriska uppdraget. Det finns skolor runt om i landet som är goda föredömen, oavsett var eleverna kommer ifrån. Jag bloggade om Fridaskolan nyligen, vi har en intressant intervju med Kringlaskolans rektor som verkar i ett Ronnaområde i Södertälje. Varför ska det vara så svårt att i debatten lyfta dessa goda exempel och se till att andra lär av de framgångsrika?. De om något borde väl vara en ministers uppgift, snarare än att misstänkliggöra friskolorna.

Hur många elever hade vi inte kunnat ge en bättre start i vuxenlivet om svensk skola lärt av de framgångsrika, och av den forskning som så tydligt visar på vikten av goda förväntningar på alla lärare och elever – oavsett deras bakgrund?

Förhoppningsvis kan debatten nu få ökat fokus om HUR jobba för att öka varje elevs kunskapsnivå.

Sitter på tåget på väg hem efter en givande dag i Göteborg. På förmiddagen besökte jag Fridaskolan, Hisingen. Det är en relativt ny skola, drygt 5 år, förskoleklass till åk 9 med ca 600 elever. Fridaskolan, som finns på flera orter i Västsverige, har som devis att de utbildar tågluffare. De har utarbetat en gemensam kunskapssyn och ett väl fungerande kollegialt samarbete. Det framkom tydligt när jag fick träffa några av medarbetarna. Rektorn har jobbat på skolan sedan den startade och totalt har hon haft Fridaskolan som arbetsgivare i ca 25 år. Skolan har kö och de har inte heller problem med att rekrytera lärare. Jag undrar hur många grundskolor som kan berätta att de har spontanansökningar från legitimerade lärare.

Bilden av att det är ett väl fungerande kollegialt arbete förstärktes när jag träffade några elever. De lovordade sina lärare, underströk att det var bra att det var tydligt att lärarna samarbetade över ämnesgränserna. Att relationen mellan lärare och elever är god var uppenbart när jag gick runt i skolan. Den kultur som byggts upp i skolan har inte kommit av sig självt, det har krävt mycket samarbete och samverkan mellan alla som jobbar i skolan. Men nu är den etablerad och det är tydligt för alla elever. Att barn från förskoleklass till åk 9 träffas i skolan påverkar också skolmiljön, de äldre eleverna känner att de måste vara goda föredömen.

Anna Ekström borde besöka Fridaskolan så får hon på plats se resultatet av det arbete som hyllats av Skolinspektionen i deras kvalitetsgranskning. Fridaskolan har mycket att lära andra skolor om vilken betydelse ett strukturerat arbetssätt och en god arbetsmiljö har för alla som finns på en skola.

På eftermiddagen besökte jag LM Engströms gymnasium. En kristen skola som verkat i snart 100 år. Den skolan besökte Anna Ekström efter det hon gav en utredning i tilläggsuppdrag att fram ett etableringsstopp för konfessionella skolor. Den utredningen överlämnades för några veckor sedan. Utredaren tydliggjorde att detta riskerar att bryta mot bl a europakonventionen för mänskliga rättigheter, näringsfriheten mm. Detta kommenterade utbildningsministern, tillika fd SACO-ordföranden, med att det kan man nog ” trixa sig förbi”. Också en intressant inställning från en jurist.

Skulle ”trixandet” lyckas och riksdagen besluta om ett etableringsstopp så innebär det att LM Engströms gymnasium, och alla andra friskolor, varav de allra flesta är kristna, inte kan växa. Detta innebär givetvis att många är oroliga inför framtiden. Det blir viktigt vad remissinstanserna säger. Förhoppningsvis har de större respekt för svensk grundlag och europakonventionen än vad landets utbildningsminister ger uttryck för. Även landets Ärkebiskop har engagerat sig i denna fråga, som ju i grunden handlar om religionsfrihet.

Jag hann också med en fika med Göteborgs skolansvariga kommunalråd Helene Odenjung. Det ska bli intressant att följa den förändring av skolpolitiken som nu genomförs. Nu ska det bli fokus på ledarskap och kunskapsutveckling i Göteborgs skolor. Det är inte en dag för tidigt. Alla elever har rätt till en bra skolgång, så har det inte alltid varit. Och de har infört aktivt skolval i Göteborg.

Jag får ofta frågan att det är väl skönt nu när vinstfrågan är avförd från dagordningen. Då kan friskolorna få jobba i lugn och ro. Inget kunde vara mer fel. Januariöverenskommelsen anger visserligen att vinstfrågan är avförd från dagordningen men sällan har jag sett någon minister lägga ner så mycket kraft och energi på att motarbeta friskolor som Anna Ekström. 4 av 5 elever går i kommunala grundskolor och många skolor har enorma problem med resultaten. Mycket av resultatet har sin grund i ett dåligt ledarskap i skolan, brist på ordning och reda och bristande uppföljning. Det behöver man bara läsa Skolinspektionens rapporter för att inse. Men ministern fortsätter idogt att opinionsbilda mot friskolorna.

Jag noterar nu också att Expressen väljer att fokusera på det som de kallar ”elitskolorna” och skriva om ”avslöjande reportage inifrån”. Det är lätt att inse varför en kvällstidning väljer att fokusera på skolor som de kallar ”priviligierade” för varför skulle man annars använda beteckningen ”elitskolor”? Men man kan fråga sig varför de skolor som levererar undermåligt, skolor där elever lämnar grundskolan utan behörighet till gymnasiet aldrig är intressanta att granska. Det är  enkelt att se vilka det är, att titta på hur det sett ut år efter år. Allt finns på Skolverkets hemsida. Varför är det inte lika ”flashigt”  att granska de som lägger en dålig grund för elevernas framtid?

Är dessa elever inte ”fina nog” för att bry sig om? Är ett dåligt resultat ursäktat bara för att det är kommunala skolor med elever med svag bakgrund? Det spelar roll hur man jobbar i en skola, visst spelar det också roll vilken bakgrund som eleverna har. Men det är inte ödesbestämt att elever från låginkomsttagarhem ska lämna grundskolan utan behörighet till gymnasiet.

Om media verkligen vill bidra till att fokusera på grundskolan så borde de granska de skolor som presterar dåligt, granska kommunala skolor där 4 av 5 elever går och där vi återfinner en stor del av problemen i svensk skola. Det finns mycket forskning på detta område, hur framgångsrika skolor jobbar.

För att citera Skolverkets generaldirektör, mer resurser är inte alltid lösningen på problemen utan det handlar också om hur resurserna används. Så Expressen mfl – vänd blicken och börja granska där ni verkligen kan bidra till att göra skillnad – granska hur det fungerar i skolor som underpresterar.

Som sagt 4 av 5 grundskoleelever går i kommunala skolor. Kan vi vända utvecklingen där så kommer det att göra stor skillnad. Och då handlar det inte om att byta ut eleverna utan om att jobba på det sätt som vi vet ger en framgångsrik skola. Oavsett elevernas bakgrund. Ministern borde också fokusera mycket mer på varför det inte fungerar i många skolor i stället för att jaga friskolor. För det är inte friskolorna som är problemet i svensk skola, det är att alltför många skolor inte klarar sitt uppdrag.

/