Varför är Sveriges Lärare emot en mångfald av arbetsgivare?

Fredagen den 29 augusti 2025 publicerade Svensk Tidskrift följande artikel av undertecknad. /

Varför är Sveriges Lärare emot en mångfald av arbetsgivare?

Opinionsundersökningar har verkligen fått stor användning i den politiska debatten. Numera kan många göra sina egna undersökningar. Enkätverktygen finns lättillgängliga och det används också flitigt såväl intern som externt. Med detta sagt är det verkligen en konst att dels utforma frågorna och sedan dra slutsatser av de svar som kommer in.

Jag funderar på detta när jag läser Sveriges Lärares remissyttrande över delbetänkandet ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. De är mycket tydliga i sitt yttrande när det gäller inställningen till friskolors verksamhetsform, ”Sveriges Lärare är djupt kritiska till marknadiseringen av skolan. Konkurrens och vinstintresse har tydligt negativa effekter på skolväsendet.” De fortsätter med svepande påståenden om ”friskolor som sätter vinstintresset främst” utan att belägga dessa med konkreta exempel. De hävdar dessutom att; ”Marknadsskolan har också negativa konsekvenser för lärarnas professionella friutrymme och yrkesansvar.” Även detta påstående saknar belägg i texten. Det har inte heller stöd i de stora undersökningar som Jobbhälsoindex i Sverige AB och Svenskt Kvalitetsindex gjort där man jämfört hur lärare och andra medarbetar i skolan ser på sin arbetssituation, sitt handlingsutrymme, tillgång till närmsta chef med mera. En undersökning som har ett statistiskt säkert underlag som gör att resultaten kan brytas ner och jämföras mellan de som jobbar i kommunala skolor respektive i fristående skolor. Resultatet är slående, på område efter område är de som jobbar i fristående skolor mer positiva jämfört med de som jobbar i kommunala. Dessa undersökningar har tyvärr fått liten uppmärksamhet, måhända kanske för att de visar ”fel” resultat.

De som jobba i friskolor trivs helt enkelt bättre, bland annat på grund av att ledarskapet i dessa skolor är bättre. Mot bakgrund av att en stor majoritet av de som jobbar i friskolor är anställda hos just friskolor som är aktiebolag är detta resultat mycket intressant och stämmer illa med Lärarfackets påstående om ”marknadsskolans” negativa konsekvenser.

I sitt remissvar hänvisar Sveriges Lärare också till en egen undersökning som de gjort bland sina medlemmar. Undersökningen baseras på en rekryterad panel där alla medlemmar har fått erbjudande om att delta och de som vill har anmält sig. Lärarfacket hävdar att denna rekryteringsmodell är statistiskt säkerställd. Men metoden kan ifrågasättas.

Den kan inte jämföras med till exempel Svensk Kvalitetsindex undersökningar, eller för den delen SCB eller liknande opinionsundersökningsföretag som rekryterar noggrant för att få ett statistiskt säkerställt underlag för sina undersökningar.

Sveriges Lärare menar att deras undersökning visar att närmare nio av tio lärare i grund- och gymnasieskolan är emot att skolor ska kunna ta ut vinst. De påstår även att motståndet är mycket stort även bland de som jobbar i vinstdrivande skolor och att deras undersökning visar följande resultat bland lärarna; nästan åtta av tio i F-6, över sex av tio i åk 7-9 och över sju av tio i gymnasieskolan är emot vinstintresse i skolan. Dessa slutsatser av inställningen till vinstintresset bland de som jobbar i friskolor som är AB kan med fog ifrågasättas mot bakgrund av panelens sammansättning. En expert som jag bett granska denna undersökning konstaterar helt sonika att ”Det går absolut inte att dra dessa slutsatser på basis av undersökningen. Undersökningsmetodiken håller helt enkelt inte. Själva urvalsprocessen håller inte, speciellt inte i frågor om attityder och åsikter som ofta är orelaterade till de allmänna bakgrundsvariabler (skoltyp, nivå etc) man hävdar att man har kontroll över. Problemet med paneler är att man redan från början får ett snett urval vilket gör dem olämpliga som urvalsram för kommande undersökningar. De som väljer att ingå i en panel är mer engagerade, mer angelägna att påverka, kort sagt sådana som i högre utsträckning inte är nöjda på olika sätt. När sedan endast en minoritet väljer att delta snävas målgruppen in ytterligare efter samma princip och kvar blir bara de som är allra mest motiverade att påverka –  men som sagt på intet sätt representativa för alla lärare.”

Till denna expertkommentar kan läggas att svarsfrekvensen dessutom är mycket låg, 42 procent har svarat på undersökningen. Bortfallet innebär alltså att fler än hälften har avstått från att delta. En slutsats som möjligen kan dras av detta stora bortfall är att medlemmarna inte anser att detta är högt prioriterade frågor. Särskilt som det är uppenbart att de som jobbar i friskolor trivs mycket bra. Likväl kommunicerar lärarfacket sina slutsatser som vore de generellt giltiga till media och nu i sitt remissvar.

Sveriges Lärare driver en tydlig linje och väljer att bortse från det som friskolereformen har bidragit till för deras medlemmar. De hävdar att ”Konkurrens och vinstintresse har tydligt negativa effekter på skolväsendet” när det i själva verket visat sig ha positiva effekter i flera avseenden, inte minst när det gäller skolors och elevers prestationer, vilket bland annat IFAU och analyser av svenska elevers Pisa-resultat har visat.

Att medlemmarna fått möjlighet att välja arbetsgivare, kommunal eller fristående, AB eller annan verksamhetsform, är inget som lärarfacket ser som en fördel. Att mångfalden dessutom medfört innovationer och utveckling av svensk skola vill de inte heller erkänna. Analyser som visar att de elever som går i en friskola har betydligt högre kunskapsnivå än de jämförbara elever som går i kommunala skolor verkar inte heller vara relevant.

För åter igen, det är slående att de som valt att jobba i friskolor som är AB, medarbetare som ju också är medlemmar i Sveriges Lärare, trivs mycket bra. Ändå väljer Sveriges Lärare att driva frågan ”vinst och marknadsskola ska fasas ut.”

Låt mig ge några exempel från hur medarbetarna hos de större friskolehuvudmännen ser på sin arbetsplats och sin arbetsgivare. Fler än 8 av 10 trivs med sitt arbete, mellan 7-9 av 10 kan rekommendera sin arbetsplats till andra. Det är också mycket tydligt att man är nöjd med ledarskapet på sin arbetsplats. Skolinspektionens enkäter bland lärare i såväl kommunala som fristående skolor visar också lärare i friskolor är nöjda. Mot bakgrund av detta är det svårt att förstå hur Sveriges Lärare kan påstå att ”Marknadsskolan har också negativa konsekvenser för lärarnas professionella friutrymme och yrkesansvar.”

Intressant nog saknas helt perspektivet elevers och familjers möjlighet att välja skola i remissyttrandet. Friskolereformen har inte bara medfört att skolor tvingats höja sin kvalitet, den har också gett makten till föräldrar och elever (och även lärare) att välja skola. 7 av 10 bland allmänheten anser att det är rätt att man kan välja grundskola. Ett skolval som inte bara innebär att du kan välja till utan du kan också välja bort. Att valfriheten med Sveriges Lärares hållning beskärs kraftigt är inget som verkar bekymra dem. Det perspektivet saknas helt i yttrandet. Ej heller verkar det relevant att friskolor som är AB, enligt forskning, presterar bättre än kommunala och likvärdigt eller bättre än ideella skolor (beroende på metod), även efter  justering för elevbakgrund.

Friskolereformen har bidragit till att lärare har fått fler arbetsgivare att välja på, skolresultaten har blivit bättre och vi har fått en mångfald av skolhuvudmän. Det borde vara  positivt för facket. Men de väljer att se det som ett problem och en utveckling som måste motarbetas. Det är bara att beklaga och låt oss hoppas att de misslyckas med sina ambitioner.

//

Artikel i Smedjan – Även ideella friskolor borde värna aktiebolagen

Jag skriver i Smedjan om vikten av att friskolebranschen håller ihop. Remisstiden har gått ut för delbetänkandet ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. Med anledning av detta har jag bl a läst remissyttrandet från Idéburna skolors riksförbund. Deras yttrande föranledde mig att skriva följande artikel.

Även ideella friskolor borde värna aktiebolagen

Remisstiden har gått ut för delbetänkandet av utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. Det är intressant att läsa remissyttrandena. Ett exempel är kommuner som framhåller vikten av att friskolorna har en långsiktigt hållbar ekonomi samtidigt som det är kommunerna själva som beslutar om friskolornas intäkt – skolpengen. Utredningens förslag riskerar att få omfattande effekter för branschens utveckling. Ett helhetsperspektiv som dessvärre få remissinstanser tagit upp i sina yttranden. Effekterna handlar om incitament för att starta och driva fristående skolverksamheter. Exempelvis höjda trösklar för ägares möjligheter att genomföra strukturförändringar och uppenbara risker för att små friskolor läggs ner istället för att övertas av andra friskoleägare.

I denna artikel tänkte jag fokusera på Idéburna skolors riksförbunds yttrande. De är en branschorganisation för knappt 70 icke-vinstutdelande fristående skolor. Inte heller de tar ett branschperspektiv utan ställer sig i huvudsak bakom utredningens förslag och verkar inte reflektera över vilka effekter de skulle få för mångfalden och valfriheten, om de blir verklighet.

Deras yttrande har ett tydligt ägarperspektiv, framför ett föräldrar/elevperspektiv, i sitt förhållningssätt till remissförslagen. Det handlar om att slå vakt om just deras medlemmar och texten inleds med; ”Idéburna Skolors Riksförbund (ISR) anser att vinstutdelning och verksamhetsfrämmande värdeöverföringar ska förbjudas i skolan.” De fortsätter;

”Att vara huvudman, skolledare och lärare i en idéburen skola skiljer sig markant från att vara verksam i ett vinstdrivande företag. I den idéburna skolan handlar inte uppdraget om att generera överskott genom stordrift och rationaliseringar för vinstutdelning till ägare. Uppdraget handlar om att förverkliga skolans och pedagogikens syfte, för både våra ungas och Sveriges framtid.” 

Det är en intressant inställning till alla kollegor i branschen som valt aktiebolag som verksamhetsform. Skrivningen kan tolkas som att de vill förbjuda verksamhetsformen AB så som den regleras i dagens lagstiftning.

I dag är det drygt 7 av 10 skolhuvudmän som bedriver friskoleverksamhet i form av aktiebolag, varav de flesta har små verksamheter. De, liksom de större, invänder med all säkerhet mot den beskrivning som görs av drivkrafterna för skolledningen, ägarna och medarbetarna. Ambitionen hos dessa friskolor är självfallet också att förverkliga skolan och pedagogikens syfte. Det har ju också visat sig under det senaste decenniet i och med att friskolorna tydligt har bidragit till att höja svenska skolelevers kunskapsnivå i internationella prov som exempelvis Pisa och Timss.

Tack vare privata investeringar har svensk skola tillförts pengar och därmed har också fler barn och elever kunnat erhålla friskoleplatser.

Nu vill ISR att de så kallade non-profitskolorna ska favoriseras i lagstiftningen och att de som är aktiebolag ska förbjudas att dela ut vinst till dem som investerat i verksamheten. Detta är ett tydligt brott mot den lika-villkorsprincip som har funnits under lång tid när det gäller skolvalet. Oavsett skolhuvudman offentlig eller privat, ska regelverket vara detsamma. Remissyttrandet avslöjar tyvärr ett totalt ointresse för branschens utveckling och för möjligheterna att tillgodose efterfrågan på friskoleplatser. Inställningen att vinstutdelning ska förbjudas för friskoleägare skapar ett ”inbördeskrig” i branschen, vilket naturligtvis är mycket beklagligt.

Det finns många fiender till friskolebranschen utanför densamma, vilket gör att branschen oavsett ägarform, borde kroka arm för att bemöta dessa.  Inställningen till vinstförbud kan också tolkas som att de anser att den tillväxt som har skett inom branschen inte har varit välkommen eftersom den har skett huvudsakligen via aktiebolagg och privata investeringar.  Tack vare dessa privata investeringar har svensk skola tillförts pengar och därmed har också fler barn och elever kunnat erhålla friskoleplatser än vad som annars hade varit fallet. Idag går cirka 80 procent av alla grund- och gymnasieelever i friskolor som är aktiebolag.

Det är förvånande att ISR stödjer utredningens förslag när det gäller ägarbyten, till exempel en generationsväxling eller att en annan friskolehuvudman köper en liten verksamhet exempelvis när den nuvarande ägaren inte orkar driva verksamheten längre. Advokatsamfundet har i sitt remissvar konstaterat att att det föreslagna förbudet för vinstutdelning och värdeöverföring vid ägarbyte kan göra ägarbyten mindre intressanta, vilket kan leda till inlåsningseffekter som ytterst drabbar skolverksamheten. Det vill säga elever och medarbetare. En effekt som riskerar att påverka även non-profitverksamheter, för även de kan ibland behöva byta ägare.

Att landets politiker inte förmår att tydligt definiera vad som menas med kvalitet i skolan är en fråga som borde samla branschen.   

Den mångfald och konkurrens som vuxit fram sedan friskolereformen sjösattes för över 30 år sedan har bidragit till att kommunala skolor har tvingats höja sin kvalitet och till att hundratusentals elever har fått möjlighet att välja skola. Systemet är inte perfekt. Skolvalet bör kompletteras med mer information om de olika skolorna så att människor kan göra ett mer informerat skolval. Sverige saknar också en definition av vad som menas med kvalitet i skolan. Trots att utredningen kopplar flera av sina förslag till kvalitetsbrister i verksamheter så har den inte förmått definiera vad som ska utgöra kvalitet i skolan. Det öppnar för rättsosäkerhet om förslagen skulle bli verklighet. Att landets politiker inte förmår att tydligt definiera vad som menas med kvalitet i skolan är ytterligare en fråga som borde samla branschen.

Vi vet också att skolpengssystemet behöver reformeras och bli mer transparent och att lika villkor säkerställs. Idag är skolpengen lägre för många friskolor än för kommunala skolorna, något som Mikaela Valtersson har visat i en mycket intressant rapport. Skolinspektionen har också varnat för att många friskolor har en för svag ekonomi och därmed låga marginaler, något som framförallt gäller de små friskolorna. Därför behöver branschen också kraftsamla när det gäller skolpengsfrågan.

 

Svensk skola är på rätt väg kunskapsmässigt. Men det finns många utmaningar på vägen. Inte minst när det gäller att leva upp till det kompensatoriska uppdraget. Sverige har aldrig tidigare haft ett så mångfacetterat elevunderlag som i dag. Det ställer krav på att skolor, oavsett huvudman, kan ta emot och lära dessa barn och elever utifrån deras förutsättningar. Därför är just mångfalden viktig. Låt oss se till att alla dessa barn och elever får en framgångsrik skolgång i stället för att lägga energi på att kräva olika villkor och i sin förlängning göra det ointressant att driva friskolor som aktiebolag.

Finns det en liberal skolpolitik?

Sverige har skolplikt. Det skiljer oss från många andra länder. Tittar vi på Norge, Finland och Danmark så har de valt lärplikt och undervisningsplikt, vilket innebär att myndigheter kontrollerar individernas kunskaper snarare än närvaron i skolan. Det innebär en större frihet för familjer när det gäller hur barnen ska ta till sig kunskaperna.

I Sverige har kommunerna ansvar för att se till alla elever i grundskoleåldern går till skolan. Skolplikten omfattar såväl elever som går i friskolor som kommunala skolor. Nu ska det utredas om regelverket behöver skärpas och eller göras tydligare, för att fler familjer ska följa lagen. Det är nämligen så att antalet elever med olovlig skolfrånvaro (hemmasittare) har ökat. Dessutom är det allt vanligare att föräldrar åker utomlands under längre tidsperioder, med barnen, trots att det är skoltermin. Staten vill skärpa kontrollen över skolbarnen, enligt liberalernas partiledare tillika utbildningsminister.

Samtidigt vill samma parti genomföra en ”helrenovering av friskolesystemet”. Just nu ligger ett flertal förslag från utredningar som, om dessa blir verklighet, kan leda till att dagens förutsättningar för att driva friskolor avsevärt försämras. Det innebär att den mångfald och valfrihet som idag uppskattas av en stor majoritet av befolkningen, kan komma att försämras.
Friskolesystemet och rätten att välja skola, där skolpengen följer eleven oavsett om hen valt en kommunal eller fristående skola, kan ses som en ”kompensation” för statens krav på skolplikt. Valfriheten har skapat möjlighet för familjer att välja bort en skola som inte passar, till förmån för en som bättre tillgodoser elevens behov.
Kombinationen skolplikt och valfriheten genom mångfald och skolpengssystemet kan nog ses som ett acceptabelt system av familjer, även om det handlar om ett pliktsystem. Samtidigt verkar det som att ”tvångssystemet” blir allt mer ifrågasatt. Frågan är då vad reaktionen blir om Tidöpartierna genomför ett system som båda drar undan mattan för friskolorna och skärper åtgärderna för att familjer ska respektera skolplikten.
Vad kommer det liberala skolpartiet att leverera till landets elever och familjer?
/

Myten om den svenska skolans usla resultat

Lyssnar på en intressant podd som Adam Cwejman, chefen för GP:s ledarsida, har med skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren. Den borde alla som har intresse för svensk skola och vad som är dess problem, lyssna på. Gabriel, som har detaljstuderat och forskat kring skolresultaten, kan på område efter område visa att mycket av det som påstås i skoldebatten är fel. Han pekar på att internationella undersökningar visar att svenska elever klarar sig mycket bra. Att det rejäla tapp som identifierades för många år sedan är upphämtat. Resultaten är till och med bättre än de var innan fallet. Detta har han också skrivit såväl artiklar som rapporter om, men det blir ingen reaktion. Vi känner igen detta från andra debatter, de som kommer med fakta som går utanför den gällande ”åsiktskorridoren” bemöts inte. För då riskerar man ju att det blir en debatt om den etablerade bilden. Därför är samtalet i denna podd så viktigt att lyssna på.

För en del av de verkliga problemen är att Sverige har fått en helt annan elevsammansättning i skolan. Och svensk skola visar sig ha problem med att  lyfta de elever som är födda utomlands. Elever med utländsk bakgrund presterar inte heller som grupp lika bra som elever med svenska föräldrar. Han avvisar också tanken att ”blanda elever” på det sätt som socialdemokraterna nu talar om. Han lyfter i stället det som i USA och England kallas ”No excuse” skolor. Skolor som har ett mycket tydligt regelverk och baseras på trygghet och studiero. Den svenska debatten, som i stor utsträckning handlar om friskolor och vinst, är enligt honom sidospår som inte kommer att lösa de grundläggande problemen med dåligt fungerande skolor.

Så välkommen att bli av med några ”etablerade sanningar” från den svenska skoldebatten.  Lyssna på det intressanta samtalet här.

Hur smart är det att tvinga varuleveranser att köra när alla andra kör – när man kan leverera på natten?

Läser i dagens SvD om en tragisk cykelolycka på Söder. Cykelfrämjandet uttalar sig i artikeln och vill förbjuda tung trafik i staden. Trafikborgarrådet talar om att det just nu pågår ett flertal pilotprojekt för att minska antalet lastbilar innanför tullarna. Ett sådant handlar om att använda tysta elfordon nattetid för att leverera varor när trafiken är betydligt mindre.

Vilken bra idé tänker nog många. Då kan jag berätta att trafikborgarrådet Ulla Hamilton initierade ett pilotprojekt 2014 som innebar att man skulle testa tysta leveranser nattetid till butiker i innerstaden. Skälen till projektet var många, men ett var att de tider som många varor skulle levereras var efter kl 7 och före kl 11 på förmiddagen. Det vill säga under den tiden som all annan trafik var som mest intensiv. Orsaken är att det inte är tillåtet att köra tunga fordon i innerstaden mellan kl 22 och 06.

Samtidigt är det på natten som trafiken är som lugnast. Därför initierade staden, tillsammans med några andra aktörer projektet ”Off-peak leveranser” Du kan läsa mitt blogginlägg här från invigningen av projektet.  Jag åkte själv med en chaufför som levererade på natten och han var lyrisk. Att slippa sitta i köer är en fantastisk förbättring av arbetsmiljön.

Pilotprojektet pågår uppenbarligen fortfarande, 11 år senare. Undersökningar under dessa år visar på goda resultat med körtidsbesparingar på runt 30 procent, hög leveranssäkerhet och en förbättring av förarnas arbetsmiljö.

Det krävs en lagändring för att kunna permanenta möjligheten att köra nattetid. En lågt hängande frukt kan man tycka. Men ingen regering, oavsett partisammansättning, har hittills förmått att ändra på detta under 10 års tid. Men det kanske kommer. Projektet har också fått internationell uppmärksamhet, vilket framgår av detta ärende från 2021.

En stad behöver leveranstrafik – men den skulle mycket väl kunna ske nattetid. Så fixar man en effektiv användning av infrastrukturen.

/

Vad skiljer en operachef från en friskolechef?

I veckans avsnitt av Hamiltonpodden samtalar jag med Fredrik Lindgren, vd för Kungliga Operan. Fredrik har en intressant bakgrund från näringslivet. Han har bland annat varit vd för en friskolekoncern och informationsdirektör på Investor. Hur skiljer sig dessa uppdrag från att vara Opera-chef? Hade han nytta av sin bakgrund när han löste frågan om behovet av finansiering av Operans renovering?

Lyssna här. 

Bättre skola för pengarna är möjligt!

Ett av de seminarier som jag själv talade på i Almedalen var ”Påverkas elevernas kunskapsnivå av att skolor går med vinst?”. Svaret – som är ja – framgår av min text nedan.

Seminariet var ett av flera som anordnades under tisdagen, med anledning av att boken ”Stark skola – en ödesfråga för Sverige” presenterades. Redaktörer för denna debattbok är Håkan Hallberg och Mats Ögren Wanger. 39 personer har bidragit i boken, med ett förord av Sveriges Överbefälhavare Michael Claesson. Du kan beställa boken här. 

Jag är en av de som har bidragit till boken och nedan kan du ta del av min text. Men jag rekommenderar verkligen att läsa alla texter. De ger en bred kunskap och insikt i flera intressanta frågor, tex Johan Söderlunds text ”En psykiatrikers perspektiv på skolan”. Johan är med.dr och specialist i psykiatri och bland annat representant i Nationella arbetsgruppen för adhd. Han skriver mycket intressant om skolan och psykisk ohälsa. Högaktuellt ämne inte minst mot bakgrund av den utredning vars uppdrag är att lämna förslag när det gäller området elevhälsa.

Min text – Bättre skola för pengarna är möjligt

”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.” Det sägs ofta att den socialdemokratiske socialministern Gustav Möller (1884-1970) ska ha yppat de bevingade orden, men inte mycket tyder på att det är sant. Tvärtom pekar det mesta på att den byråkratiska välfärdsstat som började byggas upp under Möllers överinseende, vid sidan av många för all del viktiga sociala reformer, också förde med sig en hel del slöseri med gemensamma resurser. Det senare kan illustreras med ett annat bevingat citat av Leif Östling, framgångsrik vd för Scania, när han uttalar ”Vad fan får jag för pengarna?”. En fråga som känns alltmer relevant i ett land där det på område efter område kan ifrågasättas hur effektiv resursanvändningen är inom till exempel välfärdssektorn.

I den offentliga debatten försöker vänsterdebattörer i dag muta in bilden av att det är de som håller hårt i skattebetalarnas pengar när de går till storms mot ”dräneringen av skattemedel” i privata välfärdstjänster. Medan de slår dövörat till de stora summor som investeras i offentliga välfärdstjänster utan att vi får valuta för pengarna.

Hur väl använder vi skattemedel i Sverige? Det är en viktig fråga inte minst mot bakgrund av att såväl vård, skola som omsorg till mycket stor del drivs i offentlig regi. På skolområdet är det cirka åtta av tio barn som går i offentliga skolor, det vill säga i förskolor och skolor. Tittar vi på vården och omsorgen så sker 87 procent av vården i offentlig regi och 85 procent av omsorgen. Det kan man inte tro om man lyssnar på debatten.

För trots att en mycket stor majoritet av landets elever går i offentliga skolor så handlar den svenska debatten i stort sett uteslutande om friskolorna. Och detsamma gäller vården och omsorgen. Den privata välfärdssektorn framställs som problemet. Ska vård- och omsorgsföretag och friskolor få gå med överskott? Ska friskolor få dela ut överskott/göra utdelning till sina ägare? Frågorna kan synas lätta att besvara med ett tydligt NEJ. Men vad får det beskedet för konsekvenser? Det finns skäl att problematisera frågeställningen. Låt oss titta på exemplet skola.

Vinst och kvalitet går hand i hand

Vissa partier driver frågan att det inte ska vara tillåtet för friskolor att använda sig av verksamhetsformen aktiebolag om det innebär att ägaren kan få utdelning. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna menar att om en verksamhet drivs i aktiebolagsform så innebär det att ägaren/ägarna bara är intresserade av vinstmaximering. Därför vill de ställa krav på att friskolor inte får ge utdelning till ägarna. Det skulle innebära att intresset för att investera i friskolor i princip skulle försvinna eftersom den som investerar i skolverksamheten inte skulle få avkastning på sin investering. De som talar illa om aktiebolagsformen talar aldrig om att ekonomiska föreningars syfte (till exempel HSB och Riksbyggen) ofta handlar om att tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen. Det finns till och med ett kapitel i lagen om ekonomiska föreningar om hur vinstutdelning ska hanteras.

Många hävdar att det inte går att erbjuda en kvalitativt bra utbildning i aktiebolagsform. Detta är ett påstående som nästan aldrig behöver beläggas för de flesta tar det för en sanning. Men det finns inga belägg för påståendet, tvärtom visar analyser (Lönsamma kunskaper – sambandet mellan vinst och kvalitet i svenska grundskolor”, rapport Svenskt Näringsliv, mars 2018) att lönsamhet och kvalitet går hand i hand på svenska grundskolor. 2016 gjorde Henrik Jordahl, i dag professor vid Örebro universitet, en fallstudie (”En effektivare skola ger mer kunskap”, rapport Svenskt Näringsliv, juli 2016) där han granskade tre kommuners och tre friskolehuvudmäns systematiska kvalitetsarbete och effektivitetsarbete.

Han menar att kommunernas systematiska kvalitetsarbete framstår som eftersatt i jämförelse med skolföretagens mer renodlade arbetssätt. För dessa står undervisningen tydligt i fokus och de har ett mer välorganiserat arbetssätt med uppföljning, analys och åtgärder. Jordahl konstaterar också att kommunerna har fler och brokigare mål för sina skolor medan undervisningen står tydligt i friskolornas fokus.

Ett annat argument som också används i skoldebatten är att det är särskilt olämpligt att bedriva just skolverksamhet i form av aktiebolag, eftersom det är en verksamhet där det tar lång tid innan man ser effekterna av en dålig skola. Aktiebolagsformen är därför olämplig, friskoleägarens vinstintresse gör att det finns stort incitament för friskolan att ”locka in” elever till en skola som erbjuder en utbildning med låg kvalitet för att ägaren hellre vill ta ut pengar ur verksamheten i form av utdelningsvinst än att eftersträva en utbildning av hög kvalitet. Eftersom friskoleägare oftast erbjuder utbildning under många år finns det en risk att en undermålig verksamhet inte skulle avslöjas förrän långt senare. Slutsatsen är att det är först då som det faktiskt går att upptäcka att det i själva verket var en dålig skola, där ägarna använt skolpengen till andra saker. Så låter argumentationen bland de som vill ta bort möjligheten för friskoleägare att driva verksamheten i form av AB.

Det ligger självfallet en hel del i påståendet att utbildning är en verksamhet vars effekter kan ta lång tid innan de blir synliga. Särskilt om det saknas ett system för att jämföra landets skolor med varandra. Så visst finns det en tidsaspekt när det gäller undervisningens utfall. Denna beskrivna risk är också i sig ett viktigt skäl för att det behöver finnas en tydlig definition av vad som är kvalitet i skolan – vilket saknas i Sverige – och till att ha löpande nationella prov som ger en övergripande nationell bild av hur kunskapsutvecklingen ser ut i svensk skola. Detta är inte något som gäller enbart för friskolor, det gäller givetvis alla skolor oavsett huvudman. Det är snarare ett än viktigare argument för att Sverige inte enbart kan förlita sig på internationella kunskapsprov. Vi behöver ett nationellt test som visar hur kunskapsutvecklingen ser ut över tid i landet som helhet. Är dagens 15-åringar bättre eller sämre än 15-åringarna på 1970-talet? Det svaret har vi inte i dag.

Mått på en skolas förädlingsvärde behövs

I dag får vi förlita oss på PISA, en internationell jämförelse, för att få viktig information om hur svenska elever presterar i några ämnen. Utan det svenska deltagandet i OECD:s internationella prov (PISA, TIMMS, PIRLS) hade Sverige som nation saknat den kunskap som vi ändå har i dag kring hur svenska elever presterar. Men även om PISA-resultaten i sig är ett mått på hur bra svenska 15-åringar presterar i jämförelse med sina jämnåriga i andra länder, så säger de inget om de olika skolornas förmåga att höja elevernas kunskapsnivå utifrån vilka kunskaper eleverna hade med sig när de började skolan. För detta skulle det behövas ett mått på skolans förädlingsvärde, det vill säga ett mått som visar skolans förmåga att höja elevens kunskapsnivå utifrån kunskaperna eleven hade med sig vid skolstarten. Detta är en metod att jämföra skolor som allt fler länder intresserar sig för.

När friskolereformen infördes 1993 var det 0,9 procent (8 300 elever) av alla grundskoleelever i Sverige som gick i någon av de då 77 godkända privata skolorna (SOU 1992:38, Fristående skolor, Bidrag och elevavgifter). 73 procent av skolorna fanns i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. 25 av skolorna var konfessionella, 25 Waldorfskolor, 12 Montessoriinspirerade och 6 internationella skolor. Finansieringen av dessa privatskolor skedde enligt SOU 1992:38 till 52 procent via offentliga bidrag, 30 procent elevavgifter och till 18 procent via föräldrabidrag, sponsormedel, gåvor med mera. Medianvärdet på elevavgiften vid de skolor som tog ut avgift låg 1991 på 8 000 kronor per år, 28 procent av skolorna tog inte ut elevavgift. Den högsta årliga avgiften 1991 uppgick till 43 100 kronor. Många skolor hade avtal med kommuner och fick på så sätt bidrag till verksamheten.

Stark efterfrågan på friskolor

I dag är det förbjudet för friskolor att ta ut avgifter och över 420 000 barn och elever går i en fristående förskola, grundskola eller gymnasieskola. Ökningen har varit oavbruten av såväl andelen som antalet friskoleelever under de senaste 20 åren. Från läsåret 2014/2015 till 2023/2024 har andelen elever i fristående grundskolor ökat från 13,7 procent eller 158 000 till 16 procent eller 194629 elever.

Knappt 37 000 elever i tillökning på ett decennium, vilket till exempel motsvarar antalet invånare i Karlskrona.

Under de senaste 20 åren har andelen ökat från sex till 16 procent. De små stegens revolution – i det tysta – som tydligt visar vilken stor efterfrågan som finns på platser i friskolor runt om i landet. Vi kan också se en stor ökning av andelen elever i fristående gymnasieskolor. Det verkar som om den debatt som pågått nationellt under många år, där friskolor kritiseras, liksom reformen i stort, inte påverkar landets elever och föräldrar. Allt fler fortsätter att välja friskolor. Och stödet för att det är rätt att välja grundskola har ökat med nästan tio procentenheter sedan 2020. En intressant utveckling i sig med tanke på hur intensiv debatten om friskolorna har varit under de senaste tio åren. Fler än sju av tio tycker att det är rätt att välja grundskola.

Varför gör de då det? Inte minst mot bakgrund av hur medierapporteringen och debatten kring friskolor ser ut kan man ju undra varför så många ändå väljer dessa skolor?

Det är i skoldebattens skugga – bland den fakta som inte får utrymme, eftersom den inte passar det rådande narrativet – som vi får söka svaret på den frågan. När Skolinspektionen i den årligt återkommande Skolenkäten ställer frågan till lärare, elever och föräldrar framgår att de som valt att jobba eller studera på en friskola är mer nöjda än kollegorna och kamraterna på kommunala skolor. När man nagelfar Skolinspektionens kvalitetsgranskningar (enligt deras egen definition av vad som menas med kvalitet) (Så bedöms skolor (skolinspektionen.se)) blottläggs att friskolor regelmässigt håller högre skolkvalitet – och bättre ledarskap – än kommunala skolor.

Friskolor presterar bättre

När de senaste PISA-resultaten för 15-åringar analyseras visar det sig att friskolornas elever ligger ett helt läsår före eleverna i kommunala skolor. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgrens analys är förbluffande (Vad kan vi lära av PISA 2022? Faktorer bakom svenska elevers resultat – IFN ). Elever med liknande bakgrund har jämförts och resultatet visar på skillnaden – ett helt läsår för de som gått i en friskola. Hur kan det komma sig att det inte finns en enorm debatt om detta resultat? För samtidigt vet vi också – även om det inte är en särskilt spridd insikt i skoldebatten – att av närmare 100 grundskolor där över 30 procent av eleverna lämnar årskurs nio utan behörighet till gymnasiet, är samtliga kommunala. Även här handlar det om 15-åringar.

De här insikterna är alltså inte vanligt förekommande i skoldebatten, men det betyder nu inte att föräldrar och elever runt om i vårt land svävar i total okunnighet om hur skolkvalitet fördelar sig på friskolor respektive kommunala skolor. Åtminstone har man en relativt god bild av lokala förhållanden. Och utifrån den verklighetsbilden röstar folk med fötterna. Och när de valt skola har cirka 420 000 elever valt en friskola. Friskolor förefaller också ha en bättre förmåga att anpassa sin undervisning till elevernas behov. Något som är mycket viktigt i tider där vi ser en ökad andel elever med till exempel adhd-diagnoser, problem med hemmasittare och en ökad efterfrågan på resursskolor.

Skulle då denna tillväxt av friskoleplatser ha kunnat ske om det inte hade varit möjligt att driva friskolor som aktiebolag? Mitt svar på den frågan är nej. Det finns flera dimensioner i detta nej så låt mig utveckla.

Finansiering underlättas av aktiebolagsformen

Det handlar om de små skolhuvudmännen och de skolhuvudmän som vill växa. Låt mig börja med de små. Aktiebolagsformen är en väletablerad företagsform som innebär att man skiljer mellan individens ekonomi och företagets ekonomi. Ett aktiebolag är en egen juridisk person. Det är förmodligen det främsta skälet till att cirka 63 procent av alla fristående grundskolor och 88 procent av alla fristående gymnasieskolor drivs i form av AB. Bland förskolorna är det 46 procent som drivs i bolagsform. I debatten framställs som sagt valet att driva verksamheten som aktiebolag att den främsta ambitionen hos den eller de ägarna, är att gå med vinst.

Men jag vågar påstå att valet av verksamhetsform inte primärt handlar om vinstfråganDet krävs kapital för att starta en friskola, ett ganska stort kapital i dagens läge och bankerna känner AB-formen väl. För banken är det en trygghet att friskolan är en egen juridisk person även om det är en mycket liten verksamhet. Aktiebolagslagen ställer tydliga krav på ekonomiska och juridiska förutsättningar. AB-formen innebär också att små verksamheter omfattas av de så kallade 3:12 reglerna. Det innebär bland annat att den som startar en friskola kan välja att antingen anställa sig själv i verksamheten, med de lön- och beskattningsregler och kostnader som det innebär, eller att ta ut lönen i form av utdelning efter några år när man ser att verksamheten har en trygg ekonomi. Det senare innebär att mer pengar blir kvar i verksamheten eftersom skatten på utdelning är lägre än löneskatterna. AB-formen innebär också att andra än de ursprungliga ägarna kan bidra med kapital på ett enkelt sätt. Genom att bjuda in andra investerare kan ägarna skapa förutsättningar för verksamheten att växa och utvecklas. Det är precis det som har skett i Sverige. De som investerar i dessa verksamheter vill givetvis också ha ränta på sitt kapital, det vill säga avkastning i form av utdelning. Denna tillväxt har gjort det möjligt för fler elever att få en efterlängtad plats i en friskola.

De stiftelseägda friskolor som finns (cirka nio procent av alla fristående grund- och gymnasieskolor) har funnits länge men de har inte visat något större intresse för att växa och därmed erbjuda fler elever en skolplats. Här återfinns ungefär tio procent av alla friskoleelever. För flera av dessa är just affärsidén den lilla skolhuvudmannen, vilket innebär att de inte vill växa. Det gäller även om allt fler vill ha en plats i dessa skolor och köerna blir allt längre. En plats blir då förbehållen ett fåtal tursamma elever. Det innebär att om det inte skulle ha varit möjligt att bedriva friskoleverksamhet i form av aktiebolag skulle troligen betydligt färre elever ha fått möjlighet att gå i en friskola, än vad som är fallet i dag.

Det bär också syn för sägen att det, enligt en ESO-rapport, är vinstdrivande skolor som drivs i form av aktiebolag, som etablerar sig i anslutning till utanförskapsområden. Utan koncernskolor skulle många elever i utsatta områden aldrig ha fått en chans till en bättre skolgång.

Svenska friskolor får inte välja elever

Vi hade inte fått se den tillväxt som varit möjlig utan de friskoleägare som valt att driva verksamhetsformen som AB och dessutom vågat ta risken att växa. För i det svenska systemet är det, till skillnad från i många andra länder med privatskolor, eleverna som väljer skola. I andra länder är det de privata skolorna som kan välja vilka elever de vill erbjuda plats i sin skola. Det är inte tillåtet i Sverige; finns det utrymme måste skolan ta emot en elev som vill ha den lediga platsen i skolan.

De friskolor som visat sig vara efterfrågade, har också gjort det möjligt för allt fler elever att gå i friskola genom att dessa då kunnat expandera. Under årens lopp har köerna till de mest attraktiva skolorna vuxit. Köer som ju är en tydlig illustration av vilket intresse som finns för en friskola men som i debatten ofta framställs som ett problem. Och visst är det ett problem, men inte på det sätt som det framställs. Det är ett problem som har sin grund i det av politikerna beslutade regelverket då det är svårt för en attraktiv friskola att utöka antalet platser.  Det faktum att friskolor har kö borde ju dessutom leda till att kommunala skolhuvudmän funderar över hur det kommer sig att så många vill välja bort de kommunala skolorna. Samtidigt kan man konstatera att dessa tydliga köer till exempel har skapat en trygghet för Internationella Engelska Skolan att ansöka om att få starta nya skolor.

Köerna visar vilket intresse som finns och då vågar ägarna investera i nya skolor. Nya skolor som det tar år att etablera. Den ökade efterfrågan och möjligheten att växa har medfört att Sverige också fått flera större friskolekoncerner.

Det är skolhuvudmän som tack vare sin storlek har kunnat skapa stordriftsfördelar när det gäller såväl undervisningsmaterial, kompetensutveckling som andra typer av inköp. Precis som många kommuner, som ju faktiskt också kan ses som skolkoncerner. Rätt hanterat kan man, tack vare dessa stordriftsfördelar, skapa rörelsemarginaler i verksamheten, något som Jordahl också har visat i den fallstudie som nämns ovan.

Debatten om friskolornas vinster och synen som den avslöjar; att det förutsätter att det tullas på kvaliteten för att skapa vinst, visar att det saknas insikt om hur verksamheter kan fungera. I debatten utgår jämförelsen oftast ifrån hur de kommunala skolornas ekonomi ser ut och hur den verksamheten är strukturerad och organiserad. Men den dynamik som finns i privatägda verksamheter saknas oftast i anslagsfinansierade organisationer, som ju kommunala skolor och även friskolor är, på grund av skolpengen.

I privatägda verksamheter finns det oftast ett ständigt incitament att förbättra, rationalisera och effektivisera. Ambitionen är att få ut mer verksamhet och högre kvalitet för samma, eller i vissa fall för mindre, pengar. Anslagslogiken är den omvända: det gäller att göra av med de pengar man tilldelats (ja, helst lite mer än så) för att ständigt kunna hävda att man behöver mer resurser. Dessa skilda synsätt gör att det oftast är väldigt svårt för människor att förstå hur det kan komma sig att friskolor kan få pengar över i sin verksamhet, utan att det påverkar kvaliteten. Men det handlar om HUR de resurser som finns som helhet, pengar och personal, används i verksamheten.

Det är en mycket liten andel av den totala omsättningen i friskolebranschen som utgör vinstuttag (utdelning). Det handlar om under en procent. De allra flesta friskolebolag återinvesterar, efter det att skatten är betald, sitt överskott i verksamheten. Det överskottet kan användas för att växa eller för att utveckla verksamheten genom att exempelvis investera i system för systematiskt kvalitetsarbete, finansiera forskningsprojekt som medarbetare deltar i tillsammans med universitet eller upprustning av fastigheter med mera.

Offentlig verksamhet saknar rätt incitament

Kommersiella verksamheter – där det för många så skräckinjagande vinstintresset råder – är inte bara bättre på att hushålla med ekonomiska resurser. Deras andra stora fördel är innovationskraften.

Offentliga verksamheter å andra sidan drivs av en annan logik som ofta innebär att det inte bara saknas incitament för att bedriva den kostnadseffektivt, utan också drivkrafter för att innovera. Det ena hänger delvis ihop med det andra. Men bristen på innovativa lösningar i det offentliga handlar också om att det i en hierarkisk, reglerad byråkratisk miljö inte går att decentralisera på samma sätt. Den enskilda medarbetaren kan inte alltid ges utrymme för flexibilitet och uppfinningsrikedom. Och i dessa miljöer gör man karriär på andra sätt än genom att ge utlopp för kreativitet. Där handlar det oftast om att göra karriär från läraryrket, till rektor, skolledare eller kanske till och med skolchef för en hel kommun.

I friskole-Sverige däremot har såväl små skolverksamheter som stora koncerner bidragit till nya innovationer på skolområdet. Exempelvis har Kunskapsskolan med sin KED-modell ställt regelbundna samtal och uppföljning i centrum för elevens kunskapsresa och Internationella Engelska Skolan har revolutionerat den flerspråkiga utbildningen och bidragit till en lösning på den svenska lärarbristen genom att ta in utländska lärare. Fridaskolorna har haft ett unikt, nära samarbete med skolforskningen. ”Rytmus” har bidragit till det svenska musikundret (jag vågar påstå minst lika mycket som den kommunala musikskolan).

Resursskolor har gett många barn med särskilda behov undervisning i miljöer med individuella anpassningar som inte finns någon annanstans. Dessvärre har en hel del innovativa lösningar också fått ta ett steg tillbaka i takt med att skolan har reglerats i allt större utsträckning och utrymmet för experimentlusta därmed har minskat.

Klart står att innovationer frodas i miljöer som präglas av konkurrens och ekonomiska incitament. För många känns det ovant att betrakta marknaden som en kreativ experimentverkstad. Men det är precis vad den är. Oavsett om det handlar om att utveckla smarta telefoner, digitala hjälpmedel eller effektiv utbildning.

Skolvalets motståndare hävdar ofta att skolan är för viktig för att man ska överlåta den i marknadens händer. Men är det inte precis tvärtom? Vill vi ge våra barn högkvalitativa utbildningar som mäter kunskapsutveckling, tar sitt uppdrag på allvar och hela tiden strävar efter att bli ännu bättre måste aktiebolagen finnas kvar i skolvärlden. Ska valfriheten vara mer än bara en chimär kan vi inte avveckla de skolor där åtta av tio friskoleelever går. Bara på en konkurrensutsatt skolmarknad där ekonomiska incitament driver utvecklingen framåt kommer skolor att kämpa för att kunna erbjuda en utbildning ingen annan har. Och på det viset kan alla skolor bli bättre – genom att lära av de bästa.

Friskolorna höjer kunskap och kvalitet 

Så för att avsluta med det jag började med, Leif Östlings citat: ”Vad fan får jag för pengarna?” Ett svar när det gäller skolområdet är följande tre konkreta exempel:

  1. Friskolorna har bidragit till att höja de svenska skolresultaten i PISA – Rapport av Gabriel Heller-Sahlgren ”Vad kan vi lära av PISA 2022? – Faktorer bakom svenska elevers resultat ”, mars 2024 Näringslivets skolforum
  2. Etablering av en friskola har bidragit till att kommunala skolor höjer sin kvalitet – (Independent schools and long-run educational outcomes: evidence from Swedens large-scale voucher reform. Economica, Vol.82 s.508-551, år 2015) En ökning av andelen friskoleelever förbättrar både det genomsnittliga utbildningsresultatet i slutet av grundskolan och på lång sikt även gymnasiebetyg, universitetsstudier och antal utbildningsår. En högre andel friskoleelever i kommunen har inte lett till ökade skolkostnader.
  3. Friskolor har bidragit till ökat fokus på skolans arbetsmiljö med trygghet och studiero, visat på ledarskapets betydelse och till att lärare kan välja på flera arbetsgivare och därmed stanna kvar i yrket. Det har gett hälsosamma arbetsplatser med nöjda och friskare medarbetare. ”Jobbhälsoindex 2022 Arbetsmiljö i svensk skola” Rapport Friskolornas riksförbund 2022

Det framhålls ofta från politiskt håll att det är viktigt att Sverige har en skola med god kvalitet. Samtidigt har dessa politiker inte definierat vad som menas med kvalitet i skolan. Skolinspektionen har formulerat sina egna kvalitetsmått, som är kopplade till de mål som de anser att skolan har. Dessa mål är inte helt lätta att dra slutsatser ifrån när det gäller en skolas kvalitet i stort (bedomningsgrunder-planerad-kvalitetsgranskning-grundskola-version-2023-07-01.pdf (skolinspektionen.se). Och framför allt – är det givet att det är just dessa mått som utgör grunden för god kvalitet i skolan?

Här menar jag att politikerna är svaret skyldiga. Är det kvalitet när 30 procent eller högre andel av eleverna lämnar en grundskola utan behörighet till gymnasiet? Det vet vi inte för politiken har inte definierat vad som menas med kvalitet.

Så Östlings fråga är dessvärre mycket relevant för skolan. Och då handlar det inte bara om friskolor utan också om de kommunala verksamheterna, där åtta av tio  elever går. Vad får vi för pengarna?

Från skärm till pärm – är det så klokt??

Tisdagen tillbringade jag i Visby. Almedalsveckan blev 1,5 dag för min del. Men jag hann med att gå på några intressanta seminarier. Detta inlägg tillägnar jag seminariet ”Läraren – nyckeln till ungas digitala framtid”. Seminariet handlade bl a om en undersökning som gjorts bland lärare om hur de ser på frågan, om de anser att de har tillräckligt stöd för att nyttja de digitala hjälpmedel som finns och om vilka effekter som de polariserade debatten ”från skärm till pärm” har medfört.

Novus hade gjort undersökningen. Den visar att många lärare är osäkra på om och hur de kan använda digitala hjälpmedel. Lärare som är duktiga på att använda dem i sin undervisning känner sig ifrågasatta. En person på seminariet vittnade om att föräldrar anklagade skolan för att ”ta av deras barns skärmtid” när de använda datorer i skolan.

Det är typiskt svensk debatt att allt ska vara digitalt – dvs antingen eller. För ett antal år sedan var Lotta Edholm skolborgarråd i Stockholm och då gick hon i bräschen för att staden skolor skulle ha ipads och datorer. Idag anser hon att detta är förkastligt och nu är det bara böcker som gäller. Det klart att skolans medarbetare blir osäkra på vad som gäller. Digitala hjälpmedel finns där, de är ett utmärkt hjälpmedel, inte minst för de medarbetare i skolan som verkligen förstår att använda dem på rätt sätt. Då är det hjälpmedel som faktiskt underlättar lärarens arbete.

Den AI-kommission som presenterade sin rapport i höstas fick ett tydligt uppdrag att INTE ta upp skolans område. Nu gjorde de det ändå, och du kan lyssna på Hamiltonpodden med en av ledamöterna i AI-kommissionen Mathias Sundin (fd riksdagsledamot för L) här.

Digitaliseringen är här och attityden att digitala hjälpmedel ska motarbetas i skolan kan verkligen vara en björntjänst. Såväl lärare som elever måste vara uppdaterade på vad som gäller i samhället. Skolan lägger grunden till kompetensförsörjningen till samhället och företagen behöver medarbetare som kan hantera såväl pärmar som skärmar.

I februari 2025 presenterade utbildningsminister Johan Pehrson en STEM-strategi. I ett pressmeddelande konstaterar han att ” Arbetet med att stärka Sveriges position som ledande tekniknation börjar i skolan. Vi behöver fler personer med gedigna kunskaper inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och intresset måste väckas tidigt. Hela utbildningskedjan, från förskola till forskarutbildning, spelar en roll i detta. ”

Det är sant. Men hur hänger detta ihop med talet ”från skärm till pärm”?

Regeringen har också nyligen presenterat en digitaliseringsstrategi. Problemet är att den knappt nämner skolan eller elever. Vd för Swedish Edtech Industry Jannie Jeppesen konstaterar i en artikel i Altinget  att strategin är välkommen men; ”Samtidigt måste vi rikta ljuset mot det som strategin inte berör: skolans ansvar för att bygga digital kompetens. Sverige har, likt alla EU-länder, åtagit sig att säkerställa att digital kompetens utvecklas tidigt. Ändå nämns inte barn, elever eller studenter i strategins målstruktur. Inga riktade insatser. Inga uppföljningar. Detta sker trots att vi vet att den digitala kompetensen bland unga minskar. ”

Det är uppenbart att politiken inte hänger ihop när det gäller digitaliseringen och skolan, och det är allvarligt. Låt oss hoppas att det finns partier som vågar bryta sig ur den åsiktskorridor som de liberala ministrarna i utbildningsdepartementet har lyckats etablera under de senaste åren.  För det finns ingen motsättning mellan att skolan ska lära eleverna läsa, skriva och räkna och att skolan har en hög digital kompetens, med allt vad det innebär.  Detta är en viktig framtidsfråga som handlar om svensk konkurrenskraft.

/

Varför har Sverige skolplikt och inte undervisningsplikt?

Maria Eriksson har kommit att intressera sig för skolplikten. Sverige är ett av få länder som har skolplikt. Det innebär att barn i grundskoleålder måste gå i grundskolan. Kommunen är ansvarig att så sker, men undervisningen kan ske hos andra skolhuvudmän som har tillstånd. Våra nordiska grannländer har undervisningsplikt och lärplikt. Om detta talar jag med Maria Eriksson, freelance journalist och författare. Är det inte särskilt viktigt att individer kan välja skola när skolan är en plikt?

Lyssna här

Är Tidö-partierna på väg att döda friskolebranschen?

Nu har även den sk skolpengsutredningen överlämnat sitt delbetänkande till skolministern. Det gör att vi nu kn få en bredare bild av hur de förslag som kommit från de utredningar som Tidö-partierna har tillsatt riskerar att slå mot friskolebranschen.

Av Tidö-avtalet framgår bl a följande:

”Syftet med projektet är att ta fram och genomföra konkreta politiska förslag som löser Sveriges viktigaste samhällsproblem på skolans område. Målet är att:

  • Lyfta kunskapsresultaten i den svenska skolan, såväl generellt som för de elever som behöver extra stöd eller som kan gå fortare fram
  • Varaktigt stärka tryggheten och arbetsron i skolan
  • Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister
  • Höja läraryrkets status och förbättra arbetsvillkoren
  • Ge skolan i hela Sverige likvärdiga förutsättningar och stärka verksamhetens kvalitet

Förslagen i projektet ska syfta till att minska administrativ börda och onödig byråkrati.”

En av punkterna ovan är ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.”. Kommer de förslag som utredningarna har lämnat att leverera detta? Svaret är ett solklart nej. Skälet till detta nej ska jag nu gå igenom.

För det första har den utlovade utredningen om skolval ännu inte tillsatts. Det är olyckligt eftersom det är en viktig del i att ta tillvara mångfalden och valfriheten att alla känner till att man kan välja skola och det finns också behov av att skapa möjligheter för att underlätta skolvalet dels genom ett samordnat skolval och dels genom att det finns bra information som underlag inför skolvalet. Det handlar om skolors profil, resultat, hur elever och lärare uppfattar skolan mm.

Hur är det i övrigt när det gäller att tillvarata mångfalden av utförare?

De två utredningsförslag som framförallt påverkar mångfalden är förslaget från Utredning om vinst i skolan och förslaget från Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (som enbart berör skolpengen för förskolor och grundskolor i detta delbetänkande).

Sammantaget innebär dessa förslag ett dråpslag mot branschen som helhet. Förutsättningarna för att bedriva friskola ändras radikalt och det innebär, om förslagen blir verklighet, att många friskolor inte kommer att ha ekonomiska förutsättningar att fortsätta (hälften enligt Almega Utbildning). Utredningarna presenterar ett intressant lösning för att utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare kan man tycka om man vill vara ironisk. Men det finns all anledning att ta detta på allvar. Förslagen slår ytterst mot eleverna eftersom följden blir att många elever som idag kan välja friskolor inte kommer att ha denna möjlighet framöver utan blir hänvisade till kommunala skolor. Dessutom innebär förslagen att elever som väljer friskolor straffas genom en lägre skolpeng.  Vad har jag för grund för dessa påståenden?

Sänkt skolpeng för friskolor

Den genomsnittliga rörelsemarginalen i branschen ligger enligt utredningen om en nationell skolpengsnorm på 3,4 procent, före skatt. Om kommunerna ska dra av 6 procent på skolpengen, som är den huvudsakliga intäkten för en friskola, så inser var och en att matematiken inte går ihop. En ansvarsfull friskoleägare kan inte fortsätta att bedriva verksamhet utifrån dessa förutsättningar. Utredningens egen redovisning är tydlig.

Det finns 103 huvudmän i grupp 1, där går 56 procent av eleverna), 36 i grupp 2 (7 procent av eleverna), 352 i grupp 3 (35 procent av eleverna) samt 85 i grupp 4 (1 procent av eleverna). Sammantaget 576 enskilda huvudmän enligt utredningens tabell 11.1, s 275. Detta visar att de som har minst marginal är de som de enskilda huvudmän som har bara en grundskola eller förskola. Men genomsnittet för alla ligger under 6 procent.

Villkorad rätt till statsbidrag

Lägg därtill till det förslag som utredningen om vinst i skolan har presenterat, som innebär att man vill koppla rätten till statsbidrag (som utgör ca 8-10 procent av friskolornas intäkt) till att en friskola inte får göra utdelning om man ska få ta del av statsbidrag. Ett statsbidrag som varje skolhuvudman ska återrapportera hur det har använts och om det inte skett korrekt så måste pengarna återbetalas, dvs det är ett slutet system vid sidan om skolpengen. Förslaget innebär att det kommer att bli mycket svårt för friskolor som är AB att dels få externa investerare till verksamheten och dels stoppas i praktiken möjligheterna att använda sig av de ska fåmansbolagsreglerna, om gör det möjligt för en friskoleägare att ta utdelning i stället för lön. En åtgärd som ju innebär att mer pengar stannar kvar i verksamheten eftersom utdelning beskattas lägre än lön. Och vem vill investera i en verksamhet om man inte kan få avkastning på sin investering?

Värdeförsämring av friskolor påverkar strukturförändringar och generationsskiften och drabbar främst små friskolehuvudmän

Ett annat förslag, som utredning om vinst i skolan lämnat, handlar om möjligheterna för en ägare av en lite friskola (Hösten 2024 fanns det 2 382 enskilda huvudmän med godkännande att bedriva fristående förskola, grundskola eller gymnasieskola. Dessa drev sammanlagt 4 106 enheter. Lite drygt hälften (56%) eller drygt 1 300, av de enskilda huvudmännen bedriver endast en enhet, utredningen) att hitta en köpare till verksamheten för att säkerställa att skolan kan fortsätta att bedriva verksamhet. Ett behov av att sälja kan tex handla om generationsskifte eller att det blir för dyrt att driva en liten verksamhet pga lagkrav om bemannade skolbibliotek mm.

Utredningens föreslår att den som köper verksamheten inte ska få göra värdeöverföring under fem års tid. I praktiken innebär det att en ny ägare inte kan göra förändringar av bolagsstrukturen i och med köpet av en ny verksamhet, om detta innebär att pengar kommer att överföras från den köpta verksamheten. Eller för att citera utredningens konsekvensanalys: ”Om det blir mindre attraktivt att köpa enheter blir det också svårare att sälja dem. Därmed ökar risken för att vissa enheter tvingas läggas ner i stället för att överlåtas till nya ägare. För mindre enskilda huvudmän som driver enstaka enheter och av någon anledning inte har förutsättningar att fortsätta verksamheten kan det bli svårare att hitta köpare om värdeöverföringsförbudet gör det mindre attraktivt för potentiella ägare att ta över.”

Ökad byråkrati – krav på särredovisning av varje skolenhet tar pengar från elever och undervisning

Utredningen om vinst i skolan föreslår att alla skolhuvudmän som har fler än en skolenhet måste införa särredovisning så att man kan kontrollera hur skolpengen används i varje enskild skola. Detta innebär en kostnad för varje friskola som drabbar eleverna eftersom det påverkar hur mycket som kan avsättas för elevernas undervisning.

Detta kontrollförslag har intressant nog inte har sin motsvarighet när det gäller den andra utredningens förslag att ge kommunerna rätt att använda sig av ett schablonavdrag på skolpengen om 6 procent. De behöver inte redovisa att de faktiskt har denna kostnad för utbudsansvaret, det skulle bli för byråkratiskt enligt den utredaren. Det säger sig självt att inte alla kommuner har denna kostnad, men de ska ändå kunna göra avdraget.

Redan idag är skolpengen till friskolor i många kommuner lägre än till de kommunala skolorna. Skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren har också nyligen presenterat ett förslag på hur frågan kan lösas på ett annat sätt, utan att straffa de elever som väljer en friskola och därmed riskerar att få en lägre skolpeng. Helt enkelt en modell som gör det möjligt att de kommuner som har en extra kostnad och kan visa det, får ersättning för denna.  Utan att blanda in skolpengen i sammanhanget. Hans analys av hur det faktiskt sett ut visar ”…inget samband mellan stora plötsliga inflöden av elever och skolkostnader/utfallskvalitet. Sådana effekter tycks vara så pass ovanliga att det ter sig ekonomiskt oförsvarbart att, i enlighet med tidigare förslag, hålla flera procent permanent överkapacitet i den kommunala skolan – till en kostnad på flera miljarder per år – för att hantera dem.”

Därför är svaret på frågan nej

Detta är några skäl till varför det finns grund för att påstå att de presenterade utredningsförslagen riskerar att slå hårt mot branschen och därmed försämra individens möjlighet att välja skola och radikalt minska mångfalden. Dessutom kan det tilläggas att utredningarna inte visat att dessa förslag leder till en ökad kvalitet på skolområdet. Man har inte ens förmått definiera vad som menas med kvalitet.

Så långt några av dessa utredningars förslag. Och då har jag inte nämnt frågan om att reglera undervisningstiden för lärare, införande av offentlighetsprincipen.

Vad har friskolereformen medfört?

Avslutningsvis vill jag påminna om vad friskolereformen faktiskt har bidragit till i svensk skolas utveckling.

Den konkurrens som friskolereformen har inneburit har gett effekt både på individnivå och på systemnivå. Kommunala skolor påverkas när valfriheten uppskattas av en stor majoritet av allmänheten. Skolresultaten har ökat och att det har blivit en ökad mångfald av skolor. Dessutom vill jag påstå att det ökade fokus på ordning och reda i skolan som finns idag har tillkommit mycket tack vare att ett antal friskolor valt att fokusera på att åtgärda just den problematiken.

Vad kan vi då se? Nedan några exempel, en utförligare redogörelse görs på min blogg.

En mångfald av arbetsgivare

Lärare har fått fler arbetsgivare att välja på och medarbetare i friskolor trivs bättre än medarbetare i kommunala skolor.

Friskolor har bidragit till att de svenska skolresultaten har ökat

Internationella kunskapsprov, som rättas externt av oberoende personer,såsom PISA, TIMSS och PIRLS visar att Friskolorna har bidragit till ökade svenska skolresultat.

Elever och föräldrar kan välja skola

7 av 10 anser att det är rätt att man kan välja skola, det visar en undersökning av Demoskop.

En effektivare resursanvändning

En analys av hur friskolorna påverkar kommunernas totala kostnader för skolan och finner att ju större andel av eleverna som går i friskolor, desto lägre blir kostnaderna.

Ökad mångfald

Individer och företag har fått möjlighet att förverkliga sina drömmar genom att starta en friskola. Friskolereformen har också inneburit att det finns en mångfald av pedagogiska inriktningar.

Friskolor som etablerar sig leder till högre kvalitet i kommunala skolor.

De positiva effekterna ökar över tid och blir statistiskt tydliga först 11 år efter friskolereformen. – Det tyder på att det tar viss tid innan konkurrensen påverkar kunskaperna positivt och att det krävs en viss nivå av konkurrens innan effekterna blir tydliga.

Ett citat från Institutet för arbetsmarknad och utbildning IFAU, vid Uppsala universitet sätter diskussionen om vinst och friskolor i ett intressant perspektiv:

Frågan om vinster och utdelningar från friskolor väcker starka känslor. Det finns dock inga belägg för att några av de problem som finns i den svenska skolan skulle lösas genom att förbjuda aktieutdelningar eller vinstdrivande friskolor. Tvärtom finns betydande risk att segregationen skulle öka och att populära och bra friskolor, som idag drivs av aktiebolag, skulle läggas ned.

Hög tid att stå upp för individens rätt att välja skola, mångfalden och friskolereformen

Så nu är det upp till bevis för de som hävdar att mångfald, valfrihet och individen rätt att välja skola är viktigt. Alla vi som värnar om friskolereformen och den makt som den gett individen, och som många politiker vill ta tillbaka, har en viktig uppgift i att se till att Tidöpartierna inser vilka konsekvenser som dessa förslag får. De partier, moderaterna, liberalerna och kristdemokraterna, som för 35 år sedan, tillsammans med centerpartiet, stod upp för vikten av mångfald och valfrihet och individens rätt att välja, verkar nu vara på väg att slå undan benen för en reform som ca 70 procent av befolkningen tycker är rätt – rätten att välja skola. Sverigedemokraterna är det parti som hittills varit tydligast i sin kritik mot förslagen. Visst har svensk skola många utmaningar, och flera har också hanterats av andra utredningar. Men friskolereformen tillhör inte svensk skolas stora problem.

/