Tack DI för att ni skärskådar liberalernas argumentation

I samband med Liberalernas riksmöte i Karlstad 22 mars meddelade partiordförande Johan Pehrson att de vill förbjuda utländskt ägande av friskolor. En uppenbar flirt mot de som anser att kineser, muslimer mfl inte ska få äga friskolor i Sverige. Det är säkert många som anser att det är en bra idé att förbjuda utländskt ägande, men det är värt att reflektera över vad det faktisk innebära om det genomförs. Dessutom finns det redan idag regelverk som ställer krav på ägargranskning, något som Pehrson missar att informera om.

Dagens Industri skriver på ett utmärkt sätt om detta på sin ledarsida den 29 mars. Jag tar mig friheten att återge Henrik Westmans mycket informativa artikeln här;

Onödig alarmism från L om ägandet i skolan

Liberalerna ser en risk för att främmande makt kan använda friskolesystemet för att påverka Sverige. Partiet vill därför förbjuda allt utländskt skolägande, meddelade partiledaren Johan Pehrson i samband med L:s riksmöte förra helgen. 

Det är inte tu tal om att det finns starka skäl att ha koll på vem som äger och driver friskolor. Dels för att motverka så kallad välfärdsbrottslighet, dels för att förhindra att utländska aktörer tar kontroll över skolor i syfte att påverka värderingar och underminera demokratiuppdraget.

Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, varnade 2023 i en rapport för att det inte är osannolikt att en ”utländsk antagonist” skulle kunna investera i svenska skolor. Det skulle kunna handla om religiösa fundamentalister eller främmande makt, som Ryssland och Kina. Risken för denna typ av påverkansoperationer är lika aktuell i dag.

Men den bild som Johan Pehrson målar upp är kraftigt överdriven. Partiet vill alltså förbjuda exempelvis tyska och finländska investerare i den svenska skolan. Men det är framför allt ägare med bas i icke-demokratiska länder som FOI identifierar som en risk, inte sådana som har sin bas i EU. 

Den som vill köpa in sig i en friskola för att få ett ”väsentligt inflytande” över verksamheten (motsvarande minst 10 procent av aktiekapitalet) måste dessutom genomgå Skolinspektionens ägar- och ledningsprövning. Bland annat görs en bedömning av huvudmannens ekonomiska förutsättningar och ledningens lämplighet. Uppgifter kan inhämtas från polisen, Skatteverket, Bolagsverket och Kronofogdemyndigheten. 

En utländsk köpare måste också klara den kontroll som Inspektionen för strategiska produkter, ISP, gör enligt lagen om granskning av utländska direktinvesteringar. Den omfattar investeringar i skyddsvärda verksamheter, däribland skola och utbildning. Med stöd av den så kallade UDI-lagen kan ISP stoppa investeringar som bedöms ha en ”skadlig inverkan på Sveriges säkerhet”. Till exempel satte ISP i praktiken stopp för kinesiska PTL:s planer på att tillverka råvara till elbilsbatterier i Timrå. 

Att döma av Johan Pehrsons uttalande kan man få intrycket av att det utländska ägandet i friskolebranschen är omfattande. Men som Skolinspektionen konstaterar i en rapport från 2024 är bilden ”ändå att utländska ägarintressen i svenska enskilda huvudmän är relativt ovanligt sett till antal huvudmän, men att det förekommer i några av de större koncernerna.”

Den största friskolekoncernen, Academedia, har som alla börsnoterade internationella företag en bred ägarkrets. Till exempel har den näst största ägaren sin bas i Spanien. Ska en sådan aktör stoppas? Seriösa utländska investerare som vill satsa på denna sektor bör välkomnas, inte motarbetas. 

Frågan är hur L har tänkt sig att europeiska ägare ska förbjudas. Att hindra investeringar från aktörer med hemvist i EU skulle sannolikt strida mot den fria rörligheten av kapital. Johan Pehrson gav inga omedelbara svar på detta utan efterlyste en utredning för att undersöka hur ett förbud skulle kunna se ut.

Det pågår redan en utredning som bland annat har i uppdrag att se över om endast företag i Sverige eller i ett annat EU-land ska få driva friskolor. Att L nu har börjat tala om ett snävare förbud beror sannolikt på partiets omorientering: avregleringar och individuella friheter tonas ned medan statens roll lyfts fram.

I L:s framtidsprogram, som presenterades i Karlstad, skriver partiet att man låtit principiella och teoretiska resonemang ”förblinda oss för de effekter som politiken fått i praktiken”, till exempel vad gäller friskolesystemet. 

Johan Pehrsons utspel om det utländska ägandet ska ses i ljuset av partiets usla opinionsläge och allt mer friskolekritiska hållning. Man ska inte vara naiv vad gäller främmande makts intresse för svensk skola, men de nya tongångarna från Liberalerna framstår som alarmistiska och närmast paranoida.

Skolan jobbar inte datadrivet med skolfrånvaron

Min gäst denna vecka i Hamiltonpodden är Aggie Öhman. Hon är skolutvecklare, engagerad debattör med spetskompetens inom skolfrånvaro och initiativtagare till Prestationsprinsen.

Vi talar om hur ett land med skolplikt kan acceptera så stor skolfrånvaro. Skolverkets undersökning HT 2023 visade att den var 15-29% för 15% av eleverna i förskoleklass och grundskolan. Vad beror frånvaron på och hur få tillbaka eleverna till skolan? Länder som inte har skolplikt har bättre koll på skolnärvaron än vad vi har i Sverige. I USA är det ett mått på kvalitet att man får eleverna att komma till skolan. Jag undrar – varför är det inte det i Sverige? Lyssna på vårt samtal.

Svensk skola är bättre än sitt rykte – låt oss gå från bra till bäst

Den 27 mars publicerades nedanstående debattartikel på DI Debatt. Den är skriven av fyra friskoleföreträdare och jag återger den här.

Svensk skola är bättre än sitt rykte – låt oss gå från bra till bäst

Idag tenderar politiker på båda sidor blockgränsen att lägga stort fokus på vem som driver skolan. Det tror vi är missriktat. Med högre mål, mer transparens och ett stopp för dåliga skolor kan vi ta den svenska skolan från bra till bäst, skriver företrädare för fyra friskolor. 

Först är det viktigt att klargöra att svensk skola är bättre än sitt rykte. Under 2000- och 2010-talet infördes viktiga reformer som nu ger resultat. Exempelvis visar den senaste TIMSS-rapporten att svenska elever presterar över genomsnittet i OECD i både matematik och naturkunskap. Fjärdeklassarna har slagit sitt eget rekord, och åttondeklassarnas resultat har inte varit bättre under hela 2000-talet. Ser vi till elever som talar testspråket hemma är svenska elever bäst i Europa.

Regeringen har på senare tid mottagit flera utredningar med förslag på viktiga förbättringar, såsom ett inflationssäkrat betygssystem, en ny läroplan och större mandat för rektorer och lärare att upprätthålla ordning och trygghet. Det är bra och viktiga steg för att stärka svensk skola.

Samtidigt saknas inte utmaningar. När var fjärde elev har utländsk bakgrund, tar skolorna ett stort ansvar för integrationen. Ett ansvar som skolan ska ta, men som ställer höga krav. Blickar vi framåt väntar minskade elevkullar, vilket kommer att påverka hela skolsystemet. Det är verkliga utmaningar, som kräver verkliga lösningar.

När vi vid årsskiftet blev tillfrågade av Svenskt Näringsliv om att ingå i en oberoende skolberedning för att bidra med våra perspektiv på hur vi kan stärka svensk skola så tvekade vi inte en sekund. För oss som jobbar med detta dagligdags finns det inget som är viktigare. Idag presenterar vi våra förslag:

1. Skola i världsklass – högre mål och mer transparens: Beskrivningen av en skola i kris ifrågasätts sällan. Det är inte bara en falsk bild – det skadar skolans ställning i samhället, och läraryrkets attraktivitet. Sverige har alla förutsättningar för en skola i världsklass och regeringen bör därför ha som mål att Sverige ska vara världsledande i PISA och TIMSS. Dessutom bör alla skolor – oavsett driftsform – vara skyldiga att redovisa jämförbara kvalitetsmått. Den mångfald och valfrihet som kännetecknar det svenska skolsystemet är en tillgång – med mer transparens blir det lättare att göra informerade skolval.

2. Lägg ned dåliga skolor: De allra flesta skolor gör ett bra jobb, men en dålig skola är en för mycket. Skolinspektionen bör därför få stärkt mandat att ta över underpresterande skolor, och ge aktörer med dokumenterad erfarenhet möjlighet att delta i en upphandling för att vända utvecklingen.

3. Förstärk likvärdigheten – med tidigare insatser och obligatoriskt skolval: Idag når 15 procent av eleverna inte gymnasiebehörighet – det är ett misslyckande. Inom svensk skola är vi för dåliga på att fånga upp svaga elever tidigt, vilket får konsekvenser längre fram när de tvingas spurta för att klara gymnasiebehörighet. Säkerställ därför att alla kan läsa, skriva och räkna efter lågstadiet – särskilt språkutvecklingen är avgörande. Därtill bör dagens skolval bli obligatoriskt. Det skulle främst gynna elever vars föräldrar saknar det informationsförsprång som får andra föräldrar att sedan länge nyttja det fria skolvalet.

4. Mer arbetsro och mindre detaljstyrning: En elevs skolgång är längre än en mandatperiod. Nya beslut som påverkar skolan måste vara välgrundade för att kunna ge skolans lärare och ledare arbetsro från ständiga politiska förändringar och detaljstyrning. Hög administrativ arbetsbelastning toppar även listan över lärarnas största arbetsmiljöproblem. Den administrativa belastningen måste därför minska och nya reformer inom skolområdet måste noggrant ta i beaktning vilka de administrativa effekterna blir för lärare och rektorer.

5. Ökad samverkan i kommunerna I takt med att elevkullarna krymper blir det ännu viktigare att fristående och kommunala skolor hittar pragmatiska lösningar med elevernas bästa i fokus – från dimensionering av skolor, till hur vi kan samverka kring lokaler.

Låt oss samla alla goda krafter och ta tag i skolans verkliga utmaningar. Tillsammans kan vi lyfta svensk skola från bra till bäst.

Patrik Nystedt, VD Utbildia
Marie Pilfalk, skolchef och grundare Broholmsskolan
Johan Sennerfeldt, skolchef och grundare Älvboda Friskola
Marcus Strömberg, VD AcadeMedia

Friskolor bidrar till att fler väljer yrkesprogram

IFAU har nyligen kommit med en intressant rapport om fristående gymnasieskolors betydelse för intresset för att gå ett yrkesinriktat program. Deras studie omfattar år 2000-2010 och resultatet visar att fler friskolor i närheten av hemmet ledde till en högre sannolikhet för att gå ett yrkesinriktat program och lägre sannolikhet för att gå ett studieförberedande naturvetenskap/teknik program.

Studien, som baseras på syskonstudier, visar att mönstret framförallt drivs av pojkar men den visar också tydligt att en ökad friskoleandel  dessutom är förknippad med en ökad sannolikhet att gå ett yrkesinriktat program bland både pojkar och flickor, en minskad sannolikhet för att gå ett studieförberedande program för både pojkar och flickor och en ökad sannolikhet att gå ett yrkesprogram inom industri och teknik, men bara för pojkar. De skriver i sina slutsatser; ”Dessa resultat tyder på att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar. Det finns även tecken på långsiktiga effekter i termer av en något lägre sannolikhet att vara utbildad inom naturvetenskap, matematik eller teknik (STEM) och att vara sysselsatt vid 30 års ålder.”

Utredarna konstaterar att flera av yrkesprogrammen  har en högre ersättning per elev och att de spekulerar i att det är skälet till att de är mer attraktiva att erbjuda för privata skolhuvudmän.  Det är en spekulation som jag gärna vill utmana. Friskolehuvudmännen vet också att det finns en efterfrågan från företag, och offentlig sektor,  på elever med just dessa utbildningar.  Utbildningarna har högre ersättning men att erbjuda programmen innebär också en större risk pga att intresset kan svikta för dessa utbildningar bland eleverna. En aspekt som jag också tror kan vara viktig i sammanhanget är att det är intressantare för elever att söka sig till yrkesprogram som erbjuds av en friskola eftersom de förmodligen har ett närmare samarbete med näringslivet.

Det vore intressant att göra liknande studier av effekterna efter gymnasiereformen som genomfördes efter denna studies period. För effekterna av den har medfört minskat intresse för yrkesprogrammen. Samtidigt är andelen elever som valt yrkesprogram i friskolor 29 procent mot 28 procent i kommunala skolor.

IFAU:s rapport visar, som jag ser det, att det är viktigt att skolmyndigheternas beslut med anledning av de nya reglerna för dimensionering av gymnasieskolans program beaktar resultatet ”…att friskoleexpansionen inte var neutral i sin inverkan på elevernas studievägar”. Annars riskera syftet med förändringen, att öka andelen elever som väljer yrkesprogram, att bli ett misslyckande.

/

När fyrkantiga regler drabbar eleverna (Svensk tidskrift)

Artikel i Svensk Tidskrift 21 mars 2025

Läser om kommunala högstadieskolor i Gällivare som Skolinspektionen är kritisk mot på flera punkter. Den första tanken när jag läser Skolinspektionens beslut är, hur kommer det sig att media inte verkar vara lika måna om att uppmärksamma situationen för elever som går i dåligt fungerande kommunala skolor som brister för elever i en friskola? Är inte elever i kommunala skolor lika värda att uppmärksamma som friskoleelever? Trots allt så går 84 procent av alla grundskoleelever i kommunala skolor.

Skolinspektionen fattade ett unikt beslut den 4 februari 2025 – att vidta statliga åtgärder gentemot de kommunala grundskolorna Sjöparkskolan A och B (åk 7-9) i Gällivare. Det är allvarlig kritik som riktas mot skolorna där det går 400 elever i åk 7-9. Kritiken är inte ny, den har framförts sedan 2022 från Skolinspektionens sida. Intressant nog har Skolinspektionens agerande, mig veterligen, inte varit särskilt uppmärksammat, annat än lokalt, av etermedia. Om en liknande kritik hade framförts om en friskolehuvudmans skola hade det med stor sannolikhet blivit en nyhet i riksmedia, såväl radio som TV.

Skolinspektionens beslut om statliga åtgärder för rättelse för Sjöparkskolan A och B i Gällivare kommun innebär att Skolinspektionen ”tar över” och ser till att det vidtas åtgärder för att rätta till brister på skolorna, på bekostnad av Gällivare kommun. Detta är ett mycket ingripande beslut och det har bara inträffat en gång tidigare och då var det Storvretskolan i Botkyrka som Skolinspektionen ”valde att ta över” på grund av undermåliga förhållanden och att huvudmannen – kommunpolitikerna- inte klarade av att leverera skolundervisning av tillräcklig kvalitet. För det är huvudmännen som är ytterst ansvariga för skolverksamheten, i kommunen politikerna och i friskolorna ägarna.

Vad handlar det då om för brister som kommunpolitikerna i Gällivare inte har klarat av att hantera för högstadieeleverna?

·         att undervisning periodvis uteblir i olika ämnen

·         att elever inte får den undervisningstid de har rätt till

·         att mottagande och undervisning av nyanlända elever brister

·         att skolan inte ger särskilt stöd till elever som behöver det

·         att skolan brister i arbetet med elever som har omfattande frånvaro

·         att bristerna försvårar förutsättningarna för eleverna att klara skolan.

Skolinspektionen konstaterar också att det finns stora brister i skolornas arbete med att skapa trygghet och studiero, vilket påverkar elevernas rätt till en god arbetsmiljö. Allt detta och mer därtill framgår av det beslut som Skolinspektionen tagit. Nu tillsätter Skolinspektionen två rådgivare som ska jobba på inspektionens uppdrag och leda arbetet för att avhjälpa bristerna. Skolinspektionen fakturerar Gällivare kommun de kostnader som åtgärderna medför. Åtgärderna kommer att pågå som längst i nio månader. Skolinspektionens kritiken handlar om såväl organisatoriska problem som att det råder en brist på lärare. När det gäller lärarbristen skriver Skolinspektionen följande i sitt beslut:

”Av scheman och intervjuer med lärare, elever och rektorerna framgår att lektioner i NO i början av höstterminen 2024 ställts in för vissa klasser till följd av att en lärartjänst varit vakant. Från och med den 23 september 2024 har alla klasser en ansvarig lärare i NO då lärare tagit på sig extratimmar. Rektorerna uppger att eleverna kommer att ha kompenserats för den undervisningstid som de gått miste om per vecka 47 hösten 2024. Elever och lärare berättar att det generellt varit många inställda lektioner under början av höstterminen 2024. Till exempel hade vissa klasser ingen undervisning i svenska i början av höstterminen 2024. Elever från olika klasser berättar att det uteblivit lektioner i olika hög utsträckning. Vissa elever säger att det inte uteblivit så många lektioner, medan andra uppskattar att det uteblivit två–fyra lektioner per vecka. Orsaken till att lektioner ställs in uppges vara att lärare är frånvarande, men det framkommer också exempel på att läraren är inbokad på möten under lektionstid eller att läraren är schemalagd på flera lektioner samtidigt. Rektorerna uppger att administratörerna registrerar vilka lektioner som ställs in och sammanställer hur mycket tid som fallit bort. Därefter läggs en plan upp för hur eleverna ska få igen undervisningstiden. Rektorerna berättar vidare att huvudmannen tillfört medel för att anställa ytterligare en husvikarie till Sjöparksskolan.”

Situationen i Gällivare väcker många tankar kring det regelverk som styr skolverksamheten i Sverige. Det är lätt att förstå att det kan vara svårt att lösa undervisningen om det saknas lärare. Det som däremot är svårt att förstå är att det inte är möjligt för en skolhuvudman att till exempel använda sig av distansundervisande lärare som finns på annat håll i landet. Det måste ju vara bättre att eleverna får undervisning av en behörig lärare, kanske kontakterad för en termin, än att lektioner ställs in och att skolan sedan i efterhand ska kompensera eleverna för dessa missade lektioner. Men en sådan lösning är inte tillåten i Sverige idag.

Jag tolkar det som att lagstiftaren anser att det är bättre att eleverna kompenseras i efterhand än att skolan får en möjlighet att hitta en lösning som innebär att undervisningen kan tillhandahållas så snabbt som möjligt. Om denna möjlighet skulle öppnas så är jag övertygad om att vi skulle se ”legitimerade mattelärare på distans” eller liknande verksamheter växa fram. Det finns säkert många som har invändningar mot en sådan lagändring; det bygger inte lärarlag, det riskerar att locka lycksökare och så vidare.

Men när verkligheten ser ut som den gör är ju alternativet det som vi ser i Gällivare just nu. Inställda lektioner. Och det är framförallt eleverna som drabbas, men även de lärare som får jobba dubbelt. En granskning av Skolverkets sk SALSA statistik visar också  tydligt effekterna. Andelen elever som fått godkänt betyg i Sjöparkskolan A är 60 procent (65) och i Sjöparkskolan B 44 procent (63). Siffran inom parentes anger hur andelen borde vara utifrån ett modellberäknat värde baserat på elevsammansättningen och elevernas bakgrund, det sk SALSA-värdet. Skolorna underpresterar således utifrån hur det statistiskt sätt borde vara med hänsyn till elevsammansättningen och elevernas bakgrund. Man kan undra hur det hade sett ut om skolorna redan för flera år sedan hade haft möjlighet att ta in distansundervisande lärare.

/

Vad innebär ett accelerationsprogram på Epicenter?

  1. I detta avsnitt av Hamiltonpodden träffar jag Jack Melcher Claesson. Han är ”Head of Acceleration” vid Epicenter i Stockholm. Vi bokade in vårt samtal i samband med att Epicenter firade 10 år för någon månad sedan. Vi talar om vad Epicenter är, hur det kommer sig att det har utvecklats ett accelerationsprogram vid Epicenter och vad verksamheten innebär för Stockholm från ett internationellt perspektiv. Jack svarar också på frågan hur det kommer sig att länder vill samarbeta med Epicenter och vi får ett exempel på det internationella intresset mitt under vårt samtal.

Jack är själv serieentreprenör och har också en bakgrund, som så många entreprenörer, som UF-företagare.

Lyssna på vårt samtal här.

 

Offentlighetsprincipen i friskolor hotar allsidighetens samhälle

Idag skriver jag en artikel i Timbros tidning Smedjan. Den återfinns även här.

1990 presenterade den moderata framtidsgruppen, ledd av Hans Zetterberg, rapporten ”Idéer för vår framtid”. Det kan tyckas att det inte är relevant att referera till en rapport 35 år senare. Men det budskap som finns i texten är i allra högsta grad relevant för dagens offentliga debatt. Den påpekar det uppenbara, att ett samhälle består av olika delar, med olika logiker men understryker också att det är viktigt att förstå att staten inte är detsamma som samhället. Uttalanden som att ”samhället måste återta den demokratiska kontrollen” hörs ofta från vänsterhåll och är ett lysande exempel på en syn som innebär att samhället är lika med staten.

Men samhället är större än staten och i  ”Idéer för vår framtid” utvecklas texten om den lilla världen och den stora världen. Den lilla världen är familjen, släkten och nära bekantskaper, nätverk och hembygden. Den stora världen består av bland annat politik och förvaltning, företag, organisationer, institutioner. Ett samhälle består av dessa delar men kan också delas upp utifrån områden som näringslivet, vetenskapen, konsten, etiken och religionen – delar av samhället som har rätt att leva sina egna liv. Per Unckel illustrerade insikten om detta när han som utbildningsminister bildade forskningsstiftelser och Chalmers och dåvarande Högskolan i Jönköping blev fristående stiftelser. I ett demokratiskt rättssamhälle är det viktigt att staten hanterar sina grundläggande funktioner som till exempel lagstiftning, rättsväsendet och försvaret korrekt och grundlagen skyddar dessa rättigheter via bland annat näringsfriheten, yttrandefriheten, religionsfriheten och äganderätten.

Det förtjänar att påpekas att friheten är en förutsättning för det goda samhället. I dagens debatt framstår det ofta som att mer statlig styrning eller mer offentligt ägande är lösningen på många samhällsproblem. Då är det lätt att glömma bort att det är viktigt att värna om de andra delarna i samhället. I rapporten talas det om allsidighetens samhälle och det civila samhället. Kort sagt ett samhälle som kännetecknas av mångfald, ett samhälle som baseras på insikten att individer är olika och har olika behov. Ett samhälle som bejakar människors möjligheter att starta företag, att förverkliga sina idéer och ett samhälle som ger individen egenmakt genom att till exempel kunna välja välfärdstjänster inom vård, skola och omsorg såväl som andra varor och tjänster. Det innebär också att det måste finnas fungerande rättssystem som upprätthåller kontrakt och som beivrar bedrägerier. Det är statens roll att tillse att detta system finns.

Tyvärr verkar många av dagens politiker sakna insikten att staten och samhället inte är samma sak. 

Debatten om att offentlighetsprincipen även ska omfatta friskolor bygger på synen att en privaträttslig verksamhet kan och ska behandlas på samma sätt som offentliga verksamheter om intäkterna kommer från skattemedel. Denna syn bortser helt från att det är olika logiker som styr dessa verksamheter. Tyvärr verkar många av dagens politiker sakna insikten att staten och samhället inte är samma sak. Historiskt har offentlighetsprincipen spelat en viktig roll i den offentliga förvaltningen. Den tar sin utgångspunkt i att den offentliga förvaltningen måste kunna granskas eftersom den utgör en mycket stor del av de skattefinansierade verksamheterna. Öppenheten gör det möjligt att granska besluten för att minska risken för slöseri med skattemedel, för att offentliga tjänstemän utsätts för korruption, muta eller utnyttjar sin position för egen vinning. Kravet på öppenhet och transparens innebär att det blir tydligt hur offentliga beslut har tillkommit. Den logik som styr den offentliga verksamheten är enhetlighet, majoritetsbeslut i politiska församlingar, förvaltning och byråkrati.

Företag drivs av en annan logik. Ett företag bygger på en verksamhetsidé som ofta är unik för just det företaget. Även om det handlar om verksamheter som till exempel omsorg, vård och skola, som är lagreglerade och som också omfattas av inspektioner av statliga myndigheter, kan de skilja sig på ett sätt som kan betraktas som verksamhetens kärna. Hur verksamheten är organiserad, hur man bygger strukturer och hur resurserna används i verksamheten, det vill säga grunden för erbjudandet av varan eller tjänsten. Verksamheterna har tillkommit och är efterfrågade just på grund av att de gör saker lite annorlunda än många offentligt drivna verksamheter. Drivkraften för företag är att innovera och utveckla, för förvaltningar är det att just förvalta.

Ett samhälle som baseras på marknadsekonomi gör det möjligt för individer att starta företag, det välkomnar mångfald, respekterar äganderätten och värdesätter möjligheterna att sluta frivilliga avtal. Den mångfald som uppstår ger individer makten att välja och välja bort. Även de som är verksamma inom områden där det finns offentligt ägda verksamheter, som till exempel kommunala skolor och friskolor, lever i denna verklighet. Där har ett valfrihetssystem gett individen makten genom att skolpengen följer med individens val. Det är viktigt att inse att företag verkar på en konkurrensutsatt marknad vilket gör att påtvingad öppenhet, som ett införande av offentlighetsprincipen, om verksamhetens inre kärna blir en risk.

Att det finns en principiell skillnad mellan staten/det offentliga och det civila samhället innebär inte att företag som finansieras via skattemedel eller jobbar på uppdrag för den offentliga sektorn inte ska granskas. Det är givet att så måste ske. Men granskningen ska göras av antingen beställaren, om det handlar om offentlig upphandling, eller av ansvariga myndigheter när det gäller välfärdsföretagen. När en friskolehuvudman ansöker om tillstånd för att starta en friskola genomför Skolinspektionen en omfattande granskning av såväl ägare som ledande befattningshavare innan ett tillstånd beviljas, eller nekas. Den löpande tillsynen av friskolor görs också av Skolinspektionen. Fokus i granskning ska vara hur företagen levererar det som de har åtagit sig att leverera, givetvis inom ramen för gällande lagstiftning. När offentlig sektor upphandlar tjänster föregås det ofta av en noggrann kontroll av den potentiella avtalspartnern. Det kan handla om att begära referenser eller på annat sätt försäkra sig om att det är en pålitlig samarbetspartner.

Det sker en omfattande inrapportering av uppgifter till Skolverket från alla friskolor.

Friskolehuvudmän är huvudsakligen beroende av intäkter från offentliga bidrag, det vill säga statsbidrag och skolpeng från kommunen. Hur friskolehuvudmännen använder dessa medel granskas i dag dels genom att statsbidrag kräver återrapportering av hur dessa medel har använts. Kommunerna har insynsrätt i friskolornas ekonomi och Skolinspektionen granskar också friskolornas ekonomi. Det sker en omfattande inrapportering av uppgifter till Skolverket från alla friskolor. Så insyn finns idag. Men det räcker inte för media och andra som vill ha full insyn i dessa företags e-post, annan korrespondens och verksamhetsbeslut.

Ett företags verksamhetsidé och strategiska planer är kärnan i verksamheten. Det handlar om konkurrenskraften och verksamhetens utveckling. Detta är grundläggande frågor. Det förslag som nu presenterats av utredningen innebär att friskolor ska omfattas av offentlighetsprincipen. Det påverkar även den juridiska personen, friskolans, sekretesskydd. Dagens sekretessregler till skydd för enskildas ekonomiska förhållanden kommer inte att gälla eftersom sekretesskyddet för affärsförhållanden som en tillsynsmyndighet har fått tillgång till bryts om dokumenten överlämnas till en annan myndighet. Handlingar som rör företagens interna angelägenheter och affärsförhållanden riskerar att bli tillgängliga för alla, konkurrenter såväl som allmänhet. Det är inte svårt att inse att om detta blir verklighet så påverkar det intresset för att driva friskola. Mångfalden på skolområdet minskar och därmed också elevernas valmöjligheter.

Så åter till den moderata framtidsgruppens perspektiv, som påminner oss om att samhället är större än staten. Det svenska samhället har många utmaningar, inte minst på välfärdsområdet. I allsidighetens samhälle finns det många som kan bidra, om de ges rätt förutsättningar. Vi vet att friskolereformen har bidragit till att kunskapsfallet har vänt. Det finns alltjämt stora skillnader när det gäller kunskapsnivåerna och just därför behövs det en mångfald av skolor som kan bidra till att även denna utveckling vänds. Pandemin lärde oss att privata vårdföretag är en stor tillgång i samhället och att innovativa och snabbfotade entreprenörer kan bidra till att lösa kapacitetsbristen när det gäller till exempel provtagning och analyser. Privata vårdföretag bidrar till att utveckla vården och att göra den mer tillgänglig. Äldreomsorgen behöver också utvecklas i takt med att vi får en allt äldre befolkning.

Sverige behöver dessa branscher. Och det finns många företag som liksom friskolor har sin huvudsakliga intäkt från offentlig sektor och därmed ytterst från skattefinansiering. Byggbranschen, läromedelsbranschen, renhållningsföretag, IT-företag för att bara nämna några. Kommuner, regioner och statliga verksamheter anlitar företag då de kan utföra tjänster på ett effektivare sätt än vad den offentliga sektorn förmår och är också duktigare än offentliga verksamheter på att utveckla tjänster och innovera verksamheter. Det kan vi se till exempel inom välfärdssektorn där förändrade arbetssätt har inneburit mer vård, skola och omsorg för pengarna tack vare innovationer.

Politiker måste beakta vilka konsekvenser som förslag får för allsidighetens samhälle. Tidöpartierna måste inse att en förändring som innebär att företag ska omfattas av offentlighetsprincipen är ett genomgripande beslut. Det påverkar en hel friskolebransch och ökar påtagligt risken för att driva friskola om företagets strategi och framtidsplaner ska anses vara offentlig handling. Det underminerar inte bara individens rätt att välja, utan hotar också innovation och utveckling inom hela sektorn. Det riskerar också att leda till ideologiskt motiverad lagstiftningsaktivism som drabbar ägare, medarbetare, elever och skattebetalare. Vi vet dessutom att behovet av insyn kan lösas på annat sätt.

/

UF-företagare ger verkligen energi

Tisdagskvällen tillbringade jag på Brygghuset på Norrtullsgatan. Varför då kan man undra. Jo då var det mängder av ungdomar, och UF-lärare, som mycket förväntansfulla och nervösa väntade på vilka som skulle få gå därifrån som vinnare av de olika kategorier som det fanns regionala tävlingar i. Jag hade förmånen att dela ut priset till Årets UF-skola. Vi i juryn hade ett tufft jobb i att välja vilken skola som var bäst bland de nominerade.

Till slut landade vi på Jensen Gamla Stan, med Bromma gymnasium som god tvåa. Jensen Gamla stan hade en framgångsrik kväll eftersom de också hade det UF-företag som vann årets UF-företag. De får nu gå vidare till SM i Ung Företagsamhet på Stockholmsmässa i 26-27 maj.

Gå in och kolla, och handla, på Stockholmsregionens UF-galleria. Här hittar du exempel på vad UF-företagen i vår region har att erbjuda.

Välkommet förslag på kvalitetsindikatorer som visar att välfärdsföretag levererar kvalitet

I veckan har Svenskt Näringsliv presenterat rapporten ”Utfallskvalitet inom offentlig och privat välfärd” I rapporten presenterar forskaren Gabriel Heller Sahlgren kvalitetsindikatorer för vården, omsorgen och skolan. Han har använt offentlig data och presenterar i rapporten utfallet efter att ha jämfört kvalitet mellan privata och offentliga aktörer inom de tre områdena. Resultaten har rensats för så många strukturella faktorer som möjligt såsom tex vårdtyngd och socioekonomiska förutsättningar.

Resultaten är slående och illustrerar tydligt att debatten förmodligen skulle se helt annorlunda ut om den baserades på fakta. Argumentet att en privat driftsform leder till sämre kvalitet är helt enkelt inte sant.

Här är sammanfattningen av hans resultat:

  • Fokus läggs på faktiska utfall bland brukare – snarare än hur man använder olika resurser eller om man följer specifika processer – som på ett någorlunda sätt kan justeras för brukarsammansättning.
  • Resultaten visar att privata aktörer i en majoritet av fallen – men inte i alla – når högre utfall än offentliga, även när man tar hänsyn till sammansättningen av brukarna. Ofta är skillnaderna ganska små.
  • Inom vården är skillnaderna i praktiken helt till fördel för privata aktörer, även
    om alla skillnader inte är statistiskt säkerställda.
  • Inom skolan är utfallen bland fristående aktörer positiva kunskapsmässigt och vad gäller föräldrars attityder. Elevernas åsikter om offentliga och fristående huvudmän skiljer sig dock inte i genomsnitt.
  • Inom äldrevården är fristående aktörers utfall också över lag positiva, med några undantag. I två fall har offentliga utförare en liten fördel med statistiskt säkerställd marginal.
  • Det finns begränsningar med de indikatorer som lyfts fram – och de är inte heltäckande – men fördelen är att de till skillnad från de flesta utfallsindikatorer som finns offentligt tillgängliga i dag tar hänsyn till viktiga omkringliggande faktorer.

Det är välkommet med konkreta förslag på hur kvalitetsindikatorer kan utformas och att de mäter utfall. Det är ytterst märkligt att staten inte har tagit fram konkreta kvalitetsmått inom dessa områden. Det skulle verkligen ha underlättat debatten om välfärdsföretagandet. För fakta behövs i denna debatt som idag består av oerhört många myter och lösa påståenden.

Så läs rapporten!

/

 

Intressant artikel om underlag för skolval i Aftonbladet

Aftonbladet Plus publicerar idag en intressant lista över alla grundskolor i Sverige. De har sammanställt statistik från Skolverket över samtliga grundskolor i Sverige. Detta är en lättillgänglig sammanställning som enligt mig borde ha presenterats på Skolverkets hemsida för många år sedan. Det underlättar för föräldrar att göra ett välinformerat skolval. I Aftonbladets sammanställning har de tagit med vem som är huvudman för skolan, snittbetyg, resultat på nationella proven i åk 6 ock åk 9 samt och lärarnas utbildning.

/