Ulla Hamilton, ordförande Ung Företagsamhet i Stockholm, ordförande Samfundet Sverige-Finland, tidigare vd Friskolornas riksförbund, borgarråd (m) 2006-2014 i Stockholm. Här finns mina bloggar från borgarrådstiden. Nu skriver jag om skola & näringsliv. Jag vill bidra till insikten om att ett samhälle förutsätter ett klimat som ger utrymme för individer och företag att skapa utveckling och bidrar till välfärd.
Jag träffar Edward Hamilton och samtalar om rapporten ”Irlands biopharma-mirakel”. Han har studerat hur det kommer sig att Irland har ett exportvärde av läkemedelsproduktion som är nästan 10 gånger Sveriges. Totalt sett finns det 85 biopharma-fabriker på Irland. Vad kan Sverige lära av Irlands snabba återkomst efter finanskrisen. Finns det en snabb åtgärd? Hur har de lyckats fördubbla industrin under de senaste 10 åren?
Lyssna på vårt samtal här
Det är uppenbarligen skillnad på hur utbildningsministern ser på skolhuvudmännens ansvar när en pedofil avslöjats på friskolor respektive kommunala skolor. I veckan sände Uppdrag granskning ett upprörande reportage om hur lärare som är pedofiler kan gå från den ena skolan till en annan tack vare att kommunen har valt att köpa ut personerna i stället för att polisanmäla dem.
En av de personer som gjort detta är förra skolministern Lina Axelsson Kihlblom då hon var grundskolechef i Haninge kommun. Detta agerande från kommunernas sida medförde i och för sig att den kommunens elever slapp pedofilen, men andra drabbades istället. Utbildningsminister Simona Mohamssons kommentar till detta agerande är;
– Man ska inte köpa ut lärare som har betett sig så här med lojalitetsklausuler, säger hon.
I förra veckan gjorde hon ett uppmärksammat utspel i samband med att hon träffade elever som utsatts för en pedofil på en friskola (där det pågår en rättsprocess) och det finns en intressant skillnad mellan inställningen till händelserna om det är en kommunal skolhuvudman eller en fristående. Av artikeln i förra veckan, som jag också kommenterade i bloggen här, så framgår följande; ”Utbildningsminister Simona Mohamsson (L) bjöd in tjejerna till sitt departement för att höra deras erfarenheter. Hon menar att fallet i Karlstad visar hur lojalitet med skolan kan gå före ansvaret för barnen – ett systemfel som, säger hon, måste rättas till.
Hon kommer nu att kalla upp arbetsgivarorganisationen Almegas förbundsdirektör Andreas Mörck, som Internationella Engelska Skolan tillhör, för samtal om hur liknande fall ska kunna förhindras i framtiden.
– De har ett etiskt råd, och jag förväntar mig att skolor inte ska få bete sig så här. De ska skydda barnen – inte hålla pedofiler om ryggen, säger hon.”
Men när det är kommuner som uppenbarligen vid upprepade tillfällen ”skickat pedofilen vidare” så anses det inte tillräckligt allvarligt för att ”kalla upp” företrädare för kommunerna för ett samtal om hur detta ska förhindras i framtiden. Åter igen – Varför är inte elever som går i kommunala skolor lika skyddsvärda? För visst är det stor skillnad på reaktionerna beroende på skolhuvudman……
/
I morse var jag på ett frukostmöte om Ung företagsamhet. Det är 45 år sedan som verksamheten startade i Sverige, närmare bestämt 21 oktober 1980. Sedan dessa har över 640 000 ungdomar drivit UF-företag och läsåret 2024/25 var det rekordmånga gymnasieelever, hela 40 892 individer. Dessutom arbetade sex av tio grundskolor runt om i landet med UF:s läromedel. Det är helt fantastiskt.
De flesta som startar UF-företag går på de teoretiska programmen. Det skulle betyda väldigt mycket för många av de som går på yrkesprogrammen om de hade möjlighet att driva UF-företag. Det finns på en del program men här finns det verkligen utrymme för förbättringar, inte minst när det gäller tjänsteföretagsområdet. När politiker tex talar om vikten av att fler kvinnor ska driva företag är det ju en ”lågt hängande frukt” att se till att alla vård & omsorgsprogram erbjuder möjligheten att driva UF-företag. Det är en kvalificerad majoritet kvinnor som är anställda inom dessa områden. De skulle mycket väl kunna driva företag så låt dem prova under gymnasietiden. Människor har olika talanger och att prova på entreprenörskap tack vare UF-företagandet ger nya perspektiv på hur vuxenlivet kan gestalta sig. Det finns andra alternativ än att vara anställd.
Att starta, driva och lägga ner ett UF-företag ger också en mycket god insikt i hur det faktiskt är att vara en företagare. Varför vinst är viktigt, varför det är viktigt att kunna samarbeta med människor trots att man kan vara lite olika och att kombinera olika förmågor i en grupp verkligen kan skapa styrka.
Vi vet också att de som drivit UF-företag oftare startar företag senare i livet. Företag som leder till jobb för andra.
Sverige är världsbäst när det gäller antalet UF-företag i förhållande till invånarantalet. UF-företag bidrar till samhällsnytta. Entreprenörskap är en av EU:s nyckelkompetenser och det är viktigt att Sverige bygger vidare på den starka ställning som finns på detta område.
Organisationen Ung Företagsamhet driver nu frågan att entreprenörskap ska finnas i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Det finns en uppenbar risk för att detta inte kommer att tydliggöras i de nya läroplaner som tas fram eftersom läroplansutredningen föreslagit att begreppet entreprenörskap stryks i grundskolans läroplan. Jag håller med om att en sådan förändring skulle vara mycket olycklig.
Vid dagens frukostmöte presenterades ”Agenda för entreprenörskap – som gynnar Sveriges elever och Sverige som land.”. En agenda med kloka rekommendationer som politikerna borde ta till sig.
Läs den!
Häpna över vad som har åstadkommits under dessa 45 år och se möjligheterna i framtiden.
Nedan återger jag min krönika i Tidningen Näringslivet, i vilken jag konstaterar att valfriheten sträcker sig över kommungränserna./
Läser den intressanta rapport som Svenskt Näringsliv nyligen presenterat. Den tydliggör vilka kommuner och regioner som har högt respektive lågt valfrihetsindex. Att ha möjlighet att välja vård, omsorg och skola är viktigt för människor. Detta är en valfrihet som borde vara en självklar prioritet att genomföra för alla politiker som säger sig vilja företräda allmänheten och värna om välfärden.
Eftersom valfriheten ger makten till individen att själv välja det som passar hen och hens familj bäst så innebär den också att makten minskar för politikerna. Där har vi en hake. Inte att förglömma ger valfriheten också makten att välja bort det man inte vill ha. Därför ger det valfrihetsindex som nu tagits fram en tydlig bild av hur beredda kommunpolitikerna är att överlämna denna makt till sina kommuninvånare.
”Svenskt Näringslivs Näringslivsindex visar att det är 104 kommuner som saknar fristående grundskolor.”
På skolans område är det många kommuner som placerar barnen i förskolor respektive skolor baserat på barnets bostadsadress. Det är inte alls givet att den förskola eller skola som ligger närmast är den som passar bäst. Tack vare friskolereformen har människor möjlighet att ta med sig sin skolpeng och välja en annan skola. Svenskt Näringslivs Näringslivsindex visar att det är 104 kommuner som saknar fristående grundskolor. Det är ett dåligt betyg till dessa kommuner, vilka framgår av rapporten. Men det som är intressant när det gäller friskolereformen är att den inte bara har gett makten till individen att välja grundskola, kommunal eller fristående i den egna kommunen.
Valfriheten sträcker sig över kommungränserna. Därför är det intressant att titta på om det, i de 104 kommuner som saknar friskola, bor elever som har valt att gå i en friskola i en annan kommun. Vi vet att många friskoleelever är beredda att pendla för att få plats i ”rätt skola”. Internationella Engelska skolan har 46 skolor och de har elever från 177 kommuner.
”Även om kommunpolitiker gör allt för att förhindra en friskoleetablering i den egna kommunen så kan familjer välja en friskola i en annan kommun.”
Skolverket har statistik som de benämner pendling mellan hem och skola. När jag tittar på hur det såg ut 2024 i dessa 104 kommuner visar sig ett intressant resultat. I 87 av de 104 kommunerna är det elever som valt bort de kommunala skolorna och valt en friskola som är lokaliserad i en annan kommun. Skolpengen har skapat makt och möjligheter för individer att välja bort kommunala skolor. Även om kommunpolitiker gör allt för att förhindra en friskoleetablering i den egna kommunen så kan familjer välja en friskola i en annan kommun.
Några exempel; i Timrå pendlar 100 elever till friskolor i andra kommuner, i Krokom 70, i Hallsberg 100, i Bjuv 150, i Burlöv 330 och i Lekeberg 100 elever. Statistiken visar att det handlar om mellan 5-330 år 2024. Det är lätt att inse att kommunpolitiker tycker att valfrihet ”ställer till deras planering”.
Men jag tror att en bättre inställning skulle vara att anta t ex Nackas förhållningssätt; Vi är till för invånarna och de har olika preferenser, därför måste det finnas en mångfald. Vår uppgift som kommun är att se till att kommuninvånarna får ett bra objektivt beslutsunderlag för sitt obligatoriska skolval. De måste kunna jämföra och komma fram till vilken skola som passar individen bäst. Enligt mig ett utmärkt förhållningssätt som Nacka dessvärre är ganska ensamma om. Men då har den kommunens invånare förhoppningsvis möjligheten att hitta en friskola som passar, på andra sidan kommungränsen.
Anders Sjöman är vd för Centrum för Näringslivshistoria. Vi talar om verksamheten och om varför det är viktigt att bevara företags historia. Anders påpekar att om Per-Albin byggde folkhemmet, så var det Ingvar som inredde det och Erling som klädde det. Företagens historia är en del av svensk kulturhistoria. Fler företag borde ta plats i Sveriges historia. Vilken bok kommer snart, om en företagsfamilj?
Lyssna här
Jag vill gärna dela med mig att en text från Näringslivets Medieinstitut där Mats Olin skriver om lärarlönerna. Jag citerar honom rakt av.
”Dagens Nyheter förmedlar okritiskt fackförbundet Sveriges Lärares budskap att lärarlönerna i friskolor är lägre. En förklaring till den här typen av påståenden kan vara missuppfattningen att någon måste vara förlorare när företag går med vinst.
I Dagens Nyheter påstods häromdagen att lärare i friskolor har lägre löner än lärare i kommunala skolor. I artikeln sägs att ”lärare i fristående grund- och gymnasieskolor tjänar i genomsnitt 1 100 kronor mindre i månaden än sina kollegor i kommunala skolor.”
Som exempel i DN-artikeln av journalisten Peter Letmark används Internationella Engelska Skolan (IES) och det hävdas att en anledning till att lönerna skulle vara lägre på IES är att de rekryterar många utländska, yngre lärare utan svensk lärarlegitimation.
IES driver i det närmaste enbart grundskolor.
Det är den fackliga organisationen Sveriges Lärare som gjort en statistisk analys av löneuppgifter som samlats in från deras medlemmar. Sveriges Lärares siffror visar visserligen att lärare i fristående grundskolor i genomsnitt tjänar mer är de som arbetar i kommunernas skolor. Men Sveriges Lärare hävdar ändå att de fristående skolorna, som exempelvis IES, ändå betalar lägre löner om man tar hänsyn till att sammansättningen av lärare är olika, exempelvis när det gäller ålder och yrkeserfarenhet. En lärare med längre yrkeserfarenhet borde ha högre lön, kan man tycka.
Sveriges Lärare skriver:
”…störst positiv effekt på lärares löner har karriärtjänsterna, att jobba i en storstadsregion samt lärares yrkeserfarenhet. Att ha jobbat länge hos samma arbetsgivare samt att jobba hos en vinstdrivande friskola har störst negativ effekt.”
När man tittar på Sveriges Lärares tabell kan man fråga sig om den senare slutsatsen stämmer. I de data som redovisas för grundskolelärarna syns mycket riktigt att de variabler som bäst förklarar högre löner är karriärtjänst, yrkeserfarenhet och jobb i storstad. Men stödet för att lägre löner skulle bero på jobb i friskola är svagt, och man kan ifrågasätta om det överhuvudtaget finns.
Statistiker som NMI talat med framhåller att det är oklart hur urvalet av svarande i Sveriges Lärares undersökning ser ut vilket gör att alla slutsatser blir osäkrare.
NMI har ställt frågan till DN-journalisten Peter Letmark ”Borde du inte ha frågat Sveriges Lärare om hur de kan dra de slutsatser de gör baserat på siffrorna i faktabladet?”, men ännu inte fått svar.
En annan intressant fråga är denna: Om friskolor har högre andel yngre, olegitimerade lärare som i stort tjänar mindre än de mer erfarna, hur kan det då komma sig att medellönerna på friskolorna ändå är högre?
DN-journalisten Peter Letmark skriver i stället ”Det har varit känt länge att friskolor betalar lägre löner till sina lärare.”
En förklaring till den här typen av påståenden kan vara missuppfattningen att någon måste vara förlorare när företag går med vinst, det vill säga att ekonomin är ett nollsummespel och att vinsten uppstår på bekostnad av till exempel lägre löner. I själva verket är det allt som oftast tvärt om: vinstdrivande företag kan både leverera högre kvalitet och betala högre löner.”
Så lång Mats Olin. Jag lägger till denna bild från Fakta om friskolor 2025
Sveriges Lärare hänvisar till en löneenkät som gjort bland 30.000 lärare i fristående och kommunala skolor. Svarsfrekvensen var 41 procent, dvs 6 av 10 svarade inte. Artikeln är ytterligare en i ledet av den kampanj som DN driver mot IES. En intressant ”varudeklaration” av journalisten Peter Letmark är att han för några år sedan kom ut med boken ”Svensk skola AB – så tog aktiebolagen över ansvaret för våra barn”. Trots sin uppenbart partiska inställning så kan han fortsätta att skriva sina artiklar i DN om friskolor, alltid utifrån ett mycket ideologiskt perspektiv.
En annan fråga som inställer sig när man läser Sveriges Lärares faktablad är; Om det är så dåligt- hur kommer det sig då att de som jobbar i friskolor trivs så oerhört mycket bättre än de som jobbar i kommunala skolor?
Pedofiler i barn- och ungdomsverksamheter är en förfärlig företeelse och kan aldrig accepteras. Det förekommer tyvärr i alla sorters verksamheter, oavsett verksamhetsform. Därför är det anmärkningsvärt att utbildningsministern nu väljer att göra skolpolitik av en av dessa företeelser, gissningsvis för att det är en populär friskolehuvudman. I ett ärende där det dessutom är en pågående rättsprocess vilket göre det mycket svårt för skolhuvudmannen att kommentera anklagelserna. Försvaret ska skötas i domstolen, inte i media. Så fungerar en rättsstat.
Om utbildningsministern menar allvar med att det är skolhuvudmannen som ansvarar för att det finns en pedofil bland de anställda, trots att personen inte varit straffad tidigare, så är det inte bara friskolornas organisation som ska ”kallas till ministern”. För det kan väl inte vara så att kommunala huvudmän har ett annat ansvar är de fristående eller att elever som går i kommunala skolor är mindre skyddsvärda?
Under de senaste året har det varit ett antal uppmärksammade händelser i kommunala skolor. Jag har inte sett att någon minister har kallat till sig den kommunala företrädaren för att förklara sig. Men jag kan komma med förslag på en lista på kommunföreträdare som skulle kunna kallas till möte med utbildningsministern.
Det är sorgligt att se hur utbildningsministern väjer att göra politiskt utspel bara för att det är en friskola, men uppenbarligen inte bryr sig om de elever som har en kommunal skolhuvudman. Pedofiler kan aldrig accepteras och när de upptäcks måste de anmälas, inte köpas ut som vissa kommuner har gjort. Ett helt oacceptabelt agerande.
/
Hur kan Sverige få fler kvinnor att vilja bli företagare? Det är en fråga som ligger till grund för det uppdrag som Tillväxtverket har fått av regeringen, närmare bestämt av Näringsdepartementet.
I mars 2025 bjöd ministrarna Ebba Busch (KD) och Paulina Brandberg (L) in till ett särskilt möte för att diskutera vad som krävs för att öka kvinnors företagande. De konstaterade klokt att ”För att förbättra förutsättningarna för kvinnors företagande och ägande behövs en gemensam kraftsamling.”
Det rimliga är att individer startar företag inom de områden som hen är intresserad av. Det såg vi när friskolereformen infördes
Parollen var; Alla behöver bidra till att främja kvinnors företagande. Det låter toppen – men uppenbarligen undantas branscherna inom välfärdssektorn från denna gemensamma kraftsamling för fler företag som ägs och drivs av kvinnor.
För den politik och den retorik som framförs från många håll i den offentliga debatten, bland annat från utbildningsministern, är knappast något som gör att kvinnor attraheras till att starta företag.
Det rimliga är att individer startar företag inom de områden som hen är intresserad av. Det såg vi när friskolereformen infördes. Då var det många kvinnor som jobbade i skolans värld som tog tillfället i akt och förverkligade sina idéer genom att starta en friskola. LOV-reformen beredde också marken för kvinnors företagande liksom den ökade upphandling av vårdtjänster som många landsting sjösatte.
Tittar vi på arbetsmarknadsstatistiken så finns det några tydligt kvinnodominerade branscher. De återfinns inom välfärdssektorerna. Nästan 80 procent av de anställda inom vård & omsorg är kvinnor, inom utbildning är motsvarande siffra cirka 75 procent och tittar vi specifikt på förskola och grundskola utgör kvinnor 8 av 10 medarbetare. Det är något jämnare könsfördelning på gymnasiet men fortfarande en övervikt av kvinnor. Drygt 60 procent av företagen inom vård och omsorg drivs av kvinnor liksom drygt hälften av företagen inom utbildningssektorn.
Av den totala andelen kvinnliga företagare återfinns 3,5 procent inom utbildning och 6,8 procent inom vård och omsorg. Det är låga siffror med tanke på hur stora dessa sektorer är.
Vi vet från forskningen av kvinnor är mer riskobenägna än män, rädslan för att misslyckas är också en faktor som gör att kvinnor avstår från att ta steget till eget. Det debattklimat som råder just nu kring välfärdsföretagandet, där alla företag dras över en kam, jagas av media och mer eller mindre anklagas för att bara vara ute efter att tjäna pengar, avskräcker mycket effektivt.
Ska utvecklingen vändas måste politiken inse att det finns mjuka aspekter som påverkar om kvinnor vill starta företag
I ett sådant klimat kan regeringen komma med hur många olika stödprogram som helst. Det kommer inte att få kvinnor att starta företag. För om de vill starta företag är det inom de områden som de kan, det vill säga, inom välfärdssektorn. Och flera av de förslag som presenterats, och den politik som drivs i flera kommuner och regioner gör inte saken bättre.
Ska utvecklingen vändas måste politiken inse att det finns mjuka aspekter som påverkar om kvinnor vill starta företag. Då har jag inte ens tagit upp de regelverk som finns på dessa områden som också skapar en höga trösklar för att, som entreprenör, bidra till att utveckla vård, skola och omsorg.
Det är det lätt att konstatera att den ena handen inte verkar veta vad den andra gör i regeringen. Någon kanske kan informera bland annat utbildningsministern om det viktiga projekt som näringsdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet har initierat och det uppdrag som Tillväxtverket har. Detta är verkligen en jämställdhetsfråga.
Krönika i Altinget 8 oktober 2025
I mitten av september kom ett lite uppmärksammat pressmeddelande från SCB. Det var den årliga sammanställningen av statistiken om finansiärer och utförare inom vård, skola och omsorg, nu avseende 2023.
Statistiken visar att den totala verksamheten inom vård, skola och omsorg uppgick till 1 439 miljarder år 2023. Av detta stod privata företag för 252 miljarder. Det innebar att 18 procent av verksamheten inom välfärdssektorn utfördes av privata företag.
Hur ser andelen privata utförande ut inom respektive område?
Omsorgen stod för den högsta andelen privata utförare. Där utfördes 20 procent av verksamheten av privata utförare, dvs var fjärde. Man kan också säga att 3 av 4 är offentliga utförare.
Hälso- och sjukvården kommer inte långt efter. Där utfördes 19 procent av privata utförare. Även här; drygt 3 av 4 är offentliga utförare.
Utbildning hade den lägsta andelen. Där utfördes 14 procent av verksamheten av privata utförare. Eller uttryckt på ett annat sätt; nästan 9 av 10 är offentliga utförare.
Offentlig sektor, dvs skattebetalarna, finansierade 75 procent av de privata utförarnas verksamhet. Andelen skilde sig något mellan de olika verksamhetsområdena.
Inom omsorgen var det 95 procent av de privata utförarnas verksamhet finansierades via offentlig sektor.
Inom utbildning är motsvarande siffra 74 procent av de privata utförarnas verksamhet som finansieras via offentlig sektor.
Lägst andel offentlig finansiering fanns inom hälso- och sjukvård, där offentlig sektor finansierade 61 procent av de privata utförarnas verksamhet.
Detta är minst sagt intressant information mot bakgrund av bl a friskoledebatten och vinstfrågan. Många hävdar att friskolesystemet ger friskoleägarna fri dragningsrätt på skattemedlen. Men SCB:s statistik visar att det är fel. Skillnaden mellan 100 och 74 visar tydligt att 26 procent finansieras på annat sätt, dvs med privata medel. Pengar som inte belastar skattebetalarna.
Det är ganska obegripligt hur friskoledebatten – med påståendena om vinstnivåer mm – kan ha hamnat så tokigt när det finns fakta.
Inte ens journalister verkar intresserade av att ta till sig fakta, och än mindre politiker. Resultatet har blivit att hela branscher drabbas för att några aktörer beter sig felaktigt. Det rimliga är att åtgärda dessa problem och inte införa drastiska åtgärder som drabbar en hel bransch.
/
Johan Oljeqvist har varit vd för Fryshuset 2010. Hur har samhället förändrats under denna tid och Fryshusets verksamhet? Hur kom det sig att Fryshuset beslutade sig för att erbjuda över 500 elever plats i de egna skolorna när Skolinspektionen drog elevernas skolas tillstånd strax före jul 2023. I januari 2024 hade alla elever valt Fryshusets skola. Hur agerade Stockholm stad när plötsligt 500 elever i deras kommun stod utan skola? Vilken skillnad är det på Fryshuset 1984, när de startade och idag. Lyssna på denna intressanta berättelse om en verksamhet som uppmärksammas stort internationellt.
Lyssna här